Denna kvalitativa studie undersökte handlingsutrymme hos socialarbetare inom socialtjänsten enligt Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkrater inom en kommun som inte arbetar utefter bostad först-modellen för att motverka hemlöshet. Fyra handläggare som regelbundet hanterar ärenden där klienter är eller riskerar att bli hemlösa intervjuades, två som arbetar inom biståndsenheten och två som arbetar inom utredningsenheten boende. Inhämtad empiri tyder på ett märkbart handlingsutrymme hos respondenterna, och författarna av denna studie tolkar standardisering som en av de mer begränsande faktorerna i detta handlingsutrymme. Vidare tolkar studiens författare resultaten från intervjuerna att en begränsning av tillgängliga insatser handläggarna kan erbjuda klienter påverkar deras upplevda handlingsutrymme. / This qualitative study aimed to research discretion among social workers in the social services according to Lipsky’s (2010) theory of street-level bureaucracy within a municipality which does not utilize housing first as a solution against homelessness. Four case workers who regularly administrate cases involving homelessness or risk of homelessness among clients were interviewed, two working in the assistance unit (biståndsenheten) and two working in the housing investigation unit (utredningsenheten boende). Findings indicate noticeable levels of discretion among the interviewees, and the authors of this study interpret standardization as one of the more limiting factors in their discretion. In addition, the study’s authors interpret results from the interviews as an indicator that the amount of interventions the case workers can provide their clients limits their discretion.