Syfte: Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda neurokirurgiska patienter på intensivvårdsavdelning. Bakgrund: Neurokirurgiska patienter vårdas på både små och stora intensivvårdsavdelningar med olika möjlighet till specifik övervakning. Sjuksköterskans ansvar är att minimera sekundära skador genom att optimera parametrar. Upplevelsen av att vårda intensivvårdspatienter beskrivs som utmanande men roligt och utvecklande. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design. Datainsamlingen skedde under november månad 2015, genom åtta semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor som arbetade på en liten intensivvårdsavdelning och på en större intensivvårdsavdelning med neurokirurgisk inriktning. Analysen utfördes med kvalitativ innehållsanalys och resulterade i fyra huvudkategorier och 12 subkategorier. Resultat: Sjuksköterskornas upplevelser av att vårda neurokirurgiska patienter på intensivvårdsavdelning beskrevs genom fyra huvudkategorier: Vård som gagnar patienten, Svårt att vårda, Att få styrka och Att möta anhöriga. Slutsats: Vårdprogram och rutiner gav sjuksköterskorna trygghet. Att vårda utan tillgång till specialistkompetens gav känslor av osäkerhet. Patienter med tunga diagnoser krävde bearbetning oftast hanterat med kollegor. Anhöriga ansågs viktiga både i vården för patienten och för att ge sjuksköterskorna information om patientens bakgrund.

Bakgrund Intensivvårdspatienten är ofta i behov av diagnostisk undersökning eller avancerad behandling som medför intrahospital transport utanför intensivvårdsavdelningen. Intrahospital transport av intensivvårdspatienter är förenat med risker och tillbud. En intrahospital transport ställer höga krav på intensivvårdssjuksköterskan som i denna komplexa miljö skall ansvara för patientsäkerhet och omvårdnad. Det är tidigare känt att vårdskada uppstår på grund av bristande riktlinjer, brister i kommunikation och bristande utbildning och kompetens.  Syfte Att undersöka intensivvårdssjuksköterskornas upplevelse av riktlinje, kommunikation och kompetens vid intrahospital transport Metod Studien genomfördes med en kvalitativ deskriptiv design och datainsamlingen skedde genom tre fokusgruppsintervjuer med en semistrukturerad intervjuguide.  Resultat I studiens resultat framkom att intensivvårdssjuksköterskorna inte alltid följer den lokala riktlinjen och checklistan för intrahospital transport. Kommunikationsbrister förekommer med röntgenavdelningen. Den utbildning som ges är genomgång av transportvagnen samt att följa med erfaren kollega på intrahospital transport. Det råder varierande upplevelser av kompetens och trygghet vid intrahopital transport.  Slutsats Riktlinje och checklista för intrahospital transport följs inte alltid i praktiken. Brister i kommunikationen med röntgenavdelningen utgör risker för patientsäkerheten.  Klinisk betydelse Resultatet från forskningsstudien kan bidra till ett förbättringsarbete gällande kommunikation mellan intensivvårds- och röntgenavdelningen, i syfte att öka patientsäkerheten.

No description available.

<p>Intensivvårdssjuksköterskans (IVA-sjuksköterskan) arbete på en intensivvårdsavdelning (IVA) består definitionsmässigt av bedömning, monitorering, behandling och vård av patienter med potentiell, reversibel svikt i ett eller flera organsystem. Arbetet innebär snabba beslut och varierande arbetsbelastning som i sin tur kan leda till stress. Syftet var att belysa orsaker till stress hos IVA-sjuksköterskan samt hur IVA-sjuksköterskan upplever stress i sitt arbete på IVA. Litteraturstudie har använts som metod för att besvara syftet. Litteratursökningen resulterade i sexton artiklar, vilka har granskats avseende vetenskaplighet och relevans för studiens syfte. Resultatet visar att stress uppkommer vid olika situationer relaterat till organisationsperspektiv, relationsperspektiv och värderingsperspektiv. De tydligaste resultaten som framkommer är brist på stöd organisatoriskt sett. Om stödet i organisationen inte fungerar uppstår en stor känsla av stress. Även komplexiteten i arbetet, minskade resurser samt arbetslagets samarbete har en stor inverkan. Relationerna mellan sjuksköterska och läkare, anhöriga och patienter, är ytterligare en bidragande orsak. Förväntningar och krav från sjuksköterskan själv och andra yrkesgrupper, att vårda döende patienter samt värderingar kring organdonation är också orsaker till upplevd stress. Författarna anser att om arbetsplatsen arbetar utifrån krav-kontrollmodellen kan stress minskas.</p>

Intensivvårdssjuksköterskans (IVA-sjuksköterskan) arbete på en intensivvårdsavdelning (IVA) består definitionsmässigt av bedömning, monitorering, behandling och vård av patienter med potentiell, reversibel svikt i ett eller flera organsystem. Arbetet innebär snabba beslut och varierande arbetsbelastning som i sin tur kan leda till stress. Syftet var att belysa orsaker till stress hos IVA-sjuksköterskan samt hur IVA-sjuksköterskan upplever stress i sitt arbete på IVA. Litteraturstudie har använts som metod för att besvara syftet. Litteratursökningen resulterade i sexton artiklar, vilka har granskats avseende vetenskaplighet och relevans för studiens syfte. Resultatet visar att stress uppkommer vid olika situationer relaterat till organisationsperspektiv, relationsperspektiv och värderingsperspektiv. De tydligaste resultaten som framkommer är brist på stöd organisatoriskt sett. Om stödet i organisationen inte fungerar uppstår en stor känsla av stress. Även komplexiteten i arbetet, minskade resurser samt arbetslagets samarbete har en stor inverkan. Relationerna mellan sjuksköterska och läkare, anhöriga och patienter, är ytterligare en bidragande orsak. Förväntningar och krav från sjuksköterskan själv och andra yrkesgrupper, att vårda döende patienter samt värderingar kring organdonation är också orsaker till upplevd stress. Författarna anser att om arbetsplatsen arbetar utifrån krav-kontrollmodellen kan stress minskas.

Överflyttning av patienter från intensivvård till vårdavdelning är en komplex process som är förknippad med vissa svårigheter och risker. För att överflyttningsprocessen ska bli  patientsäker är det av stor vikt att både intensivvårdssjuksköterskan och avdelningssjuksköterskan har tid för förberedelser. Idag sker många överflyttningar hastigt och oplanerat. Ett väl fungerande samarbete mellan intensivvårdssjuksköterskan och avdelningssjuksköterskan är också viktigt, men studier har visat att detta inte alltid fungerar optimalt. Många intensivvårdssjuksköterskor upplever sin roll i samband med överflyttningsprocessen som oklar. Studiens syfte var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors tillvägagångssätt och erfarenheter av överflyttning av patienter från intensivvårdsavdelning till en allmän vårdavdelning. Studien utfördes som en fallstudie på en intensivvårdsavdelning i Göteborg. Datainsamlingen skedde genom både observationer och intervjuer med intensivvårdssjuksköterskor som var ansvariga för patienter som överflyttades från IVA till vårdavdelning. Resultatet analyserades och intervjuerna bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet från studien visar att överflyttningsprocessen består av många olika förberedelser och moment som utförs av intensivvårdssjuksköterskan. Flera intensivvårdssjuksköterskor kände sig stressade över att hinna rapportera över sin patient till avdelningssjuksköterskan. Samarbetet med avdelningssjuksköterskan fungerade väl och intensivvårdssjuksköterskorna kände sig nöjda med överflyttningsprocesserna. Studien har också belyst att överflyttningen av en patient från intensivvård till vårdavdelning kan vara en utdragen process som ofta ligger till grund i platsbrist på mottagande enhet. För att överflyttningen skall bli mer strukturerad kan utarbetade rutiner bidra till en mer patientsäker och effektiv överflyttningsprocess.

No description available.

Bakgrund: Delirium är ett tillstånd som kan drabba patienter inneliggande på intensivvårdsavdelningar. En stor del patienter riskerar att drabbas, orsaken är inte helt känd men många riskfaktorer och konsekvenser är identifierade. Delirium kan ge upphov till olika symtom som kan resultera i utåtagerande patienter. Detta kan försvåra intensivvårdssjuksköterskors arbete med att vårda dessa patienter, på grund av både fysiska och mentala påfrestningar. Syfte: Syftet är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med delirium. Metod: Kvalitativ intervjustudie med elva intensivvårdssjuksköterskor från tre sjukhus i Mellansverige. Data analyserades enligt manifest innehållsanalys. Resultat: I resultatet uppstod tre kategorier; att upptäcka delirium, att förebygga delirium, och att hantera delirium. Slutsats: Att vårda patienter med delirium är svårt och komplext. Möjligheter och förutsättningar för att ge patienter bästa möjliga vård kräver tid, engagemang och ett väl fungerande teamarbete.

Bakgrund Det finns ett begränsat antal specialistsjuksköterskor på avancerad nivå och man ser en minskning i antalet nyutexaminerade. För specialistsjuksköterskor framställs det som alltmer komplext och resurskrävande att bedriva svensk hälso- och sjukvård. Kraven på kompetensen ökar. En specialistutbildning innebär en bredare kunskap och ett större ansvar och detta bidrar till ökade förväntningar hos specialistsjuksköterskorna.  Syftet med denna studie var att beskriva hur nyutbildade specialistsjuksköterskor inom anestesi- och intensivvård upplevde och hanterade de första åren i sin nya roll.  Metod Studien genomfördes genom beskrivande design med kvalitativ ansats. Tio deltagare från två sjukhus i Mellansverige intervjuades med semistrukturerande frågor.  Huvudresultat framstod i ett tema: Att utvecklas från novis till kompetent anestesi och intensivvårdssjuksköterska. Det bildade fem kategorier Att hantera kunskap och erfarenhet, Att hantera nya rollen väcker känslor, Att arbetskollegor har betydelse, Att uppleva stress och Att behöva återhämtning. Upplevelse av sin första tid beskrevs som att kunskap, erfarenhet, arbetskollegornas stöd, samarbete, att diskutera och reflektera tillsammans var viktigt. Specialistsjuksköterskorna beskrev även upplevelser av stress, trötthet och behov av återhämtning under deras första tid i sin nya roll.    Slutsats Specialistsjuksköterskor inom anestesi och intensivvård har en betydelsefull roll inom sjukvården. Upplevelser av sin första tid i sin nya roll var både utmanande och påfrestande. Ökad kunskap och erfarenhet var av betydelse, vilket i sin tur kan skapa en trygghet och ett självförtroende i arbetet. De upplevde att det fanns en brist i mängdträningen. Det hade varit intressant med fortsatt forskning inom ämnet genom en interventionsstudie.

Bakgrund: Traumapatienter är en vanligt förekommande patient på intensivvårdsavdelningar och vårdas dagligen av intensivvårdssjuksköterskor. På många sjukhus ingår även intensivvårdssjuksköterskan i traumateamet redan på akutmottagningen. Patienterna som drabbas av trauma och dess närstående kan känna rädsla och oro över situationen och varje trauma är unikt för individerna. Intensivvårdssjuksköterskan kan med sin kunskap bistå med emotionellt stöd och genom att vara informativ och närvarande skapades en känsla av trygghet. Traumapatienter innebär dock ett stort krav på intensivvårdssjuksköterskans kompetens och interprofessionella samarbete. Omhändertagandet är komplext och innebär att intensivvårdssjuksköterskan får åsidosätta personliga värderingar. Tidigare forskning visar att intensivvårdssjuksköterskan utsätts för både psykisk och fysisk belastning. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av att vårda traumapatienter. Metod: Studien är gjord utifrån vårdvetenskapen med en kvalitativ ansats med induktiv metod. Studien är en litteraturstudie med systematiska sökningar i databaser med en omvårdnadsvetenskaplig inriktning.Resultat: Studien resulterade i 3 övergripande kategorier; Att arbeta med traumavård, Att möta traumapatienten samt Intensivvård av traumapatienten. Resultatet har visat upplevelser av hög arbetsbelastning, stress och otrygghet hos intensivvårdssjuksköterskor vid vård av traumapatienter. De upplevde ett behov av stöd och samtal och betonade vikten av organisationsledda debriefing-samtal för bearbetning av negativa känslor. Vidare har intensivvårdssjuksköterskor beskrivit att tidigare erfarenheter spelade stor roll och att varje patientfall var oförutsägbart. Teamträning och kommunikation bidrog till positiva upplevelser.Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskan upplever bland annat osäkerhet vid omhändertagandet av den oförutsägbara traumapatienten. God kommunikation och utbildning bidrog till en högre självsäkerhet och betonade stödet av kollegor och organisationen.