Abstrakt Syfte Att beskriva upplevelser av avvikelserapportering som del av patientsäkerhetsarbetet på en operationsavdelning utifrån vårdpersonalens perspektiv. Bakgrund Avvikelserapportering inom hälso-sjukvård ger vårdpersonal möjlighet att anmäla avvikande händelser som lett till eller hade kunnat leda till vårdskada samt patientrisker. Syftet med avvikelserapportering är att vårdpersonal ska lära sig av misstag och är därmed en viktig rutin i det kontinuerliga patientsäkerhetsarbetet. Design Kvalitativ design. Metod Djupintervjuer med semi- strukturerade intervjufrågor och tematisk analys. Datainsamling pågick mellan april- juni 2016. Resultat Nio intervjuer på personal på en operationsavdelning utfördes. Två huvudteman identifierades, behov av återkoppling och källa till konflikt. Återkoppling beskrev som ett behov av öppet diskussionsforum och ökat lärande efter en avvikelserapport samt större kommunikativ tillgänglighet. Avvikelserapportering beskrevs som en möjlig källa till konflikt, både inom individen och mellan personal. Slutsats Resultatet visade ett behov av en mer effektiv kommunikationsprocess som möjliggör återkoppling för personalen gällande avvikelsehantering. Studien visade även ett behov av åtgärder som skyddar personalen mot känslor av inre konflikt samt konflikt mellan personal i och med avvikelserapportering.

BAKGRUND: Intrahospitala transporter (IHT) är en viktig del av vårdkedjan för att kunna ställa diagnoser och utföra behandlingar som inte kan göras på en akutmottagning. Sjuksköterskan har en viktig roll vid IHT, för att säkerställa att en god omvårdnad upprätthålls under transporten och se till att patientens värdighet och respekt bevaras. IHT av den kritiskt sjuka patienten är ett farligt moment på grund av patientens kan uppvisa sviktande vitala funktioner och de logistiska utmaningar som kan uppstå. SYFTE: Var att beskriva faktorer som påverkar patientsäkerheten vid intrahospitala transporter av kritiskt sjuk patient. METOD: Metoden som användes var en litteraturöversikt med systematisk datainhämtning av både kvalitativa och kvantitativa artiklar. RESULTAT: Utifrån 17 vetenskapliga artiklar som analyserats identifierades faktorer som delades upp i fem kategorier. Dessa kategorier är; teamarbete och kommunikation under IHT, utrustning vid IHT, den transporterande vårdmiljön, organisationens påverkan på IHT, samt kompetens och utbildning inför IHT. Teamarbete och kommunikation har visat sig vara både en framgångsfaktor och en riskfaktor vid IHT. Arbetsmiljön under IHT lyftes som en riskfaktor av flertalet studier, där den transporterande miljön upplevdes som utsatt, ensam och fysisk tung. Vidare beskrevs att förflyttningar av patienter där utrustningen inte var anpassad för IHT bidrog till svårigheter att transportera sig i sjukhusets olika miljöer. Patientsäkerheten påverkades även negativt när det saknades övergripande rutiner, eller om dessa inte efterföljdes. SLUTSATS: Slutsats som kan dras utifrån litteraturöversikten var att de faktorer som påverkar patientsäkerheten vid IHT kan både främja och riskera patientsäkerheten. För att kunna bedriva en säker vård med god omvårdnad behövs det vissa färdigheter samt att verksamheten tar det övergripande ansvaret för kompetens och vidareutveckling hos hälsooch sjukvårdspersonalen. Författarna anser att föreliggande studie kan förenkla arbetet med att utföra en säker IHT av den kritisk sjuka patienten, mot bakgrund av de faktorer som redovisats, exempelvis genom specifika IHT-team, men ytterligare forskning behövs för att utveckla säker IHT av den kritiskt sjuka patienten. / BACKGROUND: Intrahospital transport (IHT) is an important part of healthcare, to be able to diagnose and perform treatments that cannot be done at an emergency department. The nurse plays an important role at IHT to ensure that good nursing is maintained during the transport and to make sure that the patient’s dignity and respect are kept. IHT of the critically ill patient is a dangerous moment because of the patient can show physiological instability and the logistical challenges that may arise. AIM: Was to describe factors that are affecting patient safety in intrahospital transport of critically ill patients. METHODS: The method that were used was a literature review with systematic data collection of both qualitative and quantitative articles. RESULT: Based on the 17 scientific articles that were analyzed, factors were identified and divided into five categories. These categories are: teamwork and communication during IHT, equipment at IHT, the transporting care environment, the organizations impact on IHT and skills and education for IHT. Teamwork and communication have been shown to be a success- and risk factor at IHT. The work environment during IHT is lifted as a risk factor by several studies, where the transporting environment perceived as vulnerable, alone, and physically heavy. Furthermore, it is described that transports of patients where equipment’s wasn't adapted for IHT contributed to difficulties during transport inside the hospital’s different environment. The patient safety was also affected negatively when lack of routines was shown or when those are not followed. CONCLUSION: The Conclusion that can be drawn from the literature review was that the factors affecting patient safety at IHT can promote or risk the patient safety, to be able to manage a safe care with good nursing, are specific skills needed and the organization has to take the overall responsibility for competence and further development of the healthcare staff. The authors believe that the present study can simplify the work of performing a safe IHT of the critically ill patient, against the background of the factors that have been reported, for instance specific IHT- team, but further research is needed to develop safe IHT of the critically ill patient.

Bakgrund: Vårdskador är ett vanligt förekommande problem inom slutenvården. En vårdskada är en skada som hade kunnat undvikas. I Sverige drabbas årligen ungefär var tionde patient av en vårdskada vilket medför stora merkostnader både på individ- och samhällsnivå. I varje landsting finns en Patientnämnd vars syfte bland annat är att ta emot patienter och anhörigas synpunkter och klagomål på vården samt förmedla dessa vidare till berörd verksamhet. Syfte: studien granskade vilka vårdskador som anmäldes till Patientnämnden under hösten 2014 i ett landsting i Mellansverige samt vilka åtgärder som vidtogs från vårdgivarens sida efter kontakt från Patientnämnden. Metod: En empirisk studie med kvantitativ design, data erhölls från avslutade ärenden hos Patientnämnden. Resultat: 34,2 % av anmälda ärenden rörde vårdskador. Vanligast var att ärendet gällde en kvinna (69 %) och att patienten själv anmälde till Patientnämnden (71 %). Försenad och/eller felaktig behandling och/eller diagnos var de vanligaste anmälda vårdskadorna i denna studie. I 47,4 % fall vidtogs åtgärder från vårdgivarens sida. Slutsats: I 41 av 75 ärenden kontaktades inte berörd verksamhet för yttrande. Detta då Patientnämnden ej kunde gå vidare med ärendet eftersom skriftliga synpunkter uteblev från anmälande part. Anledningen till detta kan vara värd att studera vidare. Kanske behöver Patientnämnden utveckla ett alternativt anmälningssystem för att underlätta processen för att inte tappa denna grupp som kan behöva mer stöd för att fullfölja sin anmälan. Då även dessa synpunkter är viktiga för fortsatt arbete med kvalitetssäkring och en öka patientsäkerheten inom slutenvården. / Background: Adverse events are a common problem in inpatient care. An adverse event is an injury that could have been avoided. In Sweden every tenth patient are affected every year of injuries form health care which results in big costs both at an individual and a society level. Every county has a Patient Advisory Board whose purpose is to receive patients and relatives' opinions and complaints of the health care and to communicate these to the concerned care unit. Objective: The study examined reported adverse events to the Patient Advisory Board in the fall of 2014 in a county in central Sweden and the measures that were taken from the caregiver's side after being contacted by the Patient Advisory Board. Method: An empirical study using quantitative design, data were obtained from closed cases of this board. Results: 34.2 % of the studied cases concerned nursing injuries. Most commonly the case involved a woman (69 %), and in 71 % of reviewed cases the patients themselves contacted the Patient Advisory Board. Delayed and/or improper treatment and/or diagnosis were the most commonly reported adverse events in this study. In 34 cases, measures were taken from a health care provider. Conclusion: In 41 of the 75 cases the caregiver was not contacted because the Patients Advisory Board could not proceed since written comments regarding the case was not obtained from notifying party. In the future further studies may be needed to find strategies for helping those who have trouble reporting discontent in healthcare.