Bakgrund: Varje år dör folk i väntan på organ- och vävnadsdonation. När en person avlider av total hjärninfarkt blir denne under rätt förutsättningar en möjlig donator. Organ- och vävnadsdonationsprocessen är en process som oftast ses som plötslig och främmande för de närstående. Närstående är involverade under hela donationsprocessen och de blir en del av omvårdnaden, något sjuksköterskan måste ta i beaktande. Syfte: Att belysa närståendes upplevelser av donationsprocessen. Metod: En litteraturöversikt baserad på kvalitativa artiklar där tio vetenskapliga originalartiklar analyserades. Resultat: Resultatet presenteras i två huvudteman: Yttre faktorer och Inre faktorer med två subteman tillhörande vardera huvudtema: vårdmiljö och tid, socialt stöd, bristande förståelse och att känna sig bortglömd. Konklusion: Närstående upplevde donationsprocessen som en svår tid med både positiva och negativa känslor. Yttre och inre faktorer präglar de närståendes upplevelser. Behovet av utveckling av vårdandet för de närstående kvarstår och behöver förbättras. / Background: Every year people die waiting for organ and tissue donation. When a person dies of a total cerebral infarction, he becomes a possible donor under the right conditions. The organ and tissue donation process is a process that often is seen as sudden and foreign to the relatives. Relatives are involved throughout the donation process and they become part of the care, something the nurses must take into account. Aim: To shed light on relatives’ experiences of the donation process. Method: A literature review based on ten qualitative original articles were analysed. Findings: The results revealed two main themes: External factors and Internal factors with two subthemes belonging to each main theme: care environment and time, social support, lack of understanding and to feel forgotten. Conclusion: Relatives experienced the donation process as a difficult time with both positive and negative emotions. External and internal factors shape the experiences of those close to you. The need for development of care for the next of kin remains and needs to be improved.

The post-donation process has long lacked attention, and the majority of users experience little to no personal updates after donating. Studies regarding the subject often tend to focus on attracting donors and keeping them interested in the charity, but rarely does it seem like the researchers study possible solutions for the post-donation process. This thesis aims to do that and investigate how an alternative to the process can be presented. Additionally, the aim is to explore if it is possible for a community feeling to arise when using the prototype and if the sharing aspect affects the perception of being part of a community. The thesis was split up into several different phases based on a human-centered design method called the Double Diamond. In the beginning, a literature study and qualitative interviews were executed to understand the problem area further. These interviews brought forward intriguing aspects, such as that users enjoy seeing others sharing donation information but avoid doing so themselves. The project continued with brainstorming to bring forward ideas. These ideas were then visualized in prototypes, iterated, and tested with the help of users and usability experts. Finally, after four iterations, a concluding design proposal was presented, which envisioned an alternative to a donation process. From the usability tests, users expressed an appreciation for the prototype and that the concept delivered a new aspect to donating. The users also stated that some elements in the prototype conveyed a sense of community. These elements were primarily the ability to participate in donation groups and the comment sections within posts and groups. Regarding the sharing aspect, the users mentioned that if the alternatives to interact and share thoughts with other users were removed, the community feeling would decline. Therefore, it was concluded that sharing affects the perceived sense of a community and that a community feeling can be present in a donation service. A disclaimer is that these conclusions are made within the study and apply to the users participating, and it is not certain that they can be applied to others. / Processen efter en donation har länge saknat uppmärksamhet, och majoriteten av dem som donerar erhåller få till inga personliga uppdateringar efteråt. Studier om ämnet i sig tenderar ofta att fokusera på att fånga nya donatorer och att bibehålla deras intresse av välgörenhetsorganisationen, men sällan verkar det som att forskarna studerar möjliga förbättringar för processen efter en donation. Det här examensarbetet ämnar till att utforska processen och undersöker hur ett alternativ kan presenteras. Dessutom syftar arbetet till att undersöka om det är möjligt för en känsla av gemenskap att uppstå när prototypen används och om en delningsaspekt kommer påverka denna känsla. Projektet delades up i ett flertal olika faser baserat på en metod vid namn Double Diamond som kan nyttjas när det är användaren som befinner sig i fokus. Till en början utfördes en litteraturstudie tillsammans med kvalitativa intervjuer för att skapa en förståelse för ämnet. Dessa intervjuer förde med sig intressanta insikter såsom att användare uppskattar när andra delar donationsinformation på sociala medier, men att de själva drar sig för att utföra samma sak. Arbetet fortsatte med en brainstormingssession med syftet att få fram många olika idéer. Idéerna blev sedan visualiserade i prototyper som itererades och testades med hjälp av användare och användbarhetsexperter. Efter fyra iterationer presenterades ett slutgiltigt designförslag som åskådliggjorde ett alternativ till donationsprocessen. Under testerna uttryckte användarna en uppskattning för prototypen och det nämndes att konceptet levererade en ny synvinkel till en donationstjänst. Användarna yttrade även att ett par av elementen inom prototypen förmedlade en känsla av gemenskap. Dessa element var främst möjligheten att delta i donationsgrupper och kommentarssektionerna inom inlägg och grupper. Angående delningsaspekten så nämnde användarna att om möjligheterna till interaktion med övriga användare försvann så skulle gemenskapskänslan minska. En slutsats blev därmed att delning troligen påverkar gemenskapen och att en känsla av en gemenskap kan uppstå i en donationstjänst. En begränsning kopplad till slutsatserna är däremot att de utgår från studiens deltagare och det kan därmed inte bekräftas att resultaten är representiva för alla användare.

Bakgrund: Organdonation är en metod för att behandla kritiskt sjuka patienter med organsvikt i slutstadiet. Det finns två olika metoder till hur organ kan doneras från avlidna patienter och dessa är donation efter död till följd av cirkulationsstillestånd efter total hjärninfarkt. Specialistsjuksköterskor inom intensivvård har en viktig roll i donationsprocessen där arbetsuppgifter involverar att identifiera potentiella donatorer, stötta närstående och bedriva organbevarande behandling. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter under donationsprocessen.  Metod: Designen är en strukturerad litteraturöversikt med ett systematiskt tillvägagångssätt och induktiv metodansats utifrån kvalitativa artiklar. Artiklarna har granskats med en granskningsmall av Caldwell et al som finns beskrivet av Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Data analyserades enligt en tematisk analysmetod med 9 steg av Burnard (1991) som är anpassad och finns beskrivet i Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultat: Dataanalysen resulterade i tre huvudteman och 6 subteman, De tre huvudteman är: ”Vårdövergångens komplexitet”, ”att se människan och hitta mening” och ”gemensam styrka och kunskap”.  Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskan har en stödjande funktion i relation till närstående. Dem upplevde svårigheter att balansera behovet av stöd till närstående och den medicinska behandlingen under donationsprocessen. Intensivvårdssjuksköterskan hade svårt att hitta mening under donationsprocessen och det fanns en korrelation mellan att vårda donatorpatienter och senare uppleva känslor av fatigue och moralisk stress. Det föreligger ett behov av stöd från andra professioner, ökad kunskap, riktlinjer och utbildning gällande donationsprocessen. / Background: Organ donation is a method of treating critically ill patients with end-stage organ failure. There are two different methods of how organs can be donated from deceased patients, and these are donation after death because of circulatory arrest and after total cerebral infarction. Specialist nurses in intensive care have an important role in the donation process where tasks involve identifying potential donors, supporting relatives, and conducting organ preservation treatment. Purpose: To describe the intensive care nurse's experience of caring for patients during the donation process. Method: The design is a structured literature review with a systematic approach and inductive methodological approach based on qualitative articles. The articles have been reviewed using a reviewed template by Caldwell et al as described by Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Data were analyzed according to a thematic analysis method with 9 steps by Burnard (1991) which is adapted and described in Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Results: The data analysis resulted in three main themes and six sub-themes. The three main themes are: The complexity of care transition, seeing the person and communal strength and knowledge. Conclusion: The intensive care nurse has a supporting function in relation to relatives. They experienced difficulties in balancing the need for support to relatives and the medical treatment associated with the donation process. The intensive care nurse had difficulty finding meaning during the donation process and there was a correlation between caring for donor patients and later experiencing feelings of fatigue and moral stress. There is a need for support from other professions, increased knowledge, guidelines, and training regarding the donation process.