Bakgrund: Behovet av organ är större än antalet utförda transplantationer i Sverige.  Att som anhörig få beskedet om ett plötsligt dödsfall kan vara en utlösande faktor till att hamna i kris. Sjuksköterskor ställs då inför det etiska dilemmat att eventuellt behöva lyfta frågan om organdonation till de anhöriga, men framförallt att bemöta dem på ett värdigt och respektfullt sätt. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta anhöriga vid dödsfall där organdonation är möjlig. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes med hjälp av sammanställd forskning om sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta anhöriga till en potentiell organdonator. Resultatet grundas på total sju vetenskapliga artiklar var av fyra kvalitativa respektive tre kvantitativa. Resultat: I resultatet framkom olika aspekter på sjuksköterskors erfarenheter om bemötandet av anhöriga till en potentiell organdonator. Resultatet sammanfattades i fyra kategorier; ”Organdonationsprocessen kan orsaka lidande”, ”Att kommunicera om organdonation”, ”Sjuksköterskans förhållningssätt” och ”Kunskap om organdonation”. Slutsats: Litteraturstudien resulterade i en djupare insikt i hur sjuksköterskors empati, erfarenheter och kunskaper påverkar hans eller hennes sätt att bemöta anhöriga. Att som sjuksköterska behöva bemöta och framförallt våga möta anhöriga i denna krissituation kan generera lidande.

Bakgrund: Inom intensivvården bedrivs den mest avancerade vården för att rädda liv på de allra sjukaste eller mest skadade patienterna. Men ibland är det inte möjligt och en patient konstateras hjärndöd, vilket då kan leda till att den avlidnes organ kan användas för donation. Intensivvårdssjuksköterskans uppgift blir då att hålla  donatorns organ i donationsskick och samtidigt bemöta dennes anhöriga på ett bra sätt. Syfte: Att belysa viktiga aspekter för intensivvårdssjuksköterskor i bemötandet av anhöriga till hjärndöda patienter aktuella för organdonation. Metod: En systematisk litteraturstudie där resultatet bygger på 14 kvalitativa, vetenskapliga artiklar. Resultat: Analysarbetet utmynnade i fem huvudkategorier: Betydelsen av information för de anhörigas förståelse, Vikten av att ge de anhöriga tid, Respekt för familjens beslut, Omsorg om familjen, samt Att hjälpa anhöriga hitta mening i en meningslös situation. Resultatet visade flera centrala aspekter i bemötandet såsom att tydlig information om dödsorsaken och hjärndöd-begreppet till närstående var av yttersta vikt. Att förfrågan om organdonation inte bör ställas samtidigt som dödsbeskedet ges. Att vårdpersonalen inte ville påverka de anhörigas beslut gällande organdonation utan respektera deras val. Att ta hand om de anhöriga hade hög prioritet och att donera organ kunde göra att ett dödsfall inte kändes helt meningslöst.  Slutsats: Att öka förståelsen för anhörigas situation är viktigt när det kommer till organdonation. Genom att stärka intensivvårdssjuksköterskans professionella roll i bemötandet av anhöriga till hjärndöda patienter kan chanserna för ett positivt svar på frågan om organdonation öka, vilket skulle rädda många liv. / Background: In the intensive care unit the most advanced care is preformed to save the lives of the sickest or most hurt patients. However sometimes it is not possible to save the patient’s life and he or she is declared braindead. When this happens organ donation is possible. Then the intensive care nurses task is to keep the organs in donation condition and at the same time care for the relatives of the donorpatient. Aim: To describe important aspects for intensivecare nurses in the care of relatives to braindead patients in question for organdonation. Method: A systematic literature review, based on 14 qualitative articles. Results: Following the analysis, five major categories were identified: the importance of information for the relatives understanding, the importance of giving the relatives time, respect for the family’s decision, care for the family and helping the family to finding meaning in a meaningless situation. The result shows that it is important to give the relatives clear information about cause of death and about the concept of braindeath. The question about organdonation shall not be asked at the same time as the death is announced. The nursing staff did not want to influence the decision the relative’s made about organdonation and they would respect the relatives decision nomatter what they decided. The care for the relatives has a high priority in these situations and to donate the organs could make the death not appear totally meaningless. Conclusion: It is important to increase the understanding of the relative’s situation in the organdonation process. If the professional role of the intensive care nurse in interaction with the relatives, is strenghten, it could increase the chances for a positive response about the donation of the patient’s organs and save many lives.

Organdonation är av stor vikt för den enskildes hälsa och transplantationskirurgin har utvecklats snabbt och har under senare tid ökat. Donationsoperationen är en emotionellt påfrestande utmaning för operationssjuksköterskor och en ökad insikt och kunskap inför hur detta kan påverka kan få dem stå bättre rustade inför denna utmaning. Operationssjuksköterskorna upplever stress, oro, tvivel och sorg och känner sig ofta tvungna att hyposensibilisera sig inför donationsoperationen för att orka med att delta. Samarbetet med transplantationsteamen upplevs svårt. Operationssjuksköterskorna upplever brist på förståelse av hjärndödsbegreppet och känner tvivel på att donatorn verkligen är död när operationen startar. De oroar sig även över att de närstående ska tycka att de utfört en avskyvärd handling.

Introduktion: Under de senaste decennierna har organdonation genomgått en snabb utveckling. Tack vare utvecklade operationsmetoder samt ny avancerad teknik har fler människoliv kunnat räddas.I sin profession strävar operationssjuksköterskor för att bevara patientens autonomi, integritet och värdighet. Vid en organdonationsoperation strävar operationssjuksköterskor även för att bevara vitaliteten i de organ som skadoneras. Syfte: Att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser i samband med organdonationsoperationer med hjärndöd donator. Metod:Litteraturstudie som följer Polit & Becks (2012) niostegsmodell.Databaserna CINAHL och PubMed användes i litteratursökningen. Totalt resulterade sökningarna i tio artiklar som sedan granskades. Nio artiklar inkluderades i studiens resultat. Åtta av artiklarna var kvalitativa och en var kvantitativ artikel. Resultat: Ett tema ”Ett liv slocknar medan ett annat räddas”och fyra kategorier utifrån operationssjuksköterskors upplevelser identifierades: emotionella upplevelser,copingstrategier för att klara av organdonationsoperationer, samarbetet med transplantationsteamet och övrig operationspersonal samt upplevelser om donatorn och dennes närstående. Konklusion: Genom att agera professionellt och fokusera på själva operationsförfarandet kunde operationssjuksköterskor stöta bort sina egna känslor och genomföra organdonationsoperationen. Trots att en organdonationsoperation upplevdes av operationssjuksköterskor som en stressig och utmanande arbetsuppgift, satte de sina egna känslor åt sidan och samarbetade med de övriga i operationsteamet. De handlade med respekt och empati gentemot den hjärndöde donatorn. / Fakulteten för hälsa, natur och teknikvetenskap

Mellan behovet av organ för svårt sjuka patienter och tillgängligheten på organ från avlidna donatorer finns det i dag ett stort gap. Behovet av organ för transplantation har världen över blivit en växande angelägenhet dels för individen som är i behov av ett nytt organ men även för samhället i stort. På intensivvårdsavdelningar avlider människor av obotliga hjärnskador där döden konstateras genom så kallade direkta dödskriterier och om dessa samtidigt vårdas i respirator kan de bli organdonatorer. Att som intensivvårdssjuksköterska ställas inför att vårda en organdonator är en utmanande och mångfasetterad uppgift speciellt då det också sker relativt sällan är det viktigt att genom denna studie föra fram vad detta innebär för intensivvårdsjuksköterskan i rollen som vårdare. Syftet med denna studie är att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av vårdandet i samband med organdonation Metoden som används är litteraturstudie enligt Axelsson (2012) med både kvalitativa och kvantitativa artiklar samt en avhandling. Studiens resultat presenteras som två teman, vårdande ansvar samt professionell utmaning och ambivalens. Även 8 subteman framkom. Studien visar att erfarenhet eller bristen på denna är av stor betydelse för hur vårdandet upplevs och hur man hanterar detta. I samband med att patienten dödförklaras förflyttas intensivvårdsjuksköterskans ansvar och fokus mot närstående.

Background: Organ donation has an obvious establishment in health care. When the patient hasn’t expressed his or hers stand for donation, relatives will be placed in a decision-making position which may seem daunting and complex. Purpose: The purpose was to elucidate relative’s experiences in connection with the donation process. Method: A qualitative literature study based on 20 caring science articles. Result: Three themes were created. When life fades is dealing with feelings of denial to a critical condition, uncertainty about death and the feeling of losing the footing. The importance of getting your own needs satisfied highlights confirmed and neglected needs. To make sense of death is about giving life as a gift to someone in need of transplantation and find meaning by the experience that the deceased lives on in someone else. Conclusion: For relatives’ life turns up and down when a critically ill next of kin passes. Not having your needs confirmed can lead to further suffering. By a consideration about the occurrence of deficiencies and about what is perceived as satisfactory to relatives during the organ donation process, the intensive care nurse can pay better attention to requests.

Bakgrund och problemformulering: Behovet av organ för transplantation överskrider idag tillgången, vilket resulterar i att människor avlider i väntan på ett organ. För intensivvårdssjuksköterskor är organdonation en sällan förekommande händelse, vilket medför avsaknad av kunskap och erfarenhet om den komplexa och påfrestande vården av en organdonator. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att vårda en patient som är en potentiell organdonator. Metod: En systematisk integrativ litteraturöversikt enligt modellen av Whittemore och Knafl (2005). Resultat: Att vårda en organdonator beskrevs som en stor emotionell påfrestning samt som en stressande och tung arbetsbörda. Resultatet visade ett uttryckt behov från intensivvårdssjuksköterskor om mer kunskap och utbildning inom området, framförallt för att klara av den svåra uppgiften att bemöta närstående. För att organdonation ska kunna genomföras krävs närståendes förståelse och acceptans vilket i samband med deras sorg var svår att få. Detta ställde stora krav på intensivvårdssjuksköterskans förmåga att stötta närstående och parallellt arbeta aktivt för medicinskt bevarande av organen. Diskussion: Texten presenterar reflektioner med fokus på intensivvårdssjuksköterskors emotionella stress, behovet av utbildning, bemötandet av närstående. Vidare diskuteras organdonations positiva inverkan på samhället och individen.

Behovet av organ fortsätter att öka och donationsfrågan är ständigt aktuell. Vårdandet av organdonatorer kan ses som komplext. Idag finns det begränsat med forskning som ger en samlad beskrivning kring upplevelser av vårdandet utifrån intensivvårds-sjuksköterskans perspektiv. Syftet med studien var därför att belysa intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av vårdandet under donationsprocessen. Studien är genomförd som en systematisk integrativ litteraturöversikt bestående av 14 artiklar, 13 med kvalitativ ansats och en med kvantitativ ansats. Litteratursökningen genomfördes mellan januari och februari 2022 i databaserna Cinahl och Medline samt kompletterades med manuella sökningar, och genererade totalt 369 träffar. Efter en systematisk urvalsprocess och kvalitetsgranskning ingick 14 artiklar i datamaterialet. Dataanalysen genomfördes med tematisk analys. Resultatet visar att vårdandet kan innebära upplevelser av emotionell påfrestning. Intensivvårdssjuksköterskans professionella roll innebär känslor av ansvar och att vara oförberedd där också interprofessionellt samarbete upplevs betydelsefullt. Vårdandet präglas av övergångar som genomsyras av respekt och värdighet. I övergångarna upplevs det centralt och meningsfullt att stödja familjen. Därtill kan donationsprocessen innebära existentiella utmaningar och ofrivillig avhumanisering. Känslor av otillräcklighet liksom bristande interprofessionellt samarbete kan leda till moralisk stress som ökar lidandet för familjen. Trots ett vårdande präglat av ansvar och emotionella utmaningar kan intensivvårdssjuksköterskan uppleva känslor av mening. Intensivvårdssjuksköterskan innehar en central roll i att stödja familjen genom olika övergångar i vårdandet under donationsprocessen. Ett hinder för en god caritativ vård kan vara avsaknaden av ett fungerande interprofessionellt samarbete mellan involverade vårdare under donationsprocessen.

Bakgrund: När en patient diagnostiseras som hjärndöd och hålls vid liv via mekanisk väg ges upphov till frågan om organdonation. Om ett registrerat samtycke i donationsregistret finns kan donation bli aktuell. Vid ett uteblivet ställningstagande måste anhöriga istället fatta beslutet. Detta kan innebära en svår och komplex uppgift då sorg och emotionellt kaos påverkar beslutsfattningsförmågan. För att öka förståelsen om bemötandet av anhöriga vid en eventuell organdonation behövs vidare kunskap om sjuksköterskors erfarenheter vid denna process. Syfte: Syftet med studien är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta patienters anhöriga vid en eventuell organdonation. Metod: Denna studie är en litteraturöversikt baserad på nio vetenskapliga artiklar, kvalitativa eller kvantitativa. Dataanalys är utförd enligt Friberg (2017). Resultat: Presenteras i tre teman: Närvaro och empatiskt bemötande; Flexibilitet förhållningssätt som möter upp anhörigas behov samt Vikten av erfarenhet, kompetens och kunskap. Konklusion: Det krävs goda kunskaper i förhållningssättet och bemötandet mot anhöriga för att skapa så god vård och omvårdnad som möjligt. Närvaro och ett empatiskt förhållningssätt är främjande faktorer som påverkar mötet positivt mellan sjuksköterskor och anhöriga. Beroende på sjuksköterskans individuella inställningar kan anhörigas val påverkas. Via avlastningssamtal på arbetsplatsen kan stressreducering, utbyte av erfarenheter, kunskapsfördjupning samt psykiska förberedelse ske.

Bakgrund: Varje år dör folk i väntan på organ- och vävnadsdonation. När en person avlider av total hjärninfarkt blir denne under rätt förutsättningar en möjlig donator. Organ- och vävnadsdonationsprocessen är en process som oftast ses som plötslig och främmande för de närstående. Närstående är involverade under hela donationsprocessen och de blir en del av omvårdnaden, något sjuksköterskan måste ta i beaktande. Syfte: Att belysa närståendes upplevelser av donationsprocessen. Metod: En litteraturöversikt baserad på kvalitativa artiklar där tio vetenskapliga originalartiklar analyserades. Resultat: Resultatet presenteras i två huvudteman: Yttre faktorer och Inre faktorer med två subteman tillhörande vardera huvudtema: vårdmiljö och tid, socialt stöd, bristande förståelse och att känna sig bortglömd. Konklusion: Närstående upplevde donationsprocessen som en svår tid med både positiva och negativa känslor. Yttre och inre faktorer präglar de närståendes upplevelser. Behovet av utveckling av vårdandet för de närstående kvarstår och behöver förbättras. / Background: Every year people die waiting for organ and tissue donation. When a person dies of a total cerebral infarction, he becomes a possible donor under the right conditions. The organ and tissue donation process is a process that often is seen as sudden and foreign to the relatives. Relatives are involved throughout the donation process and they become part of the care, something the nurses must take into account. Aim: To shed light on relatives’ experiences of the donation process. Method: A literature review based on ten qualitative original articles were analysed. Findings: The results revealed two main themes: External factors and Internal factors with two subthemes belonging to each main theme: care environment and time, social support, lack of understanding and to feel forgotten. Conclusion: Relatives experienced the donation process as a difficult time with both positive and negative emotions. External and internal factors shape the experiences of those close to you. The need for development of care for the next of kin remains and needs to be improved.