<p>Syftet med min uppsats är att studera hur den jungianska psykologins teorier används inom dansterapin och i synnerhet dansen som uttrycksform i aktiv imagination. De frågor jag har ställt mig är:</p><p>Hur använder sig de dansterapeuter, vars texter ingår i min litteraturstudie, av den jungianska psykologins teorier i sitt arbete?</p><p>Hur arbetar dessa dansterapeuter med rörelse och dans som aktiv imagination?</p><p>Aktiv imagination är Jungs metod att öppna upp för det omedvetna genom att ge fritt utrymme för fantasin samtidigt som man behåller en medveten uppmärksamhet. Att gestalta fantasierna är ett sätt att konkretisera och bearbeta det uppkomna materialet. En viktig aspekt är att klienten i detta arbete blir aktiv och ger form åt sig själv.</p><p>Att följa en inre impuls/fantasi och tillåta den att ta fysisk form är aktiv imagination i rörelse/dans. För Chodorow är detta den fundamentala metoden i analytisk tillämpning och alla tre dansterapeuterna använder sig av den.</p><p>Att följa den inre impulsen och tillåta den att ta en fysisk form är aktiv imagination i rörelse. Dansen ger form åt de inre fantasierna som därigenom kan medvetandegöras. Dansaren kan, genom en trygg relation till dansterapeuten, både ge sig hän åt rörelsen och gradvis lära sig att samtidigt medvetet kunna uppmärksamma vad kroppen gör. En påtaglig fysisk träning i detta är att kunna växla mellan att hålla ögonen stängda och att hålla dem öppna. Återigen är kroppen ett fantastiskt redskap i arbetet med det medvetna och det omedvetna.</p><p>Dansen blir verktyget för att gestalta inre skeenden och kroppen visar att detta är en process som går via den egna erfarenheten. En genuin närvaro i en rörelse kan återge mer än vad ord någonsin kan uttrycka.</p><p>Som jag uppfattar det så är Jungs utforskande av det omedvetna, och det värde han ger till spontana kreativa uttryck som ett sätt att kommunicera med det omedvetna, det allra viktigaste bidraget till de jungianskt influerade dansterapeuternas arbete.</p>

Syftet med min uppsats är att studera hur den jungianska psykologins teorier används inom dansterapin och i synnerhet dansen som uttrycksform i aktiv imagination. De frågor jag har ställt mig är: Hur använder sig de dansterapeuter, vars texter ingår i min litteraturstudie, av den jungianska psykologins teorier i sitt arbete? Hur arbetar dessa dansterapeuter med rörelse och dans som aktiv imagination? Aktiv imagination är Jungs metod att öppna upp för det omedvetna genom att ge fritt utrymme för fantasin samtidigt som man behåller en medveten uppmärksamhet. Att gestalta fantasierna är ett sätt att konkretisera och bearbeta det uppkomna materialet. En viktig aspekt är att klienten i detta arbete blir aktiv och ger form åt sig själv. Att följa en inre impuls/fantasi och tillåta den att ta fysisk form är aktiv imagination i rörelse/dans. För Chodorow är detta den fundamentala metoden i analytisk tillämpning och alla tre dansterapeuterna använder sig av den. Att följa den inre impulsen och tillåta den att ta en fysisk form är aktiv imagination i rörelse. Dansen ger form åt de inre fantasierna som därigenom kan medvetandegöras. Dansaren kan, genom en trygg relation till dansterapeuten, både ge sig hän åt rörelsen och gradvis lära sig att samtidigt medvetet kunna uppmärksamma vad kroppen gör. En påtaglig fysisk träning i detta är att kunna växla mellan att hålla ögonen stängda och att hålla dem öppna. Återigen är kroppen ett fantastiskt redskap i arbetet med det medvetna och det omedvetna. Dansen blir verktyget för att gestalta inre skeenden och kroppen visar att detta är en process som går via den egna erfarenheten. En genuin närvaro i en rörelse kan återge mer än vad ord någonsin kan uttrycka. Som jag uppfattar det så är Jungs utforskande av det omedvetna, och det värde han ger till spontana kreativa uttryck som ett sätt att kommunicera med det omedvetna, det allra viktigaste bidraget till de jungianskt influerade dansterapeuternas arbete.

<p>Min uppsats är en jungiansk analys av Mevlevi-orderns dansritual. Min C-uppsats, Den dansande imaginationen, behandlade dansterapi utifrån den jungianska psykologins teorier och analysen av dansritualen är en fortsättning på temat om dans som ett redskap i den terapeutiska processen.</p><p>Syftet med min uppsats är att utifrån den jungianska psykologins teorier få en fördjupad förståelse för den psykiska process som ritualen återspeglar. Min frågeställning är följande:</p><p>Vilken psykologisk innebörd får Mevlevi-orderns dansritual om jag analyserar den utifrån den jungianska psykologins teorier?</p><p>Jag har analyserat utifrån arketypteorin och teorin om individuationsprocessen som innebär en fortgående psykisk växt som leder fram till mötet med en gudomlig inre själskärna, Självet. Forskningsmetoden jag har använt mig av är en hermeneutisk textanalys och texten jag har analyserat är Friedlanders redogörelse för dansritualen. Jag har använt mig av amplifikationsmetoden i min analys vilket innebär att jag dragit paralleller till symboliskt material för att tydliggöra och fördjupa förståelsen för dansritualen. Jag har analyserat ritualen i dess helhet eftersom varje del i ritualen har sin specifika betydelse och bidrar till dess psykologiska innebörd.</p><p>Genom att analysera dansritualen utifrån Jungs teorier får ritualen den psykologiska innebörden av en individuationsprocess som leder fram till upplevelsen av Självet som den centrala och organiserande arketypen i psyket. I dansritualen får dansaren en konkret fysisk upplevelse av ett skeende som har en inre psykologisk motsvarighet och genom denna upplevelse finns en möjlighet att medvetandegöra omedvetet material.</p>

Min uppsats är en jungiansk analys av Mevlevi-orderns dansritual. Min C-uppsats, Den dansande imaginationen, behandlade dansterapi utifrån den jungianska psykologins teorier och analysen av dansritualen är en fortsättning på temat om dans som ett redskap i den terapeutiska processen. Syftet med min uppsats är att utifrån den jungianska psykologins teorier få en fördjupad förståelse för den psykiska process som ritualen återspeglar. Min frågeställning är följande: Vilken psykologisk innebörd får Mevlevi-orderns dansritual om jag analyserar den utifrån den jungianska psykologins teorier? Jag har analyserat utifrån arketypteorin och teorin om individuationsprocessen som innebär en fortgående psykisk växt som leder fram till mötet med en gudomlig inre själskärna, Självet. Forskningsmetoden jag har använt mig av är en hermeneutisk textanalys och texten jag har analyserat är Friedlanders redogörelse för dansritualen. Jag har använt mig av amplifikationsmetoden i min analys vilket innebär att jag dragit paralleller till symboliskt material för att tydliggöra och fördjupa förståelsen för dansritualen. Jag har analyserat ritualen i dess helhet eftersom varje del i ritualen har sin specifika betydelse och bidrar till dess psykologiska innebörd. Genom att analysera dansritualen utifrån Jungs teorier får ritualen den psykologiska innebörden av en individuationsprocess som leder fram till upplevelsen av Självet som den centrala och organiserande arketypen i psyket. I dansritualen får dansaren en konkret fysisk upplevelse av ett skeende som har en inre psykologisk motsvarighet och genom denna upplevelse finns en möjlighet att medvetandegöra omedvetet material.