Bakgrund: Sederade eller medvetslösa patienter kan inte verbalt kommunicera sin smärta. Smärta är svårt för sjukvårdspersonalen att bedöma om beteendebaserade smärtskattningsinstrument inte är implementerade. Forskning har visat att neurokirurgiska intensivvårdspatienter upplevt moderat till svår smärta under vårdtiden på intensivvårdsavdelningen och denna smärta har underbehandlats. Critical-Care Pain Observation Tool (CPOT) är ett smärtskattningsinstrument som nyligen validerats i Sverige för att kunna användas inom intensivvården på icke kommunikativa vuxna patienter, dock har neurokirurgiska intensivvårdspatienter exkluderats vid valideringen. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka intensivvårdssjuksköterskans uppfattning om CPOTs användbarhet inom neurokirurgisk intensivvård. Metod: Mixed-method enkätstudie. En implementering av ett beteendebaserat smärtskattningsinstrument. Resultat: Elva sjuksköterskor inom neurokirurgisk intensivvård deltog. Tio av elva sjuksköterskor ansåg det värt att implementera CPOT. Ingen av sjuksköterskorna använde något annat smärtskattningsinstrument än Visuell Analog Skala (VAS) vid studietillfället. I skattning på en skala från 0-10, om huruvida CPOT hjälpt sjuksköterskorna i deras bedömning och behandling av smärta, blev medianvärdet 5. Från de öppna frågorna identifierades sex kategorier: positivt, enkelt, bättre än VAS, utvärderingsmöjlighet, svårbedömt och okänsligt. Patienter i vila fick 0 – 5 CPOT poäng, med en median på 1. Vid nociceptiv procedur erhöll patienterna 0 – 7 poäng, med en median på 3. Maxpoängen i CPOT är 8. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskorna hade en positiv uppfattning av att använda CPOT inom neurokirurgisk intensivvård och de ansåg att CPOT är värt att implementera. CPOT gav högre poäng under nociceptiva procedurer än i vila. Klinisk betydelse: Studien kan leda till att CPOT implementeras. / Background: Sedated and unconscious patients cannot verbally communicate their pain. Pain assessment is difficult for health care professionals when behavioural pain assessment tools are not implemented. Science has shown that neurosurgical intensive care patients experienced moderate to severe pain during their stay in the intensive care unit and that this pain has been undertreated. Critical-Care Pain Observation Tool (CPOT) is a pain assessment tool recently validated in Sweden for use in the intensive care unit on uncommunicative adult patients, however, neurosurgical patients were excluded in the validation. Aim: The aim of this study was to investigate the critical care nurses perception of CPOT’s usefulness in neurosurgical intensive care. Method: Mixed-method questionnaire study. An implementation of a behavioral pain assessment tool. Result: Eleven nurses in a neurosurgical intensive care unit participated. Ten of the eleven nurses considered CPOT worth implementing. None of the nurses used any other pain assessment tool than Visual Analogic Scale (VAS) at the time of the study. Rating on a scale from 0-10, whether CPOT helped the nurses in their assessment and treatment of pain, the median score was 5. From the opened-ended question, six categories were identified: positive, simple, better than VAS, evaluation opportunity, difficult to assess and insensitive. Patients at rest scored 0-5 in CPOT, with a median of 1. In nociceptive procedures, the patients scored 0-7, with a median of 3. The maximum score in CPOT is 8. Conclusion: The critical care nurses had a positive attitude towards using CPOT in neurosurgical intensive care and they considered CPOT worth implementing. CPOT gave higher scores in nociceptive procedures than at rest. Clinical relevance: The study may result in the implementation of CPOT.

Bakgrund: För tidig eller för sen urträning från ventilator kan ge negativa konsekvenser för patienten, därför bör det identifieras när patientens tillstånd tillåter detta. Med anledning av det och att ansvaret för urträningen övergått mer från läkarna till sjuksköterskorna har det utvecklats hjälpmedel såsom evidensbaserade urträningsprotokoll. Dessa medför en mer samstämmig behandling och har också visat sig leda till kortare behandlingstid med ventilator. Olikheter i vårdpersonalens kunskap, utbildningsnivå, erfarenhet, ansvarsområden och hur organisationen ser ut påverkar hur urträningen genomförs.  Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors uppfattning om urträning från ventilator. Metod: En empirisk fokusgruppintervjustudie med kvalitativ och deskriptiv ansats genomfördes. Antal deltagare var sex intensivvårdssjuksköterskor. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkom tre huvudkategorier, Organisationen, Intensivvårdssjuksköterskan och Patienten samt fyra subkategorier, Rutiner, Samarbete, Kompetens och Omvårdnad. Slutsats: Det behövs en tydlig struktur i organisationen för att urträningsprocessen ska fungera tillfredsställande. Denna struktur kan skapas med rutiner, fungerande samarbete, tydlig kommunikation och hjälpmedel så som urträningsprotokoll. Urträningen för patienterna skulle underlättas, bli mer effektiv och leda till kortare behandlingstid. Klinisk betydelse: Studien kan bidra till diskussion om vilka förutsättningar som behövs för att bedriva en effektiv urträning utifrån god och säker evidensbaserad vård. Dessa förutsättningar kan bidra till ökad patientsäkerhet, kortare vårdtid och lägre vårdkostnader. / Background: Weaning onset should be initiated when the patient´s condition permits it, too early or late onset can have negative consequences for the patient. To help the nurse perform weaning, tools such as evidence-based weaning protocols have been developed and results in more consistent treatment shown to shortening duration of ventilator treatment. Differences between health profession, i.e. educational level, experience, responsibilities and organization structure, affect how the weaning is performed. Objective: To describe ICU nurses´ perception of ventilator weaning. Method: An empirical focus group study with a qualitative and descriptive approach was conducted. Six intensive care nurses were included. Data was analyzed using content analysis. Results: Three main categories were revealed, the Organization, the Intensive care nurse and the Patient along with four subcategories, Procedures, Collaboration, Competence and Nursing. Conclusion: For the weaning process to work satisfactorily a clear structure is needed. This can be created with routines, effective collaboration, clear communication and tools such as weaning protocols. For the patients weaning would be facilitated, become more efficient and shorten the duration of treatment. Clinical significance: The study may contribute to the discussion about the conditions needed to conduct effective weaning based on good and reliable evidence-based care. These conditions may contribute to increase patient safety, shorter hospital stay and lower health care costs.

Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskor upplever intensivvårdsavdelningen som en stressfylld arbetsplats. Patienterna är svårt sjuka och akuta situationer kan hastigt uppstå. Miljön är högteknologisk och har stundvis ett högt tempo. Tidigare stressforskning har visat att en ökad stressnivå har en negativ inverkan på hälsan. Stresshantering utgår ifrån problemfokuserade – eller känslofokuserade copingstrategier. Syfte: Att beskriva de faktorer som stressar intensivvårdssjuksköterskor, samt hur de upplever och hanterar denna stress. Metod: En kvalitativ ansats med fokusgruppsintervjuer. Fem intensivvårdssjuksköterskor deltog. Intervjun var ostrukturerad med två öppna frågor. Materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier och tio subkategorier framkom. Huvudkategorierna bestod av; Upplevda stressorer, Känslor och upplevelser av stress och Förmåga att hantera stress. Under intervjun framkom att stress framkallades under vissa arbetssituationer och i viss arbetsmiljö. Detta väckte känslor av frustration och maktlöshet hos intensivvårdssjuksköterskorna. Intensivvårdssjuksköterskorna använde en rad olika copingstrategier såsom till exempel att söka stöd samt planera och organisera sitt arbete, för att hantera stressfulla situationer. Slutsats: Det framkomna resultatet visade att intensivvårdssjuksköterskorna upplevde känslan av att varken räcka till eller kunna påverka sin arbetssituation. Detta ledde i sin tur till frustration och stress hos intensivvårdssjuksköterskorna. Trots detta fanns en hög nivå av trivsel. För att hantera den uppkomna stressen valde intensivvårdssjuksköterskorna att söka stöd hos varandra som den främsta copingstrategin Klinisk betydelse: Framkommen kunskap ur denna uppsats kan vara av betydelse för yrkesverksamma intensivvårdssjuksköterskor och deras arbetsmiljö. Även chefer kan ha användning av denna kunskap för att kunna organisera och ge intensivvårdssjuksköterskor stöd. / Background: Intensive care nurses perceive the Intensive Care Unit (ICU) as a stressful workplace. Patients are critically ill and emergency situations can occur quickly. The environment is high-tech and occasionally a high tempo. Previous stress research has shown that increased levels of stress have a negative impact on health. Stress management is based on problem-focused - or emotion-focused coping strategies. The Aim: To describe the factors that stress critical care nurses, and how they experience and cope with this stress. Method: A qualitative approach with focus group interviews. Five critical care nurses participated. The interview was unstructured with two open questions. The material was analyzed using qualitative content analysis. Results: Three main categories and ten subcategories emerged. The main categories consisted of: Perceived stressors, feelings and experiences of stress and ability to handle stress. During the interview revealed that stress was induced in certain work situations and in particular working environment. This caused feelings of frustration and powerlessness in ICU nurses. Critical care nurses used a variety of coping strategies such as seeking support and plan and organize their work, to cope with stressful situations. Conclusion: It originated results showed that intensive care nurses experienced the feeling of not enough or able to influence their work situation. This in turn led to frustration and stress among critical care nurses. Although this was a high level of comfort. To cope with the present stress chose critical care nurses to seek support from each other as the primary coping strategy Clinical significance: Arrived knowledge from this study may be important for professional’s intensive care nurses and their work environment. Although managers could use this knowledge to organize and provide critical care nurses support.

Bakgrund: Våld beskrivs som såväl fysiskt som verbalt våld men även som hot om våld. Det finns ingen entydig definition utan det är en individuell upplevelse. Vårdsektorn är en av de mest utsatta arbetsplatserna för våld och patienten är oftast den som utför våldshandlingen. Det finns flera orsaker till att patienter kan bli våldsamma. Det finns ett mörkertal i rapporteringen av våldshändelser. Att bli utsatt för våld medför flertalet negativa konsekvenser. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdsjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av våld och hot om våld från patienter. Metod: Studien är av kvalitativ metod med deskriptiv ansats. Studien är utförd som en empirisk studie med en fokusgruppsintervju av fem verksamma intensivvårdssjuksköterskor. Resultat: Resultatet utmynnade i fem kategorier; olika former av våld, hotfull miljö, att utföra omvårdnad när en patient är våldsam, strategier och rapportering. Slutsats: Det gick inte att utföra omvårdnad på samma sätt när en patient var våldsam eller hotfull. Detta på grund av att intensivvårdssjuksköterskans egen säkerhet kom i första hand och att patienten inte alltid ville medverka till vård. Avvikelserapportering skrevs sällan eftersom våld från patienter ofta ansågs vara oavsiktligt. Klinisk betydelse: Resultatet av denna studie ger en ökad förståelse för intensivvårdssjuksköterskors arbetsmiljö när våld förekommer och hur det påverkar omvårdnaden av patienten. / Background: Violence is described as both physical and verbal abuse and also as threat of violence. The definition of violence varies and the perception of violence is individual. The health care sector is one of the most vulnerable to workplace violence and the patient is most often the perpetrator. There are several reasons why patients may become violent. The number of incidence is under reported. The consequences of exposure to violence are manifold. Aim: The aim of this study was to describe intensive care nurses' experiences and perceptions of violence and threats of violence from patients. Method: The study uses a qualitative methodology with a descriptive approach. The study is designed as an empirical study with a focus group interview of five intensive care nurses. Results: The analysis resulted in five categories: different forms of violence, a threatening environment, applying nursing care when a patient is violent, strategies and reporting. Conclusion: It was not possible to apply nursing care in the same way when the patient was being violent or threatening. That was because the nurse’s own safety came first and that the patient was unwilling to accept treatment. Written reports are uncommon because violence from patients was often considered to be unintentional. Clinical significance: The results of this study contribute to a greater understanding of the working environment of intensive care nurses.

Bakgrund: I slutet av 2019 spreds sjukdomen Covid-19 och i mars 2020 deklarerades det som en pandemi. Sjukdomen resulterade i en stor mängd intensivvårdskrävande patienter vilket krävde stora resurser från hälso- och sjukvården. Historiskt har omfattande epidemier under 1900-talet påverkat vården på liknande sätt och sjuksköterskor som har arbetat under dessa har upplevt en stor arbetsbelastning vilket påverkat deras mående. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att arbeta med intensivvårdskrävande patienter drabbade av Covid-19 under år 2020. Metod: Intensivvårdssjuksköterskor från tre intensivvårdsavdelningar i Mellansverige intervjuades i fokusgrupper angående deras upplevelser av att vårda patienter med Covid-19. Intervjuerna transkriberades och analyserades enligt Krueger och Caseys (2015) konstant jämförande metod. Resultat: Resultatet sammanställdes till 5 kategorier och 15 koder. Kategorierna var Personliga uppfattningar, Pandemins påverkan på vården, Relationen med patient och närstående, Arbetsgivarens hantering och Yrkets framtid. Konklusion: Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde en ansträngd arbetssituation, där stress och utmaningar av att arbeta i skyddsutrustning var utmärkande. Arbetsbelastningen upplevdes leda till en hotad patientsäkerhet. Sjuksköterskorna upplevde en bristfällig beredskap inom organisationen. De saknade konkret klinisk information samt stöd från arbetsgivaren. För- och nackdelar av att inte ha närstående närvarande på avdelningen diskuterades och slutligen uttryckte sjuksköterskorna en oro inför framtiden. / Background: At the end of 2019, Covid-19 disease took spread and in March 2020 it was declared as a pandemic. The disease claimed large resources from the health care system. Epidemics during the 20th century have affected the health care system in a similar way and nurses working during these conditions have experienced a great workload, which affected their well-being. Aim: To describe the Critical Care Nurses [CCN] experiences working with patients suffering from Covid-19 during the year of 2020. Method: CCN from three critical care units in Sweden were interviewed in focusgroups regarding their experiences of caring for patients with Covid-19. The interviews were transcribed and analyzed according to Krueger and Casey's (2015) constant comparative method. Results: The results were compiled into 5 categories and 15 codes. The categories were Personal perceptions, The pandemic's impact on care, The relationship with the patient and their relatives, The management by the employer and The future for the profession. Conclusion: CCNs experienced a strained working situation, where stress and challenges of working in protective gear were characteristic. This led to a perceived endangered patient safety. The nurses experienced a lack of preparedness within the organization, they lacked information and support from their employer. Impacts of not having the patient's relatives present were discussed and finally the nurses expressed concern about the future.

SAMMANFATTNING (Svensk)  Titel: Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av överrapportering Fakultet: Hälsa, natur – och teknikvetenskap Kurs: Examensarbete – omvårdnad, 15 HP Författare: Josefin Axelsson & Mathilda Blomberg Handledare: Anders Sidenblad Examinerande lärare: Cecilia Olsson Examinator: Jan Nilsson Sidor: 24 Datum för examination: 2022-06-20 Svenska nyckelord: Intensivvårdssjuksköterskor, Erfarenheter, Överrapportering, Intensivvårdsavdelning Introduktion: Intensivvårdssjuksköterskors profession kännetecknas av arbete inom avancerad vård och i en högteknologisk miljö kombinerat med komplex omvårdnad vilket ställer höga krav på intensivvårdssjuksköterskors kompetens. Intensivvårdssjuksköterskor har ansvaret att både ge och ta emot överrapporteringar avseende patientens tillstånd och är ett moment som om det brister kan äventyra patientsäkerheten. Syfte: Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av överrapportering inom slutenvården. Metod: Kvalitativ litteraturstudie, där åtta artiklar inkluderades och analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Intensivvårdssjuksköterskorna erfarenheter resulterade i kategorin: Faktorer som påverkar överrapportering och tre underkategorier: Förberedelser och metoder, Kommunikationsverktyg och struktur, Att bemöta och att bli bemött. Konklusion: Överrapportering är komplex arbetsuppgift och det finns faktorer vid överrapportering som påverkar kvaliteten av rapporten. Kommunikationsverktyg och hur vårdpersonal uppträder mot varandra kan minska att patientinformation missas och risk för vårdskada blir lägre. Utbildning, klinisk träning och utvärdering av modeller för överrapportering kan öka patientsäkerheten. / ABSTRACT (English)  Title: Intensive care nurses' experiences of handover Faculty: Health, Science and Technology Course: Degree project – nursing, 15 ECTS Authors: Josefin Axelsson & Mathilda Blomberg Supervisor: Anders Sidenblad Examiner: Cecilia Olsson Examiner: Jan Nilsson Pages: 24 Date for the examination: 2022-06-20 Key words: Intensive care nurses, Experiences, Handover, Intensive care units Introduction: The profession of intensive care is characterized by work in advanced care and in a high-tech environment combined with complex nursing, wich places high demands on the competence of intensive care nurses. Intensive care nurses are responsible for both giving and receiving handover regarding the patients condition and are a moment that, if there are shortcomings, can jeopardize patient safety. Aim: Intensive care nurses' experiences of handover in inpatient care. Method: Qualitative literature study, where eight articles were included and analyzed with manifest content analysis. Results: The intensive care nurses experiences resulted in the category: Factors that affect handover and three subcategories: Preparations and methods, Communication tools and structure, To interact. Conclusion: Handover is a complex task and there are factors in handover that affect the quality of the report. Communication tools and how care staff behave towards each other can reduce that patient information is missed and the risk of care injury is lover. Education, clinical training and evaluation of models for handover can increase patient safety.

Bakgrund: Vården som helhet fick ändras om under våren 2020 när COVID-19 pandemin drabbade hela världen. Intensivvårdssjuksköterskor runt om i världen fick ändrade arbetsförhållanden och de ställdes inför stora utmaningar. Många patienter blev svårt sjuka och krävde intensivvård. Det nya viruset gick inte att behandla vilket ledde till stora dödssiffror.  Syfte: Syftet är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med COVID-19 under pandemins första våg. Metod: Kvalitativ systematisk metod med induktiv ansats utifrån Bettany-Saltikovs och McSherrys (2016). Resultat: Analysen resulterade i en huvudkategori och fem kategorier. Den övergripande huvudkategorin som framkom var “Att som IVA-sjuksköterska stå öga mot öga med COVID-19” där varierande erfarenheter hos IVA-sjuksköterskorna tydliggjordes. Under huvudkategorin framkom i sin tur fem kategorier “Rädsla för hotet mot den egna hälsan”, “Känslomässigt kaos när det okända blir verklighet”, “Att hantera en främmande situation”, “Hinder i vårdandet under första vågen” och “Att kunna upprätthålla god vård trots svåra omständigheter”. Slutsats:  Genom att beskriva Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter under första vågen av COVID-19 kan det bidra till en ökad förståelse och fördjupa kunskapen kring den komplexa situation som pandemin innebar.

Bakgrund: Palliativ vård är i grunden ett förhållningssätt i vården av patienter där sjukdomen inte längre anses möjlig att bota. Den är utformad för att möta patienterna och de närståendes behov i livets slut både fysiskt, psykiskt och socialt. Vården inriktas på att lindra symtom och smärta hos patienterna. Vården bör vara individuellt anpassad och personcentrerad. Syftet: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter att vårda i livets slut på en intensivvårdsavdelning. Metod: Strukturerad litteraturstudie, induktiv kvalitativ ansats. Totalt 21 artiklar inkluderades efter kvalitetsgranskning och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet presenteras de tre teman som framkom med totalt sex underteman. De teman som presenteras är omsorgsfullt omhändertagande, vårdande samtal samt tuffa situationer. Omsorgsfullt omhändertagande handlar om erfarenheter av integritet, delaktigtighet, plats för avsked, olika religiösa och andliga erfarenheter samt värdighet. Vårdande samtal handlar om erfarenheter av kommunikation, relationer, känslomässig påverkan, omvårdnad samt utbildning. Tuffa situationer handlar om erfarenheter av frustration, avsaknad av medbestämmande, tvetydigheter och motsägelser. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskor gör sitt bästa för att tillgodose en lugn och värdig miljö att ta farväl i. Vård vid livets slut bygger på kommunikation mellan intensivvårdssjuksköterskor, patienter, närstående samt övrig personal. / Background: Palliative care is basically an approach in the care of patients where the disease is no longer considered possible to cure. It is designed to meet the needs of patients and loved ones at the end of life, both physically, mentally and socially. Care is focused on relieving symptoms and pain in patients. Care should be individually tailored and person-centered. The purpose: To describe the intensive care nurse's experiences of caring at the end of life in an intensive care unit. Method: Structured literature study, inductive qualitative approach. A total of 21 articles were included after quality review and analyzed with qualitative content analysis. Results: The result presents the three themes that emerged with a total of six sub-themes. The themes presented are careful care, caring conversations and tough situations. Careful care is about experiences, integrity, participation, a place for parting, various religious and spiritual experiences, and dignity. Nursing conversations are about experiences of communication, relationships, emotional impact, nursing and education. Tough situations are about experiences of frustration, lack of co-determination, ambiguities and contradictions. Conclusion: Intensive care nurses do their best to provide a calm and dignified environment to say goodbye to. End-of-life care is based on communication between intensive care nurses, patients, relatives and other staff.

Background: Organ donation is crucial for the survival of many patients that are waiting for a transplant. Considering that the need for organs is often greater than the supply, it is important that the intensive care providers identify and diagnose potential donors. The intensive care nurse has a central role in the donation process. Caring for a potential donor involves respecting the donor's will and preserving the dignity that the body possesses. It is of great importance that the intensive care nurse feels familiar with the donation process and feels secure in their professional role.  Purpose: The purpose of this study was to describe the nurses' experiences of caring for a potential organ donor in an intensive care unit.  Method: A literature review with a qualitative approach is conducted. 13 scientific articles from two different databases were reviewed and analyzed. The data was analyzed according to Bettany-Saltikov and McSherry's (2016) model in nine steps.  Results: The results show that caring for a potential organ donor can result in experiences of emotional stress. Emotions such as sadness, anxiety, stress, fear, anger and hopelessness arise in connection with caring for a potential organ donor. Trusting the diagnosis brain death was very difficult for the intensive care nurses, this made the work more difficult and ethically challenging. In addition, interprofessional collaboration and training around (donation after brain death) DBD were essential in care. Although the donation process could be experienced as emotionally stressful, the intensive care nurse can experience feelings of meaning.  Conclusion: From the results of this study it can be concluded that the donation process is perceived as complex. The intensive care nurses describe the donation process as a stressful task that challenges their professional role and competence. Despite care in this capacity being characterized by emotional and existential challenges, the nurses care for the donor's body and preserve its dignity.

Introduktion: Antalet interhospitala transporter med intuberad patient eller där intubationsberedskap krävs ökar i Sverige och internationellt. Detta betyder att specialistsjuksköterskan i större grad kommer att få ansvara för dessa transporter. Studier visar att specialistsjuksköterskan kan uppleva sig utelämnad, tappa kontrollen, jobba i en ovan miljö och även känna en känsla av oro. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av betydelsefulla strategier för en patientsäker interhospital transport med intuberad patient eller där intubationsberedskap krävs. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ ansats där tolv semistrukturerade intervjuer med retrospektiv ansats genomfördes. Intervjuerna transkriberades ordagrant och data analyserades enligt Critical Incident Technique. Resultat: Fem slutkategorier med övergripande strategier för en säker interhospital transport identifierades: att kontrollera och behärska utrustningen samt de läkemedel som används, att förbereda sig genom att bilda sig en uppfattning och identifiera risker och problem i förväg, att stabilisera patienten och optimera förutsättningarna innan avfärd för en säker transport, att ha en plan för oförutsedda händelser och att vara vaksam på förändringar under transporten samt att inse sina begränsningar och begära förstärkning. Slutsats: Det finns flera viktiga strategier som bidrar till en ökad patientsäkerhet under interhospitala transporter, bland annat noggrann förberedelse och planering. Dessa strategier bidrar med kunskap och lärdomar till verksamma specialistsjuksköterskor och ger mindre erfarna specialistsjuksköterskor en viktig grund att stå på. Studiens mycket konkreta och praktiska strategier kan användas som en grund när rutiner och checklistor till interhospitala transporter tas fram.