Bakgrund Intensivvårdspatienten är ofta i behov av diagnostisk undersökning eller avancerad behandling som medför intrahospital transport utanför intensivvårdsavdelningen. Intrahospital transport av intensivvårdspatienter är förenat med risker och tillbud. En intrahospital transport ställer höga krav på intensivvårdssjuksköterskan som i denna komplexa miljö skall ansvara för patientsäkerhet och omvårdnad. Det är tidigare känt att vårdskada uppstår på grund av bristande riktlinjer, brister i kommunikation och bristande utbildning och kompetens.  Syfte Att undersöka intensivvårdssjuksköterskornas upplevelse av riktlinje, kommunikation och kompetens vid intrahospital transport Metod Studien genomfördes med en kvalitativ deskriptiv design och datainsamlingen skedde genom tre fokusgruppsintervjuer med en semistrukturerad intervjuguide.  Resultat I studiens resultat framkom att intensivvårdssjuksköterskorna inte alltid följer den lokala riktlinjen och checklistan för intrahospital transport. Kommunikationsbrister förekommer med röntgenavdelningen. Den utbildning som ges är genomgång av transportvagnen samt att följa med erfaren kollega på intrahospital transport. Det råder varierande upplevelser av kompetens och trygghet vid intrahopital transport.  Slutsats Riktlinje och checklista för intrahospital transport följs inte alltid i praktiken. Brister i kommunikationen med röntgenavdelningen utgör risker för patientsäkerheten.  Klinisk betydelse Resultatet från forskningsstudien kan bidra till ett förbättringsarbete gällande kommunikation mellan intensivvårds- och röntgenavdelningen, i syfte att öka patientsäkerheten.

En svårt sjuk patient som vårdas på en intensivvårdsavdelning, med svikt i ett eller flera organsystem, löper betydande risk att drabbas av malnutrition med ökad risk för infektioner och längre vårdtider. När en väl utarbetad riktlinje inom nutrition följs ökar patientens möjligheter att nå upp till sitt kalorimål med minskad malnutrition och förkortade vårdtider som följd. Syftet med studien var att undersöka följsamheten till en befintlig riktlinje om nutrition på en intensivvårdsavdelning i västra Sverige med hjälp av journalgranskning. Ett konsekutivt urval gjordes och 31 uppfyllde inklusionskriterierna. Journalerna granskades enligt deskriptiv analys. Resultatet visade en varierande följsamhet till riktlinjen med högst följsamhet mot slutet av vårdtiden och lägst följsamhet i början av vårdtiden. Med hjälp av resultatet i denna studie kan följsamheten till riktlinjen förbättras och på så sätt kan bedömning och behandling av nutrition för intensivvårdspatienten optimeras. / A critically ill patient within the intensive care unit, with failure in one or more organ systems, has an increased risk of malnutrition with infections and extended hospital stay as a result. When a wellestablished guideline of nutrition is used, the patients possibility of reaching the caloric goal increases which lead to decreased malnutrition and shortened hospital stay. The aim of the study was to investigate the compliance of an enteral and parenteral guideline in an intensive care unit in a hospital in the west of Sweden with a review of medical records. A consecutive sample was made and 31 patients met the criteria. The medical records were reviewed according to descriptive analysis. The results showed a varying compliance to the guideline, with the highest compliance in the end of hospital stay and the lowest compliance in the beginning of hospital stay. Using the results in this study, the compliance of the nutritional guideline can be improved, and nutritional assessment and treatment for the intensive care patient can be optimized.

1 januari 2015 infördes en ny paragraf i plan- och bygglagen som säger att de kommuner som avser att ingå exploateringsavtal ska upprätta riktlinjer som anger förutsättningarna för hur dessa avtal skrivs. Riktlinjerna ska ange vilka mål som finns samt hur kostnader, intäkter och andra åtaganden ska fördelas mellan parterna som ingår avtalet. Drygt ett år har gått sedan den nya bestämmelsen infördes och flera av landets kommuner har nu upprättat dessa dokument. Studien syftar till att undersöka hur landets kommuner hittills tillämpat regeln i plan- och bygglagen 6 kap. 39 §. Avsikten är att kartlägga vilka kommuner som har antagit riktlinjer för exploateringsavtal, vad dessa riktlinjer innehåller, hur de är utformade samt vilka åtaganden, intäkts- och kostnadsfördelningar som tydliggörs i dem. Sveriges samtliga 290 kommuner har kontaktats varav 193 kommuner har svarat på frågan om de antagit riktlinjer eller inte. De riktlinjer som har tagits med i studien är de som författarna tillhandahållit mellan datumen 2016-03-16 och 2016-04-16 och som antagits efter lagändringens ikraftträdande, det vill säga efter 2015-01-01. Totalt tillhandahölls 37 antagna riktlinjer. Texten i riktlinjerna kan enligt studien delas upp i följande tre huvudkategorier: - Generell informativ text som inte enbart är knuten till kommunen i fråga - Kommunspecifik informativ text - Text som tydliggör hur kostnader och andra åtaganden ska fördelas mellan kommun och exploatör i exploateringsavtal Den sistnämnda av de tre huvudkategorierna kan delas upp i ytterligare 33 underkategorier för att belysa vilka åtaganden och kostnadsfördelningar som tas upp i de olika riktlinjerna. Studien tyder på att flera kommuner har börjat tillämpa plan- och bygglagen 6 kap. 39 §. Riktlinjernas innehåll och omfattning skiljer sig åt mellan kommunerna. Slutligen tyder resultatet på att de flesta kommuner i sina riktlinjer tydliggör vilka åtaganden och kostnadsfördelningar som gäller mellan kommunen och exploatören vid ingående av ett exploateringsavtal. Ett fåtal av kommunerna tydliggör inte i riktlinjerna vem av kommunen och exploatören som kommer få bekosta eller vidta en åtgärd utan beskriver endast vilka poster av kostnader och andra åtaganden som kommer att behandlas vid själva ingåendet av exploateringsavtal. Ingen av de undersökta riktlinjerna behandlar intäktsfördelning, vilket riktlinjerna ska enligt plan- och bygglagen 6 kap. 39 §. / In 1 January 2015 a new paragraph was added to the Swedish planning and building act (PBL). According to the new paragraph, Swedish municipalities, are obliged to establish special guidelines for Land Development Agreements. Almost a year has passed since the new law was incorporated and today has several of the Swedish municipalities adopted the guidelines. The aim of the study is to investigate how the Swedish municipalities, so far, has applied PBL 6:39. The study intends to investigate which of the municipalities that has adopted guidelines, what these guidelines contains, how they are designed and which commitments, gains and costs they regulate. All 290 municipalities were contacted and 193 of them responded wheter they had adopted guidelines or not. The study contains of those guidelines that the authors recieved between 2016-03-16 and 2016-04-16. The study do only refers to guidelines, adopted after 2015-01-01. Totally 37 guidelines were received. According to this study, the texts of the received guidelines could be subdivided into three main categories: - General informative text - Informative text about the municipalities - Text about commitments, benefits and costs The last category was later on divided into 33 subcategories. The study shows that several municipalities have started to apply the new paragraph, but not yet all of them. Finally, most guidelines divides the commitments, gains and costs between the municipality and the land developer. But a few of them only make it clear which commitments, benefits and costs the municipality intends to regulate in a Land Management Agreement. None of the guidelines regulate benefits from land development, even though they are supposed to, according to PBL 6:39.

Flertalet av de besökande på akutmottagningarna i Sverige är 65 år och äldre. Patientgruppen äldre som vårdas på akutmottagningarna har ett komplext vårdbehov vilket förutsätter ett kunskapsbaserat och professionellt omhändertagande. Behovet av evidensbaserade riktlinjer för att säkerställa vårdkvalitet till denna patientgrupp är därför påtaglig. Syftet med denna studie var att granska de riktlinjer Sveriges akutmottagningar har gällande omvårdnad av äldre patienter. Studien utfördes som en totalstudie med en deskriptiv design. Ett frågeformulär med tio frågor skickades till första linjens chefer, det vill säga vårdenhetschefer eller motsvarande, på Sveriges 77 akutmottagningar. Svarsfrekvensen uppgick till 59,7 %. Förekommande riktlinjer evidensgranskades utifrån AGREE, ett instrument för granskning av riktlinjers evidens. Resultatet visade att tio av 46 akutmottagningar hade riktlinjer för omvårdnad av äldre. Evidensgranskningen med AGREE av dessa riktlinjer visade på likartade låga resultatpoäng. Merparten av riktlinjerna fick det högsta poängresultatet avseende mål och syfte, det vill säga de var tydliga med varför och för vilka riktlinjerna fanns. Resultatet av den slutgiltiga sammanställningen av riktlinjerna tydliggjorde bristen på riktlinjer för Sveriges akutmottagningar samt i de fall riktlinjer fanns så var de ofullständiga gällande evidensbaseringen. / Program: Magisterprogram i vårdvetenskap med inriktning mot akutsjukvård

Bakgrund: Den intensivvårdskrävande patienten är många gånger i behov av transport utanför intensivvårdsavdelningen för diagnostiserande undersökning eller behandling. Transporten är riskfylld då patienten kräver komplicerad utrustning och avancerad medicinsk behandling. Studier visar att patientsäkerheten ökar om policydokument används vid transportprocessen. Syfte: Studiens syfte var att kartlägga antalet policydokument som reglerar intrahospital transport i Stockholms län och jämföra dem med en guideline. Metod: Urvalet bestod av policydokument från 11 intensivvårdsavdelningar i Stockholms län. Metoden utgjordes av deskriptiv dokumentinnehållsanalys. Resultat: Sex av elva intensivvårdsavdelningar i Stockholms län hade policydokument som reglerar intrahospital transport. Policydokumenten hade fem gemensamma huvudämnen: Riskbedömning, bemanning, förberedelse, övervakning och utrustning vilka överensstämde med dem i guidelinen. Detaljnivån avseende utrustning skiljde sig dock policydokumenten emellan. Ett policydokument, som bestod av både riktlinje och checklista, utmärkte sig då det bäst överensstämde med innehållet i guidelinen. Slutsats: Studien visar att många intensivvårdsavdelningar i Stockholms Län saknar policydokument vid intrahospital transport. Existerande policydokument varierar i omfång, utformning och till viss del även avseende innehåll. Klinisk betydelse: Förhoppningen är att studien kan ligga till grund för omarbetning av befintliga riktlinjer och checklistor eller utformning av nya. Ytterst avser studien med detta förbättra patientsäkerheten. / Background: The intensive care patient often needs transportation outside the intensive care unit for diagnostic examination or treatment. Transports are associated with major risks due to critically ill patient requirements of complex equipment and advanced medical treatment. Studies show that the use of protocols in intrahospital transports increases patient safety. Objective: The study aimed to examine protocols that regulate intrahospital transport of patients in intensive care units in Stockholm County and compare them with a guideline. Method: The sample consisted of protocols from 11 intensive care units in Stockholm County. The method used was a document content analysis. Results: Six out of eleven intensive care units in Sweden possessed a protocol governing the intrahospital transport. The protocols had five main topics in common: Risk assessment, staffing, preparation, supervision and equipment, which were consistent with the guideline. The level of detail regarding equipment differed between them. Protocols containing both a guideline and checklist, stood out as the most integrated document. Conclusion: The result of the study shows that several intensive care units in Stockholm County are missing protocols regarding intrahospital transport. Existing protocols vary in size, design, and to some extent also in content. Clinical significance: This study has a goal to provide a basis for revision of existing guidelines and checklists or for designing new ones. Furthermost the aim of this study is to improve patient safety.

Evidensbaserade riktlinjer är en del i vårdkontexten vilka tillsammans med strukturer inom utbildning, ekonomi och ledarskap finns för att stärka sjuksköterskans omvårdnadsutförande och patientens möjlighet att få god vård. Patientgruppen som vårdas på akutmottagningen till följd av drogpåverkan har ett komplext vårdbehov vilket förutsätter ett kunskapsbaserat och professionellt omhändertagande. Kompetensen vad gäller vården till dessa individer är dock bristfällig och patientgruppen möts ofta av stigmatiserande attityder från vårdpersonal. Behovet av evidensbaserade riktlinjer för att säkerställa vårdkvaliteten till denna patientgrupp är därför påtaglig. Syftet med studien är att kartlägga förekomsten av kliniska omvårdnadsriktlinjer specifika för patienter som söker vård till följd av drogpåverkan, samt bedöma dess evidensgrad. Studien utfördes enligt kvantitativ metod med explorativ ansats. En postenkät med 15 frågor utskickades till de (N = 72) svenska sjukhusbundna akutmottagningarna, och svarsfrekvensen uppgick till 62,5%. Studieresultatet redovisades med hjälp av deskriptiv statistik och förekommande riktlinjer evidensgranskades utifrån AGREE II. Resultatet visade att fem av de sjukhusbundna akutmottagningarna svarade att de hade riktlinjer för omvårdnaden av drogpåverkade patienter. AGREE II evidensgranskning av dessa riktlinjer visade på likartade låga resultatpoäng, där det lägsta poängresultatet återfanns i domänen Stringens i framställningen, det vill säga avseende riktlinjernas kunskapsbasering. Resultatet av den slutgiltiga sammanställningen av evidensbedömningen tydliggjorde att ingen av riktlinjerna kunde rekommenderas som stöd för patientkategorins omvårdnad. / Program: Magisterprogram i vårdvetenskap med inriktning mot akutsjukvård

Denna kvalitativa studie undersökte handlingsutrymme hos socialarbetare inom socialtjänsten enligt Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkrater inom en kommun som inte arbetar utefter bostad först-modellen för att motverka hemlöshet. Fyra handläggare som regelbundet hanterar ärenden där klienter är eller riskerar att bli hemlösa intervjuades, två som arbetar inom biståndsenheten och två som arbetar inom utredningsenheten boende. Inhämtad empiri tyder på ett märkbart handlingsutrymme hos respondenterna, och författarna av denna studie tolkar standardisering som en av de mer begränsande faktorerna i detta handlingsutrymme. Vidare tolkar studiens författare resultaten från intervjuerna att en begränsning av tillgängliga insatser handläggarna kan erbjuda klienter påverkar deras upplevda handlingsutrymme. / This qualitative study aimed to research discretion among social workers in the social services according to Lipsky’s (2010) theory of street-level bureaucracy within a municipality which does not utilize housing first as a solution against homelessness. Four case workers who regularly administrate cases involving homelessness or risk of homelessness among clients were interviewed, two working in the assistance unit (biståndsenheten) and two working in the housing investigation unit (utredningsenheten boende). Findings indicate noticeable levels of discretion among the interviewees, and the authors of this study interpret standardization as one of the more limiting factors in their discretion. In addition, the study’s authors interpret results from the interviews as an indicator that the amount of interventions the case workers can provide their clients limits their discretion.

The increased use of computer systems for storing private data or doing critical operations leads to some security issues gathered in the area cybersecurity. This neologism leads people to think about the security of information systems and general-purpose computers. However, with the growth of the Internet of Things, embedded systems are also concerned with these issues. The speed of development of this area often leads to a backwardness in the security features. The thesis investigates the security of embedded systems by focusing on embedded software. After classifying the vulnerabilities which could be encountered in this field, a first part of this work introduces the realisation of a document gathering guidelines related to secure development of embedded software. This realisation is based on an analysis of the literature review, but also on the knowledge of engineers of the company. These guidelines are applied to the project of a client. The result of their application allows us to prove their consistency and to write a set of recommendations to enhance the security of the project. The thesis presents the implementation of some of them. Particularly, it introduces a way to secure an Inter-Process Communication (IPC) mean: D-Bus, through a proof of concept. The result shows that the security policy of D-Bus is efficient against some attacks. Nevertheless, it also points out that some att acks remain feasible. The solution is implemented on an embedded board to analyse the computational overhead related to this embedded aspect. As expected, a more complex and detailed a policy is, the higher the overhead tends to be. Nevertheless, this computational overhead is proportional to the number of rules of the policy. / Den ökade användningen av datorsystem för att lagra privata data eller göra kritiska operationer leder till vissa säkerhetsproblem som samlas i området cybersäkerhet. Denna neologism leder människor att tänka på säkerhetssystemen för informationssystem och allmänt tillgängliga datorer. Men med tillväxten av saker i saken är inbyggda system också berörda av dessa frågor. Utvecklingshastigheten för detta område leder ofta till en underutveckling säkerhetsfunktionerna.Avhandlingen undersöker säkerheten för inbyggda system genom att fokusera på inbyggd programvara. Efter att ha klassificerat de sårbarheter som kan uppstå i det här fältet introducerar en första del av det här arbetet realisationen av ett dokument av riktlinjer om säker utveckling av inbyggd programvara. Denna insikt bygger på en analys av litteraturgranskningen, men också på kunskap om ingenjörer i företaget. Dessa riktlinjer tillämpas på en kunds projekt.Resultatet av deras ansökan gör det möjligt för oss att bevisa deras konsistens och att skriva rekommendationer för att förbättra projektets säkerhet. Avhandlingen presenterar genomförandet av några av dem. Ett sätt införs särskilt patt säkra en interprocesskommunikation (IPC) menande: DBus, genom ett konceptbevis. Resultatet visar att D-Busens säkerhetspolitik är effektiv mot vissa attacker. Det påpekar emellertid också att vissa attacker fortfarande är möjliga. Lösningen implementeras på ett inbyggd kort för att analysera beräkningsoverhead som är relaterad till denna inbyggda aspekt. Som förväntat är en mer komplex och detaljerad politik, desto högr e överhuvudtaget tenderar att vara. Ändå är denna beräkningskostnad proportionell mot antalet av regler av säkerhetspolitiken.

Change Management (CM) plays a key role to manage an individual, a group, or an organization from a current state to a desired future state. The purpose of CM is to promote and support activities and actions to higher productivity levels and higher adoption rates simultaneously as stakeholder’s commitment, comfort, and confidence increase in e.g. new solutions, services, products, systems, tools, methods, or ways of workings Previous research claims a gap between CM theory and practice exists, and that a vast number of theories and models available to academics and practitioners is both contradictory and confusing, and that limited empirical evidence supports of the plethora of CM frameworks and models. Thus, this study investigates and clarifies CM-related activities and factors, that could contribute to bridge the gap between practice and research. Regarding the research process, this study builds upon a literature review and a case study. Additionally, a conceptual CM model is composed which builds upon CM-related aspects, activities, enablers, and factors. The case study focuses on lessons learned and current CM practices. In the latter parts of study is the conceptual CM model applied to the empirical findings to find and analyze differences and gaps between practice and theory. At last, is it concluded that no single CM model alone, covers the plethora of activities and factors that are listed in the conceptual CM model. Hence, this study recommends both practitioners and researchers to take multiple CM models into consideration, to support and potentially improve CM practices. In conclusion, this study confirm that a research gap exists between practice and research, as several significant and distinguishing CM-related activities and factors, have been identified and analyzed. / Change Management (CM) utgör en essentiell managementdisciplin som fokuserar på att möjliggöra en effektiv styrning och hantering och individer, grupper och organisationer genom att facilitera aktiviteter för att uppnå en förbättrad och högre nivå av förändringsbenägenhet, organisatorisk produktivitet, samtidigt som både externa och interna intressenters engagemang, delaktighet, tillit och adoption av nya lösningar, tjänster, produkter, system, verktyg, metoder eller arbetssätt ökar eller förbättras. I tidigare forskning påstås det finnas ett gap mellan teori och praxis-fältet. Parallellt, påyrkas det även att ett stort antal teorier och modeller som akademiker, experter, tjänstemän, lekmän ofta tillämpar eller relaterar till kan vara både motsägelsefulla och osammanhängande. Därutöver, anses det även att begränsade och bristfälliga empiriska bevis tillhandahållits nutilldags för att stödja den mångfald av CM-relaterade modeller, ramverk och tillvägagångssätt. Således, är syftet med denna studie att identifiera och granska CM-relaterade aktiviteter och faktorer som kan bidra till att överbrygga klyftan mellan CM-forskning och praxis. Med hänseende till forskningsprocessen, baseras denna på både en litteraturgenomgång, en konceptuell CM modell och en fallstudie som är utförd på ett företag inom IKT-branschen. Den föreslagna och konceptuella CM-modellen bygger på CM-relaterade aktiviteter och faktorer. Vidare fokuserar fallstudien på en aktuell CM strategi, samt erfarenheter och lärdomar från tidigare och avslutade projekt. Studien är dessutom avgränsad till planerade, strategiska och tvärfunktionella projekt. Yttermera, tillämpas den konceptuella modellen senare på de empiriska resultaten med avsikt understödja identifieringen och analysen av bristfälligheter och skiljaktigheter mellan teori och praxis-fältet. Avslutningsvis, dras slutsatsen att ingen CM-modell som identifierats i CM-litteraturen i avskildhet täcker mängden av aktiviteter och faktorer som anges i den föreslagna konceptuella CM-modellen. Således, rekommenderas det i denna studie att organisatoriska experter, tjänstemän och akademiker bör ta hänsyn till, samt integrera åtskilliga CM-modeller, med avsikt att främja och sålunda potentiellt förbättra handlingssätt och utföranden relaterade till CM-relaterade aktiviteter och procedurer, på ett mer allomfattande, metodiskt och effektivt vis. Därtill, bekräftas det i denna studie att det finns ett faktiskt gap mellan forskning och praxis fältet, då ett flertal avvikande och särskiljande CM-relaterade aktiviteter och faktorer har identifiserats, analyserats och diskuterats.