Jag vill med min uppsats ta med läsaren på en djupdykning i bilden och symbolernas värld även om det med ord kan vara svårt att beskriva, då det ju i själva verket rör sig om en nivå som kommer före ordet. Mitt huvudsakliga syfte är att utforska huruvida bilderna och symbolerna fortfarande är livsnödvändiga för människans psykiska och kanske därmed fysiska överlevnad? Kan vi fortfarande än i dag, låta oss beröras av deras kraftfält och därmed göra förändringen, utvecklingen, transformationen och helandet möjligt?! Vidare vill jag undersöka bildens dubbla roll som både ”symtomavslöjare” och framåtblickande ”transformerande helare”, samt kopplingen till shamanism och alkemi. Vad kan nutidsmänniskan lära av detta? Vad kan vi ta till oss i dag? Och vad mår den enskilde individen och ett samhälle bäst av i längden? Jag vill betona en psykodynamisk syn på människan där även Jungs analytiska psykologi ingår, och använda objektrelationsteoretikerna som en gemensam bro mellan Jung, Freud och bildterapi. Min bakgrund är konstnärens och bildterapeutens (med psykodynamisk grund). Och det är med dessa ögon som jag har tagit mig an ämnet. Jag säger inte att det är den enda vägen till helande och transformation, andra terapiformer kan fungera lika bra, beroende på person och bakgrund och orsak. Men bildens väg är min väg...

Syftet med uppsatsen var att försöka se om det finns ett samband eller en likhet för de båda områden som jag först kom i kontakt med som använde begreppet synkronicitet (kvantfysik och psykologi) och om betydelsen av begreppet var detsamma och dessutom om det fanns angränsande områden som använde sig av begreppet synkroniciet eller något liknande, och vilken innebörd samma begrepp, synkronocitet, i sådana fall kunde ha både vetenskapligt, psykologiskt och religiöst för att återknyta till det område som C-nivån av Religionsvetenskap skulle beröra, nämligen religion och vetenskap. Jung har själv refererat till magi och mirakel när han förklarat vad han menar med synkronicitet vilket gjorde att det var naturligt att söka på de områden som använder sig av och beskriver detta. Jag har därför försökt att belysa förekomster och situationer, förutom kvantfysiken och Jungs egna teorier om synkronicitet, som jag uppfattat har likadana eller liknande beskrivningar av upplevelser av fysisk eller känslomässig karaktär. Det jag kom fram till var att religionen också beskriver tillstånd som innehåller de beståndsdelar som Hopcke sammanfattade synkronicitet med, akausalitet, djup emotionell upplevelse, symbolisk och att de inträffar vid betydande övergångar i livet, även om det inte kallas för synkronicitet. Detsamma gäller för det som vi i vardagslag beskriver som ”slumpen” och som vi normalt inte ger någon större betydelse förrän vi ser det inträffade i ett större sammanhang eller i ett senare skede och först då ger det en innebörd. Kvantfysiken använder sig av begreppet synkronicitet och beskriver hur helheten består av delar som har en inbördes relation, har betydelse för varandra och egentligen inte går att separera, dock beskrivs det inte ha någon känslomässig karaktär. Vi kan konstatera att den innebörd som Jung gav ordet synkronicitet finns att känna igen på de områden som jag försökt att använda mig av, vetenskap, psykologi, religion och i ”vardagssammanhang”.

Denna uppsats har haft till syfte att söka nå en förståelse för ondskan och dess eventuella betydelse för människans förutsättningar i tillvaron. Med hjälp av ett psykoanalytiskt och arketypiskt förhållningssätt har jag valt att framställa ondskan som viktig beståndsdel i det mänskliga livet. I myter, riter, sagor och symboler kan man finna en slags överordnad mening som kan bringa balans och jämvikt mellan det jordiska och det överjordiska, och mellan det goda och onda, menar exempelvis den kände mytforskaren Joseph Campbell. De är till för att skapa mening och förståelse för allt som rör det mänskliga. Här har jag valt att titta närmare på myter som exempelvis Oden, Lilit, Utdrivningen ur Paradiset och Den gudomliga komedin. Oftast är vi inte särskilt benägna att se och erkänna vår egen ondska utan vill gärna behålla bilden av ondskans annorlundahet för att rättfärdiga bilden av oss själva. Det har därför varit intressant att här titta närmare på fenomen som projektion, klyvning av gott och ont, syndabockstänkande osv. En stor del har också ägnats åt psykoanalytikern C G Jungs tankar om den kristna myten och hans tolkning av bl. a. Jobs bok där han visar hur den antropomorfa projektionen av gott och ont har utvecklats och kommit till uttryck i Bibeln. Jung framhåller med detta bl. a. att Gud, liksom människan, genomgår en individuationsprocess mot en allt större medvetenhet. Gud visar i Jobs bok prov på grymhet, måttlöshet och framförallt omedvetenhet i det han utsätter Job för ett till synes orättvist och onödigt lidande. Jung menar att Gud också är människans avbild och projektion. På Gud är alla goda egenskaper projicerade och på Satan alla onda. Detta motsvarar också människans egen oförmåga att se hela sig själv, sin egen ondska eller skugga. Den kristna kulturen är, enlig Jung, alltför identifierad med det goda, därför behöver Kristusgestalten kompletteras med hans mörka broder Satan om människan skall kunna komma tillrätta med sig själv och ondskans problem. I slutdiskussionen tar jag, som ett exempel på hur detta skulle kunna gå till, upp Claes Janssen tankar om att återinbjuda Djävulen som en dialektisk antites till Kristus. Han visar hur viktig och användbar den medvetna kontakten med Djävulen är och att denna gestalt, så snart han bjuds in i det heliga fyrtalet upphör att vara ond. Att han som Lucifer (ljusbringaren) har en medvetandegörande effekt. Gud, Kristus, Den Helige Ande och Djävulen ses som arketyper som tillsammans bildar en själslig jämvikt för att de rättar och rättas av varandra. Min slutliga reflektion är att ondskan är en ofrånkomlig del i att vara människa. Vi kan välja försöka förstå den och våga möta den i oss själva eller vi kan förneka och gömma undan den. Men mörkret kommer alltid att finnas där, ingen går fri från ondska!

Denna C-uppsats kommer att handla om Skuggan i ett förändringsarbete. Under de senaste tio åren har det skett stora förändringar inom den offentliga sektorn. Eftersom jag arbetar där och dagligen möter människor som upplever frustration, och maktlöshet, över alla stora förändringar som sker, kan de vara intressant att koppla följderna av denna stora förändring till ett av de centrala begreppen inom den jungianska psykologin, nämligen Skuggan. Skuggbegreppet myntades av upphovsmannen till den jungianska psykologin C. G. Jung.

Denna D-uppsats kommer att handla om Skuggan i ett förändringsarbete. I min C-uppsats 2005, var grundhypotesen att stora förändringar där individer och grupper av människor som upplever krav, press och tryck, lätt kan utveckla defensiva rutiner, och på så sätt hindra arbetsgrupper från att bli effektiva och innovativa. I den uppsatsen intervjuades två chefer om deras upplevelser av ett stort förändringsarbete inom en sjukvårdsförvaltning. Informanterna upplevde att det förekom revirtänkande mellan grupperna, och detta skapade problem mellan olika yrkesgrupper och enheter. Besvikelse, oklara beslut, revirtänkande, och frånvaro av gemensamma rutiner för samarbete, präglade starkt sammanslagningen och skapade barriärer och hinder för den nya verksamheten. Intresset att undersöka personalens upplevelse av sammanslagningen och dess effekter har varit ett naturligt val för denna uppsats på D-nivå. Stora organisatoriska problem har uppstått, och detta kan styrkas genom att den nya ledningen initierar en uppföljning och utvärdering av samordningen av arbetsplatsen. Forskning visar klart och tydlig på hur människor kan hindra öppenhet och lärande eller blockera innovativt arbete om man upplever krav, press och tryck. Då visar sig Skuggan och projektionerna som följd blir förlamande för arbetet.

Kvinnor är en starkt representerad grupp i många delar av det som fått beteckningen New Age. Samtidigt pågår en debatt ute i samhället om olika ”feminismers” syn på könen och samhället. Detta arbete har undersökt ett exemplar av New Age-feministisk litteratur för att utläsa vilken bild av ”kvinnlighet” författaren ger, samt hur denna ”kvinnlighet” konstitueras. Denna undersökning har också försökt bestämma vilken könsteoretisk fåra denna författare skall placeras i. Den undersökta boken heter Kvinnor som slår följe med vargarna och är skriven av Clarissa Pinkola Estés. En modifierad version av en fenomenografisk ansats har använts som metod och det empiriska materialet har omformats till teman, vilkas innehåll har beskrivits och analyserats. Den undersökta boken kan klart relateras till en gynocentrisk könssyn. Även om boken innehåller inslag av vidareutveckling och nyskapande, är ändå ”kvinnlighet” begränsat till ett givet utrymme, med fasta roller och ett färdigt manuskript. Om samhället, och frågor som rör kön, makt, och politik är denna bok mycket tyst.

Tolvstegsmodellen som är grunden till Anonyma Alkoholisters, AA:s rörelse med fler, har allt sedan trettiotalet varit ett avgörande stöd för tusentals människor som velat ta strid med sitt missbruk. Ett centralt värde i denna rörelse är värnandet av sitt oberoende och av sin anonymitet. Oberoendet gäller kyrka och offentlig sektor likväl som privata organisationer. Ett andra centralt värde är andlighet för den enskilda och i grupp. Vägen till denna andlighet är alltså inte någon kyrkas utan missbrukarens. Hur ser denna andlighet ut som enbart är till för att stödja strävan mot nykterhet? Gruppen är en mycket viktig del i de tolv stegen. Att den lever vidare dag för dag, sprids och blir fler grupper. En missbrukares liv är fyllt med konflikter, att dessa destruktiva sidor inte ska tas in i gruppen är grundläggande. Därför har de tolv traditionerna vuxit fram inom rörelsen. Tolvstegsrörelsens andliga betoning, fokusering på vikten av en högre makt och Gud har behövt vara så utformad för att möjliggöra samling för människor vars engagemang inte varit kyrkoideologiskt. Utgångspunkten har varit allvarlig men ändå inte akademisk, att få bukt mot olika sorters livsförgörande missbruk. Har det varit möjligt inom tolvstegsrörelsen att hitta eller skapa en andlighet och gudsbild som är nyttig och förenande? Hur är den apostoliska trosbekännelsen Gudsuppfattning jämfört med tolvstegsrörelsen? Syftet med uppsatsen är att skildra gudsuppfattningen i tolvstegsrörelsens litteratur och gärning och jämföra den med den apostoliska trosbekännelsen.

Jag har alltid haft ett intresse för att förstå olika aspekter inom religion och andlighet. Under senare år har jag även utvecklat ett intresse för att förstå så kallade ockulta fenomen. Denna uppsats tar sin utgångspunkt i TV4’s program Det Okända, 2009. Valet av programmet Det Okända blev ett naturligt val för mig då jag tidigare följt programmet under några säsonger i syfte att ta del av det utbud av ockultism som finns i massmedia, för att bredda min kunskap inom ämnet ur det perspektiv som ges i media. Det Okända har en hög popularitet inom ockultism i massmedia och har under våren 2009 haft ca 8800 tittare per program vilket kan liknas vid andra relaterade program, exempelvis Hemsökta hus på TV4 vilket ligger i samma nivå av tittarsiffror per program som Det Okända under år 2009. Syftet med denna uppsats är att utifrån den analytiska psykologin belysa vilka psykologiska funktioner och dysfunktioner televisionens ockultism kan få för den sökande individen. Följande fråga kommer jag att försöka besvara i uppsatsen genom att utgå från TV4’s program Det Okända, avsnitt 10, 2009. Vilka terapeutiska syften kan den massmediala ockultismen få för den sökande individen utifrån ett jungianskt perspektiv?

Då ockultism i aktuella massmediala sammanhang har ökat de senaste åren har även en ökning av personer som medverkar med sin problematik ökat i massmedia. Forskning på hur massmedia påverkar människor i denna utsatta situation är näst intill obefintligt och har med hjälp av den allmänna debatten börjat ta fart inom andra kategorier inom massmedia, t.ex. barns psykologiska påverkan av att medverka i massmedia. Således finns behov av framtida forskning på hur media påverkar människor som medverkar öppet med sin problematik. Denna uppsats tillsammans med min B-uppsats Ockultism i media – En jungiansk analys av ockultismens terapeutiska funktioner har belyst detta fenomen ur ett religionspsykologiskt perspektiv och visat på att det kan finnas psykologiska och terapeutiska dysfunktioner ur ett jungianskt perspektiv som kan komma att inverka negativt på de personer som medverkar i program som Det Okända. Min förhoppning är att framtida forskning tar vid och belägger människors psykologiska påverkan ytterligare inom detta område för att eventuellt få fram en förändring av massmedias agerande genom att t.ex. ge medverkande personer professionell hjälp under och efter deras medverkan i massmedia. Det finns även en intressant aspekt att ta i beaktande när det gäller ockultismen betraktad som ett terapeutiskt redskap, vilket även skulle kunna belysas ur ett religionshistoriskt perspektiv. Främst är det dock intressant att se huruvida människor kan bli hjälpta av ockultism som terapeutiskt redskap ur ett långsiktigt perspektiv och då se hur dessa resultat står sig i jämförelse med vetenskapligt erkända terapeutiska metoder. / The category “occultism” in current mass media puts people who experience problems in the spotlight. The purpose of this essay is that on the basis of analytical psychology and the paper Ockultism i media – En jungiansk analys av ockultismens terapeutiska funktioner [Occultism in media: A jungian analysis of the therapeutic functions of occultism] (J. Hertzberg 2009) highlight the psychological functions and dysfunctions of occultism in television for the percipient. Furthermore to clarify the therapeutic purposes of these phenomena when they are treated by the media. The conclusion in this paper is that it reveals more psychological dysfunctions than functions and that the therapeutic purposes found in current occultism in mass media becomes invalid from a jungian perspective.

My intention with writing this essay is to find out how and in what way the priests in the Allhelgona Church in Stockholm use or are influenced by the ideas of C. G. Jung. This could be in their theology, their sermons or in their private counselling with members of the church. I have gathered a few interviews for this essay with the priests Olle Carlsson and Mary Philipsson which I have then analyzed and drawn conclusions from. Finally I make an assessment of the information and also see what problems may arise out of incorporating Jungian themes into a Christian atmosphere.