Entitetupplevelser (upplevelser med väsen och spöken) kan bestå av närvarokänslor, starka lukter, ljud, apparitioner, fysiska förnimmelser eller tillsynes oförklarlig förflyttning av föremål. Entitetupplevelsernas karaktär samt tolkningarna är mycket individuella. Ulf Sjödins undersökning om vilka människor som tror på entiteter har visat att det främst är ensamma människor och/eller människor med en allmän oro inför framtiden. Syftet med uppsatsen var att med jungianska teorier visa på hur man kan tolka entitetupplevelser, samt belysa en eventuell interaktion mellan percipient och entitetupplevelse. Ett ytterligare syfte med uppsatsen var att pröva Sjödins teorier om vilka människor som tror på entiteter. Uppsatsen är baserad på sju personers entitetupplevelser och förhållanden kring upplevelserna. Slutsatsen är att entitetupplevelser består av primära och sekundära upplevelser och till synes är en interaktion mellan vissa förutsättningar på platsen och percipienten. Beroende på percipientens personlighetstyp kan upplevelsen leda, eller inte leda, till personlig utveckling. Vidare verkar en tro på entiteter främst vara grundade på människors erfarenheter av självupplevda entitetupplevelser.

Jag vill med min uppsats göra en deskriptiv undersökning av rosenmetoden. I den första delen av uppsatsen beskriver jag metoden i sig. Jag går själv i utbildning i rosenmetoden så den kunskap jag får del av i utbildningen beskriver jag som deltagande observation. Sedan i del två så gör jag en jämförelse mellan rosenmetoden och jungianska teorier och ser på likheter och skillnader.

Forskningsöversikt Under denna rubrik har jag beskrivit den historiska utecklingen av de psykoterapeutiska skolbildningarna, från Anton Mesmer och markis de Puységur på 1700-talet till 1900-talets psykoanalytiska och psykodynamiska inriktningar, fram till de därefter framväxande transpersonella inriktningarna. Avhandling I avhandlingen har jag fokuserat på några teoretiska begrepp i C.G. Jungs Analytiska Psykologi; arketypteorin, Skuggan, Animus och Anima och Självet. Jag har redovisat kritiska synpunkter och kommentarer till dessa begrepp bl.a. från de post-jungianska och neo-jungianska skolorna och från Roberto Assagioli, Stanislav Grof, Richard Noll och Ken Wilber. Jag har dessutom beskrivit Jungs intresse för ockultism och spiritualism och hur dessa har haft betydelse för utformningen av Analytisk Psykologi. Framför allt har jag försökt visa på hur den psykiska processens regressiva respektive progressiva tendenser har utnyttjats av olika psykologer i deras arbete med den medvetandegörande processen. Avslutningsvis har jag kortfattat berört Rudolf Steiners antroposofi och Martin Bubers judiska filosofi, eftersom båda dessa tänkare, som intar en helt annan ståndpunkt än Jung, kan bidra till förståelsen av skillnaden mellan djuppsykologi och höjdpsykologi. Diskussion I diskussionsavsnittet har jag ställt frågan: Är Jungs analytiska psykologi transpersonell? Wilber, som tidigare aktivt arbetade för Association for Transpersonal Psychology, lämnade denna organisation då han insåg att den hade utvecklats till att innefatta helt disparata grupperingar. Han anger fyra olika inriktningar som anser sig vara transpersonella; den magisk-mytiska gruppen, den grupp som strävar mot att uppleva förändrade nedvetandetillstånd, ”de postmoderna transpersonalisterna” och slutligen Wilbers egen Integral approach. Wilber delar i stora drag den jungianska uppfattningen om arketyperna, men han anser inte att Jungiansk Psykologi kan kallas transpersonell. Den som anser sig stå närmast Jung är Stanislav Grof, som i sitt arbete ursprungligen utgick från ett LSD-initierat hallucinatoriskt tillstånd, och som i dessa tillstånd fann en bekräftelse på Jungs arketypterori. Jag har också i detta avsnitt fördjupat diskussionen om Jungs starka dragning till ockultism och spiritualism, och jag har visat på hur hans barndom och släktförhållanden påverkade honom i den riktningen. Framför allt har jag försökt att visa hur Jungs förhållande till kvinnor och till sin egen anima har haft en avgörande betydelse för utvecklingen av hans psykologi. Slutligen diskuterar jag den problematiska dialogen mellan Jung och Martin Buber och skillnaden mellan Steiners antroposofiska attityd och Jungs djuppsykologiska inriktning. Min slutsats är att en syntes mellan Jung och Buber, och kanske också mellan Jung och Steiner, skulle kunna sägas vara transpersonell, eftersom den skulle transcendera en djuppsykologiskt orienterad psykologi och skapa en transpersonell psykologi med både djup och höjd. Jag berör också den danske Jes Bertelsens arbete med att skapa en transpersonell syntes av jungiansk psykologi och Steiners antroposofi. I likhet med Dan Landgré i psykologuppsatsen Den transpersonella psykologin och de kontemplativa traditionerna anser jag att meditation är den basala metod som på sikt förändrar medvetandet och höjer det till en transpersonell nivå. Jungs analytiska psykologi bör enligt min åsikt inte kallas ”transpersonell”. De transpersonella psykologiska inriktningarna strävar efter att på ett aktivt, medvetet sätt förmedla kontakt med det högre Transpersonella Självet. Den terapeutiska hållningen i de transpersonella inriktningarna skiljer sig på detta sätt från den terapeutiska hållningen i den jungianska psykologin, där man överlåter åt den individuella inre processen att bestämma riktningen. De transpersonella psykologierna integrerar alltid någon typ av meditation, och man fäster mindre vikt vid drömmar än vad man gör i jungiansk psykologi. En viktig skillnad mellan jungiansk och transpersonell psykologi är att man i den transpersonella inriktningen skiljer mellan uttryck som har sitt ursprung i de lägre aspekterna av det som är omedvetet och de uttryck som har sitt ursprung i de högre aspekterna av det som är omedvetet. De transpersonella psykologier, som började utvecklas under 1900-talets senare del, manifesterar det nya paradigm som kan observeras inom många olika områden. Detta innebär delvis en brytning med det tidigare djuppsykologiska synsättet. I den framväxande höjdpsykologin strävar man efter att på ett snabbare och mera effektivt sätt än tidigare frigöra individens inneboende krafter, och i högre grad än tidigare har man en tilltro till människans förmåga att själv ta ansvar för sin psykiska process.

Skuldbegreppet används inom olika områden. I Bibeln och andra mytologiska berättelser finns temat skuld beskrivet. Inom psykologin vrider och vänder man på skam- och skuldbegreppet inom flera olika inriktningar som psykoanalysen och existenspsykologin.  Syftet med denna uppsats i en komparativ litteraturstudie är att undersöka och belysa emotionen skuld ur olika perspektiv, och söka förståelse kring hur bearbetning av skuld påverkas av respektive perspektiv. Genom att jämföra tre samtida författare, Marianne Lerner, psykoterapeut som får representera psykologin. Harlan J. Wechsler, representerar judisk teologiskt perspektiv, och Rollo May, psykolog, som får stå för den existentiella inriktningen. Emotionen skuld är en komponent i varje enskild människans liv, som var och en hanterar både på ett medvetet och ett omedvetet plan. Skulden samverkar med andra emotioner och har en positiv och en negativ sida. Alla tre inriktningar har ett spänningsfält mellan temat god-ond som behöver internaliseras och samverka inom psyket i varje enskild människas liv. Förmågan att ta ansvar sker genom acceptans (existentialismen/May) integration av skuld (psykologin/Lerner) och att göra bättring (judisk teologi/Wechsler).

<p>My intention with writing this essay is to find out how and in what way the priests in the Allhelgona Church in Stockholm use or are influenced by the ideas of C. G. Jung. This could be in their theology, their sermons or in their private counselling with members of the church.</p><p>I have gathered a few interviews for this essay with the priests Olle Carlsson and Mary Philipsson which I have then analyzed and drawn conclusions from.</p><p>Finally I make an assessment of the information and also see what problems may arise out of incorporating Jungian themes into a Christian atmosphere.</p>

<p>Syftet med den här C-uppsatsen är att försöka skapa en filosofisk och religionspsykologisk dialog mellan den analytiska psykologin och existensanalysen. Därför ämnar jag:</p><p>A, Redogöra för skolorna.</p><p>B, Ställa skolorna mot varandra och jämföra dem.</p><p>C, Diskutera resultatet.</p><p>I diskussionen avser jag svara på följande frågor:</p><p>1, Hur gestaltar sig Jungs respektive Frankls syn på människan och Jaget?</p><p>2, Vad skiljer och förenar Jungs respektive Frankls syn på kärlek och sexualitet?</p><p>3, Hur gestaltar sig Jungs respektive Frankls relation, uppfattning och erfarenhet av det omedvetna?</p><p>4, Är det rätt eller fel att använda sig av religion i ett mentalhygieniskt syfte?</p><p>5, Vad har de jungianska respektive de existensanalytiska upphovsmännen för inställning till människan och hennes relation till det yttersta varat, Gud?</p>

<p>The purpose of this paper is to study the connection between Taoism and analytical psychology. This is done by descriptive text analysis of post-jungian literature. Often mentioned when searching for the inspirations and influences on analytical psychology we find references to alchemy, Buddhism, Gnosticism, Hinduism and the hermetic tradition. More seldom do we meet any references to Taoism. My aim is to investigate what gravity do the post-jungians attach to the taoism influence on C.G. Jung´s analytical psychology. This paper will also argue that Taoism is an underestimated influence in the development of the analytical psychology.</p><p>Keywords: Analytical psychology, Jungian psychology, Taoism, Tao, Richard Wilhelm, synchronicity, C.G. Jung, analytisk psykologi, jungiansk psykologi</p>

<p>Denna uppsats har haft till syfte att söka nå en förståelse för ondskan och dess eventuella betydelse för människans förutsättningar i tillvaron. Med hjälp av ett psykoanalytiskt och arketypiskt förhållningssätt har jag valt att framställa ondskan som viktig beståndsdel i det mänskliga livet. I myter, riter, sagor och symboler kan man finna en slags överordnad mening som kan bringa balans och jämvikt mellan det jordiska och det överjordiska, och mellan det goda och onda, menar exempelvis den kände mytforskaren Joseph Campbell. De är till för att skapa mening och förståelse för allt som rör det mänskliga. Här har jag valt att titta närmare på myter som exempelvis Oden, Lilit, Utdrivningen ur Paradiset och Den gudomliga komedin.</p><p>Oftast är vi inte särskilt benägna att se och erkänna vår egen ondska utan vill gärna behålla bilden av ondskans annorlundahet för att rättfärdiga bilden av oss själva. Det har därför varit intressant att här titta närmare på fenomen som <em>projektion</em>, <em>klyvning av gott och ont</em>, <em>syndabockstänkande</em> osv.</p><p>En stor del har också ägnats åt psykoanalytikern C G Jungs tankar om <em>den</em> <em>kristna myten</em> och hans tolkning av bl. a. Jobs bok där han visar hur den antropomorfa projektionen av gott och ont har utvecklats och kommit till uttryck i Bibeln. Jung framhåller med detta bl. a. att Gud, liksom människan, genomgår en individuationsprocess mot en allt större medvetenhet. Gud visar i Jobs bok prov på grymhet, måttlöshet och framförallt omedvetenhet i det han utsätter Job för ett till synes orättvist och onödigt lidande. Jung menar att Gud också är människans avbild och projektion. På Gud är alla goda egenskaper projicerade och på Satan alla onda. Detta motsvarar också människans egen oförmåga att se <em>hela</em> sig själv, sin egen ondska eller <em>skugga</em>.</p><p>Den kristna kulturen är, enlig Jung, alltför identifierad med det goda, därför behöver Kristusgestalten kompletteras med hans mörka broder Satan om människan skall kunna komma tillrätta med sig själv och ondskans problem. I slutdiskussionen tar jag, som ett exempel på hur detta skulle kunna gå till, upp Claes Janssen tankar om att <em>återinbjuda Djävulen</em> som en dialektisk antites till Kristus. Han visar hur viktig och användbar den medvetna kontakten med Djävulen är och att denna gestalt, så snart han bjuds in i det <em>heliga fyrtalet</em> upphör att vara ond. Att han som <em>Lucifer</em> (ljusbringaren) har en medvetandegörande effekt. Gud, Kristus, Den Helige Ande och Djävulen ses som arketyper som tillsammans bildar en själslig jämvikt för att de rättar och rättas av varandra.</p><p>Min slutliga reflektion är att ondskan är en ofrånkomlig del i att vara människa. Vi kan välja försöka förstå den och våga möta den i oss själva eller vi kan förneka och gömma undan den. Men mörkret kommer alltid att finnas där, ingen går fri från ondska!</p><p> </p>

<p>Denna C-uppsats kommer att handla om Skuggan i ett förändringsarbete. Under de senaste tio åren har det skett stora förändringar inom den offentliga sektorn. Eftersom jag arbetar där och dagligen möter människor som upplever frustration, och maktlöshet, över alla stora förändringar som sker, kan de vara intressant att koppla följderna av denna stora förändring till ett av de centrala begreppen inom den jungianska psykologin, nämligen Skuggan. Skuggbegreppet myntades av upphovsmannen till den jungianska psykologin C. G. Jung.</p>

<p>Denna D-uppsats kommer att handla om Skuggan i ett förändringsarbete. I min C-uppsats 2005, var grundhypotesen att stora förändringar där individer och grupper av människor som upplever krav, press och tryck, lätt kan utveckla defensiva rutiner, och på så sätt hindra arbetsgrupper från att bli effektiva och innovativa. I den uppsatsen intervjuades två chefer om deras upplevelser av ett stort förändringsarbete inom en sjukvårdsförvaltning. Informanterna upplevde att det förekom revirtänkande mellan grupperna, och detta skapade problem mellan olika yrkesgrupper och enheter. Besvikelse, oklara beslut, revirtänkande, och frånvaro av gemensamma rutiner för samarbete, präglade starkt sammanslagningen och skapade barriärer och hinder för den nya verksamheten.</p><p>Intresset att undersöka personalens upplevelse av sammanslagningen och dess effekter har varit ett naturligt val för denna uppsats på D-nivå. Stora organisatoriska problem har uppstått, och detta kan styrkas genom att den nya ledningen initierar en uppföljning och utvärdering av samordningen av arbetsplatsen. Forskning visar klart och tydlig på hur människor kan hindra öppenhet och lärande eller blockera innovativt arbete om man upplever krav, press och tryck. Då visar sig Skuggan och projektionerna som följd blir förlamande för arbetet.</p>