Introduktion: Sjuksköterskan kommer i sitt yrke att träffa patienter som är rädda för injektioner eller blod. För att ge patienten god och anpassad omvårdnad kan sjuksköterskan bemöta detta med lämpliga omvårdnadsinterventioner. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans omvårdnadsinterventioner i samband med patienter som har injektion- och/eller blodfobi. Metod: Litteraturstudien utfördes enligt Polit och Becks nio steg. Databaserna CINAHL och PubMed användes för sökningarna i litteraturstudien. Induktiv ansats användes vid bearbetning av data. Resultat: Fyra kategorier framträdde: Att reducera smärta, Att skapa en lugnande vårdmiljö, Att göra patienten delaktig och Att avleda patientens uppmärksamhet. Dessa fyra omvårdnadsinterventioner kunde göras på flera sätt.  Sjuksköterskan kan reducera smärta vid injektion, reducera patientens stress, ge patienten en känsla av kontroll över sin situation, förhindra en vasovagal reaktion och distrahera patienten genom visualisering eller konversation. Slutsats: Dessa omvårdnadsinterventioner kan hjälpa sjuksköterskan att ge patienter god och anpassad vård.

Syftet med detta arbete var att studera inflammatoriska effekter i mänskligt helblod och neutrofila granulocyter exponerade och stimulerade av nanopartiklar av gadoliniumoxid. Projektet utreder den toxiska potentialen hos nanopartiklar med olika kemiska och morfologiska egenskaper. I experimenten undersöktes cellresponsen hos blodceller exponerade med ofunktionaliserade och funktionaliserade nanopartiklarna. Effekterna av funktionaliserade och ofunktionaliserade nanopartiklarna på aggregation och syreradikalproduktion i helblod och hos neutrofila granulocyter studerades med hjälp av lumi-aggregometri. Studier har visat att varken ofunktionaliserade eller funktionaliserade nanopartiklarna ger aggregation i blodet. Syreradikalproduktionen ökar däremot. Resultaten av studier i helblod visar att stimulering med spädnings serier av funktionaliserade nanopartiklar ger mindre frisättning av syreradikaler än spädnings serier med ofunktionaliserade nanopartiklar. Detta bekräftas med studier av morfologiska skillnader i neutrofila granulocyter som var stimulerade med olika typer av nanopartiklar. Detta gjordes med hjälp av fluorescensmikroskopi. Resultaten från studierna tyder på att funktionaliserade nanopartiklar är mindre inflammatoriska än ofunktionaliserade nanopartiklar.

<p>Syftet med detta arbete var att studera inflammatoriska effekter i mänskligt helblod och neutrofila granulocyter exponerade och stimulerade av nanopartiklar av gadoliniumoxid. Projektet utreder den toxiska potentialen hos nanopartiklar med olika kemiska och morfologiska egenskaper.</p><p>I experimenten undersöktes cellresponsen hos blodceller exponerade med ofunktionaliserade och funktionaliserade nanopartiklarna. Effekterna av funktionaliserade och ofunktionaliserade nanopartiklarna på aggregation och syreradikalproduktion i helblod och hos neutrofila granulocyter studerades med hjälp av lumi-aggregometri.</p><p>Studier har visat att varken ofunktionaliserade eller funktionaliserade nanopartiklarna ger aggregation i blodet. Syreradikalproduktionen ökar däremot. Resultaten av studier i helblod visar att stimulering med spädnings serier av funktionaliserade nanopartiklar ger mindre frisättning av syreradikaler än spädnings serier med ofunktionaliserade nanopartiklar. Detta bekräftas med studier av morfologiska skillnader i neutrofila granulocyter som var stimulerade med olika typer av nanopartiklar. Detta gjordes med hjälp av fluorescensmikroskopi. Resultaten från studierna tyder på att funktionaliserade nanopartiklar är mindre inflammatoriska än ofunktionaliserade nanopartiklar.</p>

Erytrocyten, den röda blodkroppen, innehåller proteinet hemoglobin (Hb) vars främsta uppgift är att transportera syre till kroppens alla vävnader. Tillgången till tappat blod från blodgivare är mycket viktig inom sjukvården. Det är viktigt att blodpåsen tappas, hanteras och lagras på rätt sätt för att undvika onödig hemolys av erytrocyter. För att se till att hemolysgraden håller sig under det rekommenderade gränsvärdet på &lt;0,8 % utförs regelbundna kvalitetskontroller på erytrocytkoncentrat (e-konc) vid förvaringstidens utgång som är 42 dagar. Syftet med studien var att undersöka hur hemolysgraden (%) i erytrocytkoncentrat stiger under förvaringstiden, samt att se om upprepad mekanisk hantering vid tillverkning av dessa påverkar hemolysgraden. Det var även av intresse att se om skillnader i hemolysgrad mellan könen fanns samt att utarbeta en metod för en ny kvalitetskontroll för analys av hemolysgrad i e-konc på blodcentralen i Karlskrona. Sextiotre e-konc valdes slumpvis ut. Tio av dessa var färskt tappade och utgjorde Grupp 1. Analys av hemolysgraden i dessa utfördes sju gånger per koncentrat under sex veckor inklusive tappningsdagen. De 53 andra e-konc utgjorde Grupp 2 som delades in i 6 grupper beroende på lagringstid (1-6 veckor) och analyserades en gång per enhet. Helblodet till varje enskilt e-konc blandades var för sig, analyserades med avseende på Hb (g/dL). Proverna separerades sedan och analyserades på fritt Hb (g/dL) för att användas i formeln för uträkning av hemolysgrad i procent. Analyserna utfördes kolorimetriskt på det hematologiska analysinstrumentet ADVIA® 2120 Automated Hematology Analyzer från Bayer. En höjning av hemolysgraden per e-konc per vecka i Grupp 1 kunde ses över tid men den översteg inte gränsvärdet (&lt; 0,8 %) för merparten av e-konc. Upprepad och överdriven hantering gav ingen hemolys över gränsvärdet. I individuella e-konc från Grupp 1 sågs dock en misstänkt ökning i hemolysgrad i individuella e-konc (≥ 0,7 %), mest uttalad i vecka 4, som inte kan förklaras i denna studie och bör utredas ytterligare. I Grupp 1 hade 3/10 en misstänkt konstant ökning i hemolysgrad över tid från vecka 4 - 6. Alla e-konc i Grupp 2 hade en hemolysgrad under &lt; 0,8 %. Inget klart samband i hemolysgrad sågs mellan män och kvinnor i Grupp 2.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2001. / Härtill 4 uppsatser.

Det här arbetet undersöker påverkan på känslan av obehag i en miljö som inte är typisk för skräckgenren. Arbetet är baserat på teorier från Sigmund Freuds (1919) The Uncanny, samt Therriens (2009) Games of Fear: A Multi-Faceted Historical Account of the Horror Genre in Video Games för ett mer modernare spelrelaterat perspektiv. Till undersökningen har en stadsmiljö i 3D-grafik skapats. Av stadsmiljön finns tre scener i olika versioner där obehagliga detaljer implementerats i form av blod och blodspår, tomhet från andra människor och mörker. Undersökningsmetoden som använts är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar tendensen att blod och blodspårsdetaljerna upplevdes obehagliga, men att det var kombinationen av de olika obehagliga implementeringarna i scenerna som frammanade starkast känslor av obehag. I framtida arbete skulle stadsmiljön ha en mer detaljrik omgivning och använda sig av ett större urval av informanter i undersökningen. Detta för att se om tendensen stärks.

För att undvika komplikationer vid blodtransfusioner fenotypas blodgivarens blod med avseende på kliniskt relevanta blodgruppsantigen. Fenotypning innebär att erytrocytantigen påvisas, vilket kan utföras med bland annat rör- eller gelkortsteknik. Dessa tekniker bygger på antigen-antikroppsreaktioner, agglutination. Agglutinat kan uppstå direkt när antikroppar binder samman erytrocyter eller uppstå sekundärt när antihumanglobulin reagerar med antikroppar bundna till erytrocyter. Syftet med studien var att jämföra rörteknik och gelkortsteknik för fenotypning avantigenerna RhC, -c, -E, -e inom Rh-systemet samt antigenerna inom Kell- (K), Duffy-(Fya)och Kidd-systemen (Jka). Detta med avseende på säkerhet, tid, ekonomi samt att utföra en validering av fenotypning med gelkortsteknik. Blod från 80 blodgivare fenotypades manuellt (direkt agglutination och indirekt antihumanglobulinteknik) med rör- och gelkortsteknik.Resultaten visade ingen skillnad mellan rör- och gelkortsteknik avseende de i studien fenotypade erytrocytantigen. Resultaten visade att rörtekniken är ett kostnadseffektivt verktyg för fenotypning. Totalkostnaden för fenotypning av 20 blodprover var 1157,06 SEK med rörteknik respektive 1337,11 SEK med gelkortsteknik. Men tack vare högre säkerhet, ökad effektivitet och bättre prestanda är gelkortsteknik att föredra även om den medför endast en ringa merkostnad. Gelkortstekniken ger en ökad säkerhet för både den som utför analysen genom minskad smittrisk samt för patienten eftersom tolkningsosäkerheten och tolkningsdifferensen minskar. Ett byte från rörteknik till gelkortsteknik är därför att rekommendera för blodcentralen vid länssjukhuset i Kalmar.

Inledning: Sjukvården är beroende av frivilliga bloddonatorer. Det behövs alltid fler bloddonatorer då vi med dagens sjukvård kan utföra alltmer avancerad kirurgi samt rädda och hjälpa allt fler sjuka samt skadade, med hjälp av blod från frivilliga donatorer. Syfte: Syftet var att undersöka vilka skäl som anges till att inte donera blod, samt undersöka om viljan att ge blod skiljer sig beroende på kön, ålder och om man har yrkes- eller studieanknytning till sjukvård. Syftet var också att undersöka vilka faktorer potentiella blodgivare anger som motiverande till att donera blod. Metod: Denna uppsats baseras på en kvantitativ tvärsnittsstudie, bestående av en webbenkät som delats av författarnas på det sociala mediet Facebook. Enkäten vände sig till personer som enligt blodcentralens kriterier får donera blod, totalt inkom 90 svar, med ett bortfall på totalt 11 personer. Enkäter analyserades sedan kvantitativt med hjälp av statistikprogrammet SPSS. Resultat: Studien visar att den vanligaste orsaken till att respondenten inte gått och donerat blod är att de tillfrågade har tänkt på det men att det inte blivit av. Det finns ingen skillnad i motivationen att donera blod gällande kön, ålder och om man har yrkes-/studieanknytning till sjukvården. Det som respondenterna uppgett som mest motiverande till att gå och donera blod är att få svar på olika provsvar som till exempel kolesterol och infektionsparametrar. Slutsats: Att försöka göra blodgivningen mer tillgänglig skulle förhoppningsvis kunna öka antalet blodgivare, eftersom en tredjedel av de tillfrågade har tänkt på det, men att det inte blivit av. Att erbjuda bloddonatorerna svar på olika blodprover skulle troligtvis också öka chanserna för att flera personer ska bli återkommande bloddonatorer. / Introduction: Hospitals and general healthcare are dependent on volunteers to donate blood. Due to today’s advanced surgery there is an everlasting need for new and more blood donors. With the aid of donated blood more people in need could receive the appropriate treatment. Aim: The aim was to investigate what reasons would be given for not donating blood, and to investigate whether the will to donate blood may depend on gender, age and whether the subject has a work- or study relation to healthcare. The aim was also to determine the motivating factors to blood donation of future donors. Method: This essay is based on a quantitative cross-sectional study consisting of a web based survey shared by the authors on the social networking service Facebook. The target group of the survey was people who are suitable to donate blood according to the criteria of the blood donation centre. A total of 90 individuals responded to the survey, with a loss of 11 people. The surveys were analyzed quantitatively using the statistical program SPSS. Results: The study indicates that the most common reason to why the respondent has not donated blood is that he or she has thought of donating blood, but that it has simply not yet happened. The motivation of donating blood is not dependent on the person’s gender, age or whether or not the person has a work- or study relation to healthcare. The most motivating factor to donating blood is the opportunity to be informed of test results such as cholesterol levels and infection parameters. Conclusion: Since one third of the respondents have considered donating blood, but that they still have not done so, there would probably be an increase in the numbers of blood donors if blood donating centres were more accessible. To offer the donors the results of various kinds of blood tests would probably motivate more persons to become regular blood donors.

Abstract This report aims, through interviews, observations and literature review to examine what some of the youngest children know about the heart, blood and bloodstream. The sample size was twenty children, half of them are at the age of three and the other half is at the age of six. The interviews showed that children at the age of six had better knowledge than children at the age of three, but one child knew that we have the blood corpuscle in the body. He was also the only one who mentioned the blood corpuscle of all children who participated in the research. Children at the age of three could not see the functional relationship between the blood and heart. One child who was six years told that the air we breathe goes directly in the heart from where the blood is circulating to the rest of the body, together with the food. Keywords: heart, blood, bloodstream, the body / Sammanfattning Uppsatsens syfte är att genom intervjuer, observationer och litteraturstudie undersöka vad några av de yngsta barnen vet om hjärtat, blodet och blodomloppet. Undersökningen gäller tjugo barn, hälften av dem är i treårsålder och den andra hälften är i sexårsåldern. Intervjuerna visade att sexåringar hade i stort sett bättre kunskaper än treåringar men en av treåringar visste att vi har blodkroppar i kroppen. Han var också den enda som nämnde blodkroppar av alla barn som deltog i undersökningen. Treåringar kunde inte se det funktionella sambandet mellan blodet och hjärtat. En av sexåringarna berättade att luften vi andas in hamnar direkt i hjärtat där den blir blod som cirkulerar vidare till resten av kroppen, tillsammans med maten. Nyckelord: hjärta, blod, blodomlopp, kroppen

<p>The vascular contribution to tumor radiation response is controversial, but may have profound clinical implications. This is especially true of a new class of radiation therapies which employ spatial fractionation techniques--high radiation doses delivered in a spatially modulated pattern across the tumor. Window chamber tumor models may prove useful in investigating vascular parameters due to their facilitation of non-invasive, serial measurements of living tumors. However, presently there do not exist automated and accurate algorithms capable of quantitatively analyzing window chamber data.</p><p>Here we attempt to address these two problems through (1) the generation of novel optical data processing techniques for the quantification of vascular structural and functional parameters, and (2) the application of these methods to the study of vascular radiation effects in window chamber models.</p><p>Results presented here demonstrate the versatility and functionality of the data processing methods that we have developed. In the first part of Aim 1, we have developed a vessel segmentation algorithm specifically designed for processing tumor vessels, which present a challenge to existing algorithms due to their highly branching, tortuous structure. This provides us with useful information on vascular structural parameters. In the second part of Aim 1, we demonstrate a complementary vascular functional analysis algorithm, which generates quantitative maps of speed and direction. We prove the versatility of this method by applying it to a number of different studies, including hemodynamic analysis in the dorsal window chamber, the pulmonary window, and after neural electro-stimulation. Both the structural and functional techniques are shown capable of generating accurate and unbiased vascular structural and functional information. Furthermore, that automated nature of these algorithms allow for the rapid and efficient processing of large data sets. These techniques are validated against existing techniques.</p><p>The application of these methods to the study of vascular radiation effects produced invaluable quantitative data which suggest startling tumor adaptations to radiation injury. Window chamber grown tumors were treated with either widefield, microbeam, or mock irradiation. After microbeam treatment, we observed a profound angiogenic effect within the radiation field, and no signs of vascular disruption. Upregulation of HIF-1, primarily in the tumor rim, suggested that this response may have been due to bystander mechanisms initiated by oxidative stress. This HIF-1 response may have also initiated an epithelial-mesenchymal transition in the cells of the tumor rim, as post-treatment observation revealed evidence of tumor cell mobilization and migration away from the primary tumor to form secondary satellite clusters. These data indicate the possibility of significant detrimental effects after microbeam treatment facilitated through a HIF-1 response.</p> / Dissertation