Syfte: Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda neurokirurgiska patienter på intensivvårdsavdelning. Bakgrund: Neurokirurgiska patienter vårdas på både små och stora intensivvårdsavdelningar med olika möjlighet till specifik övervakning. Sjuksköterskans ansvar är att minimera sekundära skador genom att optimera parametrar. Upplevelsen av att vårda intensivvårdspatienter beskrivs som utmanande men roligt och utvecklande. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design. Datainsamlingen skedde under november månad 2015, genom åtta semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor som arbetade på en liten intensivvårdsavdelning och på en större intensivvårdsavdelning med neurokirurgisk inriktning. Analysen utfördes med kvalitativ innehållsanalys och resulterade i fyra huvudkategorier och 12 subkategorier. Resultat: Sjuksköterskornas upplevelser av att vårda neurokirurgiska patienter på intensivvårdsavdelning beskrevs genom fyra huvudkategorier: Vård som gagnar patienten, Svårt att vårda, Att få styrka och Att möta anhöriga. Slutsats: Vårdprogram och rutiner gav sjuksköterskorna trygghet. Att vårda utan tillgång till specialistkompetens gav känslor av osäkerhet. Patienter med tunga diagnoser krävde bearbetning oftast hanterat med kollegor. Anhöriga ansågs viktiga både i vården för patienten och för att ge sjuksköterskorna information om patientens bakgrund.

SAMMANFATTNING Bakgrund Målet med neurointensivvården idag är att förebygga sekundära ischemiska skador på hjärnan och därigenom förbättra patienternas outcome. Evidensbaserade riktlinjer, god utbildning och multifaktoriellövervakning hjälper intensivvårdspersonalen att utföra en god omvårdnad som ligger till grund för prioritering och planering av det dagliga arbetet. Syfte Att undersöka hur stor andel av utförda omvårdnadsåtgärder som ledde till sekundära insulter. Metod På en neurointensivvårdsavdelning registrerades tidpunkten för sju olika omvårdnadsåtgärder på 18 patienter som vårdades i respirator med intrakraniell tryckmätare. Tidpunkten för registreringen korrelerades med insamlade övervakningsdata för att bedöma om en sekundär insult förorsakades i form av ICP>20 mm Hg, CPP<60 mm Hg eller systoliskt BT<100 mm Hg. Resultat 7,9 % av de 1766 registrerade omvårdnadsåtgärder förorsakade en sekundär insult. Inget samband mellan ålder och sekundära eller mellan medvetandegrad vid inkomst och sekundära insulter kunde påvisas. Vid analys av enskilda omvårdnadsåtgärder gentemot övriga omvårdnadsåtgärder föll sugning ut som statistiskt signifikant (p = 0,0285) genom att orsaka färre insulter av ICP >20 mmHg än förväntat. Slutsats Det är av stor vikt att intensivvårdsjuksköterskan är medveten om och tydlig i sin ansvarsroll genom att aktivt planera, prioritera och fördela omvårdnadsarbetet, så att varje omvårdnadssituation bedöms utifrån patientens individuella behov för att förhindra uppkomsten av sekundära insulter.

Bakgrund: Ur patientsäkerhetssynpunkt är det viktigt att hitta rätt tidpunkt för extubering av intensivvårdspatienter. Inför extubering av neurointensivvårdspatienter behövs speciella överväganden. Samma bedömning som görs på allmän intensivvård kan inte direkt överföras till neurointensivvård, då den neurologiska skadan kan påverka patientens förmåga att andas. Syfte: Syftet var att genom journalgranskning utvärdera parametrar som tidigare forskning visat leder till lyckad extubation av neurointensivvårdspatienter. Metod: En prospektiv studie med jämförande kvantitativ design. Studien utfördes på en NIVA i Sverige, där patienterna inkluderades fortlöpande då de extuberats. Via journalgranskning samlades det in parametrar i samband med extuberingen av de 108 inkluderade neurointensivvårdspatienterna. Utvärdering av de insamlade parametrarna utfördes  genom deskriptiv och analytisk statistik med signifikansanalys i statistikprogrammet IBM SPSS statistics 20. Resultat: Denna studie visade att parametern sekretkonsistens påverkade extubationsutgången för neurointensivvårdspatienter. Det sågs även en trend att medvetandegraden påverkar extubations-utgången. För de övriga insamlade parametrarna inom andning och cirkulation, hostkraft, svalgfunktion och sekretmängd fanns inga signifikanta skillnader mellan grupperna lyckade respektive misslyckade extubationer. Gällande värden på parametrar inom andning och cirkulation uppfyllde majoriteten av patienterna, oavsett extubationsutgång, de rekommendationer som finns. Konklusion: Parametrar inom andning och cirkulation kan inte förutsäga extubationsutgång för neurointensivvårdspatienter. Av klinisk betydelse sågs en signifikant skillnad mellan grupperna lyckade och misslyckade extubationer för parametern sekretkonsistens och en trend att medvetandegraden påverkar extubationsutgång. För att öka patientsäkerheten vid extubation av neurointensivvårdspatienter behövs ytterligare forskning för att intensivvårdssjuksköterskan ska kunna göra en kvalitativ och säker bedömning. / Background: In the interest of patient safety it is of importance to extubate intensive care patients at the exact right moment. In the case of intensive care patients in neurocritical care special considerations have to be taken into account. Assessments done in general intensive care is not directly applicable to neurocritical care, since the neurologic injury can affect the patients ability to breathe. Objective: Through the examination of medical records this study aims to evaluate parameters that prior research has found to be conductive to a successful extubation of patients in neurocritical care. Method: A prospective study with inferential quantitative design. The study was performed in a neurocritical care ward in Sweden. The patients were included continuously as they were extubated. Medical records were examined in order to gather parameters in connection to the extubation of the 108 included neurocritical care patients.  Descriptive and analytical statistics, including significance analysis, was performed using IBM SPSS Statistics 20.Result: The study showed that the parameter “secretion texture” affected the extubation outcome for the patients in neurocritical care. There was also a tendency that the level of consciousness influenced extubation outcome. The other gathered parameters concerning breathing and circulation, cough strength, swallowing function and secretion volume showed no significant differences between the groups ”successful” and ”failed” extubation. Regarding the parameters for breathing and circulation, the majority of the patients, irrespective of extubation outcome, were extubated with conditions that generally complied with established recommendations. Conclusion: Parameters concerning breathing and circulation do not predict extubation outcome in a neurocritical care setting. There was however a significant difference between the groups for the parameter secretion texture. The tendency that the level of consciousness affected extubation outcome is of clinical relevance. To increase the level of patient safety concerning extubation of neurocritical care patients further research is required to enable the intensive care nurse to make an assessment of high quality and safety.

Subarachnoidalblödning uppstår ofta urakut och patienten behöver omgående få vård och behandling. Patienter som insjuknar i en subarachnoidalblödning är ofta i behov av intensivvård under en längre tid. Dessa patienter kan drabbas av huvudvärk och ljud- och ljuskänslighet i efterförloppet vilket inte är optimalt i den störande intensivvårdsmiljön. Syftet med examensarbetet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att vårda patienter med subarachnoidalblödning i en intensivvårdsmiljö. Sex intensivvårdssjuksköterskor med erfarenhet av att vårda denna patientgrupp intervjuades. Kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman användes för att analysera data. Examensarbetets resultat redovisas utifrån två kategorier med sex tillhörande underkategorier. Ett övergripande tema Att hitta en balans i vårdandet framkom. Resultatet visade att intensivvårdssjuksköterskan upplevde att vården av patienter med subarachnoidalblödning var komplicerad eftersom flera omvårdnadsproblem saknade tydliga lösningar och intensivvårdsmiljön inte mötte patientens behov av lugn.

Bakgrund: Många av patienterna på en neurointensivvårdsavdelning (NIVA) vårdas med respirator under en längre eller kortare period av vårdtiden. Neurointensivvårdspatienterna bedöms ibland utifrån de kriterier för urträning och extubering som används på allmänna intensivvårdspatienter. Detta kan leda till för tidig extubation med reintubation som följd. Syfte: Redogöra för vilka kriterier som ska bedömas hos neurointensivvårdspatienter inför en extubering. Metod: Litteraturstudie. Resultat och slutsats: Neurointensivvårdspatienter behöver uppfylla en kombination av kriterier inför extubation. Hänsyn ska tas till de generella extubationskriterierna avseende andning och cirkulation. Dessutom ska patienten ha en tillräckligt hög medvetandegrad för att kunna följa någon form av uppmaning. Till sist ska patientens förmåga att hålla fri luftväg bedömas genom observation av hostkraft, sekretmängd/konsistens och svalgfunktion. Det behövs ytterligare forskning för att utröna i hur hög grad neurointensivvårdspatienterna behöver vara medvetna inför extubering och på vilket sätt detta bäst bedöms. Forskning behövs kring ett enhetligt tillvägagångssätt för bedömning av hostkraft, sekretmängd/konsistens och svalgfunktion. / Background: Many of the patients cared for in a neurocritical unit are treated with mechanical ventilation for a longer or shorter period of time during their stay in the unit. When weaning or extubating neurocritical patients, they are sometimes assessed according to the criteria for weaning and extubation used in general intensive care patients. This can cause premature extubation, resulting in re-intubation. Aim: Describe the criteria to be assessed in neurocritical patients prior to extubation. Method: Literature review. Results and conclusion: Neurocritical patients need to fulfil a combination of criteria prior to extubation. The general criteria in terms of respiration and circulation must be taken in to consideration, as well as the patient’s level of consciousness. The patient has to be conscious enough to be able to take directions. Lastly the patient’s ability to protect the airway must be assessed by observation of cough strength, the quantities and viscosity of the secretions and the patient’s swallowing function. Further research is required to ascertain the level of consciousness required in the neurocritical patients prior to extubation and in which way the assessment is best carried out. There is also need for further research considering a standardized measurement for assessing cough strength, the quantities and viscosity of secretions and swallowing function in these patients.

Background: Examinations with the intent to assess neurological functions and level of conciousness are common in neurocritical care, but the effect on the patient is not entirely researched. Aim: The purpose of this study was to describe the patient’s situation at the neurological wake-up test concerning the environment, nursing interventions and the possibility given the patient to become awake, and if these conditions affect the outcome of the wake-up test. Methods: A quantitative observational study took place at a neurocritical care unit, where 20 patients were observed from interruption of sedation to the neurological assessment, which was performed by a neurosurgeon or a specialized critical care registered nurse. Nursing interventions, environmental factors and physiological parameters were documented. Result: Twelve intervention varieties to control patients’ physiological parameters were used. CPP > 80 mmHg was found in 90 % of observations. Adjustment of the patient’s body position was found in 45 % of observations. The patients were considered sufficiently awake for the neurological assessment in 74 % of observations. The level of consciousness at the point of the neurological assessment was different depending on if it took place in the mornings, performed by neurosurgeons or in the afternoon, performed by nurses. The patients were not agitated and 60 % of patients appeared pain-free. Conclusion: The observed patients were given good conditions concerning environmental factors and nursing interventions for a neurological wake-up test with a fair neurological assessment. NWT as a method didn´t generally cause the observed patients discomfort, such as pain or agitation. / Bakgrund: Undersökningar för att avgöra neurologisk funktion och medvetandegrad är vanliga inom neurointensivvården, men hur patienten påverkas av undersökningarna är relativt utforskat. Syfte: Studiens syfte var att beskriva förhållandena kring patienten vid neurologiskt wake-up test med avseende på miljö, åtgärder som utförs och möjligheten patienten ges att bli tillräckligt vaken, samt om dessa förhållanden påverkar utfallet i wake-up-testet. Metod: En kvantitativ observationsstudie genomfördes på en neurointensivvårdsavdelning, där 20 patienter observerades från sederingsstopp till bedömning av neurologisk status, vilken utfördes av neurokirurg eller intensivvårdssjuksköterska. Omvårdnadsåtgärder, miljöfaktorer och fysiologiska parametrar dokumenterades. Resultat: Tolv varianter av omvårdnadsåtgärder användes för att hålla patienternas fysiologiska parametrar inom gränsvärden. Högt CPP > 80 mmHg förekom i 90 % av observationerna och den omvårdnadsåtgärd som noterades vid flest observationer var justering av patientens kroppsposition (45 %). Vid 74 % av bedömningarna av neurologisk status ansågs patienten ha hunnit vakna tillräckligt mycket. Vakenhetsgraden vid bedömning av neurologisk status skilde sig åt beroende på om bedömningen utfördes på morgon av läkare eller på eftermiddag av intensivvårdssjuksköterska. Patienterna var inte agiterade och bedömdes vid 60 % av observationerna inte visa tecken på smärta innan bedömning av neurologisk status. Slutsats: Patienterna i studien gavs goda förutsättningar med avseende på miljö och omvårdnadshandlingar för ett neurologiskt wake-up test med rättvisande bedömning av neurologisk status. För de observerade patienterna var NWT en metod som generellt sett inte verkade orsaka obehag som smärta eller agitation.

Syfte: Att ur ett intensivvårds- och röntgensjuksköterskeperspektivbeskriva och jämföra upplevelser och erfarenheter av att utföra CT-hjärna på enneurointensivvårdsavdelning. Metod: En deskriptiv intervjustudie medkvalitativ design användes, där åtta sjuksköterskor inom professionernaröntgen- och intensivvård deltog. Resultat:Intensivvårdssjuksköterskorna såg fram emot att apparaten skulle börja användaspå avdelningen, medan röntgensjuksköterskorna upplevde en frustration över attför lite tid och resurser avsatts för att kunna utföra undersökningen påavdelningen på ett bra sätt.  Intensivvårdssjuksköterskornaupplevde en tidsbesparing att kunna utföra undersökningen på avdelningen medanröntgensjuksköterskornas uppfattning var att man hann undersöka färre patientertotalt under samma tid. Resultatet visar också att sjuksköterskorna i bådagrupperna är medvetna om riskerna med intrahospitala transporter och ansermöjligheterna att utföra CT-hjärna på avdelningen som fördelaktigt förpatienten ur säkerhetssynpunkt. Slutsats:Noggrann planering, väl utarbetade rutiner och involvering av berörd personalär nödvändiga åtgärder för att skapa förutsättningar för ett gott arbetsklimatmellan arbetsgrupper. God kommunikation och förståelse för varandrasansvarsområden är förutsättningar för en trygg arbetsmiljö vilket iförlängningen ger en god och säker vård för patienten.  Sökord: Mobil CT, intrahospitalatransporter, neurointensivvård, sjuksköterska, röntgensjuksköterska, erfarenhet. / Objective: From an intensive care and radiology nursing perspective describe andcompare the experiences of performing CT brain on a neurological intensive careunit. Method: A descriptivequalitative interview, in which eight nurses in the professions radiology andcritical care participated. Results: Intensivecare nurses were looking forward to when the unit would start to be used in thedepartment, while radiology nurses experienced a frustration that not enoughtime and resources were allocated to carry out the examination in thedepartment in a good way. Intensive care nurses experienced a time save toperform the examination in the department while the radiology nurses felt thatthey had time to examine fewer patients in total during the same time. Theresults also show that nurses in both groups are well aware of the risksintrahospital transport constitute and consider the possibility to perform CTbrain in the ICU as very beneficial for the patient safety. Conclusion: Careful planning,well-developed procedures and the involvement of the personnel are necessarysteps to create conditions for a good working atmosphere between the teams.  Goodcommunication and understanding of each other’s responsibilities areprerequisites for a safe working environment which ultimately provides a goodand safe care for the patient. Keywords: Mobile CT, intrahospital transport, neuro-intensivecare, nurse, radiographer, experience.