SAMMANFATTNING Syfte. Studiens syfte var att undersöka dokumentationen av de vitalparametrar som ingår i MEWS samt saturation på kirurgiska vårdavdelningar för patienter som på grund av akut försämring överförts till intensivvårdsavdelning och därmed bidra till ett underlag för utvärdering av MEWS som bedömningsverktyg. Metod. För studien valdes kvantitativ tvärsnittsstudie som studiedesign. Journaler för patienter som förflyttats från en kirurgisk vårdavdelning till Centrala Intensivvårdsavdelningen (CIVA) på grund av akut försämrat tillstånd under våren 2011 granskades. Av 158 granskade journaler motsvarade 19 inklusionskriterierna och värderades genom utarbetad granskningsmall innehållande samtliga vitalparametrar som ingår i MEWS varefter beräkning av MEWS- poäng utfördes. Resultat. I snitt dokumenterades mätvärden från fyra av de sex parametrarna i journalerna vilket visar på att dokumentationen av de vitala parametrarna är ofullständig på de granskade kirurgiska vårdavdelningarna. De parametrar som dokumenterats i flest journaler var temperatur och blodtryck. Saturation dokumenterades i 16 journaler. Vidare visar studien att den vanligaste frekvensen av mätningar var en till två gånger per dygn. I 14 av de 19 granskade journalerna genererade de dokumenterade mätningarna MEWS- poäng fyra och över vilket enligt MEWS- mallen ska innebära att åtgärder vidtas. Slutsats. Dokumentationen av vitalparametrar på granskade vårdavdelningar bedömdes som otillräcklig både med avseende på antal dokumenterade parametrar samt dokumentationsfrekvens över dygnet

Bakgrund: År 2015 infördes Patientlagen (SFS 2014:821) som slår fast att hälso- och sjukvården ska ge patienterna möjlighet att bli delaktiga i sin vård. Studier visar att patientdelaktighet kan förbättra kvaliteten på vården och har en betydelsefull del i att uppnå en säker vård för patienterna. På kirurgisk vårdavdelning inkommer patienter dygnet runt och är beroende av sjuksköterskan för att göras delaktiga i sin vård. Syfte: Att beskriva hur patienter som skrivs in akut upplever delaktighet gällande information och planering i samband med inskrivning av sjuksköterska på kirurgisk vårdavdelning. Metod: Kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer (15 deltagare). Datan analyserades med latent kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Huvudresultat: Patienter upplevde att det var viktigt att få information om sin vård och planering vid inskrivning på kirurgisk vårdavdelning. Både positiva och negativa upplevelser vid inskrivningen framkom och orsaken till detta grundades i sjuksköterskans bemötande. Vårdrelationen var viktig för att känna sig trygg i en utsatt situation och var förutsättning för att uppleva delaktighet. Patienterna berättade att delaktighet vid inskrivningen var att bli lyssnad på och att få en individuellt anpassad information. Slutsats: Patientdelaktighet vid inskrivning på kirurgisk vårdavdelning förutsätter att sjuksköterskan bjuder in patienten till delaktighet samt ger information på ett individanpassat sätt. Delaktighet är viktigt för att minska fel i vården, bedriva en lagstadgad vård och för tryggheten hos patienterna. För att klara lagkraven på vården behöver både patienter och vårdpersonal utbildning inom ämnet för att skapa en gemensam syn på vad delaktighet i vården innebär. / Background: In 2015 a new patient-law was launched in Sweden. It states that  healthcare should give the patients possibility to participate in their own care. Studies have shown that patient participation can improve the quality of care and reduce adverse events in healthcare. In surgical wards patients are admitted every hour of the day and they are dependent on the registered nurse to get involved in their care. Aim: To describe how patients admitted from the emergency department experience their participation during the enrollment with the nurse in the surgical ward with a specific focus on information and planning of the care. Methods: A qualitative study based on semi-structured interviews (n=15 participants). Data was analysed with content analysis according to Granheim and Lundman (2004). Results: The study showed that during the enrollment at the surgical ward patients experienced information about the care and the plan as important. Both positive and negative experiences during the enrollment were shown in the result. The reason was based on the nurses caring or uncaring relationship with the patient. The nurse-patient relationship was important for the patient to feel safe in an exposed situation and was a prerequiesite for participation. Patients talked about participation at the enrollment and pointed out that being listened to and personalized information as the most important. Conclusion: Patient participation at enrollment at the surgical ward requires the nurse to invite the patient to take part and gives information in a personalized manner. Participation is important to reduce errors in care, carry on a statutory care and to the safety for patients.  To manage the requirements of the patientlaw, both patients and staff needs education about the subject to create a mutual vision of what participation in care is.

Background: Patients undergoing cytoreductive surgery with hyperthermic intraperitoneal chemotherapy may have extensive and complicated nursing needs with risk of complications. However, there is no research on the postoperative care at the surgical ward. Aim: The purpose was to describe, from the nurse's perspective, which nursing needs patients who had undergone CRS with HIPEC expressed and whether they received the nursing care they needed. Method: A descriptive qualitative interview study with semi-structured interviews with nurses (n = 12) was conducted on two surgical wards. Data was analyzed with a qualitative content analysis. Result: The analysis resulted in three categories: Physical nursing needs - complex to remedy and common with setbacks, To get the care adapted to individual needs and Psychosocial nursing needs are not met. The result showed that the most distinctive nursing needs in the patients were nausea, pain/anxiety and mobilization. During the care period, it was important that the nurse was responsive and that a good relationship between the healthcare staff and the patient was developed. The nurses described that patients had a need for more information and mental support. Conclusion: The results show that patients undergoing CRS with HIPEC have many nursing problems and the nursing care needs to be improved in several areas. A more structured and person-centered nursing could meet several nursing needs. This complex patient group should be cared for by nurses with professional experience and higher education, eg specialist nurses (surgical care). Further research should be conducted with patients who have undergone CRS with HIPEC as informants.

Background: The purpose of end-of-life care is to relieve suffering and optimize quality of life. Important tasks for healthcare professionals are symptom alleviation and facilitate well-being. It is common for patients, who are treated palliative, to die within the surgical wards. The environment can be stressful and it is not always optimal for these patients to be cared for there. Aim: The aim was to describe how end-of-life care was delivered for patients in surgical wards, according to the nurses, with specific focus on the fundamentals of care. Method: Semi-structured interviews with 12 registered nurses in two surgical wards. The interviews were analysed using a qualitative content analysis. Result: The analysis resulted in three categories: The nursing needs of patients at the end-of-life, The organization's negative impact on patient care and Adapted care based on the patient and relative’s needs. The results showed that organizational factors such as lack of time and resources, but also lack of knowledge among the healthcare professionals, could lead to difficulties to fulfill both the physical and psychosocial needs of the patient. When a person-centered care was used the needs of the patients were easier to fulfill and the nursing care functioned in a better way. Conclusion: Person-centered care is an important part of end-of-life care. The healthcare professionals at surgical wards care for this patient-group in a dedicated way, and nursing around them usually operate well, except when there is a lack of time and more acute situations must be prioritized. There is a need to increase the knowledge of palliative care among the healthcare professionals. / Bakgrund: Palliativ vård i livets slutskede ska lindra lidande och främja livskvaliteten. Viktiga uppgifter för sjukvårdspersonalen som vårdar patienter i livets slutskede är att ge symtomlindring och underlätta välbefinnandet. Det är vanligt att patienter som vårdas palliativt i livets slutskede avlider inom slutenvården och på kirurgiska vårdavdelningar. På dessa avdelningar kan miljön vara stressig och det är inte alltid optimalt att denna patientgrupp vårdas där.  Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskor ansåg att omvårdnaden genomfördes för patienten som vårdats i livets slutskede på en akutkirurgisk vårdavdelning, med specifikt fokus på de fundamentala delarna av vården. Metod: Semistrukturerade intervjuer med 12 sjuksköterskor från två kirurgiska vårdavdelningar. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier: Omvårdnadsbehoven hos patienten i livets slutskede, Organisationens negativa inverkan på patientens omvårdnad och Anpassad vård utifrån patienten och dennes anhöriga. Resultatet visade att organisatoriska faktorer som tids- och resursbrist, men även kunskapsbrist hos sjukvårdspersonalen, gjorde att patienternas fysiska och psykosociala omvårdnadsbehov inte alltid blev tillgodosedda. När vården var personcentrerad och patienterna delaktiga ansåg sjuksköterskorna att omvårdnaden genomfördes på ett bättre sätt. Slutsats: En personcentrerad vård är viktigt för både patienter, som befinner sig i livets slutskede, och deras anhöriga. Sjukvårdspersonalen på akutkirurgiska vårdavdelningar är engagerade i denna patientgrupp och omvårdnaden kring dem fungerar oftast bra. Det händer dock att tiden inte räcker till för patientgruppens komplexa omvårdnadsbehov och andra akuta situationer prioriteras ibland före. Det finns ett behov av att öka kunskapen om palliativ vård hos personalen som vårdar dessa patienter.