Bakgrund: Trauma är en av de vanligaste dödsorsakerna hos yngre vuxna, både nationellt och internationellt. En traumapatient hamnar i ett utsatt tillstånd där existentiella frågor väcks. Vårdrelationen mellan sjuksköterskan och patienten är ett faktum då patienten drabbats av ett trauma och hamnar i beroendeställning av sjukvården. Relationen är ömtålig och det är sjuksköterskans ansvar att vårda den så att patienten känner sig bekväm och trygg så att den medicinska behandlingen får en bättre effekt. Syfte: Litteraturöversiktens syfte har varit att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda traumapatienter på sjukhus.  Metod: Examensarbetet utfördes som en litteraturöversikt med vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och Cinahl. Åtta artiklar inkluderades och analyserades genom en allmän översikt.  Resultat: Sjuksköterskors erfarenheter av traumapatienter på sjukhus presenteras i fyra kategorier: Sjuksköterskans syn av vårdandet, kommunikation i teamet och med patienten, att möta de närstående och hot och våld.  Slutsats: Traumapatienters omvårdnadsbehov framkom genom vårdmöten även där kommunikation inte användes. Sjuksköterskan behöll ett etiskt medvetet perspektiv och bemötte patienten där den befann sig, där kommunikationen var ett av de främsta verktygen. Det främsta verktyget för att handhålla traumapatienter var arbetslivserfarenhet som medförde kompetens och säkerheten att kunna agera snabbt och självständigt utan en stress. I de fall där arbetslivserfarenhet saknades kunde det kompletteras med erfarenhet om konkret kunskap gällande traumaomhändertagande. Det resulterade i att sjuksköterskan med arbetslivserfarenhet hade de bästa förutsättningarna att uppfylla patientens omvårdnadsbehov med fördel för vårdens utgång, där traumapatientens upplevelser anses.

Bakgrund: Traumapatienter är en vanligt förekommande patient på intensivvårdsavdelningar och vårdas dagligen av intensivvårdssjuksköterskor. På många sjukhus ingår även intensivvårdssjuksköterskan i traumateamet redan på akutmottagningen. Patienterna som drabbas av trauma och dess närstående kan känna rädsla och oro över situationen och varje trauma är unikt för individerna. Intensivvårdssjuksköterskan kan med sin kunskap bistå med emotionellt stöd och genom att vara informativ och närvarande skapades en känsla av trygghet. Traumapatienter innebär dock ett stort krav på intensivvårdssjuksköterskans kompetens och interprofessionella samarbete. Omhändertagandet är komplext och innebär att intensivvårdssjuksköterskan får åsidosätta personliga värderingar. Tidigare forskning visar att intensivvårdssjuksköterskan utsätts för både psykisk och fysisk belastning. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av att vårda traumapatienter. Metod: Studien är gjord utifrån vårdvetenskapen med en kvalitativ ansats med induktiv metod. Studien är en litteraturstudie med systematiska sökningar i databaser med en omvårdnadsvetenskaplig inriktning.Resultat: Studien resulterade i 3 övergripande kategorier; Att arbeta med traumavård, Att möta traumapatienten samt Intensivvård av traumapatienten. Resultatet har visat upplevelser av hög arbetsbelastning, stress och otrygghet hos intensivvårdssjuksköterskor vid vård av traumapatienter. De upplevde ett behov av stöd och samtal och betonade vikten av organisationsledda debriefing-samtal för bearbetning av negativa känslor. Vidare har intensivvårdssjuksköterskor beskrivit att tidigare erfarenheter spelade stor roll och att varje patientfall var oförutsägbart. Teamträning och kommunikation bidrog till positiva upplevelser.Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskan upplever bland annat osäkerhet vid omhändertagandet av den oförutsägbara traumapatienten. God kommunikation och utbildning bidrog till en högre självsäkerhet och betonade stödet av kollegor och organisationen.

No description available.

Bakgrund: Trauma är en intensiv och känslosam upplevelse för den drabbade. Omhändertagandet på akutmottagningen sker enligt Advanced Trauma Life Support (ATLS), en metodik som är inriktad på behandling av fysisk skada. De psyko-sociala problem som traumapatienten står inför inkluderas inte i denna behandling. Kvalitativa studier visar att det är viktigt att inkludera dessa behov i omvårdnaden, då detta kan minska den negativa upplevelsen av hela traumahändelsen. I interaktionen mellan sjuksköterska och traumapatient skapas förutsättningar för delaktighet i traumaprocessen och en möjlighet att tillgodose de psyko-sociala behoven. Studier har visat att sjuksköterskans förmåga att skifta mellan att tillgodose de medicinska och de psyko-sociala behoven är avgörande för att uppnå ett välfungerande traumaomhändertagande.  Syftet: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att sammanställa traumapatienters upplevelser av omhändertagandet på akutmottagningen. Metod: Metoden och tillvägagångssättet i den systematiska litteraturstudien, har utgått från de olika stegen i Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Resultat: Litteraturstudiens resultat kan sammanfattas i fyra tolkande kategorier: Initial rädsla som övergår i trygghet, Traumateamets bemötande, Kommunikationen med traumateamet och Upplevelsen av smärta. Slutsats: Det initiala traumaomhändertagandet  på akutmottagnigen är välfungerande, men övergår i ett omhändertagande som innehåller brister. Det behövs mer forskning för att utreda hur sjuksköterskan ska kunna tillgodose traumapatientens behov i samtliga delar av omhändertagandet.