Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av närståendes betydelse för tillfrisknandet hos svårt sjuka patienter på en intensivvårdsavdelning. Bakgrund: På en intensivvårdsavdelning vårdas kritiskt sjuka patienter med olika typer av svåra sjukdomstillstånd. Att vårdas som patient på en intensivvårdsavdelning är ansträngande och innebär många påfrestningar och som patient är man i stort behov av närståendes närvaro. Metod: En kvalitativ metod valdes. Intervjuer med nio sjuksköterskor på tre olika intensivvårdsavdelningar genomfördes och analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Granheim och Lundman. Resultat: I resultatet framkom två domäner- Att gynna sin närstående i tillfrisknandet och Att inte gynna sin närstående i tillfrisknandet.   Slutsats: Närstående är viktiga för kritiskt sjuka patienter. De är de som känner patienten bäst och kan föra dennes talan. Som sjuksköterska måste man vara lyhörd för vem som är patientens närstående. Det finns även patienter som inte har någon närstående och i de fallen så påverkas inte patienten negativt. De patienter som har en dålig relation med närstående kan tillfrisknandet påverkas negativt. Detta eftersom det ger en känsla av ensamhet och övergivenhet.

Introduktion: I sitt arbete kommer intensivvårdssjuksköterskan i kontakt med kritiskt sjuka patienter där gränsen mellan liv och död är tunn. Intensivvårdsmiljön karakteriseras av högteknologisk utrustning och hörnstenarna inom intensivvården beskrivs som diagnostik,monitorering, behandling och omvårdnad. En intensivvårdspatient kännetecknas genom att ha akut svikt i ett eller flera organsystem vilket kan medföra stora påfrestningar på patienterna genom kontinuerlig övervakning av vitalparametrar och undersökningar. Situationen patienterna befinner sig i kan skapa oro och frustration vilket kan leda till stress genom att kroppen försöker hantera och reagera på olika händelser och sinnesintryck. Syfte: Syftet med den integrerade litteraturstudien var att undersöka patienters erfarenheter av stressorer på en intensivvårdsavdelning. Metod: Författarna valde att genomföra en integrerad litteraturstudie. För att inhämta vetenskaplig litteratur har författarna använt sig av databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO med sökorden critically ill patient, intensive care units, stress, patient attitudes samt manuella sökningar. Efter granskning med hjälp av granskningsmallar återstod 21 vetenskapliga artiklar vilka ligger till grund för resultatet. Relevanta fragment identifierades och strukturerades vilket resulterade i fyra huvudkategorier med tillhörande underkategorier. Resultat: De fyra huvudkategorierna med dess underkategorier är:Erfarenheter av psykiska stressorer: psykosociala, ingen verklighetsförankring,beroendeställning, känslotillstånd. Erfarenheter av fysiska stressorer: ventilatorassocierade,andning, dagliga förfaranden, fastbunden, störd sömn, smärta, törst. Erfarenheter av fysiska miljörelaterade stressorer: Hektiskt, integritet, obehagliga sinnesintryck, medicinsk teknik,inventarier. Erfarenheter av psykiska miljörelaterade stressorer: inte bli sedd, inte känna delaktighet. Slutsats: Slutligen visade studien att patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning har olika erfarenheter av stressorer under sin vårdtid. Genom att känna till dessa stressorer kan sjuksköterskan aktivt arbeta för att minska stressorerna.

Aims: The aim of this study was to describe how patients that received a patient diary after their stay at an intensive care unit (ICU) had used the diary and if they found it useful for dealing with their stay in the ICU. The study also aimed to investigate if the patients felt a need for discussing their stay in the ICU and the diary with a registered nurse. Method: The study was performed as an interview study with explorative design. Six informants participated in the study. Recorded personal interviews were held with the informants. The recorded material was transcribed and analysed using qualitative content analysis on a manifest level. Results: This study shows that informants have used their diaries to establish a conception of what they have experienced during their stay in the ICU. The informants felt a need to discuss their stay in the ICU though this need could be filled by relatives. Conclusion: Informants have used their diaries for dealing with their ICU admission. The study also shows that the informants express a need for discussing ther stay in the ICU. The study shows that further research is needed.

Bakgrund: Delirium är ett vanligt tillstånd hos patienter på intensivvårdsavdelning (IVA) och kännetecknas av en akut förändring eller variation i patientens mentala status. Tillståndet är mycket underdiagnostiserat, trots vedertagna bedömningsinstrument. Flertalet riskfaktorer är identifierade och innefattar patientens tidigare sjukdomar och levnadsvanor, aktuellt sjukdomstillstånd och den omgivande miljön. Delirium leder till ett lidande för patienten och har även negativa konsekvenser för samhället. Syfte: Att studera vilka omvårdnadsåtgärder som visats vara effektiva för att förebygga delirium och därmed kunna lindra lidande. Metod: Litteraturstudie. Resultat: De omvårdnadsåtgärder som visades kunna förebygga delirium resulterade i tre huvudområden. Inom "Sömn, ljud och ljus" ledde åtgärder som reducerade ljud- och ljusnivåer samt samordning av omvårdnadsåtgärder nattetid till förbättring av patienternas nattsömn och lägre incidens och duration av delirium. Att vårdas på enkelrum och tillgång till dagsljus ledde till lägre incidens och duration av delirium. Inom området "Vakenhet" ledde minskad sedering och införande av så kallade sederingsprotokoll till lägre incidens och duration av delirium. Tidig mobilisering ledde till lägre duration av delirium. Inom det sista området "Orientering och närstående" visades att reorientering av patienterna ledde till lägre incidens och duration av delirium och att involvera närstående i omvårdnaden ledde till att patienterna hade en bättre psykisk återhämtning vid utskrivning från IVA. Slutsats: Det har framkommit att omvårdnadsåtgärder kan förebygga delirium på en intensivvårdsavdelning. Dessa åtgärder är kliniskt tillämpbara och kan gynna såväl patienter som samhället.

Obstipation är ett lågprioriterat men vanligt förekommande problem bland intensivvårdspatienter som kan påverka patienternas möjlighet att tillfriskna. Faktorer som ökat stresspåslag, immobilisering och läkemedel påverkar tarmfunktionen och ger en minskad motilitet vilket kan leda till obstipation. Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur obstipation kan förebyggas och behandlas i denna patientgrupp. 13 vetenskapliga studier inkluderades. Resultaten visar att det saknas en enhetlig definition av när intensivvårdspatienten ska anses vara obstiperad vilket är en bidragande orsak till problematiken. Att ge laxantia kan ha positiv betydelse för både ventilatortid, intensivvårdstid, morbiditet och mortalitet utan att det i klinisk praktik ses några allvarliga risker eller komplikationer i behandlingen. Genom att skapa en tydlig rutin, använda mätinstrument, fortbilda personal och dagligen dokumentera patientens tarmfunktion bidrar detta till att belysa och konkretisera ett problemområde som annars lätt prioriteras ner och förblir i det fördolda. Mer forskning i ämnet behövs och i en tid när intensivvårdspatienten inte ligger lika tungt nersövd borde detta även kunna främja att icke-farmakologiska behandlingmetoder såsom massage, mobilisering, kaffe, värme och avskildhet prövas i framtiden.

Intensivvård definieras av högspecialiserad och högteknologisk vård. Patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning (IVA) är så kritiskt sjuka och/eller skadade att de inte kan vårdas på en vanlig vårdavdelning. Vårdmiljön utsätter patienten för flera yttre faktorer som kan leda till sömnstörning för patienten tillsammans med inre faktorer som stress, smärta och illamående. Intensivvårdssjuksköterskans specialistkompetens är att identifiera omvårdnadsproblem och utföra evidensbaserade omvårdnadsinterventioner för att förhindra komplikationer till följd av sömnstörning. Sömnen innebär flera läkande och uppbyggande processer som uteblir vid brist på sömn. Syftet med litteraturstudien var att beskriva omvårdnadsinterventioner intensivvårdssjuksköterskor kan vidta för att minska risken för sömnstörning hos patienten. Metoden var en litteraturöversikt enligt SBUs riktlinjer och data analyserades enligt Hsieh och Shannons (2005) beskrivning av konventionell innehållsanalys. Resultatet visade två huvudkategorier; Adderande omvårdnadsinterventioner vilket innefattade rogivande musik, öronproppar och ögonmasker, akupressur och aktivitet samt Reducerande omvårdnadsinterventioner vilket innefattar sänkning av ljudnivå, justering av ljud och ljus på Medicinsk apparatur, dämpning av ljusnivå och minskning av störande omvårdnad. Dessa omvårdnadsinterventioner är enkla, billiga att utföra och innebär liten risk för patienten.

Kontinuerligt ljud kan vara påfrestande i den dagliga arbetsmiljön. På sjukhus vårdas patienter som är utsatta för en konstant ljudmiljö. Även barn som vårdas på avdelningar utsätts för den konstanta ljudmiljön. Arbetsuppgifter och lagen kräver av sjuksköterskor att de utför ett professionellt arbete som ska garantera högsta patientsäkerhet under dessa arbetsförutsättningar. Studiens syfte var att belysa ljudmiljöns påverkan på sjuksköterskors arbete och patientsäkerhet inom intensivvård samt neonatal intensivvård.Frågan om eventuella lösningar att reducera larm kom även att undersökas. Författarna valde en litteraturöversikt som metod.I litteraturstudien undersöktes och jämfördes 16 artiklar med varandra. Artiklarna söktes i databaserna CINAHL, PubMed, PsychInfo och Academic Search Elite. För att få så många artiklar som möjligt gjordes både databassökningar och manuella sökningar. Artiklarna som uppfyllde inklusionskriterierna skulle varaengelsk-eller svenskspråkiga, inte äldre än 10 år, originalartiklar, handla om intensivvård och vara peer reviewed. För att besvara syftet delades resultaten in i fyra rubriker. Man fann bland annat att sjuksköterskor hanterade larmen på en intensivvårdsavdelning bättre om de hade extra kunskapom övervakning och larmapparatureller hade längre yrkeserfarenhet inom området samtövervakningssystemen och apparaterna de arbetademed. Larmen skulle kunna minskas om de anpassades efter individuella patientbehov. Sjuksköterskor påverkas negativt av en konstant (hög) ljudmiljö vilket i sin tur påverkar patientsäkerheten. Patientsäkerheten blir påverkad då sjuksköterskor använder larmen som informationskälla men kan även bli stressade av för många olika larm och även ignorera dem.

Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskan kan med sin specialistkompetens identifiera,agera och förebygga risker för patienter som sviktar i sitt hälsotillstånd. Forskning indikerar att kontinuerlig kompetensutveckling är viktig för att intensivvårdssjuksköterskan ska känna sig trygg i sin yrkesroll och för att patientsäkerheten ska förbättras. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser av möjligheterna till kompetensutveckling i relation till patientsäkerhet. Metod: En kvalitativ metod har använts för att på bästa sätt besvara syftet. Datainsamlingen genomfördes med sex stycken intervjuer på två intensivvårdsavdelningar. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys som beskriven av Krippendorff (2004). Resultat: Resultatet mynnar ut i tre huvudkategorier. Den första kategorin visar på de befintliga möjligheterna medförbättringar och kollegialt lärande. De möjligheter som erbjuds kräver även att individen tar sitt ansvar. Den andra kategorin pekar på begränsningar av möjligheterna som ekonomi, tidsbrist, attityder och prestige. Den tredje och sista kategorin behandlar avsaknad av möjligheter till kompetensutveckling där intensivvårdssjuksköterskorna kände ett behov av anpassad kompetensutveckling och helhetstänkande. Slutsats:Intensivvårdssjuksköterskor upplever att de har goda möjligheter till kompetensutveckling i relation till patientsäkerhet inom vissa områden. Möjligheterna kan ytterligare förbättras genom ett helhetstänkande och en mer anpassad kompetensutveckling. Genom att uppmärksamma problem med patientsäkerhetskulturen kan även det kollegiala lärandet stärkas.Kompetensutvecklingen bör rikta sig till både intensivvårdssjuksköterskornas yrkeskategori och till dem som individer. / Background: With their expertise knowledge the Intensive care nurse identify, act and prevent risks for critical ill patients. Research indicate the importance of continuous professional development to make the Intensive care nurse feel confident in their profession and to improve patient safety. Purpose: The purpose of this study was to describe Intensive care nurses possibilities for competence development related to patient safety. Method: In order to answer the purpose in best possible way, the study was conducted with a qualitative approach. Six interviews were used as data collecting method in two separate Intensive care units. The interviews were analysed with Krippendorff’s (2004) qualitative content analysis. Result: The result revealed three main categories. The first main category illustrates the already existing possibilities and describes improvements, collegiate competence development but also demands individual responsibility. The second category deals with the existing limitations of possibilities such as financial issues, lack of time, attitudes and prestige among colleagues. The third category deals with the lack of possibilities where the Intensivecare nurse felt a need of individualized competence development and a holistic approach. Conclusion: Intensive care nurses described good possibilities of competence development related to patient safety in some areas. Improvements can be made by a holistic approach, individual and professional adaptation. To improve the collegial learning the Patientsafety culture have to be acknowledged and highlighted.

Bakgrund: Svårt sjuka patienter vårdas på intensivvårdsavdelning innan de flyttas till en vårdavdelning. Flytten innebär konsekvenser för patienterna, både psykiska och fysiska. Sjuksköterskan kan ha en betydande roll för hur överflyttningen upplevs för patienten. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva patienters upplevelser av överflyttning från intensivvårdsavdelning till vårdavdelning. Metod: En litteraturstudie genomfördes. Nio kvalitativa artiklar hittades, dessa har granskats och analyserats med inspiration från metasyntes och innehållsanalys. Resultat: Litteraturstudien resulterade i två kategorier och sex subkategorier. Behov att veta; Bristande information, Bra information samt Svaga minnesbilder. Här framkom patienternas upplevelse av information. Känna sig utlämnad; Möta kontraster, Kroppen orkar inte och Förbättrad hälsa. Detta visade att överflyttning från IVA till vårdavdelning var en svår situation för patienterna och gav en mängd olika känslor och upplevelser. Vissa var nöjda, de uttryckte trygghet samt att det var ett steg mot tillfrisknande. Andra patienter kände oro, osäkerhet, stress samt upplevde en känsla att vara utlämnad inför flytten. Några beskriver en kluvenhet, känslan var att flytten gjorde både gott och ont. Konklusion: Baserat på det patienterna upplevt vid överflyttning visar det att ”gapet” mellan IVA och vårdavdelningarna behöver överbryggas. / Background: Severely ill patients are cared for in intensive care units before being transferred to general wards. The transfer means some consequences for patients, both mental and physical. Nurses may have a significant role in how the transfer is perceived by the patient. Aim: The purpose of this study was to describe patients’ experiences of being transferred from intensive care units to general wards. Method: A literature studie has been performed. Nine qualitative articles were found. They have been complied and analyzed with inspiration of metasynthesis and content analysis. Result: The literature review resulted in two categories and six subcategories. Need to know; Lack of information, Good information, and Vague memories. Patients' experience of information emerged. To feel extraditet; Face contrastes, When the body does not cope and Improved health. This revealed that the transfer from ICU to the ward was a difficult situation for the patients and offered them a variety of emotions and experiences. Some were happy, they expressed safety and that it was a step towards recovery. Other patients felt anxiety, insecurity, stress, and experienced a feeling to be extradited for the move. Some describe ambivalence, the feeling was that the move was both good and bad. Conclusion: Based on what the patients experienced at transfer shows that the "gap" between the ICU and the wards need to be bridged.

SAMMANFATTNING Syfte. Studiens syfte var att undersöka dokumentationen av de vitalparametrar som ingår i MEWS samt saturation på kirurgiska vårdavdelningar för patienter som på grund av akut försämring överförts till intensivvårdsavdelning och därmed bidra till ett underlag för utvärdering av MEWS som bedömningsverktyg. Metod. För studien valdes kvantitativ tvärsnittsstudie som studiedesign. Journaler för patienter som förflyttats från en kirurgisk vårdavdelning till Centrala Intensivvårdsavdelningen (CIVA) på grund av akut försämrat tillstånd under våren 2011 granskades. Av 158 granskade journaler motsvarade 19 inklusionskriterierna och värderades genom utarbetad granskningsmall innehållande samtliga vitalparametrar som ingår i MEWS varefter beräkning av MEWS- poäng utfördes. Resultat. I snitt dokumenterades mätvärden från fyra av de sex parametrarna i journalerna vilket visar på att dokumentationen av de vitala parametrarna är ofullständig på de granskade kirurgiska vårdavdelningarna. De parametrar som dokumenterats i flest journaler var temperatur och blodtryck. Saturation dokumenterades i 16 journaler. Vidare visar studien att den vanligaste frekvensen av mätningar var en till två gånger per dygn. I 14 av de 19 granskade journalerna genererade de dokumenterade mätningarna MEWS- poäng fyra och över vilket enligt MEWS- mallen ska innebära att åtgärder vidtas. Slutsats. Dokumentationen av vitalparametrar på granskade vårdavdelningar bedömdes som otillräcklig både med avseende på antal dokumenterade parametrar samt dokumentationsfrekvens över dygnet