The purpose of this study is to describe and analyze how health care providers, working at care facilities providing maintenance treatment programs for opiate dependence, perceive and manage the legal framework governing the treatment. The study is limited to a few particular rules within this framework which over the recent decade have been the subject matter of debate regarding i.a. their alleged lack of relation to scientific research and their frequently disastrous implications for program participants. The empirical material consists of interviews with five respondents working at four different care facilities and has been analyzed by using Lipskys theory on street-level bureaucrats as policymaking agents. The results of the study show that the rules are looked upon and dealt with in a liberal fashion and that the primary loyalty of the maintenance treatment staff is clearly directed towards promoting the well-being of their patients and helping them reach their treatment goals rather than strictly following the rules.

Denna studie syftar till att beskriva patienters upplevelse av läkemedelsassisterad behandling för opiatberoende (LARO), även kallad underhållsbehandling. I studien undersöks hur upplevelsen av LARO är och hur den beskrivs utifrån två olika patientgrupper; de patienter med en mindre välfungerande behandling som dagligen går till mottagningen för att ta medicin övervakat och som lämnar urinprov två gånger i veckan, samt de patienter med en välfungerande behandling som går till mottagningen två gånger i veckan för att lämna urinprov men hämtar medicin på apoteket. I uppsatsen har sex patienter intervjuats om hur de upplever LARO. Uppsatsens resultat illustrerar bland annat upplevd brist på delaktighet och empowerment i behandlingen samt vikten av en god relation mellan patienter och personal på LARO-mottagningen. Studiens slutsats är att Patient empowerment bör vara grundstenen i all arbete med omvårdnad och behandling. / This study aims to describe patients' experiences of medication-assisted treatment for opioid dependence (LARO), also called maintenance therapy. The study examines how the patients experience LARO is and how the experience is percieved among the two patient groups: those patients with a less well functioning treatment that daily goes to the clinic to take medication supervised, and submit urine samples twice a week, as well as those patients with a functioning treatment that goes to the clinic twice a week to provide a urine sample but retrieves medicine from the pharmacy.In the paper, six patients were interviewed about how they experience LARO. Results of the thesis illustrate, among other things, the experienced lack of participation and empowerment in the treatment and the importance of a good relationship between patients and staff at LARO reception. The study concludes that patient empowerment should be the cornerstone of all the work with care and treatment.

Studiens syfte är att undersöka individens subjektiva upplevelse av att genomgå läkemedelsassisterad behandling för opioidberoende (LARO). För att besvara studiens syfte och frågeställningar har vi använt oss av kvalitativ metod i form av både fokusgruppintervju och individuella intervjuer. I fokusgruppintervjun intervjuade vi tre yrkesverksamma för att bredda våra kunskaper inom ämnet och även för hjälp till utformningen av intervjuguiden för de individuella intervjuerna. De individuella intervjuerna bestod av sex intervjupersoner, tre som har LARO-behandling i dagsläget och tre som tidigare har haft det. Materialet från fokusgrupp- och de individuella intervjuerna presenteras i empirin med hjälp av en tematisk analys. Empirin har sedan analyserats med hjälp av tidigare forskning och Goffmans teori om stigma. Studien visar att det finns flera olika aspekter som framkommer som viktiga i individens upplevelse av att ha LARO-behandling. I studien har särskilt fysiska biverkningar och känslomässig avstängdhet lyfts som en viktig aspekt. Även sidomissbruk verkar vara något studiens deltagare anser vara ett viktigt problem. Hämtningen av medicin och kontroll är också en aspekt som verkar vara en stor del av att ha LARO-behandling. En viktig aspekt är även behandlingens livräddande förmåga, men trots denna verkar dessutom en bundenhet till behandlingen upplevas som ett problem av deltagarna. Studien visar en variation i hur individen med LARO-behandling påverkas av sociala sammanhang. Å ena sidan verkar relationerna till närstående och familj i vissa fall ha fortsatt varit fungerande, eller till och med bättre. Å andra sidan beskrivs relationerna ha försämrats. Vi kan även se hos samtliga deltagare att de varit varsamma med vilka de var öppna för om sin behandling. Studien visar att i vissa fall kunde omgivningen vara förstående, i andra fall kunde omgivningen se ner på individen. Hos våra intervjudeltagare är upplevelsen av personalens bemötande i stort positiv. Studien diskuterar skillnader i åsikter gällande frågan kring huruvida man kan vara drogfri under pågående LARO-behandling. Vissa respondenter anser att man kan vara drogfri, men lyfter sidomissbruk som ett hinder. Andra respondenter anser att man inte riktigt kan klassas som drogfri ifall man erhåller substitutionsbehandling. / The purpose of the study is to examine individuals’ subjective experiences of undergoing medication-assisted treatment for opioid dependency (LARO). To address the study’s purpose and research questions we used a qualitative method, utilizing both focus group interviews and individual interviews. In the focus group interview we interviewed three professionals to broaden our knowledge of the subject and to assist in the development of the interview guide for the individual interviews. The individual interviews included six participants: three currently undergoing LARO-treatment and three who have previously undergone it. The material from the focus group and individual interviews is presented in the empirical section using thematic analysis. The empirical data were then analyzed with the help of previous research and Goffman’s theory of stigma. The study reveals several important aspects of individuals’ experiences with LARO treatment. Physical side effect and emotional numbness were highlighted as significant issues. Concurrent substance abuse also appears to be a major concern among the study’s participants. The process of medication retrieval and monitoring is another significant aspect of LARO treatment. While the treatment’s life-saving potential is acknowledged, participants also expressed a sense of dependency on the treatment as problematic. The study shows variability in how individuals undergoing LARO-treatment are affected by social contexts. On one hand, relationships with close ones and family sometimes remained functional or even improved. On the other hand, some relationships are described as deteriorated. All participants were cautious about whom they disclosed their treatment to. The study shows that the surrounding environment could be understanding in some cases. While in other cases, individuals were looked down upon. The participants’ experiences with the staff’s attitude are generally positive. The study discusses differing opinions on whether one can be considered drug-free while undergoing LARO treatment. Some respondents believe that one can be drug-free but highlight concurrent substance abuse as an obstacle. Other believe that one cannot be truly considered drug-free if receiving substitution treatment.

Bakgrund: Personer med opioidberoende är till sin omfattning mer än 26 miljoner människor världen över. Läkemedelsassisterad rehabilitering av opioidberoende (LARO) i kombination med omvårdnad och psykosocial behandling är en effektiv behandlingsmetod vid opioidberoende. Målen med LARO-behandling är utöver att minska dödligheten att personer med opioidberoende ska få ökad psykisk och fysisk hälsa samt få ett socialt fungerande liv. Klinisk erfarenhet visar dock att det finns svårigheter med att kvarhålla personer i LARO-behandling, vilket ofta leder till att personer i stället avlider. Sjuksköterskan har ett ansvar att ge omvårdnad på ett personcentrerat tillvägagångssätt i samband med behandling och kunskap som en sjuksköterska besitter kan hjälpa till att förbättra vårdresultaten i en LARO-behandling. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur vuxna patienter med opioidberoende upplever omvårdnad vid LARO-behandling (läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende). Metod: En allmän litteraturöversikt genomfördes där resultatet baserades på nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats som inhämtats genom systematiska sökningar i databaserna PubMed och CHINAL. Data analyserades i enlighet med Fribergs analys bestående av fem steg. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier med sex tillhörande subkategorier. Huvudkategorierna var: Sjuksköterskan villkorar LARO-behandlingen, Vårdrelationen med sjuksköterskan och Utmaningar i tillgängligheten. Subkategorierna var: Begränsad delaktighet, Stigmatisering, Vikten av en god relation, Brister med informationen, Begränsad tillgänglighet och Avsaknaden av omvårdnadsutbud. Slutsats: Patienter med opioidberoende upplevde LARO-behandlingen som villkorad. Patienter upplevde bristande delaktighet gällande omvårdnaden. Upplevelse av stigmatisering kopplat till omvårdnaden framkom även. Patienter upplevde att de misstänkliggjordes efter flertalet år i behandling. Brister avseende tillgänglighet kopplat till LARO-behandlingen identifierades. Relationen till sjuksköterskan upplevdes vara en viktig del i behandlingen. Relationen skulle bidra till att bygga förtroende, reducera stigma och upplevas accepterande. Rådgivande samtal tillsammans med medicinering ansågs vara den viktigaste aspekten i behandlingen. / Background: People with substance use disorder are to its extent more than 26 million people worldwide. LARO treatment (drug-assisted rehabilitation in opioid dependence) for people with substance use disorder in combination with other nursing care and psychosocial treatment is an effective treatment for people with substance use disorder. The goals of LARO treatment are for people with opioid dependence to have increased mental and physical health, have a socially functioning life and a reduced mortality. However, clinical experience shows that there are difficulties in retaining people in LARO treatment, which often leads to people dying instead. The nurse has a responsibility to provide nursing in a person-centered approach. Knowledge that a nurse possesses can help improve care outcomes in a LARO treatment. Aim: The purpose of the study was to highlight how adult patients with opioid dependence experience nursing care during LARO treatment. Method: A literature review was conducted where the results were based on nine scientific articles with qualitative approaches obtained through systematic searches in the databases PubMed and CINAHL. The data was analyzed in accordance with Friberg's analysis that consists of five steps. Results: The analysis led to three main categories with six associated subcategories. The main categories were following: The nurse conditions the treatment, The care relationship and Accessibility challenges. The associated categories were: Limited participation, Stigma, The imprtance of a good relationship, Deficiencies with the information, Limited availability and Lack of nursing services. Conclusion: Patients with opioid dependence experienced LARO treatment as conditional and experienced a lack of participation. Experiences of stigma linked to nursing emerged. Deficiencies regarding accessibility linked to the LARO treatment were identified. The relationship with the nurse was perceived to be an important part of the treatment. The relationship would help build trust, reduce stigma, and be perceived as accepting. Counseling along with medication was considered the most important aspect of treatment.

Studien syftar till att undersöka hur det går till att sluta använda heroin utan att byta till användning av andra opioidpreparat och utan att erhålla substitutionsbehandling med opioidpreparaten metadon eller buprenorfin. Forskningsgenomgången visar att det är möjligt att sluta med heroin utan substitutionsbehandling, men att det är svårt att leda i bevis att vissa specifika behandlingsmetoder skapar detta resultat. Det empiriska materialet består av djupintervjuer med tio personer som delar erfarenheten av att ha varit heroinberoende och av att ha slutat använda heroin utan att erhålla substitutionsbehandling. Som teoretisk utgångspunkt används en syntes av flera sociologiska och socialpsykologiska teorier och analysbegrepp som syftar till att förklara relationen mellan mänskliga betenden och de sociala sammanhang som människan ingår i och relaterar till. Studien visar att en framgångsrik återhämtning från heroinberoende innebär en sekundär socialisering in i sociala gemenskaper organiserade kring andra företeelser än heroinanvändning, vilket möjliggör för den före detta heroinanvändaren att avhålla sig från heroin- och annan opioidanvändning. Studien visar även att en viktig komponent i återhämtningen är att, framförallt under den första tiden i återhämtningsprocessen, utveckla ett överväldigande engagemang i någon typ av sysselsättning, samt att personer som under tiden de använde heroin saknade ett överbryggande socialt kapital, har möjlighet att skapa ett sådant efter att de slutat använda heroin. / The study aims to investigate how to stop using heroin without replacing heroin with use of other opioid preparations and without receiving substitution treatment with the opioid preparations methadone or buprenorphine. The research review shows that it is possible to quit heroin addiction without substitution treatment, but it is difficult to prove that certain specific treatment methods create this result. The empirical material consists of in-depth interviews with ten people who share the experience of being addicted to heroin and having stopped using heroin without receiving substitution therapy. As a theoretical point of view, a synthesis of several sociological and social psychological theories and concepts of analysis is used to explain the relationship between human behavior and the social context in which human beings belong and relate. The study shows that a successful recovery from heroin addiction involves secondary socialization into social communities organized around phenomenas other than heroin use, which enables the former heroin user to refrain from heroin and other opioid use. The study also shows that an important component of the recovery process is, especially during the first phase of the recovery process, developing an overwhelming involvement to some type of pursuit, and that people who when they used heroin lacked any sort of bridging social capital, are able to create such after they stopped using heroin.

Bakgrund: LARO i Sverige är omgärdat av strikta regler. Läkemedlen som används, däribland buprenorfin, intas dagligen övervakat av sjuksköterska de tre första månaderna och vidare till dess att patienten bedöms kunna ta läkemedlet på egen hand. Sedan 2018 finns buprenorfin som depotinjektion veckovis eller månadsvis, vilket innebär en ny omvårdnadssituation. Syfte: Att utforska sjuksköterskans perspektiv på införandet av buprenorfin som depotinjektion i LARO. Metod: Tolv semistrukturerade intervjuer av sjuksköterskor med erfarenhet av depotinjektioner buprenorfin i LARO. Resultat: Införandet av depotinjektioner innebar ett fokusskifte i behandling och omvårdnad med bland annat minskad kontroll och ökad tillit mellan sjuksköterska och patient. Behandlingen med depotinjektioner ansågs kunna öppna för ökad egenmakt för patienterna. LARO-enheternas organisatoriska förutsättningar påverkade hur de tagit sig an den nya behandlingsformen. Kunskap och samsyn efterfrågades. Slutsats: Depotinjektioner buprenorfin kan öppna upp för nya sätt att främja egenmakt i LARO. Det finns ett behov av forskning på området. / Background: Opioid substitution treatment in Sweden is strictly regulated. Medications like Buprenorphine are taken daily supervised by a nurse during the initial three months and thereafter until the patient is assessed to be trusted with self-administration. Prolonged-release injectable Buprenorphine has beenavailable since 2018 for weekly or monthly use. This has implications for nursing care and practices. Purpose: To explore the nurse’s perspective on introducing prolonged-release injectable buprenorphine in opioid substitution treatment. Method: Twelve semi-structured interviews were conducted with nurses experienced in treatment with prolonged-release injectable buprenorphine. Results: The introduction of injection treatment entailed a shift in focus regarding restrains, trust and patient empowerment. The care units’ approaches to the new treatment differed and was influenced by organisational conditions. Nurses requested more knowledge and consensus about the new treatment. Conclusion:Prolonged-release injectable formulations may enable new approaches to patientempowerment in opioid substitution treatment. Research in this field is required.