Behovet av organ fortsätter att öka och donationsfrågan är ständigt aktuell. Vårdandet av organdonatorer kan ses som komplext. Idag finns det begränsat med forskning som ger en samlad beskrivning kring upplevelser av vårdandet utifrån intensivvårds-sjuksköterskans perspektiv. Syftet med studien var därför att belysa intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av vårdandet under donationsprocessen. Studien är genomförd som en systematisk integrativ litteraturöversikt bestående av 14 artiklar, 13 med kvalitativ ansats och en med kvantitativ ansats. Litteratursökningen genomfördes mellan januari och februari 2022 i databaserna Cinahl och Medline samt kompletterades med manuella sökningar, och genererade totalt 369 träffar. Efter en systematisk urvalsprocess och kvalitetsgranskning ingick 14 artiklar i datamaterialet. Dataanalysen genomfördes med tematisk analys. Resultatet visar att vårdandet kan innebära upplevelser av emotionell påfrestning. Intensivvårdssjuksköterskans professionella roll innebär känslor av ansvar och att vara oförberedd där också interprofessionellt samarbete upplevs betydelsefullt. Vårdandet präglas av övergångar som genomsyras av respekt och värdighet. I övergångarna upplevs det centralt och meningsfullt att stödja familjen. Därtill kan donationsprocessen innebära existentiella utmaningar och ofrivillig avhumanisering. Känslor av otillräcklighet liksom bristande interprofessionellt samarbete kan leda till moralisk stress som ökar lidandet för familjen. Trots ett vårdande präglat av ansvar och emotionella utmaningar kan intensivvårdssjuksköterskan uppleva känslor av mening. Intensivvårdssjuksköterskan innehar en central roll i att stödja familjen genom olika övergångar i vårdandet under donationsprocessen. Ett hinder för en god caritativ vård kan vara avsaknaden av ett fungerande interprofessionellt samarbete mellan involverade vårdare under donationsprocessen.

Bakgrund: Varje år dör folk i väntan på organ- och vävnadsdonation. När en person avlider av total hjärninfarkt blir denne under rätt förutsättningar en möjlig donator. Organ- och vävnadsdonationsprocessen är en process som oftast ses som plötslig och främmande för de närstående. Närstående är involverade under hela donationsprocessen och de blir en del av omvårdnaden, något sjuksköterskan måste ta i beaktande. Syfte: Att belysa närståendes upplevelser av donationsprocessen. Metod: En litteraturöversikt baserad på kvalitativa artiklar där tio vetenskapliga originalartiklar analyserades. Resultat: Resultatet presenteras i två huvudteman: Yttre faktorer och Inre faktorer med två subteman tillhörande vardera huvudtema: vårdmiljö och tid, socialt stöd, bristande förståelse och att känna sig bortglömd. Konklusion: Närstående upplevde donationsprocessen som en svår tid med både positiva och negativa känslor. Yttre och inre faktorer präglar de närståendes upplevelser. Behovet av utveckling av vårdandet för de närstående kvarstår och behöver förbättras. / Background: Every year people die waiting for organ and tissue donation. When a person dies of a total cerebral infarction, he becomes a possible donor under the right conditions. The organ and tissue donation process is a process that often is seen as sudden and foreign to the relatives. Relatives are involved throughout the donation process and they become part of the care, something the nurses must take into account. Aim: To shed light on relatives’ experiences of the donation process. Method: A literature review based on ten qualitative original articles were analysed. Findings: The results revealed two main themes: External factors and Internal factors with two subthemes belonging to each main theme: care environment and time, social support, lack of understanding and to feel forgotten. Conclusion: Relatives experienced the donation process as a difficult time with both positive and negative emotions. External and internal factors shape the experiences of those close to you. The need for development of care for the next of kin remains and needs to be improved.

Bakgrund: Organdonation är en metod för att behandla kritiskt sjuka patienter med organsvikt i slutstadiet. Det finns två olika metoder till hur organ kan doneras från avlidna patienter och dessa är donation efter död till följd av cirkulationsstillestånd efter total hjärninfarkt. Specialistsjuksköterskor inom intensivvård har en viktig roll i donationsprocessen där arbetsuppgifter involverar att identifiera potentiella donatorer, stötta närstående och bedriva organbevarande behandling. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter under donationsprocessen.  Metod: Designen är en strukturerad litteraturöversikt med ett systematiskt tillvägagångssätt och induktiv metodansats utifrån kvalitativa artiklar. Artiklarna har granskats med en granskningsmall av Caldwell et al som finns beskrivet av Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Data analyserades enligt en tematisk analysmetod med 9 steg av Burnard (1991) som är anpassad och finns beskrivet i Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultat: Dataanalysen resulterade i tre huvudteman och 6 subteman, De tre huvudteman är: ”Vårdövergångens komplexitet”, ”att se människan och hitta mening” och ”gemensam styrka och kunskap”.  Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskan har en stödjande funktion i relation till närstående. Dem upplevde svårigheter att balansera behovet av stöd till närstående och den medicinska behandlingen under donationsprocessen. Intensivvårdssjuksköterskan hade svårt att hitta mening under donationsprocessen och det fanns en korrelation mellan att vårda donatorpatienter och senare uppleva känslor av fatigue och moralisk stress. Det föreligger ett behov av stöd från andra professioner, ökad kunskap, riktlinjer och utbildning gällande donationsprocessen. / Background: Organ donation is a method of treating critically ill patients with end-stage organ failure. There are two different methods of how organs can be donated from deceased patients, and these are donation after death because of circulatory arrest and after total cerebral infarction. Specialist nurses in intensive care have an important role in the donation process where tasks involve identifying potential donors, supporting relatives, and conducting organ preservation treatment. Purpose: To describe the intensive care nurse's experience of caring for patients during the donation process. Method: The design is a structured literature review with a systematic approach and inductive methodological approach based on qualitative articles. The articles have been reviewed using a reviewed template by Caldwell et al as described by Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Data were analyzed according to a thematic analysis method with 9 steps by Burnard (1991) which is adapted and described in Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Results: The data analysis resulted in three main themes and six sub-themes. The three main themes are: The complexity of care transition, seeing the person and communal strength and knowledge. Conclusion: The intensive care nurse has a supporting function in relation to relatives. They experienced difficulties in balancing the need for support to relatives and the medical treatment associated with the donation process. The intensive care nurse had difficulty finding meaning during the donation process and there was a correlation between caring for donor patients and later experiencing feelings of fatigue and moral stress. There is a need for support from other professions, increased knowledge, guidelines, and training regarding the donation process.