Bakgrund: Individer i ABO-systemets grupp O saknar antigen A och B på de rödablodkropparna, vilket medför att blodet kan transfunderas över blodgruppsgränserna.Förekomsten av anti-A och anti-B-antikroppar, så kallade hemagglutininer, i grupp Oplasmanförsvårar dock transfusion av blodkomponenter innehållandes plasma, eftersomdessa kan orsaka en hemolytisk reaktion där mottagarens röda blodkroppar förstörs. För attminska risken för komplikationer bestäms koncentrationen av antikroppar. Det är känt attkoncentrationen av hemagglutininer kan förändras över tid beroende på olika faktorer, vilketdock inte tas hänsyn till i praktiken. Det är ett outforskat område kring huruvida en individshemagglutininer kan reagera olika med olika individers erytrocyter. Syfte: Syftet var att undersöka om koncentrationen av hemagglutininer kan variera över tid,samt variera i reaktionsstyrka med olika individers röda blodkroppar. Metod: Metoden var en laborativ metod enligt rådande praxis i Region Örebro Län,användande av gelkortsteknik efter spädning av plasmaprov. Gelkortstekniken går ut på attplasma, spädd till förbestämda gränsvärden (IgM <1:100 och antikropp typ IgG <1:400)blandas med röda blodkroppar i mikrorör vilket ger en visuellt avläsbar reaktion om det finnsantikroppar i plasmaprovet. Resultat: Vid användning av rådande metod för antikroppsbestämning ses stora variationerantikroppskoncentration både över tid och mot olika röda blodkroppar. Av 8 tidigare högtitrigaplasmaprover var 5 stycken fastställt hög-titriga efter upprepade undersökningar. Ävenför de prover som gav kraftigast reaktioner sågs stora skillnader mot olika erytrocyter. Slutsats: Relaterat till den stora spridningen i antikroppstiter av hemagglutininer som ses vidundersökning mot olika testerytrocyter, är rådande praxis för kvantifieringsbestämning avanti-A och anti-B inte optimal. Det behövs forskning som tar fram en standardiseradtesterytrocyt och fastställer evidensbaserade gränsvärden för kritiska titrar.

ABO- och Rh-systemet är de mest kliniskt betydelsefulla blodgruppssystem för nutidens serologiska diagnostik. En viktig analysmetod inom detta område är kvantifiering av blodgruppsantikroppar då mängden antikroppar i plasma bestäms. Denna metod har flera olika användningsområden, bland annat för att bestämma mängden av irreguljära antikroppar för gravida vid immunisering då mamman har bildat antikroppar mot ett antigen som fostret har. Metoden utförs även i samband med transplantationer och för trombocytgivare. Kvantifiering av blodgruppsantikroppar kan utföras både manuellt och automatiskt. Den manuella metoden utförs med diluent pH7, en form av fosfatbuffrad saltlösning (PBS), som spädningsvätska, medan den automatiska utförs med en dyrare titreringslösning. Ett mer kostnadseffektivt val skulle vara att använda diluent pH7 som spädningsvätska för den automatiska metoden. Denna studie är en metodoptimering för automatisk titrering av blodgruppsantikroppar med IH-500 instrument. Plasmaprover från tre olika kategorier av individer (transplantationspatienter, trombocytgivare och gravida kvinnor) analyserades på IH-500 instrument för både ABO- och andra blodgruppsantikroppar. I maskinen utförs en spädningsserie av plasma från patienter och efter tillsättning av testerytrocyter observeras var det skett en agglutination och hur starkt den var. Det första spädningssteget som graderas som 1+ reaktion räknas som antikroppstitern. Resultat redovisades i form av stapeldiagram som visar skillnaden i antikroppstiter med både titreringslösning och PBS som spädningsvätska. Samtliga resultat ligger inom ramen för vad som definierats som ett godkänt resultat. Konklusionen av studien är att PBS är ett effektivt och billigare alternativ som kan användas som spädningsvätska vid automatisk titrering av ABO- och andra blodgruppsantikroppar på IH-500 instrument. / The ABO and Rh blood group systems are the most clinically significant blood group systems for contemporary serological diagnostics. A vital analysis method in this area is the quantification of blood group antibodies, where the amount of antibodies in plasma is determined. This method has several different uses, including the determination of irregular antibodies in pregnant women suspected of immunization if the mother has developed antibodies against an antigen that the fetus possesses. The method is also performed in connection with transplants and for platelet donors. Quantification of blood group antibodies can be performed both manually and automatically. The manual method utilizes diluent pH7, a form of phosphate-buffered saline (PBS), as the diluent, while the automatic method is performed with a more expensive titration solution. A more cost-effective choice would be to use diluent pH7 as the diluent for the automatic method. This study aims to optimize the method for automatic titration of blood group antibodies using the IH-500 instrument. Plasma samples from three different categories of individuals (transplant patients, platelet donors and pregnant women) were analyzed on the IH-500 instrument for both ABO and other blood group antibodies. From patient plasma samples a dilution series was made, and after adding test erythrocytes the level of agglutination was observed. The first dilution step graded as 1+ reaction is counted as the antibody titer. Results were presented in the form of bar graphs illustrating the difference in antibody titers with both titration solution and PBS as the diluent. All results fall within the range of what has been defined as an acceptable result. The conclusion of the study is that PBS is an effective and inexpensive alternative that can be used as the diluent for automatic titration of ABO and other blood group antibodies on the IH-500 instrument.