Studiens syfte var att bedöma omvårdnadsbehov hos patienter som vårdas på en medicinsk vårdavdelning och hur dessa kan beskrivas med hjälp av omvårdnadsdiagnoser enligt North American Nursing Diagnosis Association [NANDA]. NANDA är en internationell sjuksköterskesammanslutning som har skapat ett system med standardiserade omvårdnadsdiagnoser vilka inte finns översatta till svenska. Alla diagnoser är underbyggda av forskning och delas i domäner och klasser. Omvårdnadsdiagnoserna identifieras hos patienten genom karaktäristiska kännetecken, relaterade faktorer och riskfaktorer. Studien var en deskriptiv, kvantitativ studie med empirisk metod och kvalitativ ansats, där 25 patienter deltog. Datainsamlingen bestod i att samla information om patienternas omvårdnadsbehov genom att läsa journaler och intervjua patienter. Omvårdnadsbehoven sammanställdes och omvårdnadsdiagnoser enligt NANDA identifierades. Omvårdnadsdiagnoserna jämfördes med patienternas bakgrundsfaktorer. Författarna fann att patienternas omvårdnadsbehov kunde beskrivas med hjälp av standardiserade omvårdnadsdiagnoser enligt NANDA. Dessa upplevdes som säkrare och lättare att använda än att formulera omvårdnadsdiagnoser i fri text enligt Carnevalis modell. En brist hos NANDA var att det fanns omvårdnadsbehov som inte kunde beskrivas. De vanligaste omvårdnadsdiagnoserna var risk för fall, sömnsvårigheter och akut smärta. Hög ålder, att vara kvinna, underviktig, ha fetma och många medicinska bidiagnoser bidrog till ett högt antal omvårdnadsdiagnoser. NANDAs omvårdnadsdiagnoser reflekterade den vårdtyngd som bedömdes med KATZ index.

Bakgrund: Stroke drabbar cirka 30 000 svenskar varje år och hälften avlider direkt eller får svåra funktionsnedsättningar. En person som insjuknat i stroke kräver snabbt och korrekt omhändertagande för att minska risken för bestående funktionsnedsättningar. På strokeenheter ska det finnas ett multidisciplinärt team som bör vara specialiserade inom strokevård och som kan tillgodose patientens behov. Sjuksköterskan som arbetar med patienter som insjuknat i stroke behöver ha kompetens och förståelse för att kunna tillfredsställa patientens omvårdnadsbehov. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser och erfarenheter av att vårda patienter med stroke på annan medicinsk vårdavdelning än strokeenhet. Metod: En kvalitativ intervjustudie med sju semistrukturerade intervjuer genomfördes och innehållet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna upplevde att deras kunskap om strokevård var tillräcklig hos patienter med lätta strokesymtom men att vården blev bristande när patienterna hade allvarliga symtom som krävde mer specialiserad omvårdnad. Brister inom det multidisciplinära teamet upplevde sjuksköterskorna var tillgången på paramedicinare. Särskilt uttalad var bristen på logoped, vilket orsakade försenade logopedbedömningar och rädsla för att orsaka aspirationspneumoni. Sjuksköterskorna beskrev att patienter med allvarliga strokesymtom i större utsträckning fick plats på strokeenheten och de med lindriga strokesymtom kunde placeras på annan medicinsk vårdavdelning. I de flesta situationer var sjuksköterskornas kompetens därmed tillräcklig. Slutsats: Sjuksköterskorna på de medicinska vårdavdelningarna efterlyser ytterligare kunskap om stroke och ett mer organiserat multidisciplinärt team. Hos patienter med lindriga strokesymtom räcker kunskapen hos en allmänsjuksköterska till, men bristerna blir påtagliga när patienterna har svårare strokesymtom. De medicinska vårdavdelningarna bör därför begränsas till vilken nivå av strokevård de erbjuder.

Bakgrund: Sveriges kommuner och landsting beslutade 2015 att information och kunskap angående personcentrerad vård ska spridas i kommuner, landsting och regioner för implementering i hälso- och sjukvården. Personcentrerad vård innebär att det professionella vårdteamet och patienten är partners vilka planerar vården tillsammans. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vårdpersonals erfarenheter av att bedriva vård utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Metod: Fyra fokusgruppsintervjuer genomfördes med vårdpersonal på en medicinsk vårdavdelning där personcentrerad vård praktiserats under en tolvmånaders period. Homogena grupper med undersköterskor, sjuksköterskor och läkare samt en mixad grupp ingick i studien. Datamaterialet analyserades med konventionell kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet av de fyra fokusgruppsintervjuerna sammanfattas i fem kategorier; Införande och kunskap: Deltagarnas uppfattning av begreppet personcentrerad vård varierade mycket och flera deltagare ansåg sig inte veta vad personcentrerad vård innebar. Pulstavla som arbetsredskap: Pulstavla och pulsrond tydliggjorde planeringen av patienterna och gav mer struktur i arbetet. Enkelrum och sekretess: Deltagarna ansåg att sekretess var likställt med personcentrerad vård och att enkelrum var en förutsättning för sekretess. Relationer och delaktighet: Uppfattningen var att patienterna var delaktiga när de fick information om sin vård och behandling. Teamarbete, kontinuitet och tid: Kontinuitet bland personal och tillräckligt med tid för att lära känna patienterna var förutsättningar för att kunna arbeta personcentrerat. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån teoretiska ramverk och modeller för personcentrerad vård. Deltagarna ansåg att sekretess var det samma som personcentrerad vård. Sekretess diskuterades inte i modeller och ramverk för personcentrerad vård. Slutsats: Personalen erfor att de arbetade personcentrerat utifrån den modell som genomförts på avdelningen. Resultatet av studien visade att personalens erfarenheter av personcentrerad vård inte är i överensstämmelse med förekommande teoretiska modeller. Personcentrerad vård med kontext slutenvård behöver studeras och utvecklas. / Background: In 2015 municipalities and county administrative councils in Sweden concluded that, information and knowledge regarding person-centered care should be distributed through municipalities, county councils as well as local district administration for the purpose of implementation in health care. Person-centered care implies that the professional health care team and the patient should work in unison so that they may facilitate the care collectively. Objective: The object of the study was to illustrate the health professionals’ experiences with a person-centered approach to managing care. Method: Qualitative research through focus group interviews. Health professionals on a medical care unit where person-centered care practiced during a twelve month period were included. Four focus group interviews were conducted with various nursing assistants, registered nurses, doctors and a mixed group. The collected data was assessed with conventional qualitative content analysis. Results: The results from the four conducted focus group interviews were divided into five categories; Introduction and knowledge: The participant´s perception of the concept of person-centred care varied greatly and several participants considered themselves not knowing the meaning of person-centered care. Puls-board as a working tool: Puls-board and puls-rounds made the planning of patients clear and provided more structure in the work. Singular room and confidentiality; Participants felt that confidentiality was equated with person-centered care and that singular room was provided confidentiality.  Relationships and participation: The perception was that the patients were involved when they received information about their care and treatment. Teamwork, continuity and time: Continuity among staff and enough time to get to know the patients were prerequisites for working person-centred. Discussion: The results were discussed based on theoretical frameworks and models of person-centered care. Participants felt that confidentiality was the same as person-centred care. Confidentiality is not discussed in the models and frameworks for person-centred care. Conclusion: The conclusion of the study is that the health professionals’ considered their way of working person-centered as seen from their own point of view, and their knowledge of what the method entails. Results of the study showed that the health professionals’ interpretation of person-centered care do not correlate with the theoretical models. Person-centered care with inpatient care context needs to be studied and developed.