Introduktion: Vårdmiljön är i den kontext där patienten vistas, vårdas och ska finna återhämtning i. Därför bör utformningen av vårdmiljön inkludera patientens behov och önskemål. Syftet: var att belysa aspekter som patienterna upplever har betydelse för deras välbefinnande i vårdmiljön på vårdavdelning. Metod: Litteraturstudien utgick ifrån Polit och Becks (2017) niostegsmodell med datainsamling från databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna granskades enligt Polit och Becks (2017) granskningsmall för kvalitativa och kvantitativa studier vilket resulterade i tolv artiklar som presenterades i fyra olika teman. Resultat: Fyra teman identifierades; önskan om valbar samvaro, önskan om visuella intryck, önskan om hemlik miljö samt önskan om plats för anhöriga. Slutsats: Att inkludera patienten i utformandet av vårdavdelningar och ta dennes önskemål i beaktning är en förutsättning för att utforma en god vårdmiljö. Vid utformandet bör både sociala och avskilda platser finnas tillgängliga för att tillgodose patientens behov. Element som ger igenkänning och en möjlighet att skingra tankarna för ett slag värdesätts och skapar en mer gynnsam helhetsupplevelse av sjukhusvistelsen.

Stress är ett vanligt hälsoproblem som ökat under de senaste åren. Många sjuksköterskor upplever stress på sin arbetsplats vilket kan påverka omvårdnaden och patientsäkerheten. Vid stress sker fysiologiska-hormonella reaktioner i kroppens organsystem som utlöser fysiska och mentala påfrestningar. Syftet: var att beskriva sjuksköterskors hantering av stress på vårdavdelning. Metod: har varit en litteraturstudie. Databaser som använts var CINAHL och PubMed. Elva artiklar valdes ut som granskades och analyserades i litteraturstudien. Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier socialt stöd med fyra underkategorier och mental inställning med sju underkategorier. Huvudsakligt resultat: Socialt stöd från kollegor bland sjuksköterskor användes för att hantera stress vilket gav positiv effekt. Självkontroll och undvikande gav mindre positiva effekten på den psykiska hälsan. Slutsats: studien har gett kunskap om att kunna identifiera olika sätt att hantera stress, vilket kan vara ett sätt att underlätta förståelsen och hanteringen av stressrelaterade problem.

Antalet vårdtillfällen inom svensk intensivvård ökar och därmed också antalet överflyttningar från intensivvårdsavdelningen (IVA) till vårdavdelningar. Med kortare vårdtider och få intensivvårdsplatser ökar trycket ytterligare på vårdavdelningarnas sjuksköterskor. Syftet med studien var att beskriva avdelningssjuksköterskors erfarenhet av att ta emot patienter från IVA. Den kvantitativa studien genomfördes på två västsvenska sjukhus där 61 avdelningssjuksköterskor fick besvara en enkät. Urvalet var av bekvämlighetstyp. Studiens resultat visar på att avdelningssjuksköterskor upplever att patienterna som kommer till avdelningar inte är färdigvårdade så att en patientsäker vård kan ges på vårdavdelningen. Brist på tid samt svårigheterna att samordna själva tiden för överflyttningen ges skäl till detta. Tvärt emot tidigare forskning uppger en majoriteten av de deltagande sjuksköterskorna upplever att de har den kunskap för att vårda patienter från IVA. Vidare upplever sjuksköterskorna i studien att rapportering samt skriftlig dokumentation som tillfredställande. Denna studie visar på avdelningssjuksköterskans utsatthet och att en icke färdigvårdad intensivvårdspatient kan skapa en ohållbar situation på vårdavdelningarna. En mer strukturerad uppföljning skulle kunna bidra till ökad trygghet för avdelningssjuksköterskorna och därmed förbättra vården som bedrivs på vårdavdelningarna.

Syftet med denna studie var att undersöka hur sjuksköterskors arbetstid fördelas mellan olika arbetsuppgifter på en onkologisk vårdavdelning. Studien genomfördes genom icke deltagande strukturerade observationer efter ett fastställt kategoriseringsschema på en onkologisk vårdavdelning på ett sjukhus i Mellansverige. Fjorton arbetsskift observerades, varav sju dagskift och sju kvällsskift. Huvudresultatet visade att sjuksköterskorna spenderade 33,5% av arbetstiden med direkt patientvård, 44,0% med indirekt patientvård samt 22,5% med andra göromål under samtliga observerade skift. Under dagskift spenderade sjuksköterskorna 33,0% av arbetstiden med direkt patientvård, 41,5% med indirekt patientvård samt 25,5% med andra göromål. Under kvällsskift spenderade sjuksköterskorna 34,0% av arbetstiden med direkt patientvård, 46,5% med indirekt patientvård samt 19,5% med andra göromål. Resultatet visade att ca en tredjedel av arbetstiden spenderades med direkt patientvård. Resultatet indikerade också på att en förbättringspotential fanns, mycket av den indirekta patientvården skulle kunna utföras i närmare anslutning till patienten om en annan arbetsmodell anammades. Då sjuksköterskorna har tid över skulle mindre tid kunna läggas på andra göromål och därmed också öka tiden till direkt eller indirekt patientvård.

Bakgrund: Svårt sjuka patienter vårdas på intensivvårdsavdelning innan de flyttas till en vårdavdelning. Flytten innebär konsekvenser för patienterna, både psykiska och fysiska. Sjuksköterskan kan ha en betydande roll för hur överflyttningen upplevs för patienten. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva patienters upplevelser av överflyttning från intensivvårdsavdelning till vårdavdelning. Metod: En litteraturstudie genomfördes. Nio kvalitativa artiklar hittades, dessa har granskats och analyserats med inspiration från metasyntes och innehållsanalys. Resultat: Litteraturstudien resulterade i två kategorier och sex subkategorier. Behov att veta; Bristande information, Bra information samt Svaga minnesbilder. Här framkom patienternas upplevelse av information. Känna sig utlämnad; Möta kontraster, Kroppen orkar inte och Förbättrad hälsa. Detta visade att överflyttning från IVA till vårdavdelning var en svår situation för patienterna och gav en mängd olika känslor och upplevelser. Vissa var nöjda, de uttryckte trygghet samt att det var ett steg mot tillfrisknande. Andra patienter kände oro, osäkerhet, stress samt upplevde en känsla att vara utlämnad inför flytten. Några beskriver en kluvenhet, känslan var att flytten gjorde både gott och ont. Konklusion: Baserat på det patienterna upplevt vid överflyttning visar det att ”gapet” mellan IVA och vårdavdelningarna behöver överbryggas. / Background: Severely ill patients are cared for in intensive care units before being transferred to general wards. The transfer means some consequences for patients, both mental and physical. Nurses may have a significant role in how the transfer is perceived by the patient. Aim: The purpose of this study was to describe patients’ experiences of being transferred from intensive care units to general wards. Method: A literature studie has been performed. Nine qualitative articles were found. They have been complied and analyzed with inspiration of metasynthesis and content analysis. Result: The literature review resulted in two categories and six subcategories. Need to know; Lack of information, Good information, and Vague memories. Patients' experience of information emerged. To feel extraditet; Face contrastes, When the body does not cope and Improved health. This revealed that the transfer from ICU to the ward was a difficult situation for the patients and offered them a variety of emotions and experiences. Some were happy, they expressed safety and that it was a step towards recovery. Other patients felt anxiety, insecurity, stress, and experienced a feeling to be extradited for the move. Some describe ambivalence, the feeling was that the move was both good and bad. Conclusion: Based on what the patients experienced at transfer shows that the "gap" between the ICU and the wards need to be bridged.

SAMMANFATTNING Syfte. Studiens syfte var att undersöka dokumentationen av de vitalparametrar som ingår i MEWS samt saturation på kirurgiska vårdavdelningar för patienter som på grund av akut försämring överförts till intensivvårdsavdelning och därmed bidra till ett underlag för utvärdering av MEWS som bedömningsverktyg. Metod. För studien valdes kvantitativ tvärsnittsstudie som studiedesign. Journaler för patienter som förflyttats från en kirurgisk vårdavdelning till Centrala Intensivvårdsavdelningen (CIVA) på grund av akut försämrat tillstånd under våren 2011 granskades. Av 158 granskade journaler motsvarade 19 inklusionskriterierna och värderades genom utarbetad granskningsmall innehållande samtliga vitalparametrar som ingår i MEWS varefter beräkning av MEWS- poäng utfördes. Resultat. I snitt dokumenterades mätvärden från fyra av de sex parametrarna i journalerna vilket visar på att dokumentationen av de vitala parametrarna är ofullständig på de granskade kirurgiska vårdavdelningarna. De parametrar som dokumenterats i flest journaler var temperatur och blodtryck. Saturation dokumenterades i 16 journaler. Vidare visar studien att den vanligaste frekvensen av mätningar var en till två gånger per dygn. I 14 av de 19 granskade journalerna genererade de dokumenterade mätningarna MEWS- poäng fyra och över vilket enligt MEWS- mallen ska innebära att åtgärder vidtas. Slutsats. Dokumentationen av vitalparametrar på granskade vårdavdelningar bedömdes som otillräcklig både med avseende på antal dokumenterade parametrar samt dokumentationsfrekvens över dygnet

Studiens syfte var att bedöma omvårdnadsbehov hos patienter som vårdas på en medicinsk vårdavdelning och hur dessa kan beskrivas med hjälp av omvårdnadsdiagnoser enligt North American Nursing Diagnosis Association [NANDA]. NANDA är en internationell sjuksköterskesammanslutning som har skapat ett system med standardiserade omvårdnadsdiagnoser vilka inte finns översatta till svenska. Alla diagnoser är underbyggda av forskning och delas i domäner och klasser. Omvårdnadsdiagnoserna identifieras hos patienten genom karaktäristiska kännetecken, relaterade faktorer och riskfaktorer. Studien var en deskriptiv, kvantitativ studie med empirisk metod och kvalitativ ansats, där 25 patienter deltog. Datainsamlingen bestod i att samla information om patienternas omvårdnadsbehov genom att läsa journaler och intervjua patienter. Omvårdnadsbehoven sammanställdes och omvårdnadsdiagnoser enligt NANDA identifierades. Omvårdnadsdiagnoserna jämfördes med patienternas bakgrundsfaktorer. Författarna fann att patienternas omvårdnadsbehov kunde beskrivas med hjälp av standardiserade omvårdnadsdiagnoser enligt NANDA. Dessa upplevdes som säkrare och lättare att använda än att formulera omvårdnadsdiagnoser i fri text enligt Carnevalis modell. En brist hos NANDA var att det fanns omvårdnadsbehov som inte kunde beskrivas. De vanligaste omvårdnadsdiagnoserna var risk för fall, sömnsvårigheter och akut smärta. Hög ålder, att vara kvinna, underviktig, ha fetma och många medicinska bidiagnoser bidrog till ett högt antal omvårdnadsdiagnoser. NANDAs omvårdnadsdiagnoser reflekterade den vårdtyngd som bedömdes med KATZ index.

<p>Sjuksköterskor möter människor i ett palliativt skede oavsett vilken vårdavdelning det handlar om. Att vårda en person palliativt kan sjuksköterskan uppleva som tidskrävande och stressande. En rad känslor uppkommer som frustration, ledsamhet, ilska och hjälplöshet. Att känna sig otillräcklig och inte kunna ge den tid och vård sjuksköterskan vill upplevs som frustrerande. KASAM – känsla av sammanhang beskriver hur en person med ett starkt eller svagt KASAM hanterar de känslor som uppkommer. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskans upplevelser i vårdandet av palliativa patienter. Systematiska sökningar gjordes i tre databaser, Cinahl, Pubmed och Elin. Resultatet bygger på nio vetenskapliga artiklar och redovisas utifrån de tre KASAM-komponenterna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Sjuksköterskan upplevde emotionell belastning i mötet med palliativa patienter. Upplevelserna, som kunde vara underlättande eller hindrande för omvårdnaden delades in i kategorierna personlig inställning, yrkeserfarenhet, kunskap, samtal, vårdrelation, religion, tid, utvecklande arbete, syn på döden och meningsfull fritid. För att hjälpa sjuksköterskan att hantera svåra upplevelser framkom reflektion, stöd från kollegor och arbetsgivare samt kunskap inom området som viktigt.</p>

Introduktion: Vård i livets slutskede utgör den del av palliativ vård då döden förväntas inträda inom en snar framtid. Att vårda döende patienter kan sjuksköterskor komma att konfronteras med i sin yrkesroll oavsett vilken vårdavdelning de arbetar på. De specialistkunskaper som krävs för att ge god vård i livets slutskede är dock inte alltid självklara för sjuksköterskor på vårdavdelningar utanför palliativa enheter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede på vårdavdelningar utanför palliativa enheter. Metod: Studien genomfördes i enlighet med Polit och Becks (2008) nio-stegsmodell som beskriver metoden vid en litteraturstudie. Databaserna CINAHL och PubMed användes för att söka artiklar till resultatet, vilket slutligen resulterade i elva vetenskapliga artiklar som litteraturstudien grundas på. Resultat: Följande kategorier bildades: Känsla av otillräcklighet, En krävande roll, Drivkraft att vårda. Resultatet visade att sjuksköterskorna ofta kände sig otillräckliga då tid och resurser inte fanns att tillgå i tillräcklig omfattning. Att vårda i livets slutskede upplevdes krävande eftersom många sjuksköterskor upplevde emotionell påfrestning och ett betungande ansvar. Trots de negativa aspekterna upplevde sjuksköterskorna ändock att de drevs av en vilja att ge en god vård och arbetet upplevdes värdefullt när sjuksköterskorna ansåg att vården höll god kvalitet.

Sjuksköterskor möter människor i ett palliativt skede oavsett vilken vårdavdelning det handlar om. Att vårda en person palliativt kan sjuksköterskan uppleva som tidskrävande och stressande. En rad känslor uppkommer som frustration, ledsamhet, ilska och hjälplöshet. Att känna sig otillräcklig och inte kunna ge den tid och vård sjuksköterskan vill upplevs som frustrerande. KASAM – känsla av sammanhang beskriver hur en person med ett starkt eller svagt KASAM hanterar de känslor som uppkommer. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskans upplevelser i vårdandet av palliativa patienter. Systematiska sökningar gjordes i tre databaser, Cinahl, Pubmed och Elin. Resultatet bygger på nio vetenskapliga artiklar och redovisas utifrån de tre KASAM-komponenterna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Sjuksköterskan upplevde emotionell belastning i mötet med palliativa patienter. Upplevelserna, som kunde vara underlättande eller hindrande för omvårdnaden delades in i kategorierna personlig inställning, yrkeserfarenhet, kunskap, samtal, vårdrelation, religion, tid, utvecklande arbete, syn på döden och meningsfull fritid. För att hjälpa sjuksköterskan att hantera svåra upplevelser framkom reflektion, stöd från kollegor och arbetsgivare samt kunskap inom området som viktigt.