Uppsatsen redogör för Viktor Rydbergs och Axel Herrlins versioner av läran om ”det omedvetna/undermedvetna”. Den diskuterar dessa genom en skildring av de filosofiska och psykologiska dimensionerna hos begreppet hos de båda. Vidare diskuteras begreppet i relation till själslig hälsa, en redogörelse görs för de eventuella positiva och negativa effekter kontakten med ”de omedvetna/undermedvetna” kan ge upphov till, samt en skildring av vad Rydberg betonar i begreppen i relation till Herrlin och vad Herrlin betonar i relation till Rydberg.                       För Rydberg är ”det omedvetna” den först existerande delen av psyket, vilken innehåller de mest subtila delarna av detsamma. Vidare är ”det omedvetna” holistiskt på ett sätt som gränsar till det numinösa och i högsta grad dynamiskt. Det förutsätter även en klart idealistiskt färgad metafysik, vilket ger upphov till en människosyn som betraktar människan som inte bara bilologisk och materiell, utan även som ande. Rydbergs ”det omedvetna” är något i grunden positivt mer än negativt för psyket. Det äger mer psykisk energi än medvetandet, har i någon mening en egen vilja och intention, samt utgör basen för de psykiska krafterna i allmänhet. I speciell bemärkelse kommer psykiska och moraliska krafter som samvetet, moralen, instinkterna, fantasin och inbillningskraften, från detta psykiska rum. ”Det omedvetna” anses kunna påverkas och ta skada om kroppen drabbas av sjukdom, döendet eller känslor av vanmakt och andra svåra negativa psykiska tillstånd.                       I Herrlins version är ”det undermedvetna” något ursprungligt och centralt för psyket. Det är psykets essens, vilken äger större psykisk kraft och energi än medvetandet. Det råder en ständig, för psyket hälsobringande och harmonierande, växelverkan mellan medvetandet och ”det undermedvetna”. Även han är idealist och betraktar en naturvetenskaplig syn på psyket som orealistisk. Människan anses bestå av något mer substantiellt än det materiella, likaså psyket och ”det undermedvetna”. Detta rum innehåller i mycket högre grad positiva än negativa dimensioner. Det utgör grunden för allt psykisk kreativitet och skapande, där han oftast exemplifierar med vetenskapligt, litterärt, filosofiskt skapande, samt psykiska kreativa processer i allmänhet. Viktiga psykiska funktioner, som exempelvis minnet, anses kunna stärkas dramatiskt i kontakten med ”det undermedvetna”, Herrlin nämner även bland annat undermedvetna rörelser och undermedveten kombinationsförmåga. ”Det undermedvetna” är patologiskt, vilket innebär att det ofta, men inte alltid, kommer till uttryck genom psykiska sjukdoms- eller abnormitetstillstånd, vilka ofta, men inte nödvändigtvis alltid, kan ha en psykiskt läkande funktion genom den hälsobringande kontakten med psykets centrala del, vilket dessa tillstånd anses ge upphov till. Speciellt i fall av hysteri, epilepsi och personlighetsklyvning, anses detta vara fallet.                       Vid en jämförelse kan sägas att de båda ger begreppet en utpräglat idealistisk, holistisk och  syntetisk karaktär. De anser båda att ”det omedvetna/undermedvetna” är den äldsta delen av psyket, vilket medvetandet senare utvecklats ur. Båda associerar detta rum med kreativitet och psykiskt skapande krafter i allmänhet. Fantasin, inbillningskraften och drömmarna anser de även vara centrala i detta psykiska rum. De var båda mycket inspirerade av spiritism och parapsykologiska fenomen som uttryck för ”det omedvetna/undermedvetna”. Herrlins version av ”det undermedvetna” var dock mer patologisk (”det undermedvetna” kommer på ett speciellt sätt till uttryck i psykiska sjukdoms- och abnormitetstillstånd, medan Rydberg i högre utsträckning betonar att ”det omedvetna” är den mest substantiella och centrala delen av psyket, där substansen till känslor,instinkter och andra psykiska funktioner existerar. Slutligen är Rydbergs version av begreppet, mer färgad av humanvetenskaplig metod och människosyn, i det att han starkt poängterar humanistiska (kultur)verksamheters psykologiska betydelse, som vetenskaplig, litterär, filosofisk och konstnärlig verksamhet.

With employing the intuitive method as the initial approach in my bachelor work, I seek to express what I feel but can not see. In my body and in the clay. In my thoughts and in the clay. A meeting of the hand and the thought in which the subconscious and conscious build in unison. My bachelor work has been a searching process with clay, where I’ve allowed my memories and my states of mind to color my work.  My hands describe an alternative world from my subconscious and conscious states.  A world in which nothing is what it seems.

Ett gemensamt drag i den tidigare forskningen om Stina Aronsons modernism har varit att betona Artur Lundkvists betydelse. Den här uppsatsen undersöker en roman som utkom före det att Aronson hade någon kontakt med Lundkvist, Två herrar blev nöjda från 1928, i syfte att nyansera nämnda historieskrivning. Romanen undersöks utifrån en modernistisk diskurs baserad på tre representativa översiktsverk för perioden. Dessutom anläggs Judith Butlers performativitetsteori i ett försök att åskådliggöra hur Aronson i romanen skenbart anpassar sig till en traditionellt kvinnlig författarroll. Resultatet visar att Två herrar blev nöjda tar avstånd från realismen och istället präglas av modernismens estetik och radikalt nya världsåskådning. I såväl form som innehåll märks ett tydligt intresse för det omedvetna, för det irrationella, för slumpen och för det splittrade jaget. Vidare kännetecknas romanen av formell introspektion, det vill säga en upptagenhet vid den egna litterära skapelsen.

Inledning: Omedvetna processer är centralt i psykodynamiskt arbete. Idag innebär psykodynamisk terapi flera terapeutiska former, frågan är var det omedvetna tar plats i denna nya ordning? Övergripande syftet med denna undersökning är att beskriva hur psykoterapeuter använder sina teoretiska utgångspunkter om fenomenet det omedvetna i den kliniska praktiken. Frågeställningar: Hur arbetar terapeuterna med omedvetna processer? Vilka möjligheter och eller/svårigheter uppfattar man i arbetet med omedvetna processer? Metod: Fem psykoanalytiskt inriktade terapeuter intervjuades semi struktureratmed hjälp av en frågeguide. Bearbetning är utförd genom tematisk analys. Resultat: Samtliga terapeuter arbetar med det omedvetna som central utgångspunkt, det finns med som en arbetsmodell. Både patient och terapeut blir engagerade relationellt i ett arbete med omedvetna processer. Terapeuter arbetar olika beroende på patientens problematik och förmåga. Terapeuterna avänder även egna omedvetna förnimmelser i ett arbete med patientens omedvetna. Diskussion: Det är tydligt hur samtliga terapeuter alltid har med idén om det omedvetna in i sina arbeten, även om arbetet skiljer sig åt vad gäller patienttyper. Det omedvetna speglar sig relationellt. Enligt Milton, J (2001), handlar den psykoanalytiska modellen om att relationellt bli indragen som terapeut tillsammans med patienten i överföring och projektion. Metodval diskuteras. / Introduction: Unconscious processes are central to psychodynamic work. TodayPsychodynamic therapy involves several therapeutic forms, the question is where do the unconscious takes place in this new order? Overall purpose of thisstudy is to describe how psychotherapists use their theoreticalstarting points about the phenomenon of the unconscious in clinical practice. Questions: How do therapists work with unconscious processes? What opportunities and difficulties are perceived in the work with unconscious processes?Method: Five psychoanalytically oriented therapists are interviewed through semi-structured interviews and based on a question guide. Processing is performed through thematic analysis. Results: All therapists work with the unconscious as a central starting point, it is included as a working model. Both patient and therapist become involved relationally in a work with unconscious processes. Therapists work differently depending on the patient's problems and abilities. The therapists also use their own unconscious diminution in a work with the patient's unconscious. Discussion: It is clear how all therapists always carry the idea of the unconscious into their work, even if the work differs in terms of patient types. The unconscious is reflected relationally. According to Milton, J (2001), the psychoanalytic model is about being relationally involved as a therapist with the patient in transference and projection. Method choice is discussed.

Detta arbete utreder om rädsla kan vara orsak till att människor i sekulariserade områden söker sig till andlighet och/eller religion. Metoden hermeneutik användes i huvudsak för detta ändamål då den ger utrymme för att tolka och förstå mänskliga intentioner och idéer. Vidare vilade den teoretiska grunden på Carl G. Jungs och Bertrand Russells positiva respektive negativa religionsteorier som båda hävdade att rädsla har en direkt koppling till religion men på olika sätt. Även Olaf Hammers distinktion mellan begreppen religion och andlighet fungerade som grund. Matthias Bluemke (med flera) och René Hefti användes som tidigare forskning för att demonstrera hur rädsla och religion/andlighet kan ha kopplingar till varandra. Arbetets undersökning gick därefter ut på att studera i vilken grad människan påverkas av, och hanterar rädslor, men också vilken påverkan religion och andlighet har på sådana känslor. De böcker som analyserades utifrån detta var Tänka, snabbt och långsamt, av Daniel Kahneman, som behandlar hur människans hjärna fungerar; Flytande rädsla, av Zygmunt Bauman, som behandlar rädslor i modern tid; samt Skuggeffekten, av bland annat Deepak Chopra, som utifrån ett andligt perspektiv behandlar hur rädsla bemötts historiskt och hur den bör bemötas idag. I den avslutande diskussionen gjordes en komparation av resultatet från denna undersökning med tidigare forskning för att se vilka resultat som bör vara mest trovärdiga. Resultatet visade att rädsla och religion/andlighet i allra högsta grad har en koppling till varandra på fler än ett sätt och att rädsla kan leda till ett inre sökande efter balans vilket kan resultera i andliga upplevelser. Resultatet visade sig strida mot Russells forskning men överlag i linje med Jungs. / This essay investigates if the spiritual and/or religious search among people in secularized countries can be a result of fear. The method used for this purpose was hermeneutics, since it offers room for interpretation and an understanding of human intentions and ideas. Carl G. Jung's and Bertrand Russell's research on religion became the theoretical foundation since both scientists argue that fear and religion are connected, though in different ways, where Jung sees a positive connection while Russell sees a negative one. Futhermore, Olaf Hammer's distinction between the concepts religion and spirituality was also part of this foundation. For previous research Matthias Bluemke's (and others) and René Hefti's scientific reports were used to demonstrate how fear and religion/spirituality might be connected to one another. The following investigation revolved around the degree to which people are affected by fear, how fear is handled and what impact religion and spirituality might have on fear. The books that were analyzed were: Tänka, snabbt och långsamt, by Daniel Kahneman, which describes the function of the human brain; Flytande rädsla, by Zygmunt Bauman, which describes fear in modern time; and lastly Skuggeffekten, by Deepak Chopra and others, which uses a spiritual perspective to describe how fear has been handled historically and how it should be handled in modern day time. In the final discussion a comparison was made between the result of the investigation and previous research. The result showed that fear and religion/spirituality in multiple ways have a deep connection to each other, and that fear can result in an inner search for balance in which spiritual experiences can arise. The result was therefore contrary to Russell's theory but, for the most part, in line with Jung's.

<p>Syftet med uppsatsen är att genom att jämföra Jungs religionspsykologiska teori, speciellt den process han kallat ”individuationsprocessen” med handlingen i Alkemisten och</p><ul><li>kunna göra en tolkning av boken Alkemisten utifrån Jungs teori för att se vilka psykiska processer boken kan sägas beskriva.</li><li>Kan berättelsen sägas spegla en individs genomgående av denna process i vår tid?</li></ul>

Syftet med uppsatsen är att genom att jämföra Jungs religionspsykologiska teori, speciellt den process han kallat ”individuationsprocessen” med handlingen i Alkemisten och kunna göra en tolkning av boken Alkemisten utifrån Jungs teori för att se vilka psykiska processer boken kan sägas beskriva. Kan berättelsen sägas spegla en individs genomgående av denna process i vår tid?

Rapporten behandlar slumpfenomenets betydelse i musikskapandeprocesser. Syftet med den är att bidra till en djupare förståelse för slumpartade upptäckters betydelse för musikskapare under deras skapandeprocesser, såväl som slumpens värde i musiken de konsumerar, producerad av någon annan. Undersökningens teorier och tidigare forskning utgörs främst av litteratur om kreativitets- och slumpbegreppet. I och med undersökningen utvecklades av mig två begrepp, för att särskilja olika typer av slumper. Den rena slumpen, som definieras som ett tekniskt missöde eller ett misstag, och den framtvingade slumpen som definieras som en slump som är medvetet framkallad under skapandeprocessen men vars resultat är okänt tills handlingen är utförd. Undersökningen gick till genom en enkät vars syfte var att identifiera musikskapare, en fokusgrupp där dessa musikskapare sedan deltog samt en djupintervju med en musikskapare med erfarenhet av slumpen i sitt egna skapande. Resultatet visade att musikskapare värderar den rena slumpens resultat högre än den framtvingade slumpens. Båda typer av slump upplevs dock tillföra en önskvärd oväntad ingrediens i musik, både i skaparnas egna musikskapandeprocesser som i musiken som skaparna konsumerar. Det övergripande värdet av slumpen kommer från dess oväntade karaktär och slumpens inflytande i musikskapandeprocessen liknas vid det från en utomstående part, vilket kan upplevas som fördelaktigt för en del musikskapare. Empirin indikerar dessutom på att musikskapare med starka kontrollbehov mer sannolikt avfärdar slumpen i sina skapandeprocesser än dem med avsaknad av det. Musikskapare vars musikaliska arbetsmiljö innefattar arbete digitalt i DAW är även mer mottagliga för slumpen i sitt skapande, vilket kan tänkas bero på slumpens lättillgänglighet i denna arbetsmiljö. Det framkom dessutom att upptäckter från den rena slumpen ofta görs i kreativa sinnestillstånd, med starkt inflytande från det omedvetna, som omskrivits inom kreativitetsforskning. För framtida forskning vore det eventuellt relevant att utveckla de begrepp som kommit till i och med min undersökning. Utvecklingen skulle kunna göras genom att tillämpa och undersöka begreppens relevans inom andra typer av skapandeprocesser än musikskapande.

<p>Syftet med min uppsats är att studera hur den jungianska psykologins teorier används inom dansterapin och i synnerhet dansen som uttrycksform i aktiv imagination. De frågor jag har ställt mig är:</p><p>Hur använder sig de dansterapeuter, vars texter ingår i min litteraturstudie, av den jungianska psykologins teorier i sitt arbete?</p><p>Hur arbetar dessa dansterapeuter med rörelse och dans som aktiv imagination?</p><p>Aktiv imagination är Jungs metod att öppna upp för det omedvetna genom att ge fritt utrymme för fantasin samtidigt som man behåller en medveten uppmärksamhet. Att gestalta fantasierna är ett sätt att konkretisera och bearbeta det uppkomna materialet. En viktig aspekt är att klienten i detta arbete blir aktiv och ger form åt sig själv.</p><p>Att följa en inre impuls/fantasi och tillåta den att ta fysisk form är aktiv imagination i rörelse/dans. För Chodorow är detta den fundamentala metoden i analytisk tillämpning och alla tre dansterapeuterna använder sig av den.</p><p>Att följa den inre impulsen och tillåta den att ta en fysisk form är aktiv imagination i rörelse. Dansen ger form åt de inre fantasierna som därigenom kan medvetandegöras. Dansaren kan, genom en trygg relation till dansterapeuten, både ge sig hän åt rörelsen och gradvis lära sig att samtidigt medvetet kunna uppmärksamma vad kroppen gör. En påtaglig fysisk träning i detta är att kunna växla mellan att hålla ögonen stängda och att hålla dem öppna. Återigen är kroppen ett fantastiskt redskap i arbetet med det medvetna och det omedvetna.</p><p>Dansen blir verktyget för att gestalta inre skeenden och kroppen visar att detta är en process som går via den egna erfarenheten. En genuin närvaro i en rörelse kan återge mer än vad ord någonsin kan uttrycka.</p><p>Som jag uppfattar det så är Jungs utforskande av det omedvetna, och det värde han ger till spontana kreativa uttryck som ett sätt att kommunicera med det omedvetna, det allra viktigaste bidraget till de jungianskt influerade dansterapeuternas arbete.</p>

Inom psykiatrin finns det delade meningar gällande religionens roll för psykiskt välmående. Bland dem som tror att religionen har en positiv inverkan på den psykiska hälsan finns C.G. Jung och Viktor E. Frankl, båda har de varit i kontakt med Sigmund Freud som är av motsatt åsikt och ser religionen som en kollektiv tvångsneuros. 1 Jung och Frankl pratar båda två om religiositet i det omedvetna och jag skulle vilja undersöka närmare vad de menar med det begreppet, Frankl har kritiserat Jung och anser att de inte har samma uppfattning men jag är inte säker på att skillnaden är så stor dem emellan.