A research report submitted to the Faculty of Health Sciences, University of the Witwatersrand, Johannesburg in partial fulfilment of the requirements for the degree of Master of Science in Nursing Johannesburg, 2017 / The purpose of this study was to describe the role of specialist nurses in mechanical ventilation management. The intention of the study was also to make recommendations for clinical practice and education of intensive care nurses. The setting of the study was ten (n = 10) adult intensive care units of two public hospitals in the Gauteng province. Included were trauma ICUs, cardiothoracic ICU, coronary care ICUs, major burns ICU, major injuries ICU, neurosurgery ICU and multidisciplinary ICUs. A non-experimental, descriptive, quantitative and cross-sectional survey design was used to describe the specialist nurses role in ventilation management. The final sample comprised 110 (out of 165) respondents, which yielded a response rate of 66.6% for the study. Data were collected from specialist intensive care nurses using a validated questionnaire developed by Rose et al. (2011). Data was analysed using descriptive (frequencies, means and standard deviation) and comparative statistical tests using t-tests and Chi-square analysis. Testing was done at the 0.05 level of significance. Of the 165 surveys distributed, 110 were returned (response rate 66.6%). Ninety-seven percent stated that a 1:1 ratio was used for patients receiving mechanical ventilation. Eighty-nine percent reported ventilation education for nurses was provided during ICU orientation, and 86.4% indicated ICUs provided opportunities for on-going ventilation education. Eighty-six percent of nurses reported that they had not worked in ICUs with automated weaning modes. Fifty-nine percent stated that weaning protocols were present in ICUs, and 56.4% reported the presence of protocols for weaning failure. Most nurses agreed that nurses and doctors collaborated in key ventilation decisions, but not when decisions to extubate and initial ventilation settings are made. This study showed a marginal (2%) number of nursing autonomous input made in key ventilator decisions. Seventy percent of nurses in this study agreed that responsibility for ventilation decisions lies at the level of senior registrars and above, and in their absence, only senior nurses (>80%) were perceived to be responsible for key ventilator decisions. Regarding independent titrations of ventilator settings, without medical consultation, findings showed that nurses in this study reported a frequency of >50% of the time for titration of respiratory rate, tidal volume, decreasing pressure support, increasing pressure support, titration of inspiratory pressure and ventilation mode changes. The self-perceived nursing autonomy and influence in decision making revealed a median score of 7 out of 10 points, respectively. Nurses with higher levels of autonomy, influence in decision making and years of experience scores, frequently (>50% of the time) made independent changes to ventilation settings (p<0.05). Conversely, nurses with fewer years of experience scores, infrequently (<50% of the time) made independent changes to ventilation settings without first checking with the doctor. The study concludes that nurses to re-evaluate their role in ventilation management and focus on key ventilation settings, nurses could strengthen their contribution in the collaboration of key ventilator settings. Recommendations are made for clinical practice and education of specialist nurses. / MT2018

Bakgrund: Tidigare forskning har visat att patienter som överrapporteras från intensivvårdsavdelning till vårdavdelning är i en särskilt sårbar situation och att bristfälliga överrapporteringar är ett internationellt patientsäkerhetsproblem. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors och avdelningssjuksköterskors upplevelser av överrapportering av patienter från intensivvårdsavdelning till vårdavdelning. Syftet var också att beskriva vad intensivvårdssjuksköterskor och avdelningssjuksköteskor ansåg vara viktigt vid överrapporteringen. Metod: Studien hade en kvalitativ ansats med beskrivande design. Åtta semistrukturerade intervjuer gjordes med intensivvårdssjuksköterskor (n=4) och legitimerade sjuksköterskor på vårdavdelning (n=4). Intervjuerna analyserades därefter med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Vid analys av intervjuerna framträdde sex kategorier 1) Att se vikten av samverkan, 2) Att ta emot och ge relevant information för den fortsatta vården på vårdavdelningen, 3) Att ge och ta emot information från ett kunskapsområde till ett annat, 4) Miljöns betydelse vid överrapportering, 5) Att ha behov av strukturerad rapport och 6) Att känna ansvar. Intensivvårdssjuksköterskor och sjuksköterskor från vårdavdelning upplevde att brist på förberedelser inför överrapportering försvårade samarbetet. De upplevde att olika information var viktig vid överrapportering på grund av deras olika kunskapsområden. Båda yrkesgrupperna önskade att informationen skulle vara tydlig med relevant information för den fortsatta vården. De upplevde att miljön med frekventa störningar gjorde att information missades och att en strukturerad rapport gjorde överrapporteringen tydligare. De uttryckte också att de har ett ansvar vid informationsöverföringen. Slutsatser: Samverkan, strukturerad information för den fortsatta vården, kunskap, miljö och ansvar kan ha betydelse vid överrapportering och att utrymme för förbättring finns för att öka patientsäker överrapportering av patient mellan vårdinrättningar. / Background: Studies have shown that the patients that are handed over from the intensive care unit to ward are in a particular vulnerable situation, and that deficient handover is an international patient safety problem. Aim: The aim was to describe the intensive care nurse's and ward nurse's experiences of handover patients from the intensive care unit to the ward. The aim was also to describe what the intensive care nurses and ward nurses considered important during the handover. Method: The study had a qualitative approach with descriptive design. Eight semi structured interviews with intensive care unit nurses (n=4) and registered ward nurses (n=4) were conducted. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. Main results: Thorough the analyze six categories emerged 1) To see the importance of collaboration, 2) To receive and provide relevant information for the continuum of care, 3) To give and receive information from one level at knowledge to another, 4) The importance of the environments during handover, 5) The need of a structured handover, and 6) To feel the responsibility. The intensive care nurses and the registered ward nurses experienced that lack of preparation before the handover complicated the cooperation during handover. They expressed that different information was important during handover and that they had different areas of knowledge. Both professional groups wanted the information to be clear and relevant for the continued care. They felt that the environment, with frequent interruptions, resulted in missing information and that a structured report made the handover more direct. They also felt that they had a responsibility in the transfer of information. Conclusions: Collaboration, structured information relevant for the continued care, knowledge, the environment, and responsibility can be important during handover and there is room for improvement to increase patient safe handover between healthcare facilities.

Sammanfattning  Bakgrund: Sjukhusvården förändras och kraven på specialistsjuksköterskor ändras. Transporter med patienter från små sjukhus blir fler och sträckorna längre. Upplevelsen av sin arbetsmiljö har visat sig viktig, inte minst vad gäller upplevelsen av patientsäkerheten.   Syfte: Syftet var att, ur ett arbetsmiljöperspektiv, beskriva intensivvårds- och anestesisjuksköterskors upplevelse av att arbeta på ett sjukhus utan akutkirurgi. Metod: Studien hade en kvalitativ ansats med beskrivande design. 11 semistrukturerade intervjuer utfördes med intensivvårdssjuksköterskor (n=6) och anestesisjuksköterskor (n=5). Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Under analysen av intervjuerna framträdde sex kategorier. 1. Att uppleva vikten av att rutiner följs 2. Att samverkan och personkännedom inom sjukhuset underlättar arbetet 3. Upplevelse av nuvarande uppdrag 4. Att se vikten av närliggande vård 5. Att samverka med andra sjukhus och 6. Upplevelse av tillgång till resurser och kompetens. Anestesi- och intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att det var viktigt att följa rutiner. Att samverkan och personkännedom inom sjukhuset kan underlätta arbetet var ytterligare en upplevelse som beskrevs. De upplevde en tillfredställelse med det nuvarande uppdraget, även om en önskan att få ett utökat uppdrag beskrevs. Vikten av att ha närliggande vård beskrevs och avståndet till närmaste akutsjukhus upplevdes som ett problem. Samarbetet med andra sjukhus beskrevs ibland fungera bra och ibland fick en kamp föregå samarbetet. Upplevelsen av tillgång till resurser och kompetens beskrevs där det framkom att resursbristen kunde skapa frustration. Slutsats: Positiv upplevelse av nuvarande uppdrag. Vid akuta tillstånd där svårt skadade eller sjuka patienter kom in till sjukhuset upplevdes frustration med de resursbrister som fanns. Nyckelord: Anestesisjuksköterska, Arbetsmiljö, Intensivvårdssjuksköterska / Abstract Background: Hospital care is changing and the requirements for specialist nurses are changing. The amount of patient transports from smaller hospitals are increasing and the routes are longer. The experience of the nurses work environment has proved to be important, not least with regard to the experience of patient safety.  Aim: To describe how intensive care and anesthesia nurses experience working in a hospital without emergency surgery, from a work environment perspective.  Method: The study had a qualitative approach with descriptive design. 11 semi-structured interviews were conducted with intensive care nurses (n = 6) and anesthetic nurses (n = 5). The interviews were analyzed with qualitative content analysis.  Main results: Through the analysis six categories emerged. 1. To experience the importance of following guidelines 2. That collaboration and personal knowledge within the hospital facilitates the workload 3. Experience of the current assignment 4. To see the importance of nearby care 5. The cooperation with other hospitals and 6. Experience of access to resources and competence. The anesthetic and intensive care nurses experienced that it was important to follow guidelines. The fact that collaboration and personal knowledge within the hospital can facilitate the workload was another experience that was described. They experienced a satisfaction with the current assignment, although a desire to get extended assignments was described. The importance of having nearby care was described and the distance to the nearest emergency hospital was described as a problem. The collaboration with other hospitals was sometimes described to work well and sometimes a struggle preceded the collaboration. The experience of access to resources and skills was described and it emerged that the lack of resources could create frustration.  Conclusion: Positive experience of current assignments. In emergency situations where severely injured or sick patients entered the hospital, frustration was experienced with the lack of resources that existed. Keywords: Intensive Care Nurse, Nurse anesthetist, Work Environment

Sammanfattning Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskan ingår tillsammans med en narkosläkare i en Mobil Intensivvårdsgrupp (MIG). Om en patient på en vårdavdelning påvisar försämring i vitala parametrar och misstänks ha en begynnande organsvikt konsulteras MIG som tillsammans med patientansvarig läkare och sjuksköterska utvärderar och bedömer patienten. MIG rekommenderar därefter en behandling eller flyttar patienten till intensivvårdsavdelning. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att bedöma patienter i samband med MIG-uppdrag samt vad de beaktar i samband med bedömningen. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ ansats och beskrivande design. Elva intensivvårdssjuksköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Resultat: Det framkom sex huvudkategorier i resultatet: Att vara förberedd och ha information har betydelse för bedömning, Att använda sina sinnen och erfarenhet vid bedömning, Att samarbeta med andra personalkategorier har betydelse, Att använda hjälpmedel vid bedömning, Att ha upplevelser av miljön kring patienten i samband med bedömning, och Att begränsningar inverkar vid bedömning och fortsatt vård. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att strukturerad rapport, bra samarbete samt att använda hjälpmedel, klinisk blick och erfarenhet underlättade vid bedömningen. Resultatet visade även att det tycktes finnas individuella skillnader i hur bedömningen utfördes och på vilka grunder besluten togs samt att hög belastning, stress, resursbrist, vårdbegränsningar och distraktion i omkringliggande miljö kunde ha inverkan på bedömning. Slutsats: Studiens resultat har bidragit till att öka förståelsen av intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser vid bedömning av patienter i samband med MIG-uppdrag. Studiens resultat har också uppmärksammat att hög arbetsbelastning, stress, miljö, vårdbegränsningar och personalbrist kan ha inverkan vid bedömning av patienter. Nyckelord: Intensivvårdssjuksköterska, Mobil intensivvårdsgrupp, Vårdbehovsbedömning / Abstract Background: The intensive care nurse, together with an anesthetist, is included in a Medical emergency team (MET). If a patient in a ward demonstrates deterioration in vital parameters and is suspected having organ failure, MET is consulted, which together with the patient-responsible doctor and nurse evaluates and assesses the patient. Thereafter MET recommends treatment or move the patient to intensive care unit. Aim: The aim of this study was to describe intensive care nurses experiences of assessing patients and what they consider in connection with the MET assessments. Method: The study was performed with a qualitative approach and descriptive design. Eleven intensive care nurses were interviewed with semi-structured interviews. Result: Six main categories appeared in the result: To be prepared and have information is important for assessment, To use senses and experience when assessing, To cooperate with other staff categories is important, To use assessment tools, To have experiences of the environment around the patient in connection with the assessment, and that limitations affect the assessment and further care. The intensive care nurses described that structured patient-information, good teamwork, using assessment tools, clinical judgement and experience made the assessment easier. The result also showed that there appeared to be individual differences in how the assessment was carried out and on what grounds the decisions were taken. High workload, stress, lack of resource, limitations in care and distraction in the environment could have an impact on assessment. Conclusion: The results have contributed to increasing the understanding of the intensive care nurses experiences of assessing patients in connection with MET assignments. The results have also drawn attention to the fact that high workload, stress, environment, limitations in care and lack of resource can have an impact on patient assessment. Key words: Intensive care nurse, Medical emergency team, Nursing assessment

Bakgrund: Postoperativa luftvägskomplikationer är vanligt förekommande och ökar risken för både morbiditet och mortalitet samt ökar kostnaderna för samhället. Olika omvårdnadsåtgärder finns för att förebygga postoperativa luftvägskomplikationer. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur intensivvårdssjuksköterskor definierar begreppet postoperativa luftvägskomplikationer, samt deras omvårdnadsåtgärder för att förebygga dessa komplikationer hos den postoperativa patienten Metod: Studien genomfördes med en beskrivande design med kvalitativ ansats. Tio intensivvårdssjuksköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Resultat: Det framkom fem huvudkategorier i resultatet: Definition av begreppet postoperativa luftvägskomplikationer, Att välja omvårdnadsåtgärder, Att ge förebyggande omvårdnad, Att bedöma patientens individuella behov och Att se hinder till att ge omvårdnadsåtgärder. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att det inte finns några rutiner eller riktlinjer att följa gällande förebyggandet av postoperativa luftvägskomplikationer. De beskrev också att patientens individuella behov ligger till grund för valet av omvårdnadsåtgärder för att förebygga postoperativa luftvägs-komplikationer. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev även olika råd om egenvård som de ger patienterna med syfte att förebygga postoperativa luftvägskomplikationer, bland annat att uppmana dem till att hosta och djupandas och att instruera dem att blåsa i PEEP-ventil*. Slutsats: Studiens resultat belyser avsaknaden av rutiner och känslan av att de postoperativa patienterna är en åsidosatt patientgrupp inom intensivvården samt att intensivvårdssjuksköterskorna saknar tiden till att kunna vårda denna patientgrupp optimalt. Rutiner bör upprättas för att intensivvårdssjuksköterskorna ska veta vilka omvårdnadsåtgärder som behöver sättas in för att förebygga postoperativa luftvägskomplikationer. Nyckelord: Intensivvårdssjuksköterska, omvårdnadsåtgärder, postoperativa luftvägskomplikationer, prevention.   *PEEP- PEEP betyder Positive End Expiratory Pressure (positivt slutexpiratoriskt tryck).  PEEP-ventil = Ventil som patienten andas ut emot, som gör att respirationscykeln startar och slutar med ett positivt tryck i luftvägarna (Gulbrandsen &amp; Stubberud, 2009). / Background: Postoperative respiratory complications are common and can be associated with an increase of mortality, morbidity and costs for society. There are different kinds of nursing actions to prevent postoperative pulmonary complications. Aim: The aim of this study was to describe how intensive care nurses define postoperative respiratory complications, and what kind of nursing actions they perform to prevent these complications among the postoperative patients. Method: The study was performed through a descriptive design with qualitative approach. Semistructured interviews with ten intensive care nurses were conducted. Result: Five categories appeared in the result: Definition of the concept postoperative respiratory complications, To choose nursing actions, To perform preventive care, To assess the patient´s individual needs and To see obstacles to perform nursing actions. The intensive care nurses described that there are no routines to follow in preventing respiratory complications for the postoperative patient. The intensive care nurses also described that they see to the patientens´ individual needs to prevent postoperative respiratory complications and that they give them different self-care advices in order to prevent postoperative respiratory complications, for instance tell the patient to cough, take deep breaths and instruct them how to use a PEEP-tube*. Conclusion: The result of this study showed that there is a lack of routines and that the these patients are breachede within the intensive care and also that the intensive care nurses experience a lack of time to givet hese patientes optimal care. Routines should be established so that intensive care nurses know what kind of nursing action to choose in order to prevent postoperative pulmonary complications. Key words: Intensive care nurse, nursing actions, postoperative respiratory complications, prevention. *PEEP- PEEP means Positive End Expiratory Pressure.  PEEP-tube = Ventilator/tube in which the patient exhales against to make the cycle of respiration start and end onto a positive pressure in the respiratory system (Gulbrandsen &amp; Stubberud, 2009).

De senaste åren har forskning runt miljöns betydelse för patientens välbefinnande och tillfrisknande tagit fart. Medvetenhet om närståendes betydelse för den kritiskt sjuke har också ökat. Detta har gjort att de befintliga flerpatientrummen är i behov av renovering för att göra plats för närstående som är allt mer närvarande på rummet. Forskningen har visat att genom att vårdas i enpatientrum kan patienten få mera ro och förbättrad sömn. Förekomst av delirium minskar och smittspridningen blir lägre. Dock finns det negativa aspekter av enpatientrum som ger en ökad kostnad och kräver mer personal – något som kan bidra till att det inte byggs i lika stor utsträckning som behovet finns. Den aktuella studien är genomförd på en IVA som har byggts om till modulsystem, där två enpatientrum kopplas samman med hjälp av en skjutdörr. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att arbeta i en IVA-modul.  Information samlades in med hjälp av en kvalitativ forskningsintervju där tio sjuksköterskor intervjuades. Datamaterialet granskades med kvalitativ innehållsanalys. Samtliga sjuksköterskor var nöjda med att arbeta i modul. Rummens storlek och utformning uppskattades. De intervjuade upplevde dock att genom att vårda två patienter men i olika rum kunde de förlora kontroll vilket kunde skapa stress. Grundbemanningen där en sjuksköterska och en undersköterska ansvarar för två kritiskt sjuka patienter tycktes oftast inte räcka till då det kunde vara svårt att få hjälp av kollegor. Denna modullösning upplevdes som en bra kompromiss till flerpatientrum. En viktig slutsats är att modullösningar kräver mer personal och ställer högre krav på kommunikation samt samarbete personalen emellan.

Intensivvårdssjuksköterskor har en viktig uppgift i att identifiera potentiella organdonatorer. Endast 200-270 personer per år i Sverige är potentiella organdonatorer och det är därför viktigt att alla dessa identifieras. Tidigare har endast de människor som avlidit i totalhjärninfarkt och som vårdats på en intensivvårdsavdelning i respirator varit möjliga organdonatorer. Nu pågår ett projekt på uppdrag av Sveriges kommuner och landsting i syfte att öka organdonationer. Det handlar om donation efter cirkulationsdöd (DCD). Det är viktigt att intensivvårdssjuksköterskor känner sig väl förtrogna med döden till följd av total hjärninfarkt och känner sig trygga i sin yrkesroll vid vården av potentiella organdonatorer. Forskning visar att sjuksköterskor och läkare kan uppleva det obekvämt att ta upp frågan om donation med närstående. Författarna önskade ta reda på vilka faktorer som kan främja arbetet för intensivvårdssjuksköterskor kring donationsprocessen. Syftet med examensarbetet var att belysa hinder och förutsättningar som intensivvårdssjuksköterskor upplever i vården av potentiella organdonatorer. En kvalitativ ansats valdes. Datainsamlingen bestod av sex semistrukturerade intervjuer med intensivvårdssjuksköterskor på tre olika intensivvårdsavdelningar. Data analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i fyra olika kategorier. Kategorierna var Synen på donation, Donationsprocessen – en utmaning för intensivvårdssjuksköterskan, Kommunikationen med närstående samt Organisatoriska förutsättningar. Sjuksköterskors kommunikation med närstående upplevdes som ett hinder innan läkaren hade haft samtal med dem. För att underlätta detta bör närstående få information i ett tidigt skede. Intensivvårdssjuksköterskor  önskar  mer  utbildning  om  donationsprocessen  och  det svåra samtalet med närstående.

Bakgrund: I Stockholmsregionen råder det en brist på intensivvårdssjuksköterskor. En orsak är hög personalomsättning där många intensivvårdssjuksköterskor lämnar intensivvården inom två år efter anställning på grund av hög arbetsbörda, otillfredsställande lön eller bristande möjligheter till kompetensutveckling. Arbetsgivare som uppmuntrar till kompetensutveckling får fler intensivvårdssjuksköterskor att stanna kvar inom intensivvården även om arbetsbördan är hög. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vad intensivvårdssjuksköterskorna anser om arbetsväxling som kompetenshöjande intervention. Metod: Studiedesignen var kvalitativ och som metod har fokusgruppsintervjuer använts. Materialet har analyserats med hjälp av kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Studiens huvudresultat var deltagarna ansåg att arbetsväxling fungerar som kompetenshöjande intervention. Resultatanalysen utkristalliserade totalt fem teman: arbetsväxlings inverkan på kompetensen, arbetsväxlings inverkan på individen, arbetsväxlings ömsesidiga påverkan mellan avdelningar, arbetsväxling som kvarhållande åtgärd och anledning att stanna kvar inom intensivvård. Slutsats: Studien visade på att intensivvårdssjuksköterskan anser att arbetsväxling är en kompetenshöjande åtgärd för intensivvårdssjuksköterskan. Det är dock oklart om det är något som får intensivvårdssjuksköterskor att stanna kvar inom intensivvården. Klinisk betydelse: Vårdadministrationen har fått en antydan om att arbetsväxling höjer kompetensen för de anställda inom intensivvården. / Background: The Stockholm area has a shortage of intensive care nurses. A main reason for this is the high staff turnover where many intensive care nurses leave their employment within two years. This is related by high workload, unsatisfactory pay and insufficient opportunity to raise the level of competence. Employers that promote actions which could raise the level of competence would get more intensive care nurses to stay within the intensive care unit even though the workload would be high. Aim: The aim of this study is to investigate what intensive care nurses view regarding job rotation as an intervention to raise the level of competence. Method: Two focus groups interviews were used to collect the data. The data was analysed by a qualitative manifest content analysis. Result: The result shows that the participants considered that job rotation works as an intervention to raise the level of competence. During the analysis five themes were found: the impact of job rotations on the competence, the impact of job rotations on the individual, the mutual impact of job rotations between departments, job rotation as a retention measure and reasons to remain in the intensive care. Discussion: This study has shown that intensive care nurses think that job rotation is an intervention to raise the level of competence in intensive care nurses. It is although unclear whether job rotation will keep intensive care nurses within the intensive care. Clinical significance: The care administration has been given a hint that job rotation increases the level of competence for the employers in intensive care.

Background: COVID-19 was declared a pandemic by WHO in March 2020. Intensive care nurses challenges were to treat critically ill infected with the virus, were the knowledge of treatment, protective gear, spread of infection and mortality was unknown. They were unsure about how the pandemic would progress and the information was inexplicit. To work as an intensive care nurse during a pandemic can lead to negative experiences and psychological distress.  Motive: By analyzing and describe experiences of working during the COVID-19 pandemic, a deeper understanding is created and can be used as basis for creating new and improved routines.   Aim: To describe intensive care nurses’ experiences of working during the COVID-19 pandemic.  Methods: Metasynthesis, sample process inspired by the SBU: s method. The databases PsycINFO, Cinahl and PubMed were used. Inclusion criteria; qualitative method including intensive care/critical care nurses, nurses working with COVID-19 patients that requires intensive care, and that the study includes experiences of working during the COVID-19 pandemic, Moderate quality according to the SBU: s Quality audit, Peer-reviewed and written in English or Swedish.  Result: The analysis was made using qualitative content analysis. Resulted in five categories; Organizational challenges, Effect on life outside the intensive care unit, Challenges of using the personal protective gear, A struggle to keep up motivation, and Challenges in providing holistic care with fourteen subcategories.  Conclusion: Intensive care nurses experienced that the COVID-19 pandemic affected them both mentally, physically, inside and outside the hospital. They experienced lack of support from the organization, struggles with the constant changes, lack of education and experience, heavy workload, fear of getting infected or infection one’s own family, lack of and use of personal protective gear. This effected the care the patient and the patients’ family in a negative way. Despite this the intensive care nurse had hope for the future and professional pride.

Bakgrund: Fetma är ett globalt och regionalt växande problem. Patienter med fetma är överrepresenterade på intensivvårdsavdelningar (IVA) och det finns risker och komplikationer associerade till fetma på IVA. Att vårda patienter med fetma på IVA kan vara emotionellt påfrestande. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors (IVA-sjuksköterskors) erfarenheter av att vårda patienter med fetma på IVA. Metod: Studien har en kvalitativ metod med induktiv ansats. Datainsamling har skett genom semi-strukturerade intervjuer med åtta intensivvårdssjuksköterskor som jobbar på en IVA i norra Sverige. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs. Resultat: Två huvudkategorier, att värna om patienten och förutsättningar för att ge ett bra vårdande framkom med fem underkategorier. Att prata om fetma, att tillgodose patientens unika behov, att ge lika vård, att behöva vara fler och vikten av utrustningen Slutsats: Att vårda patienter med fetma på IVA kan skilja sig åt jämfört med normalviktiga och förutsättningarna för att vårda patienterna kan inte alltid tillgodoses. Det kan vara utmanande att tillgodose patientens unika omvårdnadsbehov som att hjälpa patienten att andas, att lägesändra och mobilisera patienter på ett säkert sätt och att hålla en god hygien. Vården kan ytterligare begränsas genom ett ökat behov av personal som inte alltid är möjligt, att patienter inte kan genomföra vissa undersökningar och att de finns ett behov av speciellt anpassad utrustning. / Background: Obesity is a regional and global growing problem. There is a higher prevalence of obesity in the intensive care unit (ICU), compared to the general population and obesity is associated with certain risks at the intensive care unit. To care for obese patients in the ICU can be emotionally demanding. Aim: To explore intensive care nurses’ (ICU-nurses’) experiences caring for obese patients. Method: The study is a qualitative design with inductive approach. Data was collected using semi-structured interviews. Eight intensive care nurses working at an ICU in the north of Sweden participated. Data was analyzed using qualitative content analysis according to Elo and Kyngäs. Results: Two main categories derived from the analysis: safeguarding the patient and pre-requisites needed to provide good care. Sub-categories that emerged were talking about obesity, meeting the patient’s unique needs, to give equal care, the need for extra staff and the importance of equipment. Conclusion: The care for obese patients on the ICU can be different compared to normal weight patients and pre-requisites for care cannot always be met. It can be a challenge to meet the patient’s unique needs by helping the patient to breathe, to reposition and mobilize patients in a safe manner and to keep a good hygiene. The care can further be limited by a need for extra staff that cannot always be met, the incapability to perform certain examinations and a need for specialized equipment.