Titel: Sjuksköterskors upplevelse av att arbeta med hastigt försämrade patienter efter genomförd ALERT-utbildning Bakgrund: Patienter som fått hjärt- och/eller andningsstillestånd på vårdavdelningar och som läggs in på intensivvårdsavdelning (IVA) har haft försämrade vitalparametrar redan 6-8 timmar innan ankomst till IVA. 50 % av dessa inläggningar hade kunnat förhindras om personalen på avdelningen haft rätt kunskap i att upptäcka varningssignaler och hur de åtgärdas. ALERT-utbildningen uppmuntrar till användandet av ett enkelt verktyg för bedömningen av patienter, vilket leder till ökat självförtroende och minskad ångest i hanteringen av akut sjuka patienter och intensivvård kan undvikas eller sättas in i rätt tid. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors upplevelse av att arbeta med hastigt försämrade patienter efter genomförd ALERT-utbildning Metod: Intervjuer med tolv allmänsjuksköterskor på kirurgisk och medicinsk vårdavdelning. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Vid analys av texten framkom totalt tre övergripande teman; Ökad förmåga till tidigare varseblivning, Känsla av ökad trygghet i sjuksköterskerollen och Upplevelse av ökad patientsäkerhet. Dessa teman mynnade ut i sex subteman; Tidiga varningssignaler uppmärksammas, Kontroller samt åtgärd vid hastig försämring, Ökat självförtroende, Viktigt med repetition, Struktur ger säkerhet i arbetet samt Sjuksköterskornas stöd för att bedöma olika vitalparametrar. Slutsats: Sjuksköterskorna upplever att ALERT-utbildningen ökar deras självförtroende och höjer patientsäkerheten, samt att regelbundna repetitioner är viktigt för att upprätthålla kunskapen.

Sammanfattning Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskan ingår tillsammans med en narkosläkare i en Mobil Intensivvårdsgrupp (MIG). Om en patient på en vårdavdelning påvisar försämring i vitala parametrar och misstänks ha en begynnande organsvikt konsulteras MIG som tillsammans med patientansvarig läkare och sjuksköterska utvärderar och bedömer patienten. MIG rekommenderar därefter en behandling eller flyttar patienten till intensivvårdsavdelning. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att bedöma patienter i samband med MIG-uppdrag samt vad de beaktar i samband med bedömningen. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ ansats och beskrivande design. Elva intensivvårdssjuksköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Resultat: Det framkom sex huvudkategorier i resultatet: Att vara förberedd och ha information har betydelse för bedömning, Att använda sina sinnen och erfarenhet vid bedömning, Att samarbeta med andra personalkategorier har betydelse, Att använda hjälpmedel vid bedömning, Att ha upplevelser av miljön kring patienten i samband med bedömning, och Att begränsningar inverkar vid bedömning och fortsatt vård. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att strukturerad rapport, bra samarbete samt att använda hjälpmedel, klinisk blick och erfarenhet underlättade vid bedömningen. Resultatet visade även att det tycktes finnas individuella skillnader i hur bedömningen utfördes och på vilka grunder besluten togs samt att hög belastning, stress, resursbrist, vårdbegränsningar och distraktion i omkringliggande miljö kunde ha inverkan på bedömning. Slutsats: Studiens resultat har bidragit till att öka förståelsen av intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser vid bedömning av patienter i samband med MIG-uppdrag. Studiens resultat har också uppmärksammat att hög arbetsbelastning, stress, miljö, vårdbegränsningar och personalbrist kan ha inverkan vid bedömning av patienter. Nyckelord: Intensivvårdssjuksköterska, Mobil intensivvårdsgrupp, Vårdbehovsbedömning / Abstract Background: The intensive care nurse, together with an anesthetist, is included in a Medical emergency team (MET). If a patient in a ward demonstrates deterioration in vital parameters and is suspected having organ failure, MET is consulted, which together with the patient-responsible doctor and nurse evaluates and assesses the patient. Thereafter MET recommends treatment or move the patient to intensive care unit. Aim: The aim of this study was to describe intensive care nurses experiences of assessing patients and what they consider in connection with the MET assessments. Method: The study was performed with a qualitative approach and descriptive design. Eleven intensive care nurses were interviewed with semi-structured interviews. Result: Six main categories appeared in the result: To be prepared and have information is important for assessment, To use senses and experience when assessing, To cooperate with other staff categories is important, To use assessment tools, To have experiences of the environment around the patient in connection with the assessment, and that limitations affect the assessment and further care. The intensive care nurses described that structured patient-information, good teamwork, using assessment tools, clinical judgement and experience made the assessment easier. The result also showed that there appeared to be individual differences in how the assessment was carried out and on what grounds the decisions were taken. High workload, stress, lack of resource, limitations in care and distraction in the environment could have an impact on assessment. Conclusion: The results have contributed to increasing the understanding of the intensive care nurses experiences of assessing patients in connection with MET assignments. The results have also drawn attention to the fact that high workload, stress, environment, limitations in care and lack of resource can have an impact on patient assessment. Key words: Intensive care nurse, Medical emergency team, Nursing assessment

Prevention of in-hospital cardiac arrest (IHCA) is critical to reducing morbidity and mortality as both the rates of return to pre-hospital functional status and overall survival after IHCAs are low. Early identification of patients at risk and prompt clinical intervention are vital patient safety strategies to reduce IHCA. One widespread strategy is the Rapid Response System (RRS), which incorporates early risk identification, expert consultation, and key clinical interventions to bedside nurses caring for patients in clinical deterioration. However, evidence of RRS effectiveness has been equivocal in the patient safety literature. This study utilized a holistic Realistic Evaluation (RE) framework to identify important clinical environment (context) and system triggers (mechanisms) to refine our understanding of an RRS to improve local patient emoutcomesem and develop a foundation for building the next level of evidence within RE research. The specific aims of the study are to describe a RRS through context, mechanism, and outcome variables; explore differences in RRS outcomes between medical and surgical settings, and identify relationships between RRS context and mechanism variables for patient outcomes. Study RRS data was collected retrospectively from a 397-bed community hospital in the Midwest; including all adult inpatient RRS events from May 2006 (2 weeks post-RRS implementation) through November 2013. RRS events were analyzed through descriptive, comparative, and proportional odds (ordinal) logistic regression analyses. The study found the majority of adult inpatient RRS events occurred in medical settings and most were activated by staff nurses. Significant differences were noted between RRS events in medical and surgical settings; including patient status changes in the preceding 12 hours, event trigger patterns, and immediate clinical outcomes. Finally, proportional odds logistic regression revealed significant relationships between context and mechanism factors with changes in the risk of increased clinical severity immediately following at RRS event. RE was utilized to structure a preliminary study to explore the complex variables and relationships surrounding RRSs and patient outcomes. Further exploration of settings, changes in clinical status, staffing and resource access, and the ways nurses use RRSs is necessary to promote the early identification of vulnerable patients and strengthen hospital patient safety strategies.

The purpose of the present study were to (a) explore the relationship between the frequency of use of Rapid Response Teams (RRTs) by hospital staff nurses and the support received from RRTs; (b) to investigate staff nurses’ perceptions of their individual level, group level and organizational level learning as a result of single or multiple exposures to the RRT; (c) to identify predictors of learning outcomes and (d) to identify overall impressions and advantages and disadvantages of the RRT. A mail survey was used to collect data. The response responses rate was 33%, 131 registered nurses responded to the survey (pre-test = 12, study = 119). The results of Pearson r correlation suggest that a high frequency of access of RRTs was positively related to process support (r = .25, p < .01). Also, perceived content and process support from RRTs was positively related to maintenance and building of staff nurses’ mental models regarding patient deterioration pertaining to self, group and organization. Multiple regression analyses show that sociodemographic and independent variables predict organizational learning outcomes (mental model maintenance and building). Overall impressions of the RRTs were high. A content analysis of nurses’ comments indicated that there were more advantages to having the RRTs than disadvantages. This study suggests that RRTs are influential in changing nurses’ perceptions about managing patient deterioration. Training programs for RRTs should include both content and process support, which may enhance building and maintaining mental models. / Thesis (Master, Nursing) -- Queen's University, 2008-09-25 21:27:44.682

Ett av målen med Mobil Intensivvårdsgrupp (MIG) på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna är att erbjuda intensivvårdskunnande och expertis för att höja kunskapsnivån på respektive vårdavdelning. Syftet med denna undersökning var att utvärdera om sjuksköterskorna på vårdavdelningarna upplevde att MIG fungerade som ett tillfälle till bedsideundervisning. En strukturerad intervju genomfördes med ett eget utformat frågeformulär, 47 sjuksköterskor deltog i undersökningen. Det framkom i resultatet att MIG förmedlade kunskap till vårdavdelningarna. Resultatet visade även att sjuksköterskor som arbetat i mindre än fem år upplevde att MIG var ett tillfälle till bedsideundervisning, i högre utsträckning än sjuksköterskor som arbetat i fem år eller mer. Många sjuksköterskor ansåg att MIG inte var ett tillfälle till bedsideundervisning. Orsaker till detta var bland annat stressade situationer där MIG helt tog över vården av patienten. Majoriteten av sjuksköterskorna ansåg att läkaren förmedlade kunskap. Intensivvårdssjuksköterskan ansågs däremot inte förmedla kunskap, enligt flera sjuksköterskor i vår undersökning. / The aim of this study is to evaluate whether or not the nurses in the nursing ward experience Medical Emergency Team (MET) to be an opportunity for bedside learning. A structured interview was carried out with our own questionnaire, and 47 nurses participated in the survey. The result showed that MET supplied knowledge among the nurses. The result also showed that nurses who had worked less than five years experienced MET to be an opportunity for bedside teaching, to a higher extent than nurses who had been working five years or more. Many of the nurses didn't regard MET to be an opportunity for bedside teaching. The reasons being, for example, stressful situations where the mobile team took over the patients care. The majority of nurses in our study felt that the doctor supplied knowledge. The intensive care nurse, however, was not regarded as supplying knowledge, according to several nurses in our study

Införandet av en mobil intensivvårdsgrupp (MIG) har visat sig ha goda resultat utomlands med minskade andningsstopp och mortalitet inom pediatrisk vård. Vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna, Sverige (ALB) finns långt framskridna planer på att starta en MIG-verksamhet. Syftet med denna studie var att beskriva pediatriska patienter som faller in under potentiella MIG-kriterier innan inläggning på barnintensivvårdsavdelningen/barnintermediäravdelningen (BIVA/BIMA) på ALB. Studien gjordes retrospektivt genom journalgranskning av inskrivna pediatriska patienter på BIVA/BIMA under 2009. Totalt inkluderades 148 pediatriska patienter i åldern 0-18 år i studien. Resultat visade att Andningsbesvär var den vanligaste inskrivningsorsaken och att Andning var den vanligast förekommande kontaktorsaken. Provtagning var den mest förekommande åtgärden som utfördes på akutmottagningen/vårdavdelningen innan förflyttning till BIVA/BIMA. Slutsatsen blev att det skulle kunna finnas cirka 300 pediatriska patienter per år på ALB som skulle kunna vara aktuella för MIG-uppdrag. Det är en klar indikation för att starta en MIG-verksamhet på ALB för att minska inläggningar på BIVA/BIMA samt identifiera dessa pediatriska patienter i ett tidigt skede innan akut försämring. / The implementation of Pediatric Medical Emergency Team (PMET) has proven to reduce respiratory arrest and mortality in Pediatric hospitals worldwide. At Astrid Lindgrens Barnsjukhus in Solna, Sweden (ALB) there are advanced plans to start a PMET. The aim of this study was to describe pediatric patients that met potential PMET-criteria before being admitted to pediatric intensive care unit/high demand unit (PICU/HDU) at ALB. The study was a retrospective chart review of admitted pediatric patients at PICU/HDU during 2009. Totally 148 pediatric patients between the age of 0 to 18 years were included in the study. The result showed that respiratory problems were the most common reason for being admitted to the hospital and problems with breathing was the most frequent PMET-criteria. Before the patient moved to the PICU/HDU the most common intervention performed in the emergency department/wards was sample-taking. The conclusion was that around 300 pediatric patients a year could benefit from a PMET at ALB. That is a clear indication that a PMET should be started at ALB to reduce admitted patients to PICU/HDU and identify the patients at risk for acute worsening.

Introduktion: Sjukvården står idag inför många utmaningar. Samhället möts av en åldrande och mer komplext sjuk population som är i behov av allt mer avancerad sjukvård. De komplext sjuka patienternas vårdbehov kan inte alltid tillfredsställas på vanliga vårdavdelningar. Mobila intensivvårdsgrupper (MIG-team) bedömer patienter utanför intensivvårdsavdelning för att tidigt upptäcka och göra adekvata åtgärder för att undvika inläggning till intensivvården. Införandet av mobila intensivvårdsgrupper på sjukhus har visat sig minska patientdödlighet och antalet hjärtstopp på sjukhus. Syfte: Syftet var att undersöka intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av att ingå i en mobil intensivvårdsgrupp. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och semantisk analys. Intervjuerna genomfördes med semistrukturerade intervjufrågor. Resultat: Tre huvudteman bildades ur resultatet: ”Förtroende för varandra i MIG-teamet”, ”Ansvar och förväntningar som expert-sjuksköterska i MIG-team”, och ”Bristande rutiner och struktur som påverkar patientsäkerhet”. Konklusion: Intensivvårdssjuksköterskor erfarenheter beskrev möjligheter och hinder i arbetet inom mobil intensivvårdsgrupp. De betonade vikten av gott samarbete i teamet, hur närvaro och ovisshet på avdelningen påverkade uppdraget, samt strukturer för att upprätthålla en god vårdpraxis och säkerställa patientsäkerheten. / Introduction: Healthcare is facing many challenges. Society is encountering an aging and increasingly complex patient population in need of advanced medical care. The complex care needs of these patients cannot always be met in regular wards. Mobile intensive care teams (MIG-teams) assess patients outside of the intensive care unit to promptly detect and take appropriate measures to avoid intensive care admission. The introduction of mobile intensive care teams in hospitals has shown to reduce patient mortality and the number of cardiac arrests in hospitals. Purpose: The aim of this study was to investigate intensive care nurses’ experiences of being part of a mobile intensive care team in an intrahospital setting. Method: The study was a qualitative interview study with an inductive approach and semantic analysis. Interviews were conducted using semi-structured interview questions. Results: Three main themes emerged from the results: ”Trust within the MIG team”, ”Responsibility and expectations as experts”, and ”Lack of routines and structure affecting patient safety”. Conclusion: Intensive care nurses’ experiences described both opportunities and obstacles in their work within the mobile intensive care team. They emphasized the importance of good teamwork, how the presence and uncertainty on the ward affected the assignment, as well as structures to maintain good clinical practice and ensure patient safety.

Bakgrund: Intensivvård är den högsta vårdinstansen på ett sjukhus, en av sjukvårdens mest resurskrävande behandlingsformer. När en patient blir kritiskt sjuk eller påvisar försämrade vitalparametrar kontaktar vårdpersonalen mobil intensivvårdsgrupp (MIG) som utgår ifrån intensivvårdsavdelningen (IVA). Problemformulering: De kritiskt sjuka patienterna vårdas inte längre bara på IVA men också på vårdavdelningar. I ett omvårdnads- och professionsperspektiv som intensivvårdssjuksköterska är det av betydelse och centralt att förstå orsakerna till kontakt med MIG. Syfte: Att kartlägga kontakter, orsaker och skillnader med mobil intensivvårdsgrupp på ett sjukhus i Västra Götalandsregionen. Metod: En icke-experimentell studie med ett konsekutivt urval och retrospektiv journalgranskning av 386 patientkontakter med MIG under åren 2017–2019. Resultat: Studiens resultat påvisar en hög medelålder. Ingen skillnad återfanns i patientgruppen ur ett könsperspektiv. Den framträdande gruppen är den geriatriska patienten ≥65år som är utsatt och en högriskgrupp vid kontakt med MIG. De utgör majoriteten av alla kontakter med MIG åren 2017–2019. Diskussion: Studiens kartläggning och resultat påvisar behov av kompetenshöjande utbildning och optimeringsteam. Geriatriska patientgruppen behöver vårdinsatser i rätt tid och med rätt kompetens för att minska antalet MIG kontakter och initiera insatser i förtid och motverka svikt av vitala parametrar.