Behovet av organ fortsätter att öka och donationsfrågan är ständigt aktuell. Vårdandet av organdonatorer kan ses som komplext. Idag finns det begränsat med forskning som ger en samlad beskrivning kring upplevelser av vårdandet utifrån intensivvårds-sjuksköterskans perspektiv. Syftet med studien var därför att belysa intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av vårdandet under donationsprocessen. Studien är genomförd som en systematisk integrativ litteraturöversikt bestående av 14 artiklar, 13 med kvalitativ ansats och en med kvantitativ ansats. Litteratursökningen genomfördes mellan januari och februari 2022 i databaserna Cinahl och Medline samt kompletterades med manuella sökningar, och genererade totalt 369 träffar. Efter en systematisk urvalsprocess och kvalitetsgranskning ingick 14 artiklar i datamaterialet. Dataanalysen genomfördes med tematisk analys. Resultatet visar att vårdandet kan innebära upplevelser av emotionell påfrestning. Intensivvårdssjuksköterskans professionella roll innebär känslor av ansvar och att vara oförberedd där också interprofessionellt samarbete upplevs betydelsefullt. Vårdandet präglas av övergångar som genomsyras av respekt och värdighet. I övergångarna upplevs det centralt och meningsfullt att stödja familjen. Därtill kan donationsprocessen innebära existentiella utmaningar och ofrivillig avhumanisering. Känslor av otillräcklighet liksom bristande interprofessionellt samarbete kan leda till moralisk stress som ökar lidandet för familjen. Trots ett vårdande präglat av ansvar och emotionella utmaningar kan intensivvårdssjuksköterskan uppleva känslor av mening. Intensivvårdssjuksköterskan innehar en central roll i att stödja familjen genom olika övergångar i vårdandet under donationsprocessen. Ett hinder för en god caritativ vård kan vara avsaknaden av ett fungerande interprofessionellt samarbete mellan involverade vårdare under donationsprocessen.

Bakgrund: Varje år dör folk i väntan på organ- och vävnadsdonation. När en person avlider av total hjärninfarkt blir denne under rätt förutsättningar en möjlig donator. Organ- och vävnadsdonationsprocessen är en process som oftast ses som plötslig och främmande för de närstående. Närstående är involverade under hela donationsprocessen och de blir en del av omvårdnaden, något sjuksköterskan måste ta i beaktande. Syfte: Att belysa närståendes upplevelser av donationsprocessen. Metod: En litteraturöversikt baserad på kvalitativa artiklar där tio vetenskapliga originalartiklar analyserades. Resultat: Resultatet presenteras i två huvudteman: Yttre faktorer och Inre faktorer med två subteman tillhörande vardera huvudtema: vårdmiljö och tid, socialt stöd, bristande förståelse och att känna sig bortglömd. Konklusion: Närstående upplevde donationsprocessen som en svår tid med både positiva och negativa känslor. Yttre och inre faktorer präglar de närståendes upplevelser. Behovet av utveckling av vårdandet för de närstående kvarstår och behöver förbättras. / Background: Every year people die waiting for organ and tissue donation. When a person dies of a total cerebral infarction, he becomes a possible donor under the right conditions. The organ and tissue donation process is a process that often is seen as sudden and foreign to the relatives. Relatives are involved throughout the donation process and they become part of the care, something the nurses must take into account. Aim: To shed light on relatives’ experiences of the donation process. Method: A literature review based on ten qualitative original articles were analysed. Findings: The results revealed two main themes: External factors and Internal factors with two subthemes belonging to each main theme: care environment and time, social support, lack of understanding and to feel forgotten. Conclusion: Relatives experienced the donation process as a difficult time with both positive and negative emotions. External and internal factors shape the experiences of those close to you. The need for development of care for the next of kin remains and needs to be improved.