Syftet med denna uppsats är att undersöka hur samspelet mellan föräldrar avspeglas i samspelet mellan föräldrar och barn, utifrån ett intersubjektivt perspektiv. Uppsatsen är genomförd som en pilotstudie, med ett begränsat urval, för att pröva tillämpningen av intersubjektivitet som utgångspunkt för metod och tillämpning i samspelsstudier. Fem familjer har ingått i undersökningen och filmer av deras samspel har kodats och analyserats. Uppsatsen ger intressanta utgångspunkter för fortsatt forskning på området. En slutsats som dras är att samspelet avspeglas genom att hög grad av delad uppmärksamhet, intentionalitet och synkronicitet i föräldrardyaden har starkt samband med detsamma i föräldra/barn-triaden, vilket kan anses vara användbar kunskap inom familjerådgivande och föräldrastödjande verksamheter.

This essay uses interviews to gather information regarding the experience and belief which exists in regards to possession within the Anglican faith. It also uses Jungian psychology to analyse these experiences and beliefs; this is interesting because even in the modern day of science, possession continues to be a phenomenon. It still occurs closer to home than we may think; a modern western country such as England, where Anglicanism is the state religion, have special ministries assigned to deal with this in every diocese. The information was gathered through interviews and literature, to give both a qualitative and a quantitative perspective. This essay presents a possible psychological explanation for the cases of possession as experienced within the Anglican faith, which provides an alternative to the distress these individuals are experiencing rather than assuming it necessarily is of a spiritual nature. It does not, however, seek to prove or disprove the possibility of a spiritual cause behind this phenomenon.

<p>Syftet med uppsatsen var att försöka se om det finns ett samband eller en likhet för de båda områden som jag först kom i kontakt med som använde begreppet synkronicitet (kvantfysik och psykologi) och om betydelsen av begreppet var detsamma och dessutom om det fanns angränsande områden som använde sig av begreppet synkroniciet eller något liknande, och vilken innebörd samma begrepp, synkronocitet, i sådana fall kunde ha både vetenskapligt, psykologiskt och religiöst för att återknyta till det område som C-nivån av Religionsvetenskap skulle beröra, nämligen religion och vetenskap.</p><p>Jung har själv refererat till magi och mirakel när han förklarat vad han menar med synkronicitet vilket gjorde att det var naturligt att söka på de områden som använder sig av och beskriver detta. Jag har därför försökt att belysa förekomster och situationer, förutom kvantfysiken och Jungs egna teorier om synkronicitet, som jag uppfattat har likadana eller liknande beskrivningar av upplevelser av fysisk eller känslomässig karaktär. Det jag kom fram till var att religionen också beskriver tillstånd som innehåller de beståndsdelar som Hopcke sammanfattade synkronicitet med, akausalitet, djup emotionell upplevelse, symbolisk och att de inträffar vid betydande övergångar i livet, även om det inte kallas för synkronicitet. Detsamma gäller för det som vi i vardagslag beskriver som ”slumpen” och som vi normalt inte ger någon större betydelse förrän vi ser det inträffade i ett större sammanhang eller i ett senare skede och först då ger det en innebörd.</p><p>Kvantfysiken använder sig av begreppet synkronicitet och beskriver hur helheten består av delar som har en inbördes relation, har betydelse för varandra och egentligen inte går att separera, dock beskrivs det inte ha någon känslomässig karaktär.</p><p>Vi kan konstatera att den innebörd som Jung gav ordet synkronicitet finns att känna igen på de områden som jag försökt att använda mig av, vetenskap, psykologi, religion och i ”vardagssammanhang”.</p>

<p>Det här är en jungiansk filmstudie med fokus på synkronicitet i handlingen från början till slutet. Hur manusförfattarna skildrar en människas försök att glömma och förneka delar av sin historia till att via omständigheter hon inte själv kan råda över, bland annat tack vare ett intensivt inflöde av omedvetet material som manifesteras via synkronistiska skeenden, slutligen kan förlösas och gå vidare i livet igen. En slags mild chockterapi som upprepas till dess att huvudpersonen ger upp sin ensidiga hållning och börjar tro på livet igen.</p><p>Jag kommer också att komma in på något som jag här kallar länkade händelser eller objekt.</p>

Syftet med uppsatsen var att försöka se om det finns ett samband eller en likhet för de båda områden som jag först kom i kontakt med som använde begreppet synkronicitet (kvantfysik och psykologi) och om betydelsen av begreppet var detsamma och dessutom om det fanns angränsande områden som använde sig av begreppet synkroniciet eller något liknande, och vilken innebörd samma begrepp, synkronocitet, i sådana fall kunde ha både vetenskapligt, psykologiskt och religiöst för att återknyta till det område som C-nivån av Religionsvetenskap skulle beröra, nämligen religion och vetenskap. Jung har själv refererat till magi och mirakel när han förklarat vad han menar med synkronicitet vilket gjorde att det var naturligt att söka på de områden som använder sig av och beskriver detta. Jag har därför försökt att belysa förekomster och situationer, förutom kvantfysiken och Jungs egna teorier om synkronicitet, som jag uppfattat har likadana eller liknande beskrivningar av upplevelser av fysisk eller känslomässig karaktär. Det jag kom fram till var att religionen också beskriver tillstånd som innehåller de beståndsdelar som Hopcke sammanfattade synkronicitet med, akausalitet, djup emotionell upplevelse, symbolisk och att de inträffar vid betydande övergångar i livet, även om det inte kallas för synkronicitet. Detsamma gäller för det som vi i vardagslag beskriver som ”slumpen” och som vi normalt inte ger någon större betydelse förrän vi ser det inträffade i ett större sammanhang eller i ett senare skede och först då ger det en innebörd. Kvantfysiken använder sig av begreppet synkronicitet och beskriver hur helheten består av delar som har en inbördes relation, har betydelse för varandra och egentligen inte går att separera, dock beskrivs det inte ha någon känslomässig karaktär. Vi kan konstatera att den innebörd som Jung gav ordet synkronicitet finns att känna igen på de områden som jag försökt att använda mig av, vetenskap, psykologi, religion och i ”vardagssammanhang”.

Det här är en jungiansk filmstudie med fokus på synkronicitet i handlingen från början till slutet. Hur manusförfattarna skildrar en människas försök att glömma och förneka delar av sin historia till att via omständigheter hon inte själv kan råda över, bland annat tack vare ett intensivt inflöde av omedvetet material som manifesteras via synkronistiska skeenden, slutligen kan förlösas och gå vidare i livet igen. En slags mild chockterapi som upprepas till dess att huvudpersonen ger upp sin ensidiga hållning och börjar tro på livet igen. Jag kommer också att komma in på något som jag här kallar länkade händelser eller objekt.

<p>Den här uppsatsen är en studie i synkroniciteten och individuationsprocessen med utgångspunkt från C. G. Jungs definitioner.</p><p>Begreppet synkronicitet introducerades av C. G. Jung år 1951. Denna princip förenar händelser på ett akausalt sätt. Synkronicitet är enligt C. G. Jung ett sammanträffande av ett inre subjektivt tillstånd som sammanfaller med ett yttre skeende som står i direkt beröring med det inre tillståndet. De synkronistiska händelserna gör att vi måste se världen som ett enat fält vari ens egna upplevelser och handlingar i grunden hänger samman med andras erfarenheter och ageranden. Meningen är unik och specifik för just den eller de personer som är inblandade. Den är på det psykiska och emotionella planet.</p><p>Syftet med denna uppsats är att undersöka om det finns en ökning eller minskning av synkronicitet beroende på var vi står i individuationsprocessen, om man kan påverka synkronicitets tillfällena och om vissa har mera eller mindre av dessa sammanträffanden. I uppsatsen redogör jag även för skillnaden mellan projektion och synkronisering.</p>

Den här uppsatsen är en studie i synkroniciteten och individuationsprocessen med utgångspunkt från C. G. Jungs definitioner. Begreppet synkronicitet introducerades av C. G. Jung år 1951. Denna princip förenar händelser på ett akausalt sätt. Synkronicitet är enligt C. G. Jung ett sammanträffande av ett inre subjektivt tillstånd som sammanfaller med ett yttre skeende som står i direkt beröring med det inre tillståndet. De synkronistiska händelserna gör att vi måste se världen som ett enat fält vari ens egna upplevelser och handlingar i grunden hänger samman med andras erfarenheter och ageranden. Meningen är unik och specifik för just den eller de personer som är inblandade. Den är på det psykiska och emotionella planet. Syftet med denna uppsats är att undersöka om det finns en ökning eller minskning av synkronicitet beroende på var vi står i individuationsprocessen, om man kan påverka synkronicitets tillfällena och om vissa har mera eller mindre av dessa sammanträffanden. I uppsatsen redogör jag även för skillnaden mellan projektion och synkronisering.

Parkinson’s Disease affects 10 million people worldwide, with 40% of patients developing an associated psychosis which has been identified by studies as the number one source of caretaker distress and is related to increased mortality. This is further complicated by the fact that typical antipsychotic drugs worsen many of the motor symptoms implicated in Parkinson’s Disease, with only one commercially available drug able to ameliorate both symptoms. This problem ushers the development of novel drugs to treat these symptoms, as first tested on research animals. Complicating matters, drug effectiveness on the degree of psychosis is hard to obtain in animals without a reliable biomarker. However, a hallmark of psychotic states is thought to be the reduced coordination between brain structures, through neuronal synchronization, as demonstrated by steady-state responses and is suggested to be a potential biomarker of psychosis. By building a MATLAB software we were able to analyze the degree of neural synchronization between structures, during an auditory steady-state response, in rats that had been unilaterally lesioned by the 6-Hydroxydopamine model of Parkinson’s Disease, before and after administration of the psychotomimetic drug MK801. These rats had been chronically implanted with 128-channel multi electrode array, enabling us to measure the strength of coherence between several limbic structures, associated with auditory processing, from the sampled local field potential, identifying the degree of synchronization in the animal brain. As our data demonstrate that coherence levels dropped in the psychotic drug state, for structures in both the healthy and the Parkinsonian hemisphere, we are able to further demonstrate the validity of coherence measures as a biomarker for psychosis. These results demonstrate that our software can be used as a tool to assess the therapeutic response of drugs developed, aimed at treating Parkinson’s associated psychosis. / Parkinsons sjukdom drabbar 10 miljoner världen över, där 40% av patienterna utvecklar en associerad psykos vilket har visats vara en av de största stressfaktorerna för deras vårdgivare och är även förknippat med en högre dödlighetsgrad. Denna situation förvärras av det faktum att de vanliga antipsykotiska drogerna kan förvärra många av de motoriska symptom som utgörs av Parkinsons sjukdom och det finns i dagsläget enbart en enda kommersiell drog som kan dämpa bägge symptom samtidigt. Detta problem frammanar vidare utveckling av nya läkemedel som kan behandla dessa symptom, som innebär att de först måste testas på försöksdjur. En komplikation som uppstår i relation till detta är svårigheten att utvärdera om läkemedel har någon terapeutisk effekt på de psykotiska tillstånden, enbart genom att observera försöksdjurens beteenden, och en pålitlig biomarkör krävs istället. En lösning kan dock finnas i det faktum att psykotiska tillstånd karaktäriseras av en reducerad förmåga för olika hjärnområden att koordinera genom neural synkronisering vilket demonstreras av ‘steady- state’ responser. Detta föreslår att ett mått på graden av koordineringsförmåga kan agera som en möjlig biomarkör för psykotiska tillstånd. Genom att konstruera ett MATLAB-program kunde vi analysera graden av synkronicitet mellan hjärnstrukturer, under den auditiva steady- state responsen i råttor som hade blivit ensidigt lesionerade genom 6-Hydroxiddopamin modellen av Parkinsons sjukdom, före och efter administration av den psykotomimetiska drogen MK801. Dessa råttor hade blivit kroniskt implanterade med 128 elektroder vilket möjliggjorde att vi kunde mäta styrkan i koherens i den lokala fält potentialen mellan limbiska strukturer, som är associerade med auditiv processering, vilket möjliggjorde identifiering av3dessa strukturers synkronicitet. Vår data demonstrerar att koherensen minskade under det psykotiska drogtillståndet för limbiska strukturer både i den intakta och den lesionerade hjärnhalvan. Detta är en vidare demonstration av att koherensnivåer kan agera som en biomarkör för det psykotiska tillståndet, liksom att vår mjukvara kan nyttjas som ett verktyg för att utvärdera nya läkemedels behandlingsförmåga på Parkinsons psykos.