För att undvika komplikationer vid blodtransfusioner fenotypas blodgivarens blod med avseende på kliniskt relevanta blodgruppsantigen. Fenotypning innebär att erytrocytantigen påvisas, vilket kan utföras med bland annat rör- eller gelkortsteknik. Dessa tekniker bygger på antigen-antikroppsreaktioner, agglutination. Agglutinat kan uppstå direkt när antikroppar binder samman erytrocyter eller uppstå sekundärt när antihumanglobulin reagerar med antikroppar bundna till erytrocyter. Syftet med studien var att jämföra rörteknik och gelkortsteknik för fenotypning avantigenerna RhC, -c, -E, -e inom Rh-systemet samt antigenerna inom Kell- (K), Duffy-(Fya)och Kidd-systemen (Jka). Detta med avseende på säkerhet, tid, ekonomi samt att utföra en validering av fenotypning med gelkortsteknik. Blod från 80 blodgivare fenotypades manuellt (direkt agglutination och indirekt antihumanglobulinteknik) med rör- och gelkortsteknik.Resultaten visade ingen skillnad mellan rör- och gelkortsteknik avseende de i studien fenotypade erytrocytantigen. Resultaten visade att rörtekniken är ett kostnadseffektivt verktyg för fenotypning. Totalkostnaden för fenotypning av 20 blodprover var 1157,06 SEK med rörteknik respektive 1337,11 SEK med gelkortsteknik. Men tack vare högre säkerhet, ökad effektivitet och bättre prestanda är gelkortsteknik att föredra även om den medför endast en ringa merkostnad. Gelkortstekniken ger en ökad säkerhet för både den som utför analysen genom minskad smittrisk samt för patienten eftersom tolkningsosäkerheten och tolkningsdifferensen minskar. Ett byte från rörteknik till gelkortsteknik är därför att rekommendera för blodcentralen vid länssjukhuset i Kalmar.

Bakgrund: Individer i ABO-systemets grupp O saknar antigen A och B på de rödablodkropparna, vilket medför att blodet kan transfunderas över blodgruppsgränserna.Förekomsten av anti-A och anti-B-antikroppar, så kallade hemagglutininer, i grupp Oplasmanförsvårar dock transfusion av blodkomponenter innehållandes plasma, eftersomdessa kan orsaka en hemolytisk reaktion där mottagarens röda blodkroppar förstörs. För attminska risken för komplikationer bestäms koncentrationen av antikroppar. Det är känt attkoncentrationen av hemagglutininer kan förändras över tid beroende på olika faktorer, vilketdock inte tas hänsyn till i praktiken. Det är ett outforskat område kring huruvida en individshemagglutininer kan reagera olika med olika individers erytrocyter. Syfte: Syftet var att undersöka om koncentrationen av hemagglutininer kan variera över tid,samt variera i reaktionsstyrka med olika individers röda blodkroppar. Metod: Metoden var en laborativ metod enligt rådande praxis i Region Örebro Län,användande av gelkortsteknik efter spädning av plasmaprov. Gelkortstekniken går ut på attplasma, spädd till förbestämda gränsvärden (IgM <1:100 och antikropp typ IgG <1:400)blandas med röda blodkroppar i mikrorör vilket ger en visuellt avläsbar reaktion om det finnsantikroppar i plasmaprovet. Resultat: Vid användning av rådande metod för antikroppsbestämning ses stora variationerantikroppskoncentration både över tid och mot olika röda blodkroppar. Av 8 tidigare högtitrigaplasmaprover var 5 stycken fastställt hög-titriga efter upprepade undersökningar. Ävenför de prover som gav kraftigast reaktioner sågs stora skillnader mot olika erytrocyter. Slutsats: Relaterat till den stora spridningen i antikroppstiter av hemagglutininer som ses vidundersökning mot olika testerytrocyter, är rådande praxis för kvantifieringsbestämning avanti-A och anti-B inte optimal. Det behövs forskning som tar fram en standardiseradtesterytrocyt och fastställer evidensbaserade gränsvärden för kritiska titrar.

För att förhindra transfusionsreaktioner utförs antikroppsidentifieringar vid misstanke om att en patient bildat förvärvade antikroppar. Förvärvade antikroppar bildas efter att en individ blivit immuniserad, genom en tidigare transfusion eller vid graviditet.Rh-systemet är ett av de kliniskt viktigaste blodgruppssystemen man tar hänsyn till vid transfusion. De viktigaste blodgrupperna inom detta system är D, c, C, e och E. Den metod som främst används vid antikroppsidentifieringar är indirekt antiglobulintest (IAT), men ibland behöver denna kompletteras med ytterligare metoder, såsom papain-gelteknik eller polyetylenglykol-IAT (PEG-IAT). Papain verkar genom att spjälka bort sialinsyrainnehållande grupper på erytrocytens yta medan PEG är en vattenlöslig polymer som konkurrerar bort vattenmolekyler. Detta gör att Z-potentialen minskar och chansen för antigen-antikroppsreaktion ökar. Syftet med studien var att studera detektionen av erytrocytantikroppar inom Rh-systemet med PEG-IAT. För att undersöka metodens prestanda jämfördes PEG-IAT med resultat från antikroppsidentifieringar som utfördes med IAT och papain-gelteknik.  Under studien genomfördes antikroppsidentifieringar på 34 avidentifierade plasmaprover med metoderna IAT, papain-gelteknik och PEG-IAT. Detta resulterade i att antikropparna D, c, C, e, E detekterades som förväntat för de flesta proverna.  PEG-IAT hittade även ytterligare antikroppar i två av proverna. Vid en jämförelse mellan de olika metoderna detekterade PEG-IAT flest antikroppar följt av IAT och papain-gelteknik. Det finns även en signifikant skillnad i reaktionsstyrka mellan de olika metoderna för en testerytrocyt som är heterozygot för samtliga testade antigen i Rh-systemet.  Slutsatsen med studien är att PEG-IAT visar lovande resultat men behöver testas mot fler kliniskt viktiga antikroppar innan det kan implementeras i verksamheten.

En blodtransfusion kan rädda liv men det kan också avsluta ett liv om fel blodtransfunderas. En oförenlighet mellan mottagaren och blodgivaren kan leda tillimmunisering eller hemolytiska transfusionsreaktioner (HTR) med dödlig utgång. Viktigast att ta hänsyn till är A- och B-antigenen inom AB0-systemet och D-antigenet inom Rh-systemet då dessa kan orsaka stor skada. På grund av en stor variation hos D-antigenet, i form av svagt uttryck eller skadade epitop kan individer med vissa av dessa varianter immuniseras om de erhåller RhD-positiva erytrocyter. För att minska risken för immunisering av mottagaren används därför olika reagenser för att detektera D-antigenet beroende på om individen är mottagare eller blodgivare. Syftet med studien var att utvärdera bestämning av RhD-antigen vidblodgivargruppering i en kolonn innehållande anti-D som påvisar kategori VI genom direktagglutinationsteknik (DA), samt att jämföra med befintlig metod för påvisandet avsvaga och partiella D med indirekt antiglobulintest (IAT). Tanken var att minska antaletmanuella analyser med IAT. Blodgivargruppering utfördes på helblod från 50 nyregistrerade blodgivare i AB0/D gelkort med DA-teknik. De RhD-negativa proverna analyserades med IAT för konfirmering av negativa resultat samt påvisning av RhD-varianter. Resultaten med det nya anti-D reagenset visade något starkare reaktioner än med det nuvarande reagenset. Detta kan antyda att fler skulle kunna bestämmas som RhD-positiva utan att IAT behöver utföras. Studien ger för lite underlag för några konkreta slutsatser. Avslutningsvis föreligger det ett intresse ur patientsäkerhetssynpunkt att utföra en meromfattande studie för att på djupet utvärdera bestämning av RhD-antigen meddirektagglutinationsteknik. / Blood transfusion can save lives, but if incompatible blood is transfused it could lead to immunization or fatal haemolytic transfusion reactions. The ABO and the Rh systems are considered the most clinically relevant systems. There are several variants of RhD antigen and individuals expressing some of these variants can be immunized if they receive RhD positive erythrocytes. Therefore, to reduce the risk of immunization, different reagents are used to detect the D-antigen depending on whether the individual is a recipient or a blood donor. The aim to this study was to evaluate RhD phenotyping in blood donors using a new anti-D reagent that detects partial D category VI with direct agglutination technique and to compare with the current method for detecting weak or partial D. Could the number of manual tests for the D variant with indirect antiglobulin test be reduced? Anticoagulated whole blood from 50 newly registered blood donors were grouped with the AB0/D gel card and D-negative samples was further analyzed with indirect antiglobulin test for confirmation of negative results and detection of RhD variant. Thereactions with the new anti-D showed stronger results than those from current anti-D. The results may indicate that with the new anti-D, more tests could be typed D positive, without indirect antiglobulin test. There is not enough data for proper conclusions,but there is an interest in a more comprehensive study to evaluate the D phenotyping with direct agglutination technique in the aspect of patient safety.