No description available.

<p>Upplevelsen av att inte kunna kommunicera hos patienter som ventilatorbehandlas på intensivvårdsavdelningen uppfattas av sjuk- sköterskor som ett obehag och kan vara ett skrämmande minne för patienterna. Idag är dessa patienter mindre sederade och mer vakna</p><p>än tidigare, vilket ställer högre krav på sjuksköterskans förmåga att kommunicera. Denna litteraturstudie belyser hur vuxna patienter inom intensivvård som ventilatorbehandlas upplever kommunikation samt sjuksköterskans åtgärder för att underlätta kommunikation. Efter genomgången analys skapades fyra olika teman; patientens reaktioner, patientens delaktighet, sjuksköterskans bemötande samt kommunikationsmetoder. Patientens reaktioner präglades av; skräck, rädsla, förvirring, osäkerhet och frustration över att inte kunna kommunicera. Delaktighet och bekräftelse var viktigt för kommunikationsförmågan. Läppläsning, ögonblinkningar samt beröring var metoder för att underlätta kommunikationen. De vanligaste hjälpmedel som användes var kommunikationstavla, papper och penna samt ja- nej frågor. Vidare forskning kan göras på vad som skiljer de patienter åt som minns sin ventilatorbehandling från de som inte minns. Hur nya sederande läkemedel som används idag påverkar kommunikationsförmågan under ventilatorbehandling är ännu outforskat. Utbildning i vårdkommunikation för intensivvårdssjuksköterskor skulle kunna påverka att mötet förbättras med patienter som vårdas i ventilator.</p>

Upplevelsen av att inte kunna kommunicera hos patienter som ventilatorbehandlas på intensivvårdsavdelningen uppfattas av sjuk- sköterskor som ett obehag och kan vara ett skrämmande minne för patienterna. Idag är dessa patienter mindre sederade och mer vakna än tidigare, vilket ställer högre krav på sjuksköterskans förmåga att kommunicera. Denna litteraturstudie belyser hur vuxna patienter inom intensivvård som ventilatorbehandlas upplever kommunikation samt sjuksköterskans åtgärder för att underlätta kommunikation. Efter genomgången analys skapades fyra olika teman; patientens reaktioner, patientens delaktighet, sjuksköterskans bemötande samt kommunikationsmetoder. Patientens reaktioner präglades av; skräck, rädsla, förvirring, osäkerhet och frustration över att inte kunna kommunicera. Delaktighet och bekräftelse var viktigt för kommunikationsförmågan. Läppläsning, ögonblinkningar samt beröring var metoder för att underlätta kommunikationen. De vanligaste hjälpmedel som användes var kommunikationstavla, papper och penna samt ja- nej frågor. Vidare forskning kan göras på vad som skiljer de patienter åt som minns sin ventilatorbehandling från de som inte minns. Hur nya sederande läkemedel som används idag påverkar kommunikationsförmågan under ventilatorbehandling är ännu outforskat. Utbildning i vårdkommunikation för intensivvårdssjuksköterskor skulle kunna påverka att mötet förbättras med patienter som vårdas i ventilator.

Bakgrund: För tidig eller för sen urträning från ventilator kan ge negativa konsekvenser för patienten, därför bör det identifieras när patientens tillstånd tillåter detta. Med anledning av det och att ansvaret för urträningen övergått mer från läkarna till sjuksköterskorna har det utvecklats hjälpmedel såsom evidensbaserade urträningsprotokoll. Dessa medför en mer samstämmig behandling och har också visat sig leda till kortare behandlingstid med ventilator. Olikheter i vårdpersonalens kunskap, utbildningsnivå, erfarenhet, ansvarsområden och hur organisationen ser ut påverkar hur urträningen genomförs.  Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors uppfattning om urträning från ventilator. Metod: En empirisk fokusgruppintervjustudie med kvalitativ och deskriptiv ansats genomfördes. Antal deltagare var sex intensivvårdssjuksköterskor. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkom tre huvudkategorier, Organisationen, Intensivvårdssjuksköterskan och Patienten samt fyra subkategorier, Rutiner, Samarbete, Kompetens och Omvårdnad. Slutsats: Det behövs en tydlig struktur i organisationen för att urträningsprocessen ska fungera tillfredsställande. Denna struktur kan skapas med rutiner, fungerande samarbete, tydlig kommunikation och hjälpmedel så som urträningsprotokoll. Urträningen för patienterna skulle underlättas, bli mer effektiv och leda till kortare behandlingstid. Klinisk betydelse: Studien kan bidra till diskussion om vilka förutsättningar som behövs för att bedriva en effektiv urträning utifrån god och säker evidensbaserad vård. Dessa förutsättningar kan bidra till ökad patientsäkerhet, kortare vårdtid och lägre vårdkostnader. / Background: Weaning onset should be initiated when the patient´s condition permits it, too early or late onset can have negative consequences for the patient. To help the nurse perform weaning, tools such as evidence-based weaning protocols have been developed and results in more consistent treatment shown to shortening duration of ventilator treatment. Differences between health profession, i.e. educational level, experience, responsibilities and organization structure, affect how the weaning is performed. Objective: To describe ICU nurses´ perception of ventilator weaning. Method: An empirical focus group study with a qualitative and descriptive approach was conducted. Six intensive care nurses were included. Data was analyzed using content analysis. Results: Three main categories were revealed, the Organization, the Intensive care nurse and the Patient along with four subcategories, Procedures, Collaboration, Competence and Nursing. Conclusion: For the weaning process to work satisfactorily a clear structure is needed. This can be created with routines, effective collaboration, clear communication and tools such as weaning protocols. For the patients weaning would be facilitated, become more efficient and shorten the duration of treatment. Clinical significance: The study may contribute to the discussion about the conditions needed to conduct effective weaning based on good and reliable evidence-based care. These conditions may contribute to increase patient safety, shorter hospital stay and lower health care costs.

Konsekvenserna av långvarig ventilatorbehandling i form av ökat antal komplikationer och ökade kostnader är väl dokumenterade. Patienten behöver tränas ur ventilatorn med en adekvat metod, utan fördröjning. Urträningsprotokoll kan minska risken för ineffektiv vård och medicinska misstag genom att tillhandahålla en enhetlig strategi och gemensam terminologi. Syftet med studien var att beskriva innehållet i de ventilatorurträningsprotokoll som förekommer inom Svenskintensivvård. Studien utgjordes av en totalundersökning där samtliga svenska intensivvårdsavdelningar tillfrågades om de hade urträningsprotokoll. Protokollen analyserades utifrån manifest innehållsanalys. Fyra kategorier av urträningsprocessen urskiljdes: kriterier för urträningstart, åtgärder, utmattningskriterier och extubationskriterier. En dryg femtedel (21 %) av intensivvårdsavdelningarna i Sverige visade sig ha ett urtränings-protokoll. I de 16 protokollen återfanns 31 kriterier för urträningsstart, 8 åtgärder, 24 utmattningskriterier och 9 extubationskriterier. De vanligaste kriterierna för urträningstart samt utmattningskriterier stämde väl överens med vad internationella studier rekommenderar, emellertid har vissa urträningsprotokoll inkluderat ett stort antal av dessa kriterier. Trots detta återfanns inget kriterium i samtliga urträningsprotokoll. Prognoskriterier saknades i det närmaste helt i de svenska urträningsprotokollen. Åtgärderna uppvisar en mer samlad strategi där samtliga hade som första åtgärd att sänka andningsunderstödet, men även här hade vissa urträningsprotokoll inkluderat ett stort antal åtgärder. Terminologin som används var inte enhetlig vilket kan försvåra kvalitetssäkringen av protokollen. / The consequences of extended mechanical ventilation in the form of increased number of complications and high costs are well documented. The patient needs to wean with an adequate method without delay. Weaning protocols can reduce the risk of ineffective care and medical errors by providing common weaning strategy and terminology. The purpose of this study was to describe the contents of weaning protocols in Swedish intensive care units. The study consisted of a total survey, and all Swedish intensive care units were asked if they had weaning protocols. The protocols were analyzed on the basis of manifest content analysis. Four categories of the weaning process distinguished: readiness to wean criteria, guidelines for reduction in ventilatory support, fatigue criteria and extubation criteria. One fifth (21 %) of intensive care units in Sweden had a weaning protocol. In the 16 protocols 31 readiness to wean criteria, 8 methods for reduction of ventilatory support, 24 fatigue criteria and 9 extubation criteria where found. The most common readiness to wean criteria and fatigue criteria are well in line with what international studies recommends, however some weaning protocols included a large number of these criteria. Despite this no criteria occurs in all weaning protocols. Criteria to predict weaning outcome is almost completely missing in Swedish weaning protocols. The methods for reduction of ventilatory support showed a more united approach in which all lower ventilatory support as a first step. Even in this category some weaning protocols had included a large variety in methods for reduction of ventilatory support. The terminology used in the weaning protocols varies which makes quality evaluation difficult.

Non invasiv ventilatorbehandling, NIV, är en behandlingsmetod för patienter med akut respiratorisk svikt. Både ventilatoriska och hypoxiska tillstånd kan behandlas med denna metod som blivit vanligare inom akutsjukvården de senaste decennierna. Det ställs stora krav på sjuksköterskan att arbeta både patientsäkert och personcentrerat inom akutsjukvården. Krav om behandlingsmetod, effekt och omvårdnadsåtgärder vid biverkningar leder till att sjuksköterskan kan arbeta självständigt och effektivt. För att kunna minska patientlidande och vårdskador som kan leda till höga kostnader för hälso- och sjukvården krävs att kunskapen om NIV-behandling följer normen för aktuell evidens samt riktlinjer. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att genomföra non invasiv ventilatorbehandling av patienter med akut respiratorisk svikt. Litteraturöversikt valdes som metod. Datainsamlingen genomfördes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO samt manuell sökning med hjälp av sökord som bedömds besvara studiens syfte. Sökningarna genererade 16 vetenskapliga originalartiklar av både kvantitativ och kvalitativ design, publicerade år 2008 – 2018, som inkluderades i studien. Artiklarna analyserades med en integrerad analys. Tre huvudteman framkom i analysen: fördelning vid riskbedömning och ansvar, samverka i interprofessionellt team och faktorer som påverkar omvårdnad vid NIV-behandling. Alla teman hade i sin tur två till fyra underkategorier. Samarbete och kommunikation var ett av de mest framträdande teman som framkom i studien. Slutsatsen av sjuksköterskors erfarenheter av att genomföra NIV-behandling involverar flera olika faktorer. Såsom kunskapen om behandlingen, interaktion med patienten och samarbete samt kommunikation med läkaren som var otillräckliga för att genomföra och upprätthålla en högkvalitativ vård för patienten. För att kunna bedriva en god vård krävs att sjuksköterskan erhålls kunskap, utbildning och träning samt får stöd och återkoppling för sitt arbete. Stödet kan erhållas från både kollegor och organisationsledningen för att kunna skapa förutsättningar för ökat samarbete. Genom att tillse personal och arbeta för goda arbetsförhållanden. / Non-invasive ventilation treatment, NIV, is a treatment method for patients with acute respiratory failure. Both ventilatory and hypoxic conditions can be treated with this method, which has become more common in emergency care in recent decades. There are great demands on the nurse to work both patient-safe and person-centered in emergency care. Requirements for treatment method, effect and nursing measures in case of side effects lead to the nurse being able to work independently and efficiently. In order to reduce patient suffering and healthcare injuries that can lead to high costs for health and medical care, knowledge of NIV treatment must comply with the norm for current evidence and guidelines.  The aim of this study was to highlight nurses' experiences of carry out non-invasive ventilator treatment to patients with acute respiratory failure. A literature review was chosen as a method. The data collection was carried out in the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO as well as manual search using keywords that were judged to respond to the purpose of the study. The searches generated 16 original scientific articles of both quantitative and qualitative design, published year 2008 – 2018, which were included in the study. The articles were analyzed with integrated analysis. Three main themes emerged from the analysis: distribution of risk assessment and responsibility, collaborate in interprofessional teams and factors that affect nursing in NIV treatment. The themes in turn had two to four subcategories. Cooperation and communication were one of the most prominent themes that emerged in this study. The conclusion of the nurse's experience of carrying out NIV treatment is lined with several different factors. Such as the knowledge of the treatment, interaction with the patient and collaboration as well as communication with the doctor who were insufficient to carry out and maintain a high-quality care for the patient. In order to be able to carry out good care, the nurse must receive knowledge, education and training, and receive support and feedback for their work effort. The support can also be obtained from colleague and the organization management in order to be able to create the conditions for increased cooperation by ensuring staff and work for good working conditions.

Bakgrund: Inom intensivvård är Lungprotektiv Ventilatorbehandling (LPV) en viktig behandlingsmetod för att undvika uppkomst av allvarliga lungkomplikationer. LPV kräver att intensivvårdssjuksköterskor aktivt deltar i vården, vilket förutsätter att kunskap och förståelse kring behandlingen finns. Syfte: Var att undersöka hur intensivvårdssjuksköterskor, på en intensivvårdsavdelning, bedömer sin kunskap och förståelse kring LPV för att kunna delta i ventilatorbehandlingen. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en enkätundersökning. Resultat: Det föreligger ej något signifikant samband mellan antal års erfarenhet av intensivvård och intensivvårdsjuksköterskors uppskattade kunskap och förståelse kring LPV. Respondenterna uppskattar sin kunskap och förståelse kring LPV som hög, 68 % anser att verksamhetens utbildning varit bra eller mycket bra, 90 % anser att vidare behov av utbildning finns. Diskussion: Trots bra utbildning kring LPV och hög uppskattad kunskap finns vidare behov av utbildning, vilket talar för en personal som är medvetna om LPV:s syfte och att ständig fortbildning krävs. Då det inte föreligger något statistiskt samband, överrensstämmer resultatet från analysen inte helt med Benner’s teori om hur sjuksköterskors kunskap utvecklas. Konklusion: Intensivvårdssjuksköterskor på en intensivvårdsavdelning i södra Sverige anser att de har tillräcklig kunskap och förståelse kring LPV för att delta i ventilatorbehandlingen. Ett samband mellan antal års erfarenhet av intensivvård och uppskattad kunskap och förståelse kring LPV kunde inte påvisas i studien. / Bakground: To avoid lungcomplications, the Lungprotective Ventilationtreatment(LPV) is of great importance in the intensive care unit. LPV requires participation of theICU nurses, which in turn requires knowledge and understanding of the treatment. Aim:The aim of this study was to identify how ICU nurses, on ICU, assesses theirknowledge and understanding of LPV to participate in the treatment. Method: Aquantitative cross-sectional study in the form of a questionnare. Results: There is nosignificant correlation between years of experience in intensive care and selfestimatedknowledge and understanding of LPV. The respondents estimated their knowledge andunderstanding of LPV as high, 68 % consider previously given education about LPV asgood or very good, and 90 % consider additional internal education are necessary.Discussion: Despite good education about LPV and high estimated knowledge andunderstanding of LPV there remains a need for additional education. This demonstratethat ICU nurses are aware of LPV and it’s purpose, and that continuous education aboutLPV is necessary. The non existing correlation between years of experience in intensivecare and estimated knowledge and understanding of LPV can not fully be applied onBenner’s theory about how nurses knowledge develop. Conclusion: Nurses in a ICU insouthern Sweden consider themselves to have sufficient knowledge and understandingof LPV to participate in the treatment. A correlation between years of experience inintensive care and estimated knowledge and understanding of LPV could not beestablished in this study.

Palliativ vård innebär att förbättra livskvalitet för personer med livshotande kronisk sjukdom och dess närstående. De fyra hörnstenar som den palliativa vården vilar på är symtomkontroll, kommunikation, teamarbete och närståendestöd. Sjuksköterskor inom palliativ vård har till uppgift att tillsammans med teamet förebygga, observera, behandla och lindra symtom för både patient och närstående. Amyotrofisk lateralskleros är en motorneuronsjukdom som påverkar kroppens alla muskler. Nedsatt andningsfunktionen hos personer med ALS leder till hypoventilation vilket kan behandlas med ventilatorstöd med noninvasiv ventilator via näseller helmask och trakeostomiansluten invasiv ventilator. Sjuksköterskan har ett ansvar att stödja personen med ALS att bevara sin autonomi, värdighet och livskvalitet samt stödja närstående som ofta även är vårdare. Behandling för att ersätta livsnödvändiga funktioner, såsom andning, som ges i syfte att bevara liv vid ett livshotande tillstånd innebär en livsuppehållande behandling. Rätten att neka behandling är lagstadgad i Sverige likaväl som rätten att avsäga sig pågående behandling. Studiens resultat diskuteras mot Katie Erikssons teorier om vårdlidande. Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av avslutande av ventilatorbehandling för personer med amyotrofisk lateralskleros inom palliativ vård Metoden som använts var en intervjustudie med kvalitativ ansats. Tio sjuksköterskor intervjuades med avseende på deras erfarenheter av att avsluta ventilatorbehandling. En kvalitativ analys med induktiv ansats användes för att få fram både latent och manifest data. Resultatet presenteras under två teman. I temat att göra resan från oro och rädsla till trygghet beskrivs att sjuksköterskorna inför att avsluta ventilatorbehandling kunde känna rädsla och oro men att avslutet i de allra flesta fall uppfattades ett värdigt avslut där sjuksköterskan lindrade lidande. Vidare presenteras faktorer som kan minska erfarenheten av oro och rädsla. Under detta tema återfinns kategorierna att praktiskt förbereda inför avslut, att stänga av ventilatorbehandling samt förberedelse och bearbetning. I temat att balansera de egna känslorna som uppstår framkommer sjuksköterskans känslor av ansvar och hur de förhöll sig till detta ansvar. I detta tema belyser sjuksköterskorna vad de upplever är vårdens helhetsansvar, att det finns ett informationsansvar samt att de känner ett personligt ansvar mot personen som vill avsluta ventilatorbehandling. Under detta tema finns kategorierna teamarbete på olika nivåer, att förhålla sig till ansvar och målet med vården. Slutsatser som kan dras är bland annat; att närvara vid avslut av livsuppehållande ventilatorbehandling kan skapa känslor av oro och rädsla men förberedelser och planering kan göra erfarenheten positiv. Det finns en trygghet i rutiner och att använda redan befintlig erfarenhet för att sjuksköterskor ska känna sig trygga i avslutssituationen. / Palliative care means to improve quality of life for people with a life-threatening chronic illness and their family. The four cornerstones on which palliative care rests are symptom control, communication, team work and support for family. Nurses in palliative care have the task, together with the palliative team, to prevent, observe, treat and alleviate symptoms for both patient and their family members. The need for palliative care to be adapted for people with neurological disease, which includes amyotrophic lateral sclerosis (ALS), has only been noticed in recent years. For people with ALS, there can be advantages with an early contact with palliative care providers. Nurses in palliative care has a challenge to support the person with ALS in order to preserve autonomy, dignity and quality of life, and to support relatives. Amyotrophic lateral sclerosis is a collective term for several motor neuronal diseases where the most common form is classical amyotrophic lateral sclerosis. Reduced respiratory function in people with ALS lead to hypoventilation, which van be treated with ventilator support. Treatment may be either non-invasive ventilator via nasal or whole mask and with invasive ventilation via tracheostomy. Life-sustaining treatment means to replace vital functions, such as breathing, to preserve life in a life-threatening condition. The right to refuse treatment is statutory in Sweden as well as the right to renounce ongoing treatment. The results of the study are discussed against Katie Eriksson's theories of suffering of care. The aim of the study was to investigate nurses' experiences of withdrawal of ventilator treatment for patients with amyotrophic lateral sclerosis in palliative care. The method used was an interview study with qualitative approach. Ten nurses were interviewed for their experience regarding withdrawal of ventilator treatment. A qualitative analysis with inductive approach was used to obtain both latent and manifest data. The result is presented under two themes. In the theme of making the journey from worry and fear to security, it is described that the nurses before withdrawal of ventilator treatment could feel fear and anxiety, but that in most cases the conclusion was perceived as a worthy termination of treatment where the nurse alleviated suffering. Furthermore, factors are presented that can reduce the experience of concern and fear. Under this theme are the categories to practically prepare for withdrawal, to turn off ventilator treatment and preparation and processing. In the theme of balancing their own feelings that arise, the nurse's feelings of responsibility emerge and how they relate to this responsibility. In this theme, the nurses highlight what they feel is the overall responsibility of caregivers, that there is an information responsibility and that they feel a personal responsibility towards the person who wants to terminate the ventilator treatment. Under this theme are the categories team work at different levels, to relate to responsibility and the aim of the care. Conclusions that can be drawn include; attending withdrawal of life-sustaining ventilator treatment can create feelings of concern and fear, but preparation and planning can make the experience positive. Security can be found in routines and using already existing experience, which can make nurses feel safe in the withdrawal situation.