Studiens syfte och innehåll handlar om vilka elever som pedagoger i skolan definierar som avvikande elever och vilka metoder som specialpedagogen använder för att utreda elevens behov samt hur dessa val av metoder påverkar eleven. Intervjupersonerna var specialpedagoger   I de specialpedagogiska svaren kan man klart se att pedagogernas uppfattning av begreppet avvikande grundade sig på pedagogernas egen tolkning av normalitet. Fastän de flesta specialpedagogerna ansåg att avvikelserna hos eleverna berodde på skolans miljö och organisation så blir eleven bärare av problemen och pedagogerna definierade vilka elever som var avvikande   Samtliga sex specialpedagoger använde klassrumsobservationer som metod och var överens om att eleverna skulle vara inkluderade i den vanliga klassen. Utav de sex kommuner som ingick i denna studie så är det endast en kommun som levde upp till denna inkluderingstanke.

Bakgrund: Från det att hälso- sjukvårdlagen antogs i Sverige år 1982 har patientsäkerheten varit en aktuell och omdiskuterad fråga. En viktig del i arbetet för ökad patientsäkerhet är att vårdpersonalen rapporterar avvikelser. Inom sjukvården finns det alltid en risk för att misstag begås på grund av interaktionen mellan olika system och faktorer, samt på grund av komplexiteten i själva vårdandet. Forskning har kunnat visa att återkoppling är ett centralt element i förbättrandet av patientsäkerheten. Det har visat sig att vårdpersonal lär sig genom egna och andras misstag och därmed har risken minskat för att samma misstag skall upprepas. Syfte: Syftet med studien var att belysa situationer där sjuksköterskan varit inblandad i avvikande händelser av allvarlig art. Metod: Datamaterialet består av händelseanalyser som genomförts av det aktuella landstinget. Socialstyrelsens handbok för riskanalys och händelseanalys har använts för att utreda händelseförlopp och faktorer som kan ha påverkat händelseförloppet. Av de tillgängliga händelseanalyserna gjorda under åren 2007-2011 inkluderades 47 stycken i studien. Datan har genomgått en manifest kvalitativ innehållsanalys i enlighet med Granheim och Lundman (2008).  Resultat: Resultatet visar att kommunikationen mellan sjuksköterskor och medarbetare eller patienter har brustit på olika sätt. Det har även framkommit att sjuksköterskan inte har uppmärksammat viktiga symtom vilket har lett till fördröjd vård. Situationer där roll- och ansvarsfördelningen varit otydlig har lett till att patienters behov inte blivit tillgodosedda. I händelser där sjuksköterskan har frångått existerande rutiner eller där sjuksköterskan har handlat utan att efterfråga rutiner har fått konsekvenser för patienter. Problem har visats uppkomma då sjuksköterskan har varit inriktad på en del av patienten eller på ett symtom utan att se till helheten. Slutsats: Ett antal faktorer som rör sjuksköterskors roll i allvarliga incidenter har framkommit. Ytterligare forskning inom området skulle kunna bidra till en ökad medvetenhet rörande ämnet och på sikt förbättra patientsäkerheten.

Uppsatsens huvudsakliga syfte är att skapa en djupare förståelse för upplevt utanförskap i missbruk. Uppsatsens teoretiska utgångspunkter är Erving Goffmans resonemang kring stigmatieringsprocesser och strategier för att hantera det upplevda stigmat, samt Howard S. Beckers diskussion kring olika former av avvikelse. Den tidigare forskningen som finns inom missbruk är omfattande men de teman som främst ansetts vara relevanta för den här uppsatsen har varit de som berör stigma eller som använder sig av intervjuer. Sammanfattningsvis verkar det som om det finns en stigmatisering av människor med missbruk men oftast är de som intervjuas personer som arbetar med människor med missbruk och det är något ovanligt att missbrukare själva får komma till tals, vilket har varit viktigt i den här studien. Angreppssättet som valts för att besvara frågeställningen är ostrukturerade intervjuer med åtta män med erfarenheter av missbruk. Uppsatsen slutsats är att deltagarna upplever ett utanförskap som går att koppla till Goffman och Beckers teorier. Ett exempel på det är deltagare som berättar hur de har försökt hantera sitt upplevda utanförskap genom att dölja sitt stigma, missbruket. Dock verkar det upplevda utanförskapet finnas för deltagarna innan deras missbruk samt finnas kvar i drogfriheten. Förslag på vidare forskning är att undersöka det upplevda utanförskapets orsaker samt hur det hanteras i drogfriheten.

Studien är gjord utifrån en kvalitativ metod med influenser ifrån grundad teori. Syftet med studien är att se vilka strategier personer med Aspergers syndrom använder för att hantera omgivningens sätt att se på dem som avvikare. Studien bygger på fem intervjuer med personer som har diagnosen Aspergers syndrom där de utifrån fem teman (familjeliv, skolsituation, arbetsliv, fritidsliv och främmande situationer) fick berätta om hur det ser ut i deras vardagsliv. Utifrån det fick jag sedan fram flera olika strategier som de använder för att motverka att omgivningen ser på dem som avvikare. Jag fick fram både unika och gemensamma strategier, vilket gör att jag fått fram många intressanta strategier. De nio strategier jag fått fram är följande: planering och kommunikation, skolanpassning och avsaknad av den, trygghet och tid, förstående vänner, imitation, samma intresse, spela teater, ensamhet och undvikande. I diskussionsdelen relateras resultatet med alla strategier till tidigare forskning om Aspergers syndrom som avvikelse, samt till olika avvikelseteorier. De avvikelseteorier jag utgått ifrån är Becker och Goffmans stämplingsteorier. Slutsatsen är att strategier för att motverka att bli sedda som avvikare av omgivningen tar mycket kraft och energi, vilket leder till att personer med Aspergers syndrom blir trötta efter en hel dag i sociala sammanhang. Det i sin tur kan förklara varför personer med Aspergers syndrom ofta är ensamma på sin fritid och utövar intressen som sker enskilt.

Studien syftar till att undersöka vilka strategier den ADHD-diagnostiserade använder i sitt arbetsliv för att hantera de negativa effekterna på identiteten och sociala relationer som diagnosen medför. Studien har en kvalitativ ansats och är inspirerad av metoden grundad teori.  Data har samlats in genom fem semistrukturerade intervjuer med personer som har ADHD. Resultatet visar att de diagnostiserade i arbetslivet använder en kontextuell sensitivitet för att hantera stigmat som diagnosen innebär i arbetslivet. Detta strider mot ADHD-diagnosens kriterier i DSM som beskriver den diagnostiserade som en individ som är impulsiv, ouppmärksam och hyperaktiv. Resultatet visar att de diagnostiserade snarare är mycket känsliga för kontexten. Begreppet kontextuell sensitivitet utgör således kärnkategorin i studien och inrymmer stigmahanteringsstrategierna mörka eller komma ut med diagnosen, överskrida eller betona diagnosen, ignorera eller protestera mot reaktioner på diagnosen samt omformulera eller bekräfta diagnosen. Tidigare forskning med ett aktörsperspektiv i andra sammanhang än arbetslivet tyder på att de diagnostiserades strategier styrs av kontexten. Det innebär att begreppet kontextuell sensitivitet skulle kunna användas i andra studier med ett stigmatiseringsperspektiv. Teorier och tidigare forskning stödjer kritiken mot DSM och den biomedicinska tolkningen av ADHD som resultatet av föreliggande studie visar på. Studien synliggör behovet av mer forskning inom området.

<p>Patientsäkerhet har under de senaste åren antagit internationell fokus. Sjuksköterskan har skyldighet att anmäla inträffade händelser som kan leda till, eller har lett</p><p>till skada hos patienten. Avvikelserapporten är ett av de viktigaste verktygen för att förbättra vårdkvalitet och upprätthålla patientsäkerheten. Studien genomfördes som en</p><p>litteraturstudie där syftet var att undersöka sjuksköterskans inställning till avvikelserapporten. Studien innefattar fjorton artiklar som har kvalitetsgranskats och bearbetats. Resultatet delades in i kategorierna: Rapporteringsvilja,</p><p>rapporteringsmöjligheter och rapporteringshinder. Det</p><p>påvisades hindrande faktorer såsom tidsbrist, rädsla för rapportens konsekvenser och brist på feedback. Vidare</p><p>ansågs avvikelserapporten ge en möjlighet till att lära av sina misstag, förebygga dessa samt förändringar i system och</p><p>rutiner. Misstag eller avvikelser är oftast inte resultatet av en individs handlande utan snarare en kedja av små händelser</p><p>som ofta leder till att ett misstag når patienten. Genom att undersöka dessa kedjor och fokusera på systemet och miljön</p><p>som omger dem kan avvikelserapporten hjälpa till att skapa en säkerhetskultur där fel diskuteras öppet och studeras så att lösningar kan hittas och sättas på plats.</p>

Patientsäkerhet har under de senaste åren antagit internationell fokus. Sjuksköterskan har skyldighet att anmäla inträffade händelser som kan leda till, eller har lett till skada hos patienten. Avvikelserapporten är ett av de viktigaste verktygen för att förbättra vårdkvalitet och upprätthålla patientsäkerheten. Studien genomfördes som en litteraturstudie där syftet var att undersöka sjuksköterskans inställning till avvikelserapporten. Studien innefattar fjorton artiklar som har kvalitetsgranskats och bearbetats. Resultatet delades in i kategorierna: Rapporteringsvilja, rapporteringsmöjligheter och rapporteringshinder. Det påvisades hindrande faktorer såsom tidsbrist, rädsla för rapportens konsekvenser och brist på feedback. Vidare ansågs avvikelserapporten ge en möjlighet till att lära av sina misstag, förebygga dessa samt förändringar i system och rutiner. Misstag eller avvikelser är oftast inte resultatet av en individs handlande utan snarare en kedja av små händelser som ofta leder till att ett misstag når patienten. Genom att undersöka dessa kedjor och fokusera på systemet och miljön som omger dem kan avvikelserapporten hjälpa till att skapa en säkerhetskultur där fel diskuteras öppet och studeras så att lösningar kan hittas och sättas på plats.

Syftet med denna studie var att undersöka hur olika exkluderingsprocesser verkställs och förhandlas fram under en vanlig skoldag ur barnens eget perspektiv. Empirin utgjordes av intervjuer och observationer av åtta mellanstadieelever. Studien tog sitt teoretiska avstamp i Goffmans teorier om sociala situationer, Garfinkels etnometodologi, Corsaros barndomssociologi och en fenomenologisk syn på barns perspektiv. Intervjuerna visade att utanförskap konstitueras i interaktionen i elevgruppen. Intervjuerna och observationerna visade att eleverna gjorde motstånd både mot skolans normer och sina inbördes normer i kamratgruppen. Slutsatsen som har kunnat dras utifrån studien är att elevernas förmåga till meningsskapande är ytterst central i elevernas känsla av utanförskap och uteslutning ur kamratgruppen eftersom en brist på en sådan förmåga bidrar till att eleverna inte uppfattar de regler som gäller för den sociala interaktionen. Studien visade även på ett behov av att skolan i framtiden inte bara ser elevers exkludering ur kamratgruppen som okamratligt beteende utan även som något som sker som en del av en interaktionell process.

Syftet med denna studie var att undersöka likheter och skillnader i förskollärares och grundskollärares syn på normalitet och avvikelse hos barn. Datainsamlingsmetoden som har använts är kvalitativ samtalsintervju och fem förskollärare respektive fyra grundskollärare har intervjuats. Samtalsintervju som metod valdes för att möjliggöra en förståelse för och kartlägga respondenternas uppfattningar, värderingar och tankesätt. Intervjuerna har skrivits ut och transkriberats och intervjusvaren har kategoriserats och analyserats.  Resultatet visar på att varken grundskollärarna eller förskollärarna ville använda ordet eller definiera normalitet i vidare utsträckning men i och med att de definierar avvikelse och skapar kategorier av barn så skapas och definieras normaliteten samtidigt. Resultatet visar även på att förskollärarna i större utsträckning problematiserar synen på avvikelse och intar ett relationellt perspektiv jämfört med grundskollärarna som tenderar att inte ett kategoriskt perspektiv. Resultatet tolkas sedan bland annat utifrån skillnader i förskolan och skolans verksamhet.

Syftet med undersökningen är att få en förståelse och fördjupad kunskap i vad som anses vara ett avvikande beteende hos förskolebarn. Undersökningen granskar hur förskollärarna beskriver barn som avviker från normen, samt om förskollärare har några metoder eller strategier, när de arbetar med dessa barn. Vidare undersöks även om förskollärarna har tillgång till något stöd och hjälp när de har barn i verksamheten, som avviker från normen. Studien bygger på semistrukturerade frågor, som genomförs med hjälp av åtta utbildade förskollärare på tre olika mindre orter i södra och västra Sverige. För att få substans i arbetet, används även litteratur och tidigare forskning. Studien visar, att ett avvikande beteende hos ett barn kan yttra sig på flera olika sätt. Oftast beskrivs dessa barn som utåtagerande och att det händer mycket saker omkring dem. Men det framkommer även att ett avvikande beteende kan visa sig som ett tyst och omärkbart barn, som drar sig undan från de andra. Det som är gemensamt för dessa barn är, att de har svårt med det sociala samspelet. I studien framkommer även att förskollärarna ser på dessa barn ur olika teoretiska perspektiv. Men ett perspektiv är framträdande, det salutogena synsättet, som Antonovsky myntade, där man väljer att fokusera på det som fungerar hos individen. Inom det salutogena synsättet inkluderas även begreppet KASAM, som står för en känsla av sammanhang. I studien framträder även Vygotskijs teorier, som Läroplan för förskolan Lpfö 98 (2010) till viss del bygger på.