Syftet med studien är öka förståelsen för skolkuratorers yrkesroll och arbetssätt samt hur de beskriver det förebyggande arbetet med psykisk ohälsa bland högstadieelever. För att undersöka detta har vi genomfört semi-strukturerade intervjuer med tio skolkuratorer i Jönköpings län. Baserat på en tematisk analys behandlas följande fyra teman. Socionom på pedagogernas arena, Begränsningar, Förebyggande arbete och Acceptans. Analysen beskriver skolkuratorers syn på sitt yrke och de utmaningar som kommer med det. Genom studien har teorin om gräsrotsbyråkrati används. Vi utgår därför ifrån att skolkuratorer konstruerat sin egen yrkesroll utifrån vilket handlingsutrymme och handlingsfrihet de har. Eftersom alla har olika erfarenheter, handlingsmöjligheter och tolkningar av verkligheten så visar också resultatet att skolkuratorers yrkesroll kan se väldigt olika ut från skola till skola. De utmaningar som beskrivs är att få tiden att räcka till, samarbetet att fungera, samt hur de hanterar sitt handlingsutrymme och att nå ut till alla elever.

Denna masteruppsats behandlar gruppen privat-twittrande poliser – individer som i egenskap av privatpersoner skildrar sitt förhållningssätt och sina åsikter kring sitt yrke som polis genom sociala medie-forumet Twitter. Studien är baserad på etnografiskt fältarbete utfört under hösten 2014. Sedan den svenska Polisens officiella intåg på sociala medier under början av 2010-talet har fler och fler yrkesverksamma poliser börjat använda digitala plattformar såsom Twitter, Facebook och Instagram för att skildra en egen syn på den polisiära yrkesrollen samt diskutera Polisens samhällsfunktion och verksamhetsförfarande. Till skillnad från officiella myndighetsrepresentanter på Twitter står de privat-twittrande poliserna fria från det direkta representativa ansvar som det innebär att professionellt företräda staten och behöver således inte enbart handla i enlighet med den officiella verksamhetsagendan. Trots friheten från direkt ansvar upplevs dock många av individerna, av allmänheten, som polisrepresentanter i och med deras primärt yrkesrelaterade kommunikation. I gränslandet mellan statsrepresentant och privatperson upprättas en säregen maktposition vilken, med hjälp av Twitter som socialt verktyg, förstärker de privat-twittrande polisernas möjligheter att prägla och nyansera den samhälleliga föreställningen om det polisiära varandet.

The aim of the study was to examine what workers in social services considers physical child abuse and in which way social services work with children who have been exposed to physical child abuse. The study also examines which interventions are available and how physically abused children assimilate these. I've interviewed four child-welfare officers and for those interviews I've used the qualitative semi-structured method. The results shows that all my respondents have different views on on the definition of physical child abuse. The result also shows that the municipality which the children belongs to plays a major role in which children can get help with their problems. Noticeably, it is also a fact that the children have a big responsibility to express in which way they have been beaten and by. The result shows that the children’s expressions can either help or disfavor them in how they will receive assistance from social services. An issue among the socialworkers who participated in his study seems to be the discrepancy between practice and theory. My study shows that different views of on the same problems can create uncertainties regarding the means of helping children in Sweden.

Sedan tidigt 90-tal har det pågått en diskussion om den evidensbaserade praktikens vara eller inte vara inom socialtjänsten. Evidensbaserad praktik är en metod där den bästa tillgängliga evidensen, den egna erfarenheten samt klientens preferenser utgör grunden för professionella beslut. För att möjliggöra en sådan praktik måste bedömningar och dokumentation inom socialtjänsten utföras mer standardiserat. Förespråkarna, däribland Socialstyrelsen, menar att arbetets och insatsers effekt måste kunna mätas för att förbättras. Importen av evidensbaserad praktik i socialtjänst är dock förknippat med en rad svårigheter och vissa menar att det är ett hot mot de professioner som finns inom det sociala arbetet. Syftet med denna studie är att undersöka vilken inställning yrkesverksamma socialsekreterare har till evidensbaserad praktik. I det här arbetet utgår vi ifrån Lipskys gräsrotsbyråkrati för att undersöka socialsekreterarnas inställning. Teorin ger möjlighet att förklara organisationers beteende utifrån enskilda socialsekreterares yrkesutövning och inställningar. Studien är kvantitativ och data har samlats in via en enkät. Fyra socialkontor deltog i studien, tre från Stockholm och ett från Katrineholm. Totalt besvarade 67 socialsekreterare enkäten och resultaten från undersökningen är ganska lika resultat från tidigare forskning. Resultatet blev en ganska tydlig positiv inställning till evidensbaserad praktik, eller åtminstone till delar av evidensbaserad praktik. En möjlig förklaring till detta är socialsekreterarnas upplevda arbetsbelastning, där hög arbetsbelastning ger en mer positiv inställning till evidensbaserad praktik.

Socialsekreterares arbetsvillkor kännetecknas i skrivande stund av en hög arbetsbelastning, personalomsättning och arbetsrelaterad stress. Denna studie undersöker och analyserar socialsekreterares erfarenhet av att arbeta inom myndighetsutövning, mer specifikt inom barn- och ungdomsenheter. Syftet med studien är att med bakgrund till de negativa arbetsvillkoren undersöka vilka faktorer det är som gör att socialsekreterare stannar på sin arbetsplats. Detta då den senaste forskningen såväl internationellt och nationellt har fokuserat på faktorer som bidrar till att socialsekreterare slutar på sin arbetsplats. Att synliggöra positiva arbetsmiljöfaktorer inom myndighetsarbetet kan ses som ett steg till ett förbättringsarbete. Ett förbättringsarbete som stärker positiva arbetsfaktorer i syfte att förbättra arbetssituationen för socialsekreterare. De teorier som vi i uppsatsen relaterar till resultatet är Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrati och Robert Karaseks och Thöres Theorells krav- och kontrollmodell. Gräsrotsbyråkratin redogör för hur tjänstemän som arbetar i offentlig sektor ställs inför en tudelad arbetsroll medan krav- och kontrollmodellen belyser olika dimensioner som påverkar arbetet så som stress, aktivitet och socialt stöd. Studien bygger på kvalitativ metod i form av semi-strukturerade intervjuer som har genomförts med sex erfarna socialsekreterare. I resultatavsnittet framkommer bland annat att socialsekreterare trots höga krav i arbetet upplever ett väldefinierat ansvar och en god kontroll över arbetet i den mån den inte inskränks av akuta situationer och hög personalomsättning. Resultaten visar vidare att de intervjuade socialsekreterarna i början av sin karriär upplevde att det tog flera år att komma över en tröskel i arbetet som föregicks av en otydlig arbetsroll och bristande kontroll. I relation till detta tyder resultaten på att socialsekreterare har stannat på sin arbetsplats till följd av erfarenhetens påverkan i arbetet. Erfarenhet har möjliggjort en utveckling och tillvaratagande av positiva aspekter med arbetet. Studien påvisar vikten av att nyanställda slussas in i arbetet snabbare för att ta del av samma positiva faktorer som de mer erfarna kollegorna (intervjupersonerna i denna studie) uttryckt som avgörande för en god arbetsmiljö. Nyckelord: socialsekreterare, arbetsmiljö, arbetsmiljöfaktorer, krav, kontroll, gräsrotsbyråkrati

Diskussionen om serviceinsatser inom socialtjänsten har länge pågått och det finns stora variationer kommuner emellan till följd av de diffusa riktlinjer som anges för insatsen. Ämnet aktualiseras i och med den rättsprocess som behandlat serviceinsatsers utformning och omfattning. Denna studie är ett bidrag till debatten om serviceinsatser och den fortsatta utvecklingen av socialt arbete. Studien syftar till att undersöka vilka svårigheter och förtjänster serviceinsatser medför, samt vilken betydelse organisationsstrukturen har för socialarbetarens handlingsutrymme. Resultatet bygger på intervjuer med fem socialarbetare som tillämpar serviceinsatser till barn och familj. De begrepp och teorier som används för att analysera det insamlade materialet är individualism, gräsrotsbyråkrati, handlingsutrymme och empowerment. Det framgick att socialarbetarna uppfattar riktlinjerna för serviceinsatsen som diffusa och ospecificerade, vilket vidgar socialarbetarnas handlingsutrymme. Kunskap och erfarenhet visar sig vara viktiga redskap för att hantera handlingsutrymmet och forma serviceinsatsen efter den hjälpsökandes behov. De förtjänster som framhålls är tillgänglighet, mobilitet, den hjälpsökandes delaktighet, motivation och frivillighet. Vidare belystes avsaknaden av dokumentation som positiv då socialarbetarna menade att de får mer tid för den hjälpsökande. Resultatet indikerade även att dessa faktorer var av betydelse för relationen. Det framgick att det skett en relationell maktförskjutning mellan socialarbetare och hjälpsökande, där den hjälpsökande ålagds det yttersta ansvaret. Socialtjänstens rykte visade sig vara ett hinder för att nå målgruppen. Vidare påträffades svårigheter att informera om serviceinsatser och socialarbetarna upplevde att människor trots marknadsföring inte var medvetna om att hjälpen fanns att söka. Det framkom även att det kunde vara problematiskt att inte göra uppföljning eller utvärdering av serviceinsatsen.

Studien syftade till att undersöka hur socialsekreterare definierar och tillämpar barnperspektivet samt hur de har upplever sitt handlingsutrymme i handläggningen av ekonomiskt bistånd. Kvalitativ metod har använts med semistrukturerade intervjuer som genomförts med fyra socialsekreterare som arbetar inom ekonomiskt bistånd. Resultatet visade att det förekommer skillnader i synen på vad ett barnperspektiv innebär och hur barnen synliggörs i dokumentationerna. Ekonomiskt bistånd tenderar att utredas utifrån ett vuxenperspektiv där barnperspektivet får en underordnad roll. Arbetsbelastning, okunskap och organisationskultur nämndes som påverkande faktorer till detta. Det ges ett stort handlingsutrymme och tolkningsutrymme i socialsekreterarens arbete som begränsas av lagrum och kommunala riktlinjer. Resultatet visar att socialarbetarens roll och position mellan organisationens uppdrag och klientens behov är komplicerad då de möts av motstridiga krav och förväntningar. Studiens resultat överensstämmer med tidigare forskning som visat att vuxenperspektivet har en stark ställning inom ekonomiskt bistånd samt att brister finns i tillämpningen av barnperspektivet. / This study examines how social workers may define and apply the children's perspective, and how they perceive their discretion when administering social assistance. A qualitative method consisting of semi-structured interviews with four social workers is used. The results show that there are individual differences in the view on what the child perspective entails and how it is put into practice. The social workers’ focus tends to be on the adults’ perspective. Workload, lack of knowledge and the organizational culture are described as influencing factors. There seems to be significant room for discretion in assessments and decisions, although limited by law and guidelines. The social worker's position between the organization's demands and the client's needs seems to be complicated. The results are in line with previous research. It is proposed that in future research investigate the use of the child perspective after implementation of the UN convention on the rights of the child as legislation in Sweden.

<p>Syftet med studien var dels att övergripande beskriva bidragspopulationen i två utvalda kommuner, dels att undersöka huruvida socialtjänsten tar särskild hänsyn till barn i samband med handläggning av socialbidrag. Vidare syftade studien till att uppmärksamma hur ett sådant hänsynstagande kunde komma till uttryck samt belysa om särskilda organisatoriska villkor hade någon påverkan på detta. För att uppfylla syftet användes kvantitativ metod och sekundärdata från Institutet för utveckling av metoder (IMS) vid Socialstyrelsen. Databearbetningen gjordes i statistikprogrammet SPSS och resultaten analyserades sedan utifrån organisationsteori, med inriktning på gräsrotsbyråkrati. Resultaten visar att det i viss mån tas särskild hänsyn till barnen i socialbidragsärenden. Vissa variationer mellan kommunerna förekom i en del fall. Exempelvis biföll handläggarna i den ena kommunen i större utsträckning bistånd till barnfamiljer trots formell rätt att ge avslag. I över hälften av fallen har dock handläggarna inte talat med klienten om barnets situation. Att det finns variationer såväl mellan som inom kommunerna kan utifrån teorin förklaras med att socialarbetare arbetar inom en gräsrotsorganisation där det tillåts en viss handlingsfrihet i arbetet med klienterna.</p>

<p>SAMMANFATTNING: Forskning visar att placeringsansvarigas sätt att arbeta med placering och uppföljning av barn tenderar till att öka risken för ett så kallat sammanbrott av placeringen, att placeringen avslutas tidigare såsom det inte var tänkt. Studier har dock inte enbart från utgått från socialsekreterarnas syn vilket måste vara relevant då socialsekreterarna utför arbetet. Syftet med studien var att jämföra två organisationers arbetssätt och arbetssituation gällande placering och uppföljning av barn samt att undersöka hur detta påverkar placeringars sammanbrott. Vidare har detta förklarats utifrån organisationsteorin och gräsrotsbyråkratin. För att besvara syftet användes kvantitativ metod och enkätundersökning i två olika kommuner i Sverige. Resultatet analyserades utifrån organisationsteorin och gräsrotsbyråkratin. Studien visar att Kommun B har högre effektivitetskrav i uppföljningsarbetet och kommun A har det i placeringsarbetet. Handlingsfriheten för socialsekreterarna är större i kommun A gällande uppföljningsarbetet samt att kommun A:s organisation är mer specialiserad. Höga effektivitetskrav och en stor begränsad handlingsfrihet är definitivt faktorer som får en negativ effekt på placeringars utgång.</p>

Syftet med studien var dels att övergripande beskriva bidragspopulationen i två utvalda kommuner, dels att undersöka huruvida socialtjänsten tar särskild hänsyn till barn i samband med handläggning av socialbidrag. Vidare syftade studien till att uppmärksamma hur ett sådant hänsynstagande kunde komma till uttryck samt belysa om särskilda organisatoriska villkor hade någon påverkan på detta. För att uppfylla syftet användes kvantitativ metod och sekundärdata från Institutet för utveckling av metoder (IMS) vid Socialstyrelsen. Databearbetningen gjordes i statistikprogrammet SPSS och resultaten analyserades sedan utifrån organisationsteori, med inriktning på gräsrotsbyråkrati. Resultaten visar att det i viss mån tas särskild hänsyn till barnen i socialbidragsärenden. Vissa variationer mellan kommunerna förekom i en del fall. Exempelvis biföll handläggarna i den ena kommunen i större utsträckning bistånd till barnfamiljer trots formell rätt att ge avslag. I över hälften av fallen har dock handläggarna inte talat med klienten om barnets situation. Att det finns variationer såväl mellan som inom kommunerna kan utifrån teorin förklaras med att socialarbetare arbetar inom en gräsrotsorganisation där det tillåts en viss handlingsfrihet i arbetet med klienterna.