No description available.

Studiens syfte är att undersöka när elever i grundskolan kan tillgodogöra sig sin metakognitiva förmåga och att belysa vilka färdigheter som behövs utvecklas i denna process. Den empiriska undersökningen avsåg att besvara syftet utifrån två frågeställningar som följer: När i sin fysiologiska och psykologiska utveckling kan elever använda sin metakognitiva förmåga och kan pedagoger påverka så att elevers metakognitiva förmåga utvecklas? Hur i så fall? En kvalitativ undersökning i form av intervjuer användes och totalt djupintervjuades fem speciallister inom områdena neurofysiologi, psykologi och pedagogik. Utöver detta intervjuades 4 pedagoger angående hur de arbetar med utvecklandet av den metakognitiva förmågan hos eleverna. Detta sammankopplades sedan med litteratur och aktuell forskning inom ovan nämnda områden. Vi har valt att använda oss av Vygotskijs kulturteori ur ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt för att belysa vårt arbete. Några av våra speciallister framhåller att den metakognitiva förmågan tidigast kan vara färdigutvecklad först vid 20-25 årsålder. Detta resultat visar även en stor del av vår litteratur på. De andra två av speciallisterna säger att utvecklingen av denna förmåga kan ske tidigare, men är beroende av hjärnans fysiologi samt stöttning av omgivningen. Alla framhåller hjärnans plasticitet och att det finns individuella skillnader beroende på arv och miljö och att vi idag inte säkert vet vilken kapacitet hjärnan har eller om det kan sägas att den någon gång är färdigutvecklad. Studiens resultat pekar på att det finns avgörande färdigheter som behövs för att kunna använda sin metakognitiva förmåga och att det finns olika faktorer som påverkar användandet av den. Färdigheterna är bl.a. arbetsminne, impulskontroll, koncentration och självreglering av känslor m.m. Vygotskij framhåller vikten av leken för att utveckla dessa färdigheter i samspel med andra. Faktorer som påverkar är genetiskt arv, uppväxtmiljö, stress, kost, motion, fantasi, krav på prestation m.m. Pedagoger och specialister vittnar, helt i linje med litteraturen som används i studien, om vikten av att arbeta med anknytning, återkoppling, repetition, meningsfullhet, lustfyllhet, samt att detta arbete bör vara prestations- och stressbefriat. Därtill bör ett multimodalt inlärningssätt med stora inslag av kultur och utmaningar användas för elevens utveckling av den metakognitiva förmågan.

Denna studie grundar sig på en undersökning av hur 58 gymnasieelevers arbetsförmåga påverkades av exponering för dels ett traditionellt samtal mellan två personer och dels ett mobiltelefonsamtal. Utifrån teorier om den proaktiva hjärnan och det resursmässigt begränsade korttidsminnet utformades studiens huvudsakliga hypoteser; att mobilsamtal stör mer än vanliga samtal samt att denna distraktion blir mer påtaglig då försökspersonen utför uppgifter av mer komplex karaktär. Resultaten visade sig ge stöd åt hypotesen att mobiltelefonsamtal distraherar personer i högre utsträckning än vad traditionella samtal gör. Studien kunde dock inte påvisa att denna distraktion blir mer tydlig då personer utför mer komplexa uppgifter även om resultatet hade en tendens att gå i den riktningen. Författaren menar att studier likt denna ger ett viktigt vetenskapligt inlägg till debatten om hur öppna kontorslandskap (där de anställda ständigt exponeras för kollegors samtal) påverkar människors arbetsprestationer.

No description available.

<p>Syftet med mitt arbete var att undersöka om det fanns skillnader på flickors och pojkars motoriska färdigheter i år 5. Dessutom om denna eventuella skillnad har påverkat deras val av slöjdart i år 7-9. Kunskap om motoriska färdigheter och olikheter inhämtades dels genom litteratur i ämnet och dels genom information på Internet. Elevernas inställning om sina motoriska färdigheter undersöktes både genom enkät och med observationer och foto. De elever som ingick i undersökningen tillhörde skolår 5 och undervisades i textilslöjd. Till antalet var de 31 stycken. Studien visade att viss skillnad i motorik var påvisbar och att motorik går att påverka utifrån träning och att den olikhet i utveckling som fanns mellan flickor och pojkar kunde minskas genom fysisk aktivitet. Pojkars utveckling kunde påskyndas och förbättras. Det var svårt att klarlägga val av slöjdart i skolår 7-9 utifrån elevernas motoriska förutsättningar. Där fanns sannolikt ett genusbaserat val utifrån tradition.</p>

Syftet med mitt arbete var att undersöka om det fanns skillnader på flickors och pojkars motoriska färdigheter i år 5. Dessutom om denna eventuella skillnad har påverkat deras val av slöjdart i år 7-9. Kunskap om motoriska färdigheter och olikheter inhämtades dels genom litteratur i ämnet och dels genom information på Internet. Elevernas inställning om sina motoriska färdigheter undersöktes både genom enkät och med observationer och foto. De elever som ingick i undersökningen tillhörde skolår 5 och undervisades i textilslöjd. Till antalet var de 31 stycken. Studien visade att viss skillnad i motorik var påvisbar och att motorik går att påverka utifrån träning och att den olikhet i utveckling som fanns mellan flickor och pojkar kunde minskas genom fysisk aktivitet. Pojkars utveckling kunde påskyndas och förbättras. Det var svårt att klarlägga val av slöjdart i skolår 7-9 utifrån elevernas motoriska förutsättningar. Där fanns sannolikt ett genusbaserat val utifrån tradition.

The purpose of this work was to determine how important a word’s setting was for the readability of typography in motion. Facts regarding how reading works and the importance of the words formation for the readability were used to form a computer test. This test was performed by 15 test persons and the results were analyzed. The results show that the serif was easier to read than the sanserif. The words of the serif which were easiest to read were the words with positive tracking and the words with capital letters. Also for the sanserif, these words were the easiest to read.

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är en sjukdom som är traumarelaterad och svår att få en övergripande bild av då statistiken för antalet drabbade är bristfällig framför allt av ett stort mörkertal. Symtombilden vid denna sjukdom är mycket individuell och de upplevda symtomen är många, vilket skapar en svårighet i att diagnostisera sjukdomen. Vem som helst kan drabbas när som helst under sin livstid och att få en behandling som fungerar är problematisk då ingen exakt bot finns. Under ett trauma påverkas vårt alarmsystem i kroppen för att varna om fara och då har hjärnstrukturen amygdala en övergripande roll. Eftersom amygdala har stor betydelse för vår uppfattning om faror har därför denna studie valt att se om dessa traumatiska händelser orsakar symtomen vid PTSD. Mer specifikt var syftet med denna litteraturstudie att se om förändringar i amygdala och närliggande regioner kan vara bidragande till symtomen som upplevs av individer med PTSD samt vilka neurologiska förändringar som skett/finns i dessa hjärnregioner som kan ha en bidragande faktor till uppkomsten av sjukdomen. Av sex utvalda orginalartiklar kunde det sammantaget konstateras att vissa neurologiska förändringar som amygdala aktivitet och kortikal volym möjligtvis kan ha en koppling till vissa upplevda symtom som bland annat förhöjd vaksamhet och känsloregleringsförmåga. Artikel 1 visade på minskad volym av grå substans i premotorcortex och i främre cingulate cortex (p&lt;0.05)samt att de med PTSD hade svårare att hantera vardagliga utmaningar, var mindre positiva och mer negativa (p&lt;0.0001).Artikel 2 visade på att volymen av grå substans hade korrelationer med svårighetsgraden av PTSD samt symtombilden. Artikel 3 visade att individer med PTSD hade en minskad aktivitet i högra och vänstra amygdala och ventrala striatum (p&lt;0.005). Där emotionellt avtrubbande hade korrelationer med högra ventrala striatum(p&lt;0.05).Artikel 4 såg att de med PTSD hade förändrad cortex, i högra hemisfären var det åttaregioner och i den vänstra sex regionersom antagligen hade samband med totala CAPS poäng. Artikel 5visade att PTSD gruppen hade en ökad respons i högra amygdala vid syn av skrämmande ansikten (p&lt;0.05) samt att högra amygdala aktiviteten hade samband med symtomet förhöjd vaksamhet. Artikel 6 visade att förmågan att reglera känslor var förändrad hos individer med PTSD. Både vid intensifiering av en känsla (amygdala (p&lt;0.04), bakre cingulate cortex (p&lt;0.01), främre cingulate cortex (p&lt;0.04), middle cingulate cortex (p&lt;0.02), vänstra inferior frontal cortex (p&lt;0.04), vänstra putamen (p&lt;0.04), bilaterala inferior parietal loben (p&lt;0.03)) samt vid minskning av känsla (inferior frontal cortex (p&lt;0.01), vänstra putamen (p&lt;0.02), bilaterala inferior parietal loben (p&lt;0.01), insula (p&lt;0.03)).Denna studie kunde alltså inte påvisa tydliga hjärnområden, kopplade till amygdala, vilka hade förändringar som kan ha orsakat uppkomsten av ångestrelaterade besvär vid PTSD. Eftersom hjärnan är mycket komplex och kan bearbeta intryck på väldigt olika sätt kan dessa resultat kanske förklaras med hjälp av att de olika typer av trauman som individerna utsattes för i stor utsträckning påverkade skilda hjärnregioner. Det är alltså därför viktigt att fler studier, med större deltagarantal och likartade traumatiska händelser, fortsätter belysa PTSD symtom och deras koppling mot amygdala och närliggande hjärnregioner för att öka förståelsen för uppkomsten av PTSD. Eftersom kunskapen idag är begränsad vid behandling av PTSD-relaterad symtom behövs dessa frågeställningar klarläggas för att snabbare kunna ställa diagnos och kunna ge tidigbehandling till individer med PTSD. / Post-traumatic stress disorder (PTSD) is a trauma-related disorder that is difficult to get an overall picture of because of lack of statistics regarding affected individuals, most likely due to a large number of unrecorded cases. The symptoms of this disease are very individual and the perceived symptoms are many, which create a difficulty in diagnosing the disease. Anyone can be affected at any time during his or her lifetime, where effective treatment still needs to be developed. During a trauma our alarm systems in the body warns us of danger and then the brain structure amygdala has a central role. Because the amygdala is of great importance for our understanding of dangers, this study set out to examineif these traumatic events cause the symptoms of PTSD. More specifically, the purpose of this study was to examine if changes in the amygdala and nearby regions may contribute to the symptoms experienced by individuals with PTSD, as well as if the neurological changes that occurred in these brain regions may be a contributing factor to the onset of the disease. Of the six selected original articles it could be noted that certain neurological changes, including amygdala activity and cortical volume, could be linked to certain perceived symptoms together with heightened alertness and emotional regulation skills. Article 1 showed reduced volume of gray matter in the premotor cortex and the anterior cingulate cortex (p &lt;0.05), and those individuals with PTSD had more difficulties handling everyday challenges together with less positive attitudes (p &lt;0.0001). Article 2 showed that the volume of gray matter had correlations with the severity of PTSD and symptoms. Article 3 showed that individuals with PTSD had a decreased activity in the right and left amygdala and ventral striatum (p &lt;0.005). There, emotional numbing had correlations with right ventral striatum (p &lt;0.05). Article 4 showed that those with PTSD had altered cortex in the right hemisphere was the eight regions and in the left six regions that probably was associated with total CAPS score. Article 5 indicated that PTSD group had a higher response in the right amygdala at sight of the faces daunting (p &lt;0.05) and the right amygdala activity was associated with elevated symptom vigilance. Article 6 showed that the ability to regulate emotions was altered in individuals with PTSD. Both the intensification of a sense (amygdala (p &lt;0:04), the posterior cingulate cortex (p &lt;0:01), anterior cingulate cortex (p &lt;0:04), middle cingulate cortex (p &lt;0:02), left inferior frontal cortex (p &lt;0:04) left putamen (p &lt;0.04), bilateral inferior parietal lobe (p &lt;0.03)) and the reduction of sensation (the inferior frontal cortex (p &lt;0.01), the left putamen (p&lt;0.02), bilateral inferior parietal lobe (p &lt;0.01 ), insula (p &lt;0:03)). This study could thus not demonstrate distinct brain areas, linked to amygdala, which had changes that may have caused the onset of anxiety-related disorders in PTSD. Since the brain is very complex and can process impressions in very different ways, these results may be explained by the different types of trauma that the individuals were exposed to,which in turn could affect different brain regions. It is thus important that more studies with larger number of participants, and similar traumatic events, continues highlighting PTSD symptoms and their relationship to amygdala and related brain regions to increase understanding of the onset of PTSD. As knowledge today is limited in the treatment of PTSD-related symptoms, these issues must be continuously examined to develop earlier diagnosecriterias and finally propose proper treatments for individuals with PTSD.

Bakgrund: Flera faktorer samverkar vid utvecklingen av anorexia nervosa och bidrar till sjukdomens komplexitet. Anorexia nervosa karakteriseras av bristande sjukdomsinsikt och låg kroppsvikt på grund av den starka strävan efter en smal kropp. Tillfrisknandet är en lång och svår process. Många som tillfrisknat från anorexia nervosa rapporterar att de fortfarande har en besatthet kring kroppen samt problematiska tankar. Det ökar intresset för om det går att tillfriskna helt och inte enbart enligt kriterier fastställda för anorexia nervosa. Intresset drivs av att insjuknade individer uppvisar förändringar i aktiveringsmönster i hjärnan. Insulära loben (insula) är ett område i hjärnan som integrerar flera olika processer och bidrar med upplevelsen av den egna kroppen. Hos individer med anorexia nervosa ses förändrat aktiveringsmönster i insula. Syfte: Denna studie syftar till att undersöka aktiveringsmönster i insula vid olika typer av stimuli hos individer som tillfrisknat från anorexia nervosa. Studien syftar till att närma sig sanningen i frågan om det finns premorbida drag i insula som predisponerar för utvecklingen av anorexia nervosa. Metod: Litteraturstudie. Utvalda tvärsnittstudier har granskats närmare där en tillfrisknad grupp jämförs med en grupp individer som aldrig diagnostiserats med anorexia nervosa. Resultat: Högre aktivering i anterior insula ses i en förväntnings fas inför presenterandet av bilder på mat (p&lt;0.001). Under en förväntnings fas på smärtsam stimuli uppvisas även högre aktivering i anterior insula hos de tillfrisknade individerna (t-värdet 3.64). De tillfrisknade individernas subjektiva värdering av hur förväntnings fasen upplevdes korrelerade inte med uppmätt aktivitetsmönster. Lägre aktivering i posterior insula sågs hos RECAN gruppen då smärta upplevdes (t-värdet 5.10). Stimulering med sackaroslösning resulterade i lägre aktivering i anterior insula hos de tillfrisknade individerna (p=0.01). Stimulering med artificiellt sötningsmedel uppvisade ingen statistisk signifikant skillnad. Vid en felaktig förutsägelse sågs en högre aktivering i posterior insula hos den tillfrisknade gruppen (p&lt;0.05). Antalet kopplingar av vita fibrer mellan insula och orbitofrontala cortex samt striatum är fler hos den tillfrisknade gruppen. Den microstrukturella integriteten av fibrer (fraktionerad anisotropi), mellan områdena är lägre än hos kontrollgruppen (p&lt;0.007). Diskussion: Studien fann skillnader i insulas aktiveringsmönster hos individer som tillfrisknat från anorexia nervosa. För tillfrisknade individer skapar förväntnings fasen mer ångest än hos kontrollgruppen vilket aktiverar anterior insula. Missmatchen som konstaterades mellan individernas subjektiva värdering samt uppmätt aktiveringsmönster tyder på en dysfunktion i insulas uppgift att integrera interoceptiva processer som kan vara premorbida drag. BMI korrelationer mellan antalet kopplingar och de vita fibrernas microstrukturella integritet avsaknas vilket inte utesluter premorbida drag i insula. Slutsats: Studien kan inte svara på frågan om premorbida drag finns i insula. Studiens resultat föreslår att ett annorlunda aktiveringsmönster i insula kan vara en bidragande orsak till utvecklingen av anorexia nervosa. För ett säkrare svar behöver fMRI skanningar göras innan individen insjuknar. Resultatet från studien bidrar med förståelse för anorexia nervosas komplexitet samt varför risken för återfall är stor. / Background: Different factors co-operate in the development of anorexia nervosa and contribute to the complexity of the disease. Anorexia nervosa is characterized by a lack of insight about being ill and a low weight that is maintained with a desire to be thin. Recovery from anorexia nervosa is a difficult process. Many recovered individuals report that they still have problematic thoughts about food and problems with their body image. With that in mind there is an interest for the question if full recovery is possible. That means a recovery when the person feels recovered not just don´t meet the requirement for anorexia nervosa any longer. The question is supported by the fact that individuals currently ill in anorexia nervosa shows different activation patterns in the brain. The insula is a part of the brain that integrates different processes and contributes to the body image. Individuals currently ill in anorexia nervosa shows different activation patterns in the insula Aim of the study: This study aim to study activation patterns in the insula when different stimulus is presented for recovered individuals. The study aim to get closer to an answer if there is premorbid traits in the insula that predispose for the development of anorexia nervosa. Methods: Literature review. Selected cross-sectional studies are reviewed further where a group of recovered individuals is compared to a group of people that never been diagnosed with anorexia nervosa. Results: Greater activation of the anterior insula is notable during an anticipation phase when the individual anticipate pictures of food (p&lt;0.001). Anticipation of painful stimuli also shows greater activation of the anterior insula in recovered individuals (t-value 3.46). The subjective ratings of how enjoyable the anticipation phase was didn´t correlate with the measurements of the activation pattern i the insula. The posterior insula showed lower activation during pain stimulation in the recovered group (t-value 5.10). The anterior insula showed lower response to the taste of sucrose in the recovered group. No statistic significant group differences were found when artificial sweeteners were present. Prediction error resulted in a greater activation in anterior insula in the recovered group (p&lt;0.05). Higher structural white matter connectivity between insula, orbitofrontal cortex and striatum but less fiber integrity in the recovered group (p&lt;0.007). Discussion: This study found different activation patterns in individuals recovered from anorexia nervosa. The anticipation phase creates more anxiety in the recovered group and the anterior insula shows greater activation. The mismatch between the subjective experience and the activation pattern in the insula suggest altered integration that might be a premorbid trait. The lack of BMI correlations between fiber structural connectivity and integrity supports the hypothesis about premorbid traits in insula. Conclusion: This study is unable to determine an answer to the question if there are premorbid traits in the insula. The results of this study propose that different activation patterns in the insula may predispose for the development of anorexia nervosa. The results contribute with a better understanding of the complexity of anorexia nervosa and why there is a huge relapse rate. fMRI before the individual develop anorexia nervosa could clarify the results.

No description available.