Intensivvårdens utveckling har skapat möjligheten att behandla kritiskt sjuka patienter. Därmed har behovet av ytterligare diagnostik och behandling på andra enheter som röntgen- och operationsavdelningar ökat och intrahospitala transporter (IHT) sker mer frekvent. Förflyttning av dessa patienter ställer höga krav på både patientsäkerhet och intensivvårdssjuksköterskans yrkeskunnande. Forskning har visat att kritiskt sjuka patienter löper risk för ökad sjuklighet i samband med IHT men trots negativa tillbud kan ingen ökad dödlighet ses däremot en förlängd vårdtid på IVA. Det finns bristande kunskap avseende sjuksköterskors erfarenheter av IHT av ventilatorbehandlade patienter samt hur detta arbetsmoment upplevs. Därför behövs ytterligare forskning för att undersöka om intensivvårdssjuksköterskan känner sig trygg i och har tillräcklig kompetens för att genomföra dessa transporter av ventilatorbehandlade patienter. Studiens syfte var därför att undersöka intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att genomföra intrahospitala transporter av patienter som vårdas med ventilator. En kvantitativ tvärsnittsstudie genomfördes på tre olika intensivvårdsavdelningar genom ett web-baserat frågeformulär som skickades ut via e-post till 141 sjuksköterskor varav 78 valde att svara. Studiens totala resultat visade att merparten av respondenterna upplevde sig trygga att lämna intensivvårdsavdelningen med en ventilatorbehandlad patient. Dock fanns en signifikant skillnad i gruppen som arbetat 0-5 år som intensivvårdssjuksköterska vilka däremot inte upplevde samma trygghet jämfört med gruppen som arbetat >6 år. De flesta var insatta i innehållet avseende lokala PM gällande IHT samt litade på att den medicinsktekniska utrustningen var kontrollerad och fungerade. Däremot uppfattades det inte patientsäkert av 26,9% att genomföra IHT då bemanningen var lägre som kvällar, nätter och helger, 57,7% upplevde otrygghet med mottagande enheters kompetens och kunskap om intensivvårdspatienten samt 60,2% tyckte transportvägen inte var patientsäkert utformad.

Intrahospitala transporter är riskfyllda, det är rådande konsensus, och desto sjukare patienten är desto större är risken att drabbas för negativa händelser. Majoriteten av patienterna som vårdas på en intensivvårdsavdelning kommer någon gång att behöva genomgå just detta riskmoment. Det är dock inte bara patienterna som riskerar att fara illa. Även sjuksköterskan hamnar i en utsatt situation då risken för avvikande händelser eller vårdskador ökar. Detta examensarbete med en kvalitativ induktiv ansats syftar till att belysa intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter och upplevelser kring att genomföra en intrahospital transport av ventilatorbehandlade patienter. Datainsamling har skett med semistrukturerade intervjuer på tre olika intensivvårdsavdelningar i Västra Götalandsregionen under våren 2016. Totalt har åtta intervjuer genomförts. Den insamlade datan har sedan analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys och presenteras i 10 subkategorier indelade i tre huvudkategorier. Det tre huvudkategorierna är följande: Personalrelaterade, patientrelaterade och miljörelaterade faktorer. Det framkom i resultatet att intensivvårdssjuksköterskor tänker mycket på de risker som kan uppstå under en intrahospital transport men också att det för sjuksköterskorna kan associeras med en känsla av att vara ensam eller utsatt. Faktorer som framkom som viktiga för att sjuksköterskorna skulle känna sig trygga i sitt arbete var att de hade stöd från sina mer erfarna kollegor för att skapa ett så optimalt temarbete som möjligt.

Bakgrund Intensivvårdspatienten är ofta i behov av diagnostisk undersökning eller avancerad behandling som medför intrahospital transport utanför intensivvårdsavdelningen. Intrahospital transport av intensivvårdspatienter är förenat med risker och tillbud. En intrahospital transport ställer höga krav på intensivvårdssjuksköterskan som i denna komplexa miljö skall ansvara för patientsäkerhet och omvårdnad. Det är tidigare känt att vårdskada uppstår på grund av bristande riktlinjer, brister i kommunikation och bristande utbildning och kompetens.  Syfte Att undersöka intensivvårdssjuksköterskornas upplevelse av riktlinje, kommunikation och kompetens vid intrahospital transport Metod Studien genomfördes med en kvalitativ deskriptiv design och datainsamlingen skedde genom tre fokusgruppsintervjuer med en semistrukturerad intervjuguide.  Resultat I studiens resultat framkom att intensivvårdssjuksköterskorna inte alltid följer den lokala riktlinjen och checklistan för intrahospital transport. Kommunikationsbrister förekommer med röntgenavdelningen. Den utbildning som ges är genomgång av transportvagnen samt att följa med erfaren kollega på intrahospital transport. Det råder varierande upplevelser av kompetens och trygghet vid intrahopital transport.  Slutsats Riktlinje och checklista för intrahospital transport följs inte alltid i praktiken. Brister i kommunikationen med röntgenavdelningen utgör risker för patientsäkerheten.  Klinisk betydelse Resultatet från forskningsstudien kan bidra till ett förbättringsarbete gällande kommunikation mellan intensivvårds- och röntgenavdelningen, i syfte att öka patientsäkerheten.

Bakgrund: Den intensivvårdskrävande patienten är många gånger i behov av transport utanför intensivvårdsavdelningen för diagnostiserande undersökning eller behandling. Transporten är riskfylld då patienten kräver komplicerad utrustning och avancerad medicinsk behandling. Studier visar att patientsäkerheten ökar om policydokument används vid transportprocessen. Syfte: Studiens syfte var att kartlägga antalet policydokument som reglerar intrahospital transport i Stockholms län och jämföra dem med en guideline. Metod: Urvalet bestod av policydokument från 11 intensivvårdsavdelningar i Stockholms län. Metoden utgjordes av deskriptiv dokumentinnehållsanalys. Resultat: Sex av elva intensivvårdsavdelningar i Stockholms län hade policydokument som reglerar intrahospital transport. Policydokumenten hade fem gemensamma huvudämnen: Riskbedömning, bemanning, förberedelse, övervakning och utrustning vilka överensstämde med dem i guidelinen. Detaljnivån avseende utrustning skiljde sig dock policydokumenten emellan. Ett policydokument, som bestod av både riktlinje och checklista, utmärkte sig då det bäst överensstämde med innehållet i guidelinen. Slutsats: Studien visar att många intensivvårdsavdelningar i Stockholms Län saknar policydokument vid intrahospital transport. Existerande policydokument varierar i omfång, utformning och till viss del även avseende innehåll. Klinisk betydelse: Förhoppningen är att studien kan ligga till grund för omarbetning av befintliga riktlinjer och checklistor eller utformning av nya. Ytterst avser studien med detta förbättra patientsäkerheten. / Background: The intensive care patient often needs transportation outside the intensive care unit for diagnostic examination or treatment. Transports are associated with major risks due to critically ill patient requirements of complex equipment and advanced medical treatment. Studies show that the use of protocols in intrahospital transports increases patient safety. Objective: The study aimed to examine protocols that regulate intrahospital transport of patients in intensive care units in Stockholm County and compare them with a guideline. Method: The sample consisted of protocols from 11 intensive care units in Stockholm County. The method used was a document content analysis. Results: Six out of eleven intensive care units in Sweden possessed a protocol governing the intrahospital transport. The protocols had five main topics in common: Risk assessment, staffing, preparation, supervision and equipment, which were consistent with the guideline. The level of detail regarding equipment differed between them. Protocols containing both a guideline and checklist, stood out as the most integrated document. Conclusion: The result of the study shows that several intensive care units in Stockholm County are missing protocols regarding intrahospital transport. Existing protocols vary in size, design, and to some extent also in content. Clinical significance: This study has a goal to provide a basis for revision of existing guidelines and checklists or for designing new ones. Furthermost the aim of this study is to improve patient safety.

BAKGRUND: Intrahospitala transporter (IHT) är en viktig del av vårdkedjan för att kunna ställa diagnoser och utföra behandlingar som inte kan göras på en akutmottagning. Sjuksköterskan har en viktig roll vid IHT, för att säkerställa att en god omvårdnad upprätthålls under transporten och se till att patientens värdighet och respekt bevaras. IHT av den kritiskt sjuka patienten är ett farligt moment på grund av patientens kan uppvisa sviktande vitala funktioner och de logistiska utmaningar som kan uppstå. SYFTE: Var att beskriva faktorer som påverkar patientsäkerheten vid intrahospitala transporter av kritiskt sjuk patient. METOD: Metoden som användes var en litteraturöversikt med systematisk datainhämtning av både kvalitativa och kvantitativa artiklar. RESULTAT: Utifrån 17 vetenskapliga artiklar som analyserats identifierades faktorer som delades upp i fem kategorier. Dessa kategorier är; teamarbete och kommunikation under IHT, utrustning vid IHT, den transporterande vårdmiljön, organisationens påverkan på IHT, samt kompetens och utbildning inför IHT. Teamarbete och kommunikation har visat sig vara både en framgångsfaktor och en riskfaktor vid IHT. Arbetsmiljön under IHT lyftes som en riskfaktor av flertalet studier, där den transporterande miljön upplevdes som utsatt, ensam och fysisk tung. Vidare beskrevs att förflyttningar av patienter där utrustningen inte var anpassad för IHT bidrog till svårigheter att transportera sig i sjukhusets olika miljöer. Patientsäkerheten påverkades även negativt när det saknades övergripande rutiner, eller om dessa inte efterföljdes. SLUTSATS: Slutsats som kan dras utifrån litteraturöversikten var att de faktorer som påverkar patientsäkerheten vid IHT kan både främja och riskera patientsäkerheten. För att kunna bedriva en säker vård med god omvårdnad behövs det vissa färdigheter samt att verksamheten tar det övergripande ansvaret för kompetens och vidareutveckling hos hälsooch sjukvårdspersonalen. Författarna anser att föreliggande studie kan förenkla arbetet med att utföra en säker IHT av den kritisk sjuka patienten, mot bakgrund av de faktorer som redovisats, exempelvis genom specifika IHT-team, men ytterligare forskning behövs för att utveckla säker IHT av den kritiskt sjuka patienten. / BACKGROUND: Intrahospital transport (IHT) is an important part of healthcare, to be able to diagnose and perform treatments that cannot be done at an emergency department. The nurse plays an important role at IHT to ensure that good nursing is maintained during the transport and to make sure that the patient’s dignity and respect are kept. IHT of the critically ill patient is a dangerous moment because of the patient can show physiological instability and the logistical challenges that may arise. AIM: Was to describe factors that are affecting patient safety in intrahospital transport of critically ill patients. METHODS: The method that were used was a literature review with systematic data collection of both qualitative and quantitative articles. RESULT: Based on the 17 scientific articles that were analyzed, factors were identified and divided into five categories. These categories are: teamwork and communication during IHT, equipment at IHT, the transporting care environment, the organizations impact on IHT and skills and education for IHT. Teamwork and communication have been shown to be a success- and risk factor at IHT. The work environment during IHT is lifted as a risk factor by several studies, where the transporting environment perceived as vulnerable, alone, and physically heavy. Furthermore, it is described that transports of patients where equipment’s wasn't adapted for IHT contributed to difficulties during transport inside the hospital’s different environment. The patient safety was also affected negatively when lack of routines was shown or when those are not followed. CONCLUSION: The Conclusion that can be drawn from the literature review was that the factors affecting patient safety at IHT can promote or risk the patient safety, to be able to manage a safe care with good nursing, are specific skills needed and the organization has to take the overall responsibility for competence and further development of the healthcare staff. The authors believe that the present study can simplify the work of performing a safe IHT of the critically ill patient, against the background of the factors that have been reported, for instance specific IHT- team, but further research is needed to develop safe IHT of the critically ill patient.

Bakgrund: Patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning har ofta behov av att genomföra undersökningar eller ingrepp som inte går att genomföra på intensivvårdsavdelningen. Vid dessa tillfällen behöver patienten transporteras intrahospitalt. Syfte: Syftet med examensarbetet är att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av att transportera svårt sjuk patient intrahospitalt. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats byggd på kvalitativa intervjuer med intensivvårdssjuksköterskor som varit inblandade i intrahospitala transporter. Resultat: Deltagarna upplevde ambivalenta känslor angående intrahospitala transporter. Några ser det som roligt och spännande medan andra ser det som tråkigt och jobbigt. Det framkommer att en intrahospital transport innefattar mer än bara själva transporten då det ska förberedas innan och göras i ordning efteråt. Det som alla deltagare var överens om var att de ser intrahospitala transporter som ett riskmoment. Konklusion: Intrahospitala transporter är ett riskmoment som kräver planering och förberedelse. Det är angeläget att ha kompetens, läkemedel och medicinteknisk utrustning med vid transporten. / Background: Patients who is cared for in the intensive care unit often needs to carry out examinations or procedures that cannot be carried out in the intensive care unit. At these times, the patient needs to be transported intrahospital. Aim: The purpose of the degree project is to describe the intensive care nurse's experiences of transporting a seriously ill patient intrahospital. Method: Qualitative content analysis with an inductive approach based on qualitative interviews with intensive care nurses who have been involved in intrahospital transports. Results: The participants experienced ambivalent feelings regarding intrahospital transports. Some see it as fun and exciting while others see it as boring and difficult. It turns out that an intrahospital transport includes more than just the transport itself as it must be prepared before and prepared afterwards. What all participants agreed on was that they see intrahospital transport as a risk factor. Conclusion: Intrahospital transports are a risk factor that requires planning and preparation. It is important to have expertise, medicines and medical technical equipment with you during transport.

Bakgrund: Intrahospital transport [IHT] är ibland nödvändigt i vården av patienter i kritiska tillstånd. IHT innebär transport av patienter inom sjukhuset exempelvis från akutmottagningen till operationsavdelningen. Studier visar att ungefär hälften av transporterna riskerar patientsäkerheten. Patientens diagnos, utrustningsfel och kommunikationsbrist i transportteamet kan leda till negativa händelser under IHT. Specialistsjuksköterskor inom anestesi och intensivvård deltar i IHT av kritiskt sjuka patienter och har en nyckelroll för att säkerställa en patientsäker IHT. Syfte: Syftet var att jämföra specialistsjuksköterskans perspektiv på faktorer som påverkar IHT av en kritisktsjuk patient. Metod: En kvantitativ metod med webbenkäter valdes. Datamaterialet analyserades med beskrivande och analytisk statistik. T-test, ANOVA och Chi-square var lämpliga analyser för ändamålet. Öppna frågor analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Vid jämförelser av specialistsjuksköterskans perspektiv framkom det att specialistsjuksköterskor med båda utbildningar har mer kompentens och ett bättre helhetstänk kring IHT av kritiskt sjuka patienter. De specialistsjuksköterskor med >=5 års erfarenhet har bättre kunskap och känner sig mest bekväm med utrustningen som används. Hinder i arbetsmiljön var en aspekt som specialistsjuksköterskorna ansåg som en komplikation kring IHT. Sammanfattning Specialistsjuksköterskornas olika perspektiv på IHT visar på behovet av en checklista och simulatorträning för att kunna säkerställa en patientsäker IHT. / Background: Intrahospital transport [IHT] may be necessary in the care of the critically ill patient. IHT involves transport of the patient within the hospital, for instance from the emergency department to the operation theater. Studies show that approximately half of these transports endanger patient safety. The patients’ diagnosis, equipment failure and lack of communication within the transportteam can lead to adverse events. Specialist nurses within anaesthesia and intensive care participate in IHT of critically ill patients and have a key role in ensuring safety. Aim: The aim was to compare specialist nurses’ perspective on factors that affect safety during IHT of the critically ill patient. Method: A quantitative method using surveys was used. T-test, ANOVA and Chi-square were suitable analytical methods. Open-ended questions were analyzed qualitatively. Results: When comparing the perspectives of specialist nurses it emerged that nurses with qualifications from two specialities had more competence and better awareness of IHT of critically ill patients. Specialist nurses with >= 5 years work experience had more knowledge and felt more comfortable with IHT-equipment. Specialist nurses deemed environmental obstacles as complications during IHT. Conclusion: Specialist nurses different perspectives of IHT renders the need for checklists and training in order to ensure patient safety during IHT

Få studier är gjorda om intrahospitala transporter och i synnerhet postoperativa transporter. De studier som finns behandlar framförallt intensivvårdspatienter som transporteras till behandlingar och undersökningar. Tidigare forskning visar att den intrahospitala transporten av intensivvårdskrävande patienter är en patientsäkerhetsrisk då patienten kan få fysiska komplikationer och en förlängd vårdtid. Den postoperativa transporten av den nyopererade patienten sker dagligen inom sjukvården. För att erhålla grundläggande kunskap om denna transport genomfördes en ostrukturerad observationsstudie med fokus på patientsäkerhet. Resultatet visade sig vara mångfacetterat. Anestesisjuksköterskan var en central person vid transporten då hon transporterade patienten till den postoperativa avdelningen. Inför transporten genomfördes förberedelser och omvårdnadsåtgärder. En kontinuerlig övervakning av patienten skedde under transportens samtliga faser men även en brist på övervakning fanns vid flera tillfällen. God kommunikation var positivt för patientsäkerheten men även här fanns exempel då kommunikationen var otillräcklig. Oavsett om kommunikationen innebar att information saknades eller att den inte uppmärksammades kunde det innebära risker för patenten. Lokalers utformning och hinder på vägen till den postoperativa avdelningen kunde försvåra manövreringen av patientens säng och krockar kunde ske. Under samtliga delar av transporten kunde larm från medicintekniska produkter varna och avbryta personal under tiden de utförde andra arbetsuppgifter. Patientsäkerhet genomsyrade hela den postoperativa transportens samtliga delar på både ett positivt och negativt sätt. Förbättringsområden finns att arbeta med då kommunikation kan effektiviseras, dokumentation kan förbättras och larm individualiseras. Samtliga förbättringsområden åsyftar att öka patientsäkerheten. Utifrån detta resultat kan kommande studier ta vid och tillsammans bidra till en mer patientsäker transport. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Inledning Intrahospitala transporter av intensivvårdpatient är ett ansvarsfullt arbetsmoment och en stor del av intensivvårdssjuksköterskans och undersköterskans arbete. Det är riskfyllt eftersom tillbud med patient och utrustning kan ske. Syfte: Syftet var att beskriva förekomsten av tillbud och typ av tillbud under intrahospitala transporter av intensivvårdspatienter, samt jämföra om det finns skillnader i förekomst av antalet tillbud under olika tidpunkter på dygnet och skillnad mellan akut respektive planerad transport. Syftet var också att undersöka sjuksköterskors och undersköterskors upplevda grad av stress och trötthet under transporten samt om det finns skillnad i förekomst av trötthet och/eller stress vid transporter där det sker tillbud respektive inte sker tillbud. Metod: Studien är kvantitativ, deskriptiv och jämförande. Förekomst av tillbud samt upplevelse av stress/trötthet besvarades på ett svarsformulär av sjuksköterska och undersköterska under eller direkt efter intrahospital transport. Totalt ingår 42 transporter. Resultat: Tillbud förekom vid 19 transporter. Inga skillnader i förekomst av tillbud mellan dagtransporter och nattransporter eller mellan akuta och planerade transporter kunde ses. Sjuksköterskor och undersköterskor rapporterade mer stress vid de transporter där det förekommit tillbud än vid de där tillbud inte förekommit. Slutsats: Tillbud förekommer i knappt hälften av intrahospitala transporter och sjuksköterskor och undersköterskor rapporterar mer stress i samband med transporter med tillbud än transporter utan tillbud. / Introduction: Intrahospital transport of critical care patient is a responsible working operation and much of the critical care nurse and the assistant nurses´ work. It is risky, because incidents of patient and equipment can happen. Purpose: The objective was to describe the occurrence of incidents and types of incidents during intrahospital transport of ICU patients, and compare if there are differences in the occurrence of incidents during different times of day and the difference between emergency and planed transportation. The aim was to investigate nurses and assistans nurses´ perceived level of stress and fatigue during transport and if there are differences in the incidence of fatigue and/or stress during transport where  incidents occurs or not occurs. Method: The study is quantitative, descriptive and comparative. The presence of the incident and the experience of stress/fatigue were answered on a response form of nurses and assistant nurse during or immediately after intrahospital transport. A total of 42 transports are included. Results: Adverse events occurred at 19 transports. No differences in the occurrence of incidents between day transports and night transport or between acute and planned transports could be seen. Nurses and assistant nurses reported more stress during the transports, where there have been adverse events than in those were adverse events had not occurred. Conclusion: Adverse events occurs in almost half of intrahospital transport and nurses and assistant nurses reported more stress associated with transports with adverse events other than the transports without adverse events.

Bakgrund: Intrahospitala transporter (IHT) genomförs ofta av anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor. Studier visar att momentet är förenligt med hög risk för mortalitet och morbiditet med upp till 71% risk för komplikationer hos patienten. Idag saknas det internationella och nationella underlag, utbildning och konkreta riktlinjer för intrahospitala transporter. Syfte: Att ur ett patientsäkerhetsperspektiv beskriva anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter gällande intrahospitala transporter av vuxna patienter med kritisk sjukdom. Metod: En mixad metodstudie valdes för att besvara studiens syfte. Totalt deltog 66 specialistsjuksköterskor inom anestesi och intensivvård. Kvalitativa data analyserades med stöd av Graneheim et al., (2017) innehållsanalys för manifest innehåll. Den kvantitativa data analyserades med beskrivande statistik.    Resultat: Två kategorier och fyra subkategorier framkom. Första kategorin var “Att skapa goda förutsättningar” med tillhörande subkategorier “Vikten av att vara riskmedveten” och “Vikten av noggranna förberedelser”. Andra kategorin var “Betydelsen av rutiner och utbildning” med subkategorier “Vikten av att följa rutiner” och “Vikten av utbildning”. Slutsats: Intrahospitala transporter beskrevs som ett moment med hög risk för hotad patientsäkerhet och komplikationer. Rutiner med god följsamhet och utbildning anses stärka patientsäkerheten. Genom att införa checklistor och scenarioträning kan anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor förbereda sig bättre och hantera komplikationer som kan uppstå under IHT. Därmed kan patienter få en säkrare vård.