No description available.

No description available.

Vanliga utgångspunkter kring folksagorna är att sagorna är präglade av mytologisk karaktär eller att naturväsen innehåller moral och traditioner kring hur människan ska vara och bete sig mot varandra eller förhålla sig till naturen. Hur kan till exempel berättelser om troll förstås genom jungiansk psykologi som teoretisk utgångspunkt? Och vilken betydelse kan upplevelserna ha för människan? genom sekundära källor i form av berättelser om troll i Ovansjöbygden kan berättelser om upplevelser av troll förstås som traderade överempiriska upplevelser. Där platsen för upplevelserna har olika psykologisk betydelse och kan förstås som platsbundna upplevelser. Ur jungianskt perspektiv kan överempiriska upplevelser relateras till entitetkontinuitet, även kallat platsbundna upplevelser. Det Jungianska perspektivet som analys bidrar med ett inre perspektiv och nytt sätt att se sed, sägner och naturväsen. Ett perspektiv där troll kan ses vara ett med människan, ett element som existerar i människans natur.

Doveson, Jenny (2022). För dem som varit där. En jungiansk analys av förståelsen i efterhand av starka andliga upplevelser i samband med en livskris hos en person som var kristen respektive ateist innan livskrisen: C-uppsats, religionsvetenskap. Gävle: Högskolan i Gävle, Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap. Syftet med denna uppsats är att med utgångspunkt i jungiansk psykologi som teoretisk förförståelse undersöka (1) förståelsen i efterhand av starka andliga upplevelser i samband med en livskris och hur dessa har förändrat upplevelsen av och förståelsen för religion och andlighet och (2) förståelsen av den egna psykologiska förändringen med avseende på uppfattningar om den egna utvecklingen i ett livsperspektiv samt upplevelsen av och förståelsen för den egna identiteten. Två personer har intervjuats och dessa intervjuer utgör det material som ligger till grund för föreliggande kvalitativa studie. Dessa personer hade diametralt olika utgångspunkter före sina respektive livskriser: En betraktade sig som ateist och en var praktiserande kristen och uppvuxen i kristen miljö. Studien visar likheter i informanternas syn på att livskrisen blev början på en process som tvingade informanterna att möta mörkare sidor av sig själva som de tidigare på olika sätt inte velat möta, vilket går i linje med Jungs beskrivning av individuation som en process där en person för att utvecklas behöver acceptera och integrera omedvetna aspekter av sig själv, framför allt sina skuggsidor. Studien visar också likheter men även skillnader i hur informanterna beskriver hur livskrisen förändrat upplevelsen av och förståelsen för religion och andlighet.

I denna kvalitativa studie är syftet att undersöka hur intervjuade muslimer uppfattar Sihr i Sverige samt dess variationer och nyanser. Studien har innefattat tre metoder. Intervjumetodik har fungerat som insamlingsmetod till de djupintervjuerna som har utförts. Fenomenologi och hermeneutik har använts som analysmetoder för att få en djupare insikt i ämnet och för att sortera arbetet i kategorier. Det valda teoretiska ramverk- jungiansk psykologi, särskilt arketyper, har därefter använts för att analysera och tolka de sammanställda intervjuerna. Resultatet uppvisar att muslimers upplevelser av Sihr sker på olika vis. Dels på grund av att det manifesterar sig annorlunda för varje utsatt individ eftersom det sker i olika grader. Dels för att motivet som kan exempelvis vara hat, svartsjuka och kärlek, utgör en viktig aspekt i dess påverkan. De jungianska analyser som gjorts har visat hur informanternas tolkningar på Sihr kan tolkas utifrån Jungs olika arketyper såsom ’självet’ och ’persona’.

<p>Jag vill med min uppsats göra en deskriptiv undersökning av rosenmetoden. I den första delen av uppsatsen beskriver jag metoden i sig. Jag går själv i utbildning i rosenmetoden så den kunskap jag får del av i utbildningen beskriver jag som deltagande observation. Sedan i del två så gör jag en jämförelse mellan rosenmetoden och jungianska teorier och ser på likheter och skillnader.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att genom att jämföra Jungs religionspsykologiska teori, speciellt den process han kallat ”individuationsprocessen” med handlingen i Alkemisten och</p><ul><li>kunna göra en tolkning av boken Alkemisten utifrån Jungs teori för att se vilka psykiska processer boken kan sägas beskriva.</li><li>Kan berättelsen sägas spegla en individs genomgående av denna process i vår tid?</li></ul>

<p>Forskningsöversikt</p><p>Under denna rubrik har jag beskrivit den historiska utecklingen av de psykoterapeutiska skolbildningarna, från Anton Mesmer och markis de Puységur på 1700-talet till 1900-talets psykoanalytiska och psykodynamiska inriktningar, fram till de därefter framväxande transpersonella inriktningarna.</p><p>Avhandling</p><p>I avhandlingen har jag fokuserat på några teoretiska begrepp i C.G. Jungs Analytiska Psykologi; arketypteorin, Skuggan, Animus och Anima och Självet. Jag har redovisat kritiska synpunkter och kommentarer till dessa begrepp bl.a. från de post-jungianska och neo-jungianska skolorna och från Roberto Assagioli, Stanislav Grof, Richard Noll och Ken Wilber.</p><p>Jag har dessutom beskrivit Jungs intresse för ockultism och spiritualism och hur dessa har haft betydelse för utformningen av Analytisk Psykologi. Framför allt har jag försökt visa på hur den psykiska processens regressiva respektive progressiva tendenser har utnyttjats av olika psykologer i deras arbete med den medvetandegörande processen.</p><p>Avslutningsvis har jag kortfattat berört Rudolf Steiners antroposofi och Martin Bubers judiska filosofi, eftersom båda dessa tänkare, som intar en helt annan ståndpunkt än Jung, kan bidra till förståelsen av skillnaden mellan djuppsykologi och höjdpsykologi.</p><p>Diskussion</p><p>I diskussionsavsnittet har jag ställt frågan: Är Jungs analytiska psykologi transpersonell? Wilber, som tidigare aktivt arbetade för Association for Transpersonal Psychology, lämnade denna organisation då han insåg att den hade utvecklats till att innefatta helt disparata grupperingar. Han anger fyra olika inriktningar som anser sig vara transpersonella; den magisk-mytiska gruppen, den grupp som strävar mot att uppleva förändrade nedvetandetillstånd, ”de postmoderna transpersonalisterna” och slutligen Wilbers egen Integral approach.</p><p>Wilber delar i stora drag den jungianska uppfattningen om arketyperna, men han anser inte att Jungiansk Psykologi kan kallas transpersonell. Den som anser sig stå närmast Jung är Stanislav Grof, som i sitt arbete ursprungligen utgick från ett LSD-initierat hallucinatoriskt tillstånd, och som i dessa tillstånd fann en bekräftelse på Jungs arketypterori.</p><p>Jag har också i detta avsnitt fördjupat diskussionen om Jungs starka dragning till ockultism och spiritualism, och jag har visat på hur hans barndom och släktförhållanden påverkade honom i den riktningen. Framför allt har jag försökt att visa hur Jungs förhållande till kvinnor och till sin egen anima har haft en avgörande betydelse för utvecklingen av hans psykologi.</p><p>Slutligen diskuterar jag den problematiska dialogen mellan Jung och Martin Buber och skillnaden mellan Steiners antroposofiska attityd och Jungs djuppsykologiska inriktning. Min slutsats är att en syntes mellan Jung och Buber, och kanske också mellan Jung och Steiner, skulle kunna sägas vara transpersonell, eftersom den skulle transcendera en djuppsykologiskt orienterad psykologi och skapa en transpersonell psykologi med både djup och höjd. Jag berör också den danske Jes Bertelsens arbete med att skapa en transpersonell syntes av jungiansk psykologi och Steiners antroposofi.</p><p>I likhet med Dan Landgré i psykologuppsatsen Den transpersonella psykologin och de kontemplativa traditionerna anser jag att meditation är den basala metod som på sikt förändrar medvetandet och höjer det till en transpersonell nivå.</p><p>Jungs analytiska psykologi bör enligt min åsikt inte kallas ”transpersonell”. De transpersonella psykologiska inriktningarna strävar efter att på ett aktivt, medvetet sätt förmedla kontakt med det högre Transpersonella Självet. Den terapeutiska hållningen i de transpersonella inriktningarna skiljer sig på detta sätt från den terapeutiska hållningen i den jungianska psykologin, där man överlåter åt den individuella inre processen att bestämma riktningen. De transpersonella psykologierna integrerar alltid någon typ av meditation, och man fäster mindre vikt vid drömmar än vad man gör i jungiansk psykologi. En viktig skillnad mellan jungiansk och transpersonell psykologi är att man i den transpersonella inriktningen skiljer mellan uttryck som har sitt ursprung i de lägre aspekterna av det som är omedvetet och de uttryck som har sitt ursprung i de högre aspekterna av det som är omedvetet.</p><p>De transpersonella psykologier, som började utvecklas under 1900-talets senare del, manifesterar det nya paradigm som kan observeras inom många olika områden. Detta innebär delvis en brytning med det tidigare djuppsykologiska synsättet. I den framväxande höjdpsykologin strävar man efter att på ett snabbare och mera effektivt sätt än tidigare frigöra individens inneboende krafter, och i högre grad än tidigare har man en tilltro till människans förmåga att själv ta ansvar för sin psykiska process.</p>

<p>Entitetupplevelser (upplevelser med väsen och spöken) kan bestå av närvarokänslor, starka lukter, ljud, apparitioner, fysiska förnimmelser eller tillsynes oförklarlig förflyttning av föremål. Entitetupplevelsernas karaktär samt tolkningarna är mycket individuella. Ulf Sjödins undersökning om vilka människor som tror på entiteter har visat att det främst är ensamma människor och/eller människor med en allmän oro inför framtiden. Syftet med uppsatsen var att med jungianska teorier visa på hur man kan tolka entitetupplevelser, samt belysa en eventuell interaktion mellan percipient och entitetupplevelse. Ett ytterligare syfte med uppsatsen var att pröva Sjödins teorier om vilka människor som tror på entiteter. Uppsatsen är baserad på sju personers entitetupplevelser och förhållanden kring upplevelserna. Slutsatsen är att entitetupplevelser består av primära och sekundära upplevelser och till synes är en interaktion mellan vissa förutsättningar på platsen och percipienten. Beroende på percipientens personlighetstyp kan upplevelsen leda, eller inte leda, till personlig utveckling. Vidare verkar en tro på entiteter främst vara grundade på människors erfarenheter av självupplevda entitetupplevelser.</p>

Syftet med uppsatsen är att genom att jämföra Jungs religionspsykologiska teori, speciellt den process han kallat ”individuationsprocessen” med handlingen i Alkemisten och kunna göra en tolkning av boken Alkemisten utifrån Jungs teori för att se vilka psykiska processer boken kan sägas beskriva. Kan berättelsen sägas spegla en individs genomgående av denna process i vår tid?