Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2007. / Härtill 5 uppsatser.

Erytrocyten, den röda blodkroppen, innehåller proteinet hemoglobin (Hb) vars främsta uppgift är att transportera syre till kroppens alla vävnader. Tillgången till tappat blod från blodgivare är mycket viktig inom sjukvården. Det är viktigt att blodpåsen tappas, hanteras och lagras på rätt sätt för att undvika onödig hemolys av erytrocyter. För att se till att hemolysgraden håller sig under det rekommenderade gränsvärdet på <0,8 % utförs regelbundna kvalitetskontroller på erytrocytkoncentrat (e-konc) vid förvaringstidens utgång som är 42 dagar. Syftet med studien var att undersöka hur hemolysgraden (%) i erytrocytkoncentrat stiger under förvaringstiden, samt att se om upprepad mekanisk hantering vid tillverkning av dessa påverkar hemolysgraden. Det var även av intresse att se om skillnader i hemolysgrad mellan könen fanns samt att utarbeta en metod för en ny kvalitetskontroll för analys av hemolysgrad i e-konc på blodcentralen i Karlskrona. Sextiotre e-konc valdes slumpvis ut. Tio av dessa var färskt tappade och utgjorde Grupp 1. Analys av hemolysgraden i dessa utfördes sju gånger per koncentrat under sex veckor inklusive tappningsdagen. De 53 andra e-konc utgjorde Grupp 2 som delades in i 6 grupper beroende på lagringstid (1-6 veckor) och analyserades en gång per enhet. Helblodet till varje enskilt e-konc blandades var för sig, analyserades med avseende på Hb (g/dL). Proverna separerades sedan och analyserades på fritt Hb (g/dL) för att användas i formeln för uträkning av hemolysgrad i procent. Analyserna utfördes kolorimetriskt på det hematologiska analysinstrumentet ADVIA® 2120 Automated Hematology Analyzer från Bayer. En höjning av hemolysgraden per e-konc per vecka i Grupp 1 kunde ses över tid men den översteg inte gränsvärdet (< 0,8 %) för merparten av e-konc. Upprepad och överdriven hantering gav ingen hemolys över gränsvärdet. I individuella e-konc från Grupp 1 sågs dock en misstänkt ökning i hemolysgrad i individuella e-konc (≥ 0,7 %), mest uttalad i vecka 4, som inte kan förklaras i denna studie och bör utredas ytterligare. I Grupp 1 hade 3/10 en misstänkt konstant ökning i hemolysgrad över tid från vecka 4 - 6. Alla e-konc i Grupp 2 hade en hemolysgrad under < 0,8 %. Inget klart samband i hemolysgrad sågs mellan män och kvinnor i Grupp 2.

Cirka 500 000 blodenheter transfunderas i Sverige varje år. Uppskattningsvis får mer än 100 000 patienter blod varje år vilket motsvarar cirka två blodenheter per transfunderad patient. Modern blodtransfusionsbehandling utgår från en metod där blodkomponenter avskiljs från givarblodet och patienter får bara de blodkomponenter de behöver enligt ordinationer. De blodkomponenterna som vanligtvis används är erytrocytkoncentrat, plasman och trombocytkoncentrat. Kirurgiska ingrepp, trauman och olycksfall, brännskadebehandlingar, tumör- och leukemibehandlingar, förlossningsblödningar, blodbyte på nyfödda, anemier är exempel på tillstånd som kräver blodtransfusionsbehandling. Blodtransfusion är en säker behandling men medför vissa risker, bland annat immunologiska eller/och icke-immunologiska transfusionsreaktioner. Förutsättningar för att kunna ge god och säker vård i samband med blodtransfusion är att vårdgivare har rätt kompetens inom detta område samt förståelse för hur blodtagarna ställer sig till behandlingen. Syftet med arbete var att beskriva allmänhetens kunskaper och inställningar till blodtransfusion. Metoden som valdes för att besvara studiens syfte var en litteraturbaserad studie. Artiklarna söktes i databaserna PubMed och CINAHL. Arton vetenskapliga artiklar som publicerats under de senaste tio åren inkluderades i resultatet. Studiens resultat visade att det rådde brist på kunskap hos allmänheten gällande blodtransfusion vilket ledde till en överdriven rädsla för att drabbas av en transfusionöverförd infektion. Vidare framkom det att allmänheten föredrog autolog framför allogen blodtransfusion däremot valde deltagarna allogen blodtransfusion framför konstgjorda alternativ som bedömdes vara onaturliga. Resultatet visade ytterligare att information i samband med behandlingen påverkade positivt både kunskap och inställningar till blodtransfusion hos deltagarna.

Bakgrund: Blodtransfusion behövs inom vården och har en livsförbättrande effekt. Det krävs att personalen har ett korrekt handhavande om symtom på komplikationer vid transfusion uppkommer. Sjuksköterskor behöver hålla sig uppdaterade på ny forskning för att kvalitetsäkra vården. Personen som ska donera blod måste vara frisk och ha en livsföring som minimerar risken för blodsmitta. Donationen ska ske frivilligt. Information ges till patienten vid transfusion, om fördelar och biverkningar som kan uppstå samt alternativa behandlingsalternativ. Syfte: Syftet var att beskriva upplevelsen att få blodtransfusion och upplevelsen av att donera blod. Metod: Litteraturöversikt valdes för att få en sammanställning av det nuvarande kunskapsläget. Resultat: Tre teman utformades i resultatet; upplevelsen av att få blodtransfusion, motivation till bloddonation och upplevelsen av bloddonation. Patienterna kände tillit till personalens paternalistiska beslut angående indikationen för blodtransfusion, trots bristande information. En viss rädsla för blodsmitta fanns hos patienterna. Motiveringen till bloddonation var altruism, känslan av att göra gott för andra i nöd. Vidare sågs lämpliga donationsplatser och kontroll av egna blodstatusen motivera. Anledningen att inte donera blod sågs främst vara på grund av rädsla för blod och nålar. Negativa upplevelser var vasovagala reaktioner i samband med donationen och svimningskänsla. Slutsats: God omvårdnad vid bloddonation är grunden till att givaren ska få en positiv upplevelse av donationen och fortsätta donera. Information till patienten ska ges om indikationen för blodtransfusion finns. Detta för att bekräfta personens autonomi och ge en lugnande effekt.

Bakgrund: Sambandet mellan hjärtkirurgi med extracorporeal cirkulation (ECC) och blodtransfusion visar risker så som ökad morbiditet och mortalitet. Detta kan orsaka lidande för patienten och leda till kostnader för samhället. Att hantera och administrera blodprodukter är en omvårdnadshandling som sjuksköterskan ansvarar för och detta ställer därför krav på dennes kompetens.   Syftet: Syftet med denna studie var att studera intensivvårdssjuksköterskors kunskap om att ge blodtransfusion till patienter som genomgått hjärtkirurgi med ECC och om de ansåg sig ha kunskap om hur blodprodukter ska handhas och administreras på ett patientsäkert sätt, samt vilket behov av kompetensutveckling de ansåg sig ha.   Metod: Studien som utfördes hade en kvantitativ design med deskriptiv ansats. Ett icke-slumpmässigt urval gjordes på en Thoraxintensivvårdsavdelningen vid ett universitetssjukhus i Mellansverige och 30 intensivvårdssjuksköterskor inkluderades.   Resultat: Intensivvårdsjuksköterskorna hade en mycket låg till låg kunskap om de postoperativa komplikationer vid hjärtkirurgi med ECC som kan ha ett samband med blodtransfusion. Inget statistiskt signifikant samband kunde fastställas mellan intensivvårdsjuksköterskornas upplevda kunskap och faktiska kunskap om dessa postoperativa komplikationer. I resultatet sågs också att de önskade ytterligare utbildning.   Slutsats: Det fanns ett behov av vidare forskning inom området för att kunna uttala sig om intensivvårdssjuksköterskors kunskap och behov av ytterligare utbildning avseende risker med blodtransfusion till patienter som genomgått hjärtkirurgi med ECC. / Background: The relationship between cardiac surgery with extracorporeal circulation (ECC) and blood transfusion demonstrates risks like increased morbidity and mortality. This may cause suffering for the patient and further costs on society. To manage and administer blood products is a nursing act which the nurse is responsible for, and therefore it requires specific competence. Purpose: The purpose of this study was to study critical care nurses' knowledge of giving blood transfusion in patients undergoing cardiac surgery with ECC. Also if they felt they had knowledge of how blood products should be handled and administered safely for the patient, as well as the need for further education they felt they had.  Method: The study had a quantitative design with descriptive approach. A non - random selection was made on the Cardiothoracic Intensive Care Unit at an University Hospital in Sweden and 30 intensive care nurses were included.  Results: Intensive care nurses had a very low to low knowledge of the postoperative complications in cardiac surgery with ECC that may be related to blood transfusion. No statistically significant correlation could be established between critical care nurses' perceived knowledge and actual knowledge of these postoperative complications. In the result there was also possible to see that they wanted further education.   Conclusion: There was a need for further research in the area to give an opinion on critical care nurses' knowledge and the need for further education about the risks of blood transfusion in patients undergoing cardiac surgery with ECC.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2009.