I samband med den statliga donationsutredningen förväntades en lagreform som skulle öka donationsfrekvensen. En sådan reform uteblev dock och det finns anledning att ifrågasätta varför det blev på det sättet. Arbetets syfte har varit att ta reda på orsaken till den uteblivna lagreformen i donationsfrågor efter donationsutredningens slut, samt att uppmärksamma de ändringar som trots allt har införlivats. För att kunna besvara frågeställningarna har den rättsdogmatiska metoden använts, med rättskälleläran som grund, för att fastställa gällande rätt före och efter den statliga utredningen om organdonationer. Utredningen visar att efter att utredningsbetänkandet och de dithörande remissvaren hade analyserats kunde det konstateras att lagförslagen inte kunde införas på grund av oförenlighet med grundlagen. Vissa av donationsutredningens förslag har dock ändå införlivats och beslut om en ny förordning gällande donationsregistret har fattats.

<p>Antalet donationer räcker inte för att fylla behovet för de</p><p>patienter som väntar på nya organ, vilket leder till att</p><p>människor årligen dör i väntan på organ. Det är viktigt att</p><p>potentiella organdonatorer identifieras och uppmärksammas av sjuksköterskan samt att deras inställning till donation efterfrågas. Sjuksköterskan har ett ansvar i att vårda den potentiella donatorn samt dess närstående. Studiens syfte var att belysa sjuksköterskans betydelse för närstående i samband med organdonation. Resultatet bygger på en analys av 14 vetenskapliga artiklar och visar att sjuksköterskans kunskap om donationsprocessen är av betydelse. Många sjuksköterskor anser sig ha för lite kunskap i ämnet och</p><p>efterfrågar mer utbildning i sjuksköterskeutbildningen samt fortlöpande på arbetsplatsen. Även sjuksköterskans</p><p>bemötande av den potentiella donatorn och dess närstående är betydelsefullt. Eftersom sjuksköterskans bemötande kan vara avgörande för närståendes beslut och välbefinnande ska bemötandet ske på ett respektfullt och medmänskligt sätt. Resultatet visar även att det är av betydelse när och hur sjuksköterskan informerar närstående om donationsprocessen. Information bör ges i ett tidigt skede och upprepas i små portioner. Det är viktigt att närstående inte känner tidspress på att få fram ett snabbt beslut samt att de förstår att donatorn är död. Då potentiella donatorer kan finnas på andra vårdavdelningar än intensivvården, efterfrågas mer forskning om allmänsjuksköterskans syn på donation.</p>

Antalet donationer räcker inte för att fylla behovet för de patienter som väntar på nya organ, vilket leder till att människor årligen dör i väntan på organ. Det är viktigt att potentiella organdonatorer identifieras och uppmärksammas av sjuksköterskan samt att deras inställning till donation efterfrågas. Sjuksköterskan har ett ansvar i att vårda den potentiella donatorn samt dess närstående. Studiens syfte var att belysa sjuksköterskans betydelse för närstående i samband med organdonation. Resultatet bygger på en analys av 14 vetenskapliga artiklar och visar att sjuksköterskans kunskap om donationsprocessen är av betydelse. Många sjuksköterskor anser sig ha för lite kunskap i ämnet och efterfrågar mer utbildning i sjuksköterskeutbildningen samt fortlöpande på arbetsplatsen. Även sjuksköterskans bemötande av den potentiella donatorn och dess närstående är betydelsefullt. Eftersom sjuksköterskans bemötande kan vara avgörande för närståendes beslut och välbefinnande ska bemötandet ske på ett respektfullt och medmänskligt sätt. Resultatet visar även att det är av betydelse när och hur sjuksköterskan informerar närstående om donationsprocessen. Information bör ges i ett tidigt skede och upprepas i små portioner. Det är viktigt att närstående inte känner tidspress på att få fram ett snabbt beslut samt att de förstår att donatorn är död. Då potentiella donatorer kan finnas på andra vårdavdelningar än intensivvården, efterfrågas mer forskning om allmänsjuksköterskans syn på donation.

SAMMANFATTNING: Bakgrund: I Sverige råder det bristpå organ. Fler möjliga donatorer inom intensivvården kan fångas upp omsjuksköterskor har mer kunskap, rutiner och bättre arbetsfördelning. Det är enutmaning för sjuksköterskor att närma sig den sörjande familjen och fråga omsamtycke. Detta kräver kunskap i kommunikation vid mellanmänskliga möten. Syfte: Att beskrivasjuksköterskors upplevelser av och attityder till organdonation. Metod: En systematisklitteraturstudie där 14 artiklar inkluderades varav 7 kvalitativa och 7 kvantitativa.Artiklarna har granskats utifrån Willman, Stoltz och Bahtsevanis mall.Databaserna Cinahl och PubMed har använts för artikelsökning. Artiklarna äretiskt godkända. Resultat: Resultatet har analyseratsenligt Lundman &amp; Graneheim. Fem kategorier framkom; attityd, känslor tilldonatorn och familjen, kunskap och erfarenhet, dödsbegreppet samtcopingstrategier. Resultatet visar att organdonationsprocessen är en utmaningför involverade sjuksköterskor. Både positiva och negativa attityder samtupplevelser har beskrivits. Slutsats: Det är viktigt attsjuksköterskor har god kommunikationsförmåga och god kunskap för att kunnautveckla en trygg omvårdnadssituation. Positiva och negativa attityder spelarroll i hur sjuksköterskor vågar närma sig familjer om samtycke till donation.Ju mer kunskap och erfarenhet sjuksköterskan har ju lättare är det att delta idonationsprocessen. Nyckelord: Organdonation, attityd,upplevelse, kommunikation.

Bakgrund och problemformulering Forskning rörande perioperativa sjuksköterskors uppfattningar av att delta i organdonationsprocessen är ganska begränsad. De flesta studier är internationella och det kan vara svårt att applicera till svenska förhållanden. Studier som gjorts särskiljer inte perioperativ personal som grupp. Därmed blir det svårt att identifiera de olika personalkategoriernas uppfattningar från varandra. Syfte Studiens syfte är att kartlägga anestesisjuksköterskors uppfattningar av att delta i organdonationsprocessen från avlidna patienter. Metod Författarna har valt att göra en kvalitativ studie. Författarna intervjuade sex anestesisjuksköterskor på tre olika sjukhus, på olika sjukhusnivåer. Datainsamlingen har skett med öppna intervjuer som skrivits ut ordagrant och sedan analyserats med fenomenografi utifrån Alexanderssons modell. Resultat Resultatet presenteras i tre beskrivningskategorier. Uppfattningar i relation till professionen, uppfattningar i relation till ingående organdonationsteam och uppfattningar i relation till existentiella perspektiv. Diskussion Resultatet visar att anestesisjuksköterskan vill göra det lilla extra under operationen av respekt för donatorn men även för mottagarna av de olika organen. Anestesisjuksköterskan är av uppfattningen att det gästande uttagsteamet är lätt att samarbeta med, att de gärna informerar och berättar och att en positiv utveckling i samarbetet har skett över tid. Vid avstängning av ventilatorn under en organdonation upplever de att de tappar sin roll i teamet och att de som anestesisjuksköterskor inte har en tydlig funktion. Samtidigt vill de vara med hela vägen tills operationen är färdig. Stöd och support från sin egen organisation efter en organdonation uppfattas som bristfällig. De samtalar ibland sinsemellan i det team som varit engagerade i ingreppet ofta i samband med att operationssalen iordningställs efteråt. Någon organiserad debriefing inom organisationen verkar inte finnas.

Syfte: Undersökningar visar på ett gap mellan personer som anser sig vara positivt inställda till organdonation och de som faktiskt anmäler sig till donationsregistret. Pågrund av detta är det relevant att undersöka hur organisationen Mer organdonation arbetar för att få fler positiva att också ta tiden till att anmäla sig till donationsregistret. Studiens frågeställning är följande: Vilka kommunikativa strategier använder sig Merorgandonation av? Material och metod: Materialet som ligger för grund till analysen består främst av tre affischer från kampanjen #VadVäntarDuPå, samt MOD:s hemsida. De teoretiska perspektiv som kommer anläggas på studien är främst kampanjstrategier. Vid analysen av materialet kommer kritisk retorikanalys att användas. Huvudresultat: Den kritiska retorikanalysen visade på att den främsta strategin som används är den då personliga berättelser används för att ge budskapet styrka. Det är ett resultat som är i linje med de resultat tidigare forskning visat på.

Bakgrund: Behovet av organ är större än antalet utförda transplantationer i Sverige.  Att som anhörig få beskedet om ett plötsligt dödsfall kan vara en utlösande faktor till att hamna i kris. Sjuksköterskor ställs då inför det etiska dilemmat att eventuellt behöva lyfta frågan om organdonation till de anhöriga, men framförallt att bemöta dem på ett värdigt och respektfullt sätt. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta anhöriga vid dödsfall där organdonation är möjlig. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes med hjälp av sammanställd forskning om sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta anhöriga till en potentiell organdonator. Resultatet grundas på total sju vetenskapliga artiklar var av fyra kvalitativa respektive tre kvantitativa. Resultat: I resultatet framkom olika aspekter på sjuksköterskors erfarenheter om bemötandet av anhöriga till en potentiell organdonator. Resultatet sammanfattades i fyra kategorier; ”Organdonationsprocessen kan orsaka lidande”, ”Att kommunicera om organdonation”, ”Sjuksköterskans förhållningssätt” och ”Kunskap om organdonation”. Slutsats: Litteraturstudien resulterade i en djupare insikt i hur sjuksköterskors empati, erfarenheter och kunskaper påverkar hans eller hennes sätt att bemöta anhöriga. Att som sjuksköterska behöva bemöta och framförallt våga möta anhöriga i denna krissituation kan generera lidande.

Bakgrund: I Sverige väntar för närvarande ca 800 personer på att få transplanteras med ett, eller flera organ. För dessa svårt sjuka människor är organtransplantation sista utvägen. En organdonation är en ovanlig företeelse och det behövs mer kunskap om olika aspekter av omvårdnad vid organdonation. Det finns ganska mycket forskning kring sjuksköterskors upplevelser i samband med organdonation. De flesta studier har emellertid fokuserat på intensivvårdssjuksköterskor, så det saknas kunskap om anestesisjuksköterskors upplevelser av organdonation. Syfte: Syftet var att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelser i samband med organuttagsoperationer från avlidna donatorer. Metod: Studien hade en kvalitativ design där data samlades in med hjälp av intervjuer som analyserades med innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att de intervjuade anestesisjuksköterskorna såg en uttagsoperation som en del i det dagliga arbetet. Det var en arbetsuppgift bland andra, och den utfördes på ett professionellt och värdigt sätt. Det framkom också en enighet om att det trots allt förekom utmaningar i processen. Slutsats: För anestesisjuksköterskorna i detta arbete, så upplevdes inte en uttagsoperation som något speciellt. Men det krävs fler studier som enbart handlar om anestesisjuksköterskors upplevelser i samband med organdonation. Och då helst i en annan kontext, för att på det viset kunna finna mer generaliserbara utvecklingsområden.

<p>Sverige har sedan 1988 fastställt döden genom hjärnrelaterade dödskriterier, vilket gör det möjligt att ta tillvara organ för transplantation. Den enskilda individen har självbestämmanderätt när det gäller att donera sina organ och kan under sin levnadstid registrera sitt ställningstagande. Många etiska konflikter råder runt donationsfrågan - vad är rätt och vad är fel? Vilket beslut skall man som anhörig fatta när man oväntat hamnat i en traumatisk situation där en närstående avlidit och visar sig kunna vara en potentiell donator? Studiens syfte var att kartlägga faktorer som påverkar anhörigas beslut för eller emot organdonation, vid närståendes död. Metoden som har använts är litteraturstudie, där tio vetenskapliga artiklar ingår. Artiklarna har kvalitetsgranskats av båda författarna, för att kunna sovra fram det material som svarar på studiens syfte. Resultatet visar att om den avlidnes vilja är känd är det i stort sett avgörande för de anhörigas beslut. Även kommunikation är av stor betydelse och visar tydligt att sjuksköterskans bemötande spelar en viktig roll, och hur hennes omvårdnad kring den avlidne och de närstående kan bli avgörande för deras beslut i donationsfrågan.</p>

Bakgrund: Inom intensivvården bedrivs den mest avancerade vården för att rädda liv på de allra sjukaste eller mest skadade patienterna. Men ibland är det inte möjligt och en patient konstateras hjärndöd, vilket då kan leda till att den avlidnes organ kan användas för donation. Intensivvårdssjuksköterskans uppgift blir då att hålla  donatorns organ i donationsskick och samtidigt bemöta dennes anhöriga på ett bra sätt. Syfte: Att belysa viktiga aspekter för intensivvårdssjuksköterskor i bemötandet av anhöriga till hjärndöda patienter aktuella för organdonation. Metod: En systematisk litteraturstudie där resultatet bygger på 14 kvalitativa, vetenskapliga artiklar. Resultat: Analysarbetet utmynnade i fem huvudkategorier: Betydelsen av information för de anhörigas förståelse, Vikten av att ge de anhöriga tid, Respekt för familjens beslut, Omsorg om familjen, samt Att hjälpa anhöriga hitta mening i en meningslös situation. Resultatet visade flera centrala aspekter i bemötandet såsom att tydlig information om dödsorsaken och hjärndöd-begreppet till närstående var av yttersta vikt. Att förfrågan om organdonation inte bör ställas samtidigt som dödsbeskedet ges. Att vårdpersonalen inte ville påverka de anhörigas beslut gällande organdonation utan respektera deras val. Att ta hand om de anhöriga hade hög prioritet och att donera organ kunde göra att ett dödsfall inte kändes helt meningslöst.  Slutsats: Att öka förståelsen för anhörigas situation är viktigt när det kommer till organdonation. Genom att stärka intensivvårdssjuksköterskans professionella roll i bemötandet av anhöriga till hjärndöda patienter kan chanserna för ett positivt svar på frågan om organdonation öka, vilket skulle rädda många liv. / Background: In the intensive care unit the most advanced care is preformed to save the lives of the sickest or most hurt patients. However sometimes it is not possible to save the patient’s life and he or she is declared braindead. When this happens organ donation is possible. Then the intensive care nurses task is to keep the organs in donation condition and at the same time care for the relatives of the donorpatient. Aim: To describe important aspects for intensivecare nurses in the care of relatives to braindead patients in question for organdonation. Method: A systematic literature review, based on 14 qualitative articles. Results: Following the analysis, five major categories were identified: the importance of information for the relatives understanding, the importance of giving the relatives time, respect for the family’s decision, care for the family and helping the family to finding meaning in a meaningless situation. The result shows that it is important to give the relatives clear information about cause of death and about the concept of braindeath. The question about organdonation shall not be asked at the same time as the death is announced. The nursing staff did not want to influence the decision the relative’s made about organdonation and they would respect the relatives decision nomatter what they decided. The care for the relatives has a high priority in these situations and to donate the organs could make the death not appear totally meaningless. Conclusion: It is important to increase the understanding of the relative’s situation in the organdonation process. If the professional role of the intensive care nurse in interaction with the relatives, is strenghten, it could increase the chances for a positive response about the donation of the patient’s organs and save many lives.