Syftet med denna uppsats har varit att analysera fyra vampyrfilmer med Mary Douglas teori för att se hur föreställningar om renhet, orenhet och anomalier framställs samt ifall dessa föreställningar har förändrats i de fyra utvalda filmerna mellan 1979-2016. Med kritisk diskursanalys som metod har filmerna Nosferatu the Vampyre (1979), The Lost Boys (1987), Twilight (2008) samt Daylight's end (2016) analyserats genom en tematisering av vampyrers egenskaper där en jämförelse dem emellan gjorts. Uppsatsens resultat visar att vampyrer som befinner sig i ett tillstånd mellan liv och död anses vara anomalier, vilka har hanterats på olika sätt av respektive samhällen. Vissa vampyrer har ett mer moraliskt förhållningssätt gentemot människor då de valt bort att äta människoblod och blir därför mer accepterade av samhället, medan andra vampyrer har ett omoraliskt beteende, vilket gör att de då elimineras. Det som anses orent i ett samhälle har blivit vardagligt i ett annat och ju mer mänskliga egenskaper vampyrerna har desto mer accepterade är de av samhället.

<p>Denna uppsats har haft till syfte att söka nå en förståelse för ondskan och dess eventuella betydelse för människans förutsättningar i tillvaron. Med hjälp av ett psykoanalytiskt och arketypiskt förhållningssätt har jag valt att framställa ondskan som viktig beståndsdel i det mänskliga livet. I myter, riter, sagor och symboler kan man finna en slags överordnad mening som kan bringa balans och jämvikt mellan det jordiska och det överjordiska, och mellan det goda och onda, menar exempelvis den kände mytforskaren Joseph Campbell. De är till för att skapa mening och förståelse för allt som rör det mänskliga. Här har jag valt att titta närmare på myter som exempelvis Oden, Lilit, Utdrivningen ur Paradiset och Den gudomliga komedin.</p><p>Oftast är vi inte särskilt benägna att se och erkänna vår egen ondska utan vill gärna behålla bilden av ondskans annorlundahet för att rättfärdiga bilden av oss själva. Det har därför varit intressant att här titta närmare på fenomen som <em>projektion</em>, <em>klyvning av gott och ont</em>, <em>syndabockstänkande</em> osv.</p><p>En stor del har också ägnats åt psykoanalytikern C G Jungs tankar om <em>den</em> <em>kristna myten</em> och hans tolkning av bl. a. Jobs bok där han visar hur den antropomorfa projektionen av gott och ont har utvecklats och kommit till uttryck i Bibeln. Jung framhåller med detta bl. a. att Gud, liksom människan, genomgår en individuationsprocess mot en allt större medvetenhet. Gud visar i Jobs bok prov på grymhet, måttlöshet och framförallt omedvetenhet i det han utsätter Job för ett till synes orättvist och onödigt lidande. Jung menar att Gud också är människans avbild och projektion. På Gud är alla goda egenskaper projicerade och på Satan alla onda. Detta motsvarar också människans egen oförmåga att se <em>hela</em> sig själv, sin egen ondska eller <em>skugga</em>.</p><p>Den kristna kulturen är, enlig Jung, alltför identifierad med det goda, därför behöver Kristusgestalten kompletteras med hans mörka broder Satan om människan skall kunna komma tillrätta med sig själv och ondskans problem. I slutdiskussionen tar jag, som ett exempel på hur detta skulle kunna gå till, upp Claes Janssen tankar om att <em>återinbjuda Djävulen</em> som en dialektisk antites till Kristus. Han visar hur viktig och användbar den medvetna kontakten med Djävulen är och att denna gestalt, så snart han bjuds in i det <em>heliga fyrtalet</em> upphör att vara ond. Att han som <em>Lucifer</em> (ljusbringaren) har en medvetandegörande effekt. Gud, Kristus, Den Helige Ande och Djävulen ses som arketyper som tillsammans bildar en själslig jämvikt för att de rättar och rättas av varandra.</p><p>Min slutliga reflektion är att ondskan är en ofrånkomlig del i att vara människa. Vi kan välja försöka förstå den och våga möta den i oss själva eller vi kan förneka och gömma undan den. Men mörkret kommer alltid att finnas där, ingen går fri från ondska!</p><p> </p>

Denna uppsats har haft till syfte att söka nå en förståelse för ondskan och dess eventuella betydelse för människans förutsättningar i tillvaron. Med hjälp av ett psykoanalytiskt och arketypiskt förhållningssätt har jag valt att framställa ondskan som viktig beståndsdel i det mänskliga livet. I myter, riter, sagor och symboler kan man finna en slags överordnad mening som kan bringa balans och jämvikt mellan det jordiska och det överjordiska, och mellan det goda och onda, menar exempelvis den kände mytforskaren Joseph Campbell. De är till för att skapa mening och förståelse för allt som rör det mänskliga. Här har jag valt att titta närmare på myter som exempelvis Oden, Lilit, Utdrivningen ur Paradiset och Den gudomliga komedin. Oftast är vi inte särskilt benägna att se och erkänna vår egen ondska utan vill gärna behålla bilden av ondskans annorlundahet för att rättfärdiga bilden av oss själva. Det har därför varit intressant att här titta närmare på fenomen som projektion, klyvning av gott och ont, syndabockstänkande osv. En stor del har också ägnats åt psykoanalytikern C G Jungs tankar om den kristna myten och hans tolkning av bl. a. Jobs bok där han visar hur den antropomorfa projektionen av gott och ont har utvecklats och kommit till uttryck i Bibeln. Jung framhåller med detta bl. a. att Gud, liksom människan, genomgår en individuationsprocess mot en allt större medvetenhet. Gud visar i Jobs bok prov på grymhet, måttlöshet och framförallt omedvetenhet i det han utsätter Job för ett till synes orättvist och onödigt lidande. Jung menar att Gud också är människans avbild och projektion. På Gud är alla goda egenskaper projicerade och på Satan alla onda. Detta motsvarar också människans egen oförmåga att se hela sig själv, sin egen ondska eller skugga. Den kristna kulturen är, enlig Jung, alltför identifierad med det goda, därför behöver Kristusgestalten kompletteras med hans mörka broder Satan om människan skall kunna komma tillrätta med sig själv och ondskans problem. I slutdiskussionen tar jag, som ett exempel på hur detta skulle kunna gå till, upp Claes Janssen tankar om att återinbjuda Djävulen som en dialektisk antites till Kristus. Han visar hur viktig och användbar den medvetna kontakten med Djävulen är och att denna gestalt, så snart han bjuds in i det heliga fyrtalet upphör att vara ond. Att han som Lucifer (ljusbringaren) har en medvetandegörande effekt. Gud, Kristus, Den Helige Ande och Djävulen ses som arketyper som tillsammans bildar en själslig jämvikt för att de rättar och rättas av varandra. Min slutliga reflektion är att ondskan är en ofrånkomlig del i att vara människa. Vi kan välja försöka förstå den och våga möta den i oss själva eller vi kan förneka och gömma undan den. Men mörkret kommer alltid att finnas där, ingen går fri från ondska!

Assyriology as a field of study has long been dominated by the ideas and values of the white, Western men who, during the 19th century, were responsible for the development and growth of all scientific research. This has resulted in a resilient androcentric bias in the discipline, which to this day continues to influence scholarly perceptions of Ancient Mesopotamian society - and particularly of Mesopotamian women. Amongst many other things this includes the application of modern, misogynistic prejudice regarding the female body onto Akkadian women; one such modern concept which, despite recent criticism, is still widely accepted as true, is the notion of ‘menstrual impurity’. By the implementation of standpoint theory - an epistemology which emphasises the influence of a scholar’s own experiences on their perception and interpretation of their field of study - this paper examines the translations of three Akkadian terms which have been used to support the alleged existence of the concept of menstrual impurity in Mesopotamia. The terms are reexamined through an analysis of their etymological and contextual semantics, the results of which are then used comparatively in order to determine the validity of their current translations. The results of this analysis reveal a thoroughly biassed and unscientific interpretation process, which perpetuates the androcentric perspective within the discipline and contributes to the spread of a false image of Ancient Mesopotamian women and their lives. Not only is it highly unlikely that any of the analysed terms actually signify menstruation, but the very notion of ‘impurity’, which is indeed a significant part of the words’ meaning, is interpreted in a modern, stereotypically negative sense that most certainly is not reflective of the Mesopotamian perception of the concept.