Huvudsyftet med denna studie är att undersöka hur familjehemssekreterare förhåller sig till sitt handlingsutrymme vid utredning av blivande familjehem. Åtta semistrukturerade intervjuer med olika familjehemssekreterare har genomförts och analyserats. Analysen av resultatet visade att familjehemssekreterarna upplever sitt handlingsutrymme som stort men att olika faktorer upplevdes begränsande. Exempelvis uppfattades tid och resurser som en begräsning. Familjehemssekreterarna kunde se vissa utmaningar i utredningsarbetet till exempel att det inte finns fler lämpliga utredningsmetoder. Det visas också i studiens resultat att familjehemssekreterarna är ambivalenta i sitt förhållningssätt till ökad eller minskad styrning. De kan både se nyttan i ett stort handlingsutrymme men även vissa risker i att bedömningarna kan bli för färgade av deras värderingar och erfarenheter.

Intresset för detta arbete som vill fördjupa förståelsen för integration grundar sig i den globala flyktingkrisen och den politiskt heta potatis detta har blivit. Arbetet utgår från frågor som dels rör vad aktuell lagstiftning säger om integration och dels hur det praktiska arbetet med integration fungerar. Genom en textanalys inspirerad av diskursanalys av lag (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända, i kombination med en kvalitativ semistrukturerad intervju med en enhetschef för en verksamhet som arbetar med integration i en svensk mellanstor kommun, är målet att besvara dessa frågor. Resultatet visar att integration i vald lagtext i hög grad handlar om arbete på grund av att det är viktigt för Sverige att ha en hög sysselsättningsgrad, och de sociala aspekterna av integration i den analyserade lagtexten är tämligen osynliga. I den praktiska verksamheten är arbetet med Arbetsförmedlingens etableringsplaner centralt och det finns ur ett socialt perspektiv en ambition att nyanlända personer ska anpassa sig till svenska normer. Slutsatsen är att det i lagtext och i det praktiknära arbetet är arbetslinjen som är i fokus och att politiska beslut och styrande dokument kan påverka det förhållningssätt yrkesverksamma har i det praktiska arbetet med integration av nyanlända invandrare. I arbetet med integrationsfrågor kan det även vara viktigt att vara medveten om och reflektera kring den osymmetriska maktbalans som kan finnas mellan en nyanländ invandrare och etniskt svensk, mellan profession och klient men också mellan stat och praktisk verksamhet. Detta för att inte bidra till ett klimat som inte tar hänsyn till alla människors lika värde.

Syftet med denna studie var att ta reda på vad handlingsutrymmet kan innebära för ett antal socialsekreterare som arbetar vid individ och familjeomsorgen, IFO, och hur de beskriver sitt handlingsutrymme. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av fem semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare vid olika arbetsplatser och enheter i Norrland. I resultatet framkom det att handlingsutrymmet kan påverkas av olika faktorer, såsom chefen och lagen. Vår slutsats är att handlingsutrymmet kan påverkas av den lagstyrda hierarki som finns i organisationen. Det framkom till exempelvis att det finns en tillit från högre instanser till informanterna men också att de kunde begränsas av hierarkin. Trots detta visade det sig att socialsekreterarna är tillfredsställda med sitt handlingsutrymme och överlag inte vill förändra något.

Studien syftar till att undersöka socialarbetares erfarenheter av att använda vård- och genom-förandeplaner i socialtjänstens missbruksvård. Fokus ligger på socialarbetares upplevelser av vård- och genomförandeplaner som arbetsverktyg, klientens delaktighet, samt samverkan mellan aktörer i samband med planering. Kvalitativa intervjuer av åtta socialarbetare har ge-nomförts. Resultatet visar att socialarbetarna har olika inställning till planerna, samt erfaren-het av en rad möjligheter och utmaningar med arbetsverktyget, delaktighet och samverkan; vilket tyder på en komplexitet. Om och på vilket sätt socialarbetarna hanterar intentionerna om vård- och genomförandeplaner och sitt handlingsutrymme som gräsrotsbyråkrat, kan kopplas till huruvida de finner planerna vara meningsfulla, hanterbara och begripliga. En rad handlingsförslag ges till socialarbetare, chefer, dataprogramskonstruktörer, politiker, lagstif-tare och forskare, inklusive förslag på vidare forskning.

Vi har gjort en kvalitativ studie kring ekonomihandläggarens arbete med personer med missbruksproblematik. Anledningen till att vi valde att studera detta var att vi i litteraturen inte hittade någon tydlig arbetsrutin för den här gruppen av försörjningsstödstagare. Våra frågeställningar är: Vad fokuserar respondenterna på i sin bedömning av rätten till försörjningsstöd för en person med missbruksproblem? Vilket eller vilka arbetsmönster kan vi identifiera i respondenternas arbete med personer med missbruksproblem? Vi har utgått från tidigare forskning kring ekonomiskt bistånd och även forskning kring missbruk och missbruksvård. Teoretiska utgångspunkter är Prochaskas och DiClementes teori om förändringsprocessen samt Lipskys teori om gräsrotsbyråkraten. Vi har intervjuat nio olika handläggare för ekonomiskt bistånd från tre kommuner. Intervjuerna har kretsat kring en vinjett som beskriver en man med missbruksproblem som ansöker om försörjningsstöd. De slutsatser vi kan dra av studien är att respondenterna i sina bedömningar fokuserar på vad mannen gör för att förändra sin situation, några respondenter ställer krav på att mannen skall vara i kontakt med missbrukshandläggare eller delta i missbruksbehandling, några respondenter fokuserar på mannens motivation till att förändras. Respondenterna är oense i huruvida det skulle leda till ett avslag eller ej om mannen inte deltar i behandling enligt plan. Det arbetsmönster som vi kan identifiera är att respondenterna utgår från att klienten står till arbetsmarknadens förfogande för att sedan revidiera planen om det visar sig att klienten har något arbetshinder. Om klienten visar sig ha missbruksproblem utgår ekonomihandläggaren från det och förmedlar kontakt med missbrukshandläggare. Vidare ser vi att respondenterna har en kontinuerlig kontakt med missbruksenheten gällande gemensamma klienter.

Sammanfattning Denna studie syftar till att få en inblick i socialsekreterarnas erfarenhet av att arbeta med nysvenskar med ett långvarigt behov av försörjningsstöd i en mellansvensk kommun. Förutom detta syftar studien till att undersöka hur socialsekreterare kan motverka ett långvarigt försörjningsbehov och hur ett professionellt arbete kan bedrivas inom verksamhetens villkor. Studien baseras på en kvalitativ metod med fyra semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare som möter nysvenskar i sitt arbete. Det empiriska materialet analyserades sedan med hjälp av teorier och begrepp såsom kultur, kulturkrockar, gräsrotsbyråkrat och handlingsutrymme. Resultatet visar att socialsekreterare finner svårigheter med att motverka ett långtidsberoende för nysvenskar. Socialsekreterarna upplever att fler myndigheter måste arbeta mer intensivt med målgruppen för att göra det möjligt att motverka ett långtidsberoende. Förutom detta har socialsekreterarna lagar och riktlinjer de ska förhålla sig till, vilket kan begränsa deras arbete. Socialsekreterarnas upplevda arbetsbelastning bidrar till tidsbrist, vilket leder till att förändringsarbetet med nysvensken blir bristfällig. Förutom socialsekreterarens svårigheter att motverka ett långtidsberoende har även nysvenskens begränsningar uppmärksammats då de kan försvåra att nysvensken kan komma ut i egenförsörjning.

<p>Syften med studien har varit att beskriva populationen unga socialbidragstagare med hänsyn tagen till faktorer som ålder, kön, boende, nationellt ursprung, utbildningsnivå, arbetserfarenhet och bidragshistoria i en kommun i den norra delen av Stockholms län, samt att redogöra för socialtjänstens arbete med den aktuella gruppen. Datainsamlingen genomfördes i Järfälla kommun under våren 2006. En registerstudie och en enkätundersökning genomfördes kommunen för att samla in data kring klienterna.</p><p>Undersökningsgruppen omfattas av 292 individer. Resonemang om socialarbetarna som gräsrotsbyråkrater förekommer i studien. Resultatet visar på att den största delen av klienterna som kommer i kontakt med socialtjänsten i Järfälla har arbetsmarknadsrelaterade problem, andra problem som förekommer är psykiska hinder och missbruk. Delar av resultatet har även samkörts med resultat från en tidigare studie kring ungdomar i Järfälla för att kunna visa på eventuella skillnader över tid. Jämförelsen visar på att gruppen ensamstående unga i åldrarna 18-25 år utan barn har liknande struktur mellan de båda undersökningarna.</p>

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka hur socialsekreterare inom första linjen ser på sitt handlingsutrymme i insatsen personligt stöd. För att titta närmare på detta har sex semistrukturerade intervjuer hållits med socialsekreterare inom första linjen. En förutsättning för samtliga informanter har varit att de ska ha erfarenhet av att bevilja sig själva som personligt stöd. Intervjuerna har därefter transkriberats och kodats för att slutligen utmynna i tre övergripande teman som tillsammans besvarar studiens syfte. Det insamlade datamaterialet analyseras och diskuteras med stöd i tidigare forskning. Resultatet visar att socialsekreterarna upplever ett stort handlingsutrymme i insatsen personligt stöd gällande vad insatsen kan innehålla. Handlingsutrymmet upplevs som nödvändigt för att kunna tillgodose och skräddarsy insatser efter individers enskilda behov. Handlingsutrymmet anses också nödvändigt på grund av att socialsekreterarna är olika individer. Vilket innebär att utrymmet begränsas av enskilda socialsekreterare och deras kompetens på olika områden. Resultatet visar på önskemål om tydligare riktlinjer främst gällande i vilka typer av ärenden som personligt stöd kan beviljas. Empirin visar att bristen på riktlinjer leder till att socialsekreterarna kan uppleva osäkerhet kring insatsen och deras befogenheter samt bidra till slitningar i arbetsgruppen. Tydligare riktlinjer skulle kunna bidra till att socialsekreterarna som kollegor får en större samsyn kring insatsen personligt stöd.

Syften med studien har varit att beskriva populationen unga socialbidragstagare med hänsyn tagen till faktorer som ålder, kön, boende, nationellt ursprung, utbildningsnivå, arbetserfarenhet och bidragshistoria i en kommun i den norra delen av Stockholms län, samt att redogöra för socialtjänstens arbete med den aktuella gruppen. Datainsamlingen genomfördes i Järfälla kommun under våren 2006. En registerstudie och en enkätundersökning genomfördes kommunen för att samla in data kring klienterna. Undersökningsgruppen omfattas av 292 individer. Resonemang om socialarbetarna som gräsrotsbyråkrater förekommer i studien. Resultatet visar på att den största delen av klienterna som kommer i kontakt med socialtjänsten i Järfälla har arbetsmarknadsrelaterade problem, andra problem som förekommer är psykiska hinder och missbruk. Delar av resultatet har även samkörts med resultat från en tidigare studie kring ungdomar i Järfälla för att kunna visa på eventuella skillnader över tid. Jämförelsen visar på att gruppen ensamstående unga i åldrarna 18-25 år utan barn har liknande struktur mellan de båda undersökningarna.

In our paper we chose to study care management in the old age care. According to the law for the social services the needs of elderly should govern the assistance they are granted. But research has shown that municipal guidelines govern the assistance and that the elderly have to adjust their needs to them. Thus there is a discrepancy between law and practice. The aim of this study was to understand how care managers relate to municipal guidelines, laws and the requests of elderly when the application for assistance is established. We wanted to understand what strategies they use to deal with situations when the aforementioned factors are not consistent. The theoretical approaches we chose were Lipsky’s theory of street-level bureaucrats. The method we used was qualitative and consisted of six informal interviews made with care managers in the municipality of Växjö, Sweden. Based on our interviews we identified eight different themes: the availability of resources, directing conversations and the use of routines, legitimize decisions, legitimize through the possibility of entering an appeal, legitimize through constructing the client, the adaptation of the objectives to the possibilities to perform them, diminishing their capability and professionalism. Our conclusion was that the requests of elderly did govern their assistance, as long as they coincided with the municipal guidelines. If the requests fell outside the guidelines it often required medical or social reasons for granting them. The municipal guidelines were never abandoned to create a uniquely designed assistance.