Bakgrund: Den normala sväljfunktionen är en mycket komplicerad funktion, och om den inte fungerar korrekt finns det risk för ett flertal komplikationer, bland annat aspiration och/eller ofri luftväg. Dysfagi efter extubation på intensivvårdsavdelningen är ett problemområde som på senare år fått betydligt mer uppmärksamhet än tidigare. Fenomenet kan i dagsläget uppfattas som relativt outforskat. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter kring intensivvårdspatienter med dysfagi efter extubation på intensivvårdsavdelningen. Metod: Tolv intensivvårdssjuksköterskor intervjuades med en semistrukturerad metod. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Arbetet resulterade i fem kategorier: omvårdnad kring dysfagi, erfarenhet och kunskap kring dysfagi, risker och komplikationer med dysfagi, tvärprofessionella samarbete och erfarenheten kring arbetssättet med dysfagi. Dessa kategorier mynnade ut i ytterligare tretton subkategorier. Intensivvårdssjuksköterskorna upplever att dysfagi efter extubation som något mycket jobbigt för patienten, och önskar mer kunskap samt screening-instrument för att hjälpa patienterna på bästa sätt. Slutsatser: Dysfagi tolkas av intensivvårdssjuksköterskan som en påfrestande problematik för patienten. Området är ännu relativt outforskat och därför saknas det etablerade strukturer att arbeta efter kliniskt. Intensivvårdssjuksköterskan upplever en osäkerhet kring sin egen kunskap om ämnet. Detta gör att patienten inte alltid får rätt hjälp relaterat till dysfagin.

Bakgrund: Organdonation är en process som är betydelsefull då processen handlar om liv och död. Donatorns liv avslutas och mottagaren får en chans till överlevnad. En död donator kan donera fler organ än en levande donator. Intensivvårdssjuksköterskan har en betydande roll i detta och måste vara kompetent och känna sig trygg för att vara med i processen. Att vårda donatorn och anhöriga med respekt och värdighet är grundläggande. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att delta i processen vid organdonation. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ och induktiv design baserad på vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ ansats. Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) analysmetod har använts för att analysera 13 vetenskapliga artiklar.  Resultat: Organdonation är något som väckte många tankar och känslor hos intensivvårdssjuksköterskan. Upplevelserna av att delta i processen skiljer sig. Det ansågs vara något fint och betydelsefullt att finnas där för organdonatorn och dess anhöriga. Samtidigt upplevdes det som stressande och utmattande. Ett behov av stöttning från kollegor och mer utbildning om organdonation behövdes. Slutsats: Sjukvårdens mål är att rädda patienten liv men även när det inte är möjligt behöver intensivvårdssjuksköterskan vårda med respekt och värdighet. Intensivvårdssjuksköterskans professionella vårdande av organdonatorn och ett värdigt bemötande av anhöriga är av yttersta vikt för att etiska ifrågasättande av organdonationsprocessen inte ska uppkomma. / Background: Organ donation is a process that is significant as the process can be about life and death. The donor's life can be ended and the recipient can be given a chance for survival. A dead donor can donate more organs than a living donor. As an intensive care nurse, you have a significant role in this and must be competent and feel safe to be part of the process. Caring with respect and dignity is fundamental to doing a good job for the donor and relatives. Purpose: The purpose was to describe the intensive care nurse's experience of participating in the process of organ donation. Method: Literature study with a qualitative and inductive design based on original scientific articles with a qualitative approach. Bettany-Saltikov and McSherry's (2016) analysis method has been used which is divided into 9 steps. 13 scientific articles from the two databases were used in the result. Results: Organ donation is something that aroused many thoughts and feelings in the intensive care nurse. The experiences of participating in the process differ. It was considered something nice and significant to be there for the organ donor and their relatives. At the same time, it was experienced as stressful and exhausting. A need for support from colleagues and more education about organ donation was needed. Conclusion: The goal of healthcare is to save the patient's life, but even when it is not possible, the intensive care nurse needs to care with respect and dignity. The intensive care nurse's professional care of the organ donor and a valuable treatment of relatives are of the utmost importance so that the ethicald questioning of the organ donation process does not arise.

Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskor utsätts dagligen för psykiskt påfrestande situationer som kan vara svåra att bearbeta utan ett adekvat stöd från arbetsplatsen. Tidigare forskning visar på att intensivvårdssjuksköterskor saknar stöd vid psykiskt påfrestande situationer, men det finns sparsamt med forskning på vilket stöd som kan förbättras. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av psykiskt påfrestande situationer, hur de hanterar dessa situationer och hur de upplever stödet och förslag på förbättringar på arbetsplatsen. Metod: Examensarbetet har en beskrivande design med en kvalitativ ansats.Semistrukturerade intervjuer med åtta informanter. Kvalitativ innehållsanalys tillämpades. Huvudresultat: Intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser av psykiskt påfrestande situationer var subjektiva. Det kunde vara svåra situationer med patienter, men också personalrelaterade situationer. Majoriteten använder sig av problemfokuserad coping, de söker aktivt stöd från personer de har förtroende för. Det rådde delade meningar om stödet från kollegorna, cheferna och arbetsplatsen. De gav förslag på hur stödet kunde förbättras. Förslagen handlade om att både chefer och kollegor skulle bli mer uppmärksamma och lyhörda för varandras behov. Slutsats: Situationer som upplevdes som psykiskt påfrestande varierade för varje enskild individ. De flesta använder sig av problemfokuserad coping. Stödet som finns på arbetsplatsen och stödet från cheferna upplevs både som bra och mindre bra. Detta stöd kan förbättras genom att vara lyhörda mot kollegornas behov. Det kollegiala stödet upplevs bra, men att stödet kan förbättras ytterligare i form av en mer medmänsklighet för sina kollegor. / Background: Intensive care nurses are exposed daily to psychologically demanding situations that can be difficult to process without adequate support from the workplace. Previous research indicates that intensive care nurses lack support in these mentally challenging situations. However, there is also a lack in current research on how support can be improved. Purpose: The purposewas to describe the intensive care nurse's experiences of distressingsituations, how they handle these situations,how they experience the support and suggestions for improvements in the workplace. Method: This study has used a descriptive design along with a qualitative approach. Semi-structured interviews were held with 8 intensive care nurses and a content analysis was made. Result: The intensive care nurses experiences of mentally demanding situations were subjective. There could be difficult situations with patients, but also difficulties regarding personnel-related circumstances. The majority of intensive care nurses used problem-focused coping, were they actively sought out support from people they trusted. There were shared opinions regarding the support from colleagues, management and the workplace. Additionally, the intensive care nurses gave suggestions on how this support could be improved. The suggestions included that both the colleagues and the management could be more attentive and responsive to each others needs. Conclusion: Situations that are experienced as mentally demanding showed to vary from each individual. The support at the workplace and the support from management are experienced both as well and less well. The support can be improved by being responsive towards colleagues needs. The collegiate support was experienced as well. However, the support can be improved further by showing more compassion for one and another.

Early extubation of cardiac surgery patients has become increasingly important. The assessment of the patient before an early extubation is crucial and the intensive care nurses (ICU nurses) in this estimation is there for very important. The aim of this study was to examine critical care nurses' knowledge of early extubation, and what view ICU nurse has about factors that affect the time to extubation of cardiac surgery patients. A quantitative approach with descriptive and comparative design was used. Selection was all ICU nurses at a thoracic intensive care unit who were clinically active in patient care. The study showed that ICU nurses had good knowledge of why an early extubation was essential. However, the knowledge about the unit’s extubation criteria was low. ICU nurses felt that the criteria for the cardiac surgery patients on the unit was adequate. The time target of 90 minutes was reasonable. No relationship existed between professional experience and knowledge of the extubation criteria or between knowledge of the criteria and need of support from colleagues in early extubation of the cardiac surgery patients. The ICU nurses considered themselves familiar with the unit’s extubation criteria but the knowledge of them was low and the majority was working according to their own criteria. The units criteria was not sufficiently visible in the unit and could contributed to the low level of knowledge and contribute to that the majority of the ICU nurses was working according to their own criteria. / Tidig extubering av hjärtkirurgipatienter har blivit allt mer viktigt, en åtgärd där intensivvårdssjuksköterskan har en viktig roll i dennes bedömning av patienten. Syftet med studien var att belysa intensivvårdssjuksköterskans kunskap om tidig extubering samt vilken syn intensivvårdssjuksköterskan har på faktorer som påverkar tiden till extubering av hjärtkirurgipatienter. Studien har en kvantitativ ansats med deskriptiv och jämförande design. Metoden som användes var en enkätundersökning. Urvalet var alla intensivvårdssjuksköterskor på en thoraxintensivvårdsavdelning som var kliniskt verksamma i patientvården. Studien visade att intensivvårdssjuksköterskor hade bra kunskap om varför en tidig extubering eftersträvas. Däremot var kunskapen låg om avdelningens extuberingskriterier. Intensivvårds-sjuksköterskorna ansåg att kriterierna för hjärtkirurgipatienterna på avdelningen var tillräck-liga och att tidsmålet på 90 minuter var rimligt. Studien visade att inget samband fanns mellan yrkeserfarenhet och kunskap om extuberingskriterierna eller mellan kunskap om kriterierna och behov av stöd av kollegor vid tidig extubering av hjärtkirurgipatienter. Intensivvårdssjuksköterskorna ansåg sig känna till avdelningens extuberingskriterier men kunskapen om avdelningens extuberingskriterier var låg och majoriteten arbetar enligt sina egna kriterier. Avdelningens extuberingskriterier var inte tillräckligt synliga på avdelningen vilket kan bidra till den låga kunskapen och bidra till att majoriteten arbetade efter egna kriterier.

Mötet med närstående till patienter som avlidit är ett stressfyllt möte, både för närstående och sjuksköterskan. Tidigare forskning visade att närstående önskade få tydlig information och söker trygghet hos varandra. Närstående upplevde sjuksköterskan som en stor källa för trygghet och stöd i sorgprocessen. Den professionalitet och säkerhet hon förmedlar var av stor vikt för närståendes upplevelse av hela vårdtiden. Syftet med studien var att beskriva erfarna intensivvårdssjuksköterskors reflektioner från möten med närstående till patienter som avlidit. En intervjustudie med kvalitativ ansats gjordes. Informanterna i denna studie kunde alla klassificeras som skickliga och expertsjuksköterskor enligt Benners utvecklingsstadier för sjuksköterskan. Informanterna beskrev möten som kunde delas in i följande huvudteman för att ge stöd till de närstående som, trygghet, lyhördhet, stillhet och lugn. Med hjälp av dessa huvudteman upplevde informanterna att de kunde skapa optimala förutsättningar för att skapa stillhet och lugn. / Meeting patient’s next of kin after decease is a stressful meeting for both the next of kin and the advanced practice nurse. Preceding research showed that the next of kin sought to receive information that was easy to understand and that they seek solace from each other. The advanced practice nurse was experienced as a great source of comfort and support in the grieving process by next of kin. Professionalism and support mediated by the advanced practice nurse was of great importance for the next of kin’s experience of the hospitalization period. The aim of this study was to describe experienced intensive care unit nurses reflections of meeting next of kin to patients who are diseased. An interview study with a qualitative approach was done. The informants in this study could all be classified as the skilful and the expert nurse according to Benners stages of progression for the nurse. The informants described main themes to support and comfort the next of kin, they were; feeling secure, attentiveness, stillness. With the aid of these categories the informants experienced that they could create the optimal conditions in creating stillness in the storm that the next of kin are in after death has occurred.

Bakgrund: Patienter som vårdas inom intensivvården befinner sig ofta i en situation som präglas av snabba fysiologiska förändringar där patientens vitala funktioner kontinuerligt måste övervakas och registreras. I intensivvårdens komplexa miljö utgör dokumentationen en viktig del för att upprätthålla en hög patientsäkerhet. Syfte: Att undersöka intensivvårdssjuksköterskors uppfattning om dokumentation. Metod: En empirisk deskriptiv studie har genomförts. Fokusgruppintervjuer användes för att inhämta data. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Intensivvårdssjuksköterskor anser att dokumentationen fyller en viktig funktion för patientsäkerhet, som informationskälla samt för den egna professionen. Förutsättningar för dokumentationen kunde härledas till tid och organisation, datasystemens för- och nackdelar samt den kulturella påverkan som fanns på arbetsplatsen. Slutsats: Dokumentationen i omvårdnadsjournalen upplevs ofta som bristfällig. Studiens resultat att visat på ett flertal orsaker till detta; avsaknaden av funktionella datasystem, oklara riktlinjer samt ett lågt engagemang hos intensivvårdssjuksköterskor. Klinisk betydelse: Resultatet kan öka intensivvårdssjuksköterskor förståelse för dokumentationens betydelse. De förbättringsförslag som framkommer i studien kan användas för att utveckla dokumentationen inom intensivvården. / Background: Patients cared for in an intensive care unit often find themselves in a situation of rapid physiological changes where the patient´s vital signs must be continuously monitored and registered. In the complex environment of the intensive care units documentation is an important part of maintaining a high level of patient safety. Objective: To examine the intensive care nurse's views of documentation. Method: A descriptive empirical study has been conducted. Focus group interviews were used to collect data and the material was analysed by a qualitative content analysis. Results: Intensive care nurses consider documentation to play an important role for patient safety, as a source of information and for their own profession. They believe that the documentation is affected by time and organization, computer systems and the culture of the workplace. Conclusion: Documentation in the nursing records is often viewed as inadequate. Result of the study revealed a number of reasons for this; lack of functional computer systems, unclear guidelines and a low engagement of the intensive care nurses. Clinical significance: The result could increase intensive care nurses understanding of the importance of documentation. The suggestions for improvement that emerge from this study can be used to develop documentation within intensive care.

Intensivvård är en avancerad och resurskrävande form av vård och ställer stora krav på intensivvårdssjuksköterskans kompetens och kunskapsnivå. Tidigare studier inom området belyser i huvudsak den grundutbildade sjuksköterskans upplevelser av att vara ny på en intensivvårdsavdelning och deras erfarenheter av introduktionen. Däremot saknas kunskap som beskriver den nyutbildade IVA-sjuksköterskans upplevelser av att vara ny på en intensivvårdsavdelning samt deras erfarenheter av given introduktion. Syftet med studien var att beskriva nyutbildade intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vara ny på en intensivvårdsavdelning samt belysa deras erfarenheter av given introduktion. Datamaterialet bestod av beskrivande berättelser som analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. I resultatet framkom tre kategorier; ”Från osäkerhet till ansvarskännande”, ”Stöd under introduktionen gav trygghet” och ”Brist på tid, uppföljning och kontinuitet av handledare under introduktionen upplevdes otryggt”. Deltagarna upplevde en osäkerhet i sin nya roll som IVA-sjuksköterska kopplat till bristande klinisk kunskap och erfarenhet. Stödet de fick under introduktionen av en checklista, kollegor, handledare och mentorer gav trygghet. Brist på tid för handledning samt bristande uppföljning och kontinuitet av handledare under introduktionen upplevdes otryggt och negativt för utvecklingen som novis. Konklusionen av resultatet var att IVA-sjuksköterskan upplevde en osäkerhet i början av sin anställning vid intensivvårdsavdelningen men med en stöttande i / Intensive care is the most advanced and resourcing care and demands great competence and level of knowledge on the intensive care nurse. Previous research shows newly trained nurses experiences of starting to work in an intensive care unit and their experiences of the introduction. While there is a lack of knowledge that describes newly trained ICU-nurses experiences of being new in an intensive care unit and their experiences of the given introduction. The aim of this study was to describe newly trained ICU-nurses experiences of being new in an intensive care unit and their experiences of the given introduction. The data consisted of descriptive stories that were analyzed according to qualitative content analysis with an inductive approach. The result shows three categories; "From uncertainty to a sense of responsibility", "Support during the introduction gave sense of security" and "Lack of time, follow-up and continuity of supervisors during the introduction was experienced uncertain”. The participants experienced an uncertainty in their new role as an ICU-nurse linked to a lack of clinical knowledge and experience. The support they received during the introduction of a checklist, colleagues, supervisors and mentors provided security. Lack of time for supervision and lack of follow-up and continuity of supervisors during the introduction was perceived as insecure and negative for the progress as a novice. The conclusion of the result was that the ICU-nurses experienced insecurity in the beginning but with a supportive introduction the feeling of being a novice nurse became a feeling of being an advanced beginner.

Bakgrund: Patienter inom intensivvård transporteras inom sjukhus för att genomgå exempelvis röntgenundersökningar och intensivvårdssjuksköterskor har ansvaret att förbereda och genomföra transporten tillsammans med kollegor. Intrahospital transport (IHT) är ett kritiskt moment för den instabila patienten. I samband med transporten måste patienten lämna den välutrustade och välbemannade intensivvårdsavdelningen och risken för allvarliga komplikationer ökar. En av intensivvårdssjuksköterskans kärnkompetenser är säker vård och det innebär att vårdskador ska förebyggas och åtgärdas. För att kunna förebygga och åtgärda vårdskador behöver intensivvårdssjuksköterskans strategier synliggöras. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors strategier för att genomföra patientsäkra intrahospitala transporter. Design: Kvalitativ med deskriptiv ansats. Metod: Den metod som använts är kritisk incidentteknik (CIT) och data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Metoden passar för att studera mänskliga beteenden som kan förenkla praktiska problem. Stor vikt lades vid utformning av syfte och precisering av de kritiska incidenter som samlades in. Dataanalysen innebar transkribering av intervjuerna och därefter sökande och sorterande av kritiska incidenter som svarade på syftet. Resultat: Huvudfynden i studien är till stor del kopplade till teamarbete, intensivvårdssjuksköterskans mentala förberedelser och kontroller av läkemedel och medicinteknisk utrustning. De kategorier som framkom var; teamarbete, förberedelser samt utveckla kompetens och dela kunskap. Konklusion: Trots att IHT beskrivs som det mest riskfyllda att göra med en patient inom intensivvård så saknas etablerade rutiner dels för hur intensivvårdssjuksköterskan ska lära sig IHT men också rutiner kring utförandet av IHT. Vi vet att vård också kan ge skador, som kostar patienter och närstående stort lidande samt samhället stora ekonomiska summor. Därför måste riskerna i vården synliggöras så att dessa kan förebyggas eller minimeras. Intensivvårdssjuksköterskor besitter tyst kunskap bland annat inom IHT och det behövs mer forskning inom detta för att skapa rutiner som säkerställer framtidens IHT.

Bakgrund: I slutet av år 2019 upptäcktes ett nytt coronavirus, SARS-CoV-2 och sedan dess har det spridit sig över världen och lett till COVID-19 pandemin. Detta har ställt höga krav på intensivvården och dess organisation, oerfaren personal har fått arbeta inom intensivvården för att möta upp det ökade patientflödet. Tidigare studier visar hur teamarbetet skall fungera och vad som krävs för att det ska fungera optimalt för att uppnå god patientsäkerhet. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av teamarbete under COVID-19 pandemi. Metod: Designen som valdes var en kvalitativ intervjustudie, Urvalet som användes var ett ändamålsenligt urval och åtta intensivvårdssjuksköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier framkom; En extraordinär och svår utmaning, Genom utmaningar utvecklas man som team och individ, Alla bidrar med sin kompetens för patientens bästa samt Nya relationer, funktioner och personer i teamet. I resultatet framkom det att intensivvårdssjuksköterskorna upplevt utmaningar och utvecklingar inom teamarbetet,o erfarna har fått en mer etablerad plats och nya rutiner har förbättrat teamarbetet. Första tiden var mycket påfrestande men utveckling har skett. Diskussion: Tidigare forskning visar på att teamarbetet har mycket utmaningar att övervinna för att fungera optimalt, men det finns tillvägagångssätt för att underlätta när läget väl är skarpt. Slutsats: Det finns möjligheter för att öka beredskapen genom utbildning, men ytterligare forskning om pandemins effekter på teamarbete är något som författarna anser vara av stor vikt.

Bakgrund: Svårt sjuka patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning lider ofta av smärta. Smärtbedömning är komplicerat inom intensivvården då patienterna ofta lider av kritisk sjukdom, är sederade och inte själva kan förmedla smärta. Intensivvårdssjuksköterskan kan använda sig av validerade smärtbedömningsinstrument såsom CPOT i sin smärtbedömning. Tidigare forskning visar att det finns hinder såsom bristande kunskap om smärtbedömning och instrumentet CPOT.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av smärtbedömning och av att använda CPOT hos intensivvårdspatienter.  Metod: Studien har en beskrivande design med kvalitativ induktiv ansats. Datainsamlingsmetoden var semistrukturerade intervjuer av tio intensivvårdssjuksköterskor på två intensivvårdsavdelningar i Mellansverige. Intervjuerna har analyserats med hjälp av innehållsanalys.  Huvudresultat: Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att smärtbedömning hos intensivvårdspatienter är en utmaning. Smärtbedömning sker framförallt utifrån klinisk blick och erfarenhet men det fanns en medvetenhet om att CPOT ger möjlighet till en mer strukturerad och objektiv smärtbedömning. Trots det användes instrumentet sällan och det fanns en osäkerhet i om CPOT alltid är tillförlitligt. Tydliga mål för smärta och att involvera fler yrkeskategorier i smärtbedömningen är förslag som framkom för möjlighet till en bättre implementering av instrumentet och som kan leda till ökad användning.  Slutsats: Svårigheter med smärtbedömning hos intensivvårdspatienter är ett tydligt problem. CPOT upplevdes inte alltid vara tillförlitligt och har begränsningar hos en stor grupp intensivvårdspatienter. En kombinerad smärtbedömning av intensivvårdssjuksköterskans erfarenhetsbaserade kunskap och CPOT skulle enligt denna studie kunna vara en gynnsam strategi för smärtbedömning av dessa patienter. / Background: Critically ill patients who are cared for in intensive care often suffer from pain. Pain assessment is complicated in intensive care as patients often suffer from critical illness, are sedated and cannot mediate pain themselves. The intensive care nurse can use validated pain assessment instruments such as CPOT in their pain assessment. Previous research shows that there are barriers such as lack of knowledge about pain assessment and the CPOT instrument. Aim: The aim of the study was to explore intensive care nurses' experiences of pain assessment and their use of CPOT on intensive care patients.  Method: The study has a descriptive design with a qualitative inductive approach. The data collection method was semi-structured interviews of ten intensive care nurses in two intensive care units in central Sweden. The interviews have been analyzed using content analysis.  Main results: Intensive care nurses found that pain assessment on intensive care patients is a challenge. Pain assessment is primarily based on clinical vision and experience, but there was an awareness that CPOT provides the opportunity for a more structured and objective pain assessment. Even so, the instrument was rarely used and there was an uncertainty whether CPOT is reliable or not. Clear goals for pain and involving more professional categories in pain assessment were suggestions that emerge for the possibility of a better implementation of the instrument and that can lead to increased use.  Conclusion: Difficulty with pain assessment of intensive care patients is a clear problem. CPOT was not always perceived to be reliable and has limitations in a large group of intensive care patients. A combined pain assessment of the intensive care nurse's experience-based knowledge and CPOT could, according to this study, be an favorable strategy for pain management of these patients.