<p>Den 1 Juli 2005 startade Siri projektet vars syfte och mål är att hjälpa missbrukare som deltar i Substitutionsbehandling att återvinna och skapa ett liv utan ersättningsmedicin och på så sätt skapa förutsättningar för att förbättra den enskildes möjligheter för en framtida anställning. Projektet består av två delar, dels en utbildningsdel där deltagaren får inventera sig själv för att upptäcka sina styrkor och svagheter och dels en del med praktik på olika arbetsplatser.</p><p>SIRI är en förkortning och står för Samhälle, Individ, Resurs, Insats.</p><p>Projektet hade vid starten 22 deltagare, 8 kvinnor och 14 män, och av dessa intervjuades 2 deltagare av varje kön samt den projektansvarige. Intervjuerna tolkades genom en innehållsanalys och resultatet kom att visa att deltagarna tyckte att Siriprojektet i och för sig fyllde en viktig funktion för dem men också att det påminde mycket om 12 stegsbehandling vilket ju alla deltagarna har erfarenheter av att misslyckas med.</p>

Den 1 Juli 2005 startade Siri projektet vars syfte och mål är att hjälpa missbrukare som deltar i Substitutionsbehandling att återvinna och skapa ett liv utan ersättningsmedicin och på så sätt skapa förutsättningar för att förbättra den enskildes möjligheter för en framtida anställning. Projektet består av två delar, dels en utbildningsdel där deltagaren får inventera sig själv för att upptäcka sina styrkor och svagheter och dels en del med praktik på olika arbetsplatser. SIRI är en förkortning och står för Samhälle, Individ, Resurs, Insats. Projektet hade vid starten 22 deltagare, 8 kvinnor och 14 män, och av dessa intervjuades 2 deltagare av varje kön samt den projektansvarige. Intervjuerna tolkades genom en innehållsanalys och resultatet kom att visa att deltagarna tyckte att Siriprojektet i och för sig fyllde en viktig funktion för dem men också att det påminde mycket om 12 stegsbehandling vilket ju alla deltagarna har erfarenheter av att misslyckas med.

Background: The theme of the position and experiences of pregnant women in the context of methadone maintenance treatment has not yet been thoroughly examined, the aim was to contribute to break the taboo concerning this topic and help to destigmatize these women. Goals: To map the situation of pregnant women in MMT and to alert to therapeutic specificity of these women. Methods: Semi-structured interview and analysis of the medical documentation were used to obtain the data, observation method, qualified estimate and clinical case reports. Data were processed through content analysis. File: The research group consists of 7 patients who were treated in the Department of Adictology 1st Faculty of Medicine, Charles University and General University Hospital in Prague, who gave birth to at least one child between 2004 and 2014. Results: The analysis shows that during their pregnancy women reduce the use of illicit drugs and tobacco. Despite these pregnancies are usually not planned, it was observed that in these women the pregnancy occured in a situation when the respondents were stabilized in both the treatment and in their social situation. The experience of pregnancy played a stimulating role for dose reduction or direction to abstinence. The reasons are usually the confrontation with the NAS of their child...

<p>Uppsatsens syfte var att belysa och analysera ideologiska samt vetenskapsbaserade aspekter kring den kontroversiella metadonbehandlingen, för att öka förståelsen för dagens pågående debatt. Uppsatsens frågeställningar var:</p><p>· Hur har utformningen av och debatten kring metadonbehandlingen sett ut från 1960-talet och fram till 2000-talet?</p><p>· Hur kan denna utformning och debatt förstås?</p><p>För att uppnå syftet och besvara frågeställningarna har texter av olika slag studerats, veten-skapliga avhandlingar, facklitteratur, texter framställda av olika myndigheter och tidningsar-tiklar, av vilka sedan valda delar har analyserats och diskuterats utifrån en ideánalytisk ideal-typisk indelning. Debatten kring metadonbehandlingen har studerats ur ett tidsperspektiv, i ett försök att täcka svensk narkotikapolitisk utveckling i relation till metadonbehandlingen mel-lan åren 1960-2005. Litteraturstudiens resultat visade bland annat att svensk narkotikapolitik under perioden utvecklats i en alltmer restriktiv och repressiv riktning, medan utvecklingen av substitutionsbehandling med metadon för opiatmissbrukare tenderar ha lett till allt färre restriktioner och en ökande tillgänglighet för brukarna. I resultatet framgick även att ideolo-giska ställningstaganden grundade i idén om det narkotikafria samhället har spelat och fortfa-rande spelar en viktig roll i inställningen till metadonbehandling inom ramen för svensk nar-kotikapolitik.</p>

<p>Denna kvalitativa undersökning gjordes med ett öppet, datorstött intervjuformulär som skickades till socialsekreterare i fyra kommuner i Sverige. Det som undersöktes var socialsekreterarnas attityd till metadonbehandling vid heroinberoende och om dessa attityder skildes åt mellan de olika kommunerna. Genom den hermeneutiska ansatsen, meningstolkning och tillförsel av relevanta teorier tydliggjordes resultatet för läsaren. Då undersökningen är kvalitativ med ett mindre strategiskt urval var det svårt att i stor utsträckning generalisera. Trots de dokumenterat goda forskningsresultaten av metadonbehandlingars effekter och avsaknaden av andra mer effektiva behandlingar har idag mindre än 20 procent av Sveriges aktiva heroinmissbrukare möjlighet att bli beviljad denna form av behandling. Möjligtvis finns förklaringen i att Sverige idag bedriver en restriktiv politik där det liberala synsättet, harm reduction och metadonbehandling inte riktigt passar in. Resultatet i undersökningen har visat att attityderna till metadonbehandling har ändrats något över tid och att socialsekreterarna var mer positiv till behandlingsformen i dagsläget, dock ansåg de att programmet behöver bättre struktur då det fanns en hel del brister.</p>

Denna kvalitativa undersökning gjordes med ett öppet, datorstött intervjuformulär som skickades till socialsekreterare i fyra kommuner i Sverige. Det som undersöktes var socialsekreterarnas attityd till metadonbehandling vid heroinberoende och om dessa attityder skildes åt mellan de olika kommunerna. Genom den hermeneutiska ansatsen, meningstolkning och tillförsel av relevanta teorier tydliggjordes resultatet för läsaren. Då undersökningen är kvalitativ med ett mindre strategiskt urval var det svårt att i stor utsträckning generalisera. Trots de dokumenterat goda forskningsresultaten av metadonbehandlingars effekter och avsaknaden av andra mer effektiva behandlingar har idag mindre än 20 procent av Sveriges aktiva heroinmissbrukare möjlighet att bli beviljad denna form av behandling. Möjligtvis finns förklaringen i att Sverige idag bedriver en restriktiv politik där det liberala synsättet, harm reduction och metadonbehandling inte riktigt passar in. Resultatet i undersökningen har visat att attityderna till metadonbehandling har ändrats något över tid och att socialsekreterarna var mer positiv till behandlingsformen i dagsläget, dock ansåg de att programmet behöver bättre struktur då det fanns en hel del brister.

Uppsatsens syfte var att belysa och analysera ideologiska samt vetenskapsbaserade aspekter kring den kontroversiella metadonbehandlingen, för att öka förståelsen för dagens pågående debatt. Uppsatsens frågeställningar var: · Hur har utformningen av och debatten kring metadonbehandlingen sett ut från 1960-talet och fram till 2000-talet? · Hur kan denna utformning och debatt förstås? För att uppnå syftet och besvara frågeställningarna har texter av olika slag studerats, veten-skapliga avhandlingar, facklitteratur, texter framställda av olika myndigheter och tidningsar-tiklar, av vilka sedan valda delar har analyserats och diskuterats utifrån en ideánalytisk ideal-typisk indelning. Debatten kring metadonbehandlingen har studerats ur ett tidsperspektiv, i ett försök att täcka svensk narkotikapolitisk utveckling i relation till metadonbehandlingen mel-lan åren 1960-2005. Litteraturstudiens resultat visade bland annat att svensk narkotikapolitik under perioden utvecklats i en alltmer restriktiv och repressiv riktning, medan utvecklingen av substitutionsbehandling med metadon för opiatmissbrukare tenderar ha lett till allt färre restriktioner och en ökande tillgänglighet för brukarna. I resultatet framgick även att ideolo-giska ställningstaganden grundade i idén om det narkotikafria samhället har spelat och fortfa-rande spelar en viktig roll i inställningen till metadonbehandling inom ramen för svensk nar-kotikapolitik.

Syftet med denna kandidatuppsats har varit att beskriva och analysera yrkesverksammas erfarenheter av positiva och negativa aspekter kopplade till substitutionsbehandling samt hur de arbetar för att förebygga dessa. Ytterligare ett syfte har varit att identifiera individuella och samhälleliga hinder som yrkesverksamma upplever i sin yrkesutövning. Vår studie bygger på sex kvalitativa semistrukturerade och lågstandardiserade intervjuer med tre socialsekreterare och tre sjuksköterskor verksamma på mottagningar för substitutionsbehandling där hermeneutik använts som metodologisk utgångspunkt. För att förstå vårt resultat har analysen gjorts utifrån Webers idealtyper för socialt handlande och normativ etik. Vårt resultat visar att samtliga respondenter har liknande syn på vilka positiva följder som tycks komma ur substitutionsbehandling samt på vilka sätt man främjar framgångsrika behandlingsresultat. Återkommande positiva följder som uppmärksammats tycks bland annat vara att patienter i LARO ges ökade möjligheter till en god livskvalitet samt att kriminalitet, prostitution och somatiska sjukdomstillstånd minskar. Det tycks även finnas en samlad helhetsbild av vilka risker som starkt kopplas till substitutionsbehandling och avser läckage, sidomissbruk samt begränsade alternativa vårdinsatser när substitutionsbehandling inte fungerar. Flertalet andra risker har uppmärksammats som tycks ha tillkommit utifrån en numera lättillgänglig behandlingsmetod där våra respondenter menat att utformningen av denna bidrar till att upprätthålla beroende mer än att bryta det. För att förebygga risker och främja behandling har läkemedlens egenskaper anpassats för att minska intresse för läckage och missbrukspotential samtidigt som att respondenter uppmanar och ibland kräver sysselsättning i drogfria miljöer för att komma vidare i behandlingen. Resultatet visar dessutom att det finns individuella och samhälleliga svårigheter och problem i de yrkesverksammas arbete med substitutionsbehandling. Detta sträcker sig från känslomässiga svårigheter om att inte kunna ge en tillräcklig hjälp, att göra egna kliniska bedömningar av patientens aktuella mående till svårigheter kring samarbete mellan diverse vårdgivare. Sammanfattningsvis ser de yrkesverksamma generellt att substitutionsbehandling kan rädda liv men att allvarliga risker föreligger när det gäller hantering av starka och potenta läkemedel. Därför bör försiktighetsåtgärder vidtas när individer ska bli mål för substitutionsbehandling.

Bakgrund: Opioider är det övergripande begreppet för substanser med affinitet för opioidreceptorer som framkallar morfinliknande effekter bland annat sedering, smärtlindring, muskelavslappning och eufori. Samtliga opioider har beroendeframkallande effekter som står för en global missbruksproblematik. Utveckling av ett opioidberoende associeras med tre neurobiologiska förändringar; positiv påverkan av drogen i form av eufori, negativ påverkan i form av abstinens och slutligen cravings vilket skapar ett starkt begär av drogen. Vid upprepade intag av opioider uppstår en störning i den fysiologiska balansen som skapats av hjärnan belöningssystem och antibelöningssystem vilket resulterar i ett opioidberoende. Vid diagnosticering används ICD-10 och DSM-V och behandlingen består av farmakologisk substitutionsbehandling med buprenorfin och metadon i samband med psykologisk- och psykosocial behandling. Buprenorfin är en partiell opioidagonist och metadon är en opioidagonist som båda verkar genom att reducera cravings och abstinenssymptom. Substitutionsbehandling med metadon medför risk för överdosering, andningsdepression och läckage till gatumissbruk. I jämförelse medför buprenorfin lägre risk för andningsdepression och potentiellt beroende. Syfte: I denna litteraturstudie var syftet att utvärdera och jämföra kliniska effekten och säkerheten av buprenorfin respektive metadon som substitutionsbehandling vid diagnosticerat opioidberoende. Metod: Föreliggande litteraturstudie baserades på fem kliniska prövningar erhållna från databasen PubMed med sökorden ”opioid dependence”, ”buprenorphine” och ”methadone”. Retention, sidomissbruk och biverkningar utvärderades för samtliga fem kliniska prövningar. Resultat: Erhållna resultat påvisade att samtliga läkemedel effektivt reducerade förekomst av sidomissbruk av opioider. I högre doser sågs respektive läkemedel öka sannolikheten att erhålla minst 12 opioidnegativa urinprover i följd. Både läkemedlen lyckades bevara patienterna i behandlingen, dock sågs metadon bevara patienterna mer effektivt. Fler fall av avgiftning förekom vid behandling med buprenorfin. I övrigt tolererades läkemedlen bra och inga allvarliga biverkningar uppstod. Slutsats: Samtliga läkemedel minskade sidomissbruk av opioider effektivt, lyckades bevara patienterna i behandlingen och tolererades bra. Med avseende på att buprenorfin har bättre säkerhetsprofil än metadon bör buprenorfin ges som förstahandspreparat vid substitutionsbehandling av opioidberoende. Initialt bör dosering av buprenorfin titreras och följas upp noggrant via bedömningar av patientens kliniska status, då detta ses vara av stor vikt för retention till behandling. Eventuellt byte till metadon bör möjliggöras för patienter som ej lyckats stabiliseras av buprenorfin. Beskriven behandlingsmetodik stämmer överens med nuvarande riktlinjer. Flest avgiftningar skedde i behandlingsgruppen med buprenorfin detta beror sannolikt på otillräcklig dos av buprenorfin. Det krävs fler framtida studier för att säkerställa samband mellan dosering och retention, sidomissbruk och biverkningar samt dra generella slutsatser. / Background: Opioids are the general term for substances with affinity for opioid receptors that produce morphine-like effects including sedation, pain relief, muscle relaxation and euphoria. All opioids have addictive effects that account for a global substance abuse problem. Development of opioid dependence is associated with three neurobiological changes; positive effects of the drug such as euphoria, negative effects such as abstinence and cravings which cause a continuously drug intake. With continuously intake of opioids, an imbalance occurs in the physiological balance created by the brain reward system and anti-reward system, which results in opioid dependence. At diagnosis, ICD-10 and DSM-V are used and the treatment consists of pharmacological substitution treatment with buprenorphine or methadone combined with psychological and psychosocial treatment. Buprenorphine is a partial opioid agonist and methadone is an opioid agonist, and both reduce cravings and withdrawal symptoms. Substitution treatment with methadone includes risk of overdose, respiratory depression and leakage to illegal drug sales. In comparison, buprenorphine includes a lower risk of respiratory depression and developing drug dependence.  Aim: In this literature study, the aim was to evaluate and compare the clinical efficacy and safety of buprenorphine and methadone as maintenance treatment for diagnosed opioid dependence.  Method: The present study was based on five clinical trials obtained from the PubMed database with the keywords “opioid dependence”, “buprenorphine” and “methadone”. Retention, substance use and adverse effects were evaluated for all five clinical trials. Results: The results showed that all drugs effectively decreased substance use. Patients receiving higher doses of methadone or buprenorphine were more likely to obtain at least 12 consecutive opioid negative urine samples than patients receiving lower doses. Both drugs effectively retained patients in treatment, however, methadone was seen to retain patients more effectively. Several cases of detoxification occurred during treatment with buprenorphine. Otherwise, the drugs were well tolerated and no serious adverse effects occurred.  Conclusion: All drugs effectively decreased opioid use, managed to retain patients in treatment and were well tolerated. Due to the fact that buprenorphine has a better safety profile than methadone, buprenorphine should be given as a first-line drug in the substitution treatment of opioid dependence. Initially, the dosage of buprenorphine should be adjusted according to the patient’s clinical status, as this is considered important for retention to treatment. Transition to methadone should be possible for patients who have not been successfully stabilized by buprenorphine. This treatment strategy is in accordance with current used guidelines. Most detoxification cases occurred in the buprenorphine treatment group probably due to insufficient dosing of buprenorphine. Further studies are needed to evaluate the relationship between dosage and retention, substance use and adverse effects.

Bakgrund: Missbruk av opioider är substanser med morfinliknande effekter har ökat i hela världen men framförallt i USA och senaste åren även i Europa. År 2016 var det 11,8 miljoner amerikanare som var 12 år eller äldre och som missbrukade farmaceutiska opioider (92%), kombination av opioider och heroin (5,4%) eller endast heroin (2,6%). Opioider binder till olika opioidreceptorer som ger olika effekter som smärtstillande, ”craving”, eufori. När opioidintag upprepas om och om igen utvecklas ett beroende då det påverkar vårt belöningssystem i hjärnan vilket gör att vi känner hos väl till mods. Missbruksdroger påverkar dopaminnivåerna i nuceles accumbens som kan leda till psykiskt beroende eller abstinenssymtom. Narkotika kan administreras på olika sätt antingen genom rökning, sniffning, snusning eller injicering. Injektion av opioider är vanligt förekommande vilket har lett till att infektionssjukdomar som HIV, hepatit B och C ökat på grund av att kontaminerade nålar har använts. Vid behandling av opioidberoende personer används metadon som är en fullständig agonist i första hand och buprenorfin en partiell agonist i andra hand. Både metadon och buprenorfin verkar genom att minska begäret och abstinenssymtom. Buprenorfin anses vara säkrare än metadon då det sällan ger upphov till andningsdepression vilket är en allvarlig biverkning.  Syfte: Examensarbetets syfte var att jämföra vilken av opioiderna buprenorfin eller metadon som är effektivast för att behandla narkotikamissbruk samt vilka biverkningar som kan uppstå.  Metod: Examensarbetet är en litterastudie som baseras på fem randomiserade kontrollerade studier som är erhållna från databasen Pubmed. Fyra studier jämför effekten och säkerhet vid behandling med metadon och buprenorfin. En artikel undersökte levometadylacetat, buprenorfin och metadonbehandling vid opioidberoende. Sista artikeln består både av en stabiliseringsfas och en avgiftningsfas medan övriga artiklar bestod endast av stabiliseringsfas.  Resultat: Samtliga studier som granskats visar att metadon är effektivare för att behandla opioidberoende än buprenorfin. Metadon var bättre på att kvarhålla deltagarna till slutet av behandlingen och de som tilldelats metadon var mindre benägna att använda opioider igen jämfört med buprenorfin. Buprenorfin i låga doser är inte effektivt. Avseende biverkningsprofilen var den liknande för båda preparaten där smärta och förstoppning var vanligast. Enda skillnaden var att buprenorfin gav upphov till huvudvärk mest medan metadon gav upphov till sedering. Slutsats: Studierna tyder på att metadon är mer effektivt för att lindra abstinenssymtom och begär hos opioidberoende personer jämfört med buprenorfin. Det som också konstateras är att buprenorfin är ett alternativ till metadon trots att buprenorfin inte är effektivt i låga doser. För vidare forskning hade det varit av intresse att se RCT-studier som undersöker höga doser av buprenorfin med större och bredare studiepopulation. / Background: Addiction to opioids, a substances with morphine like effects has increased worldwide but especially in United States and in recent years has also in Europe. In 2016 11,8 millions americans aged twelve or older abused pharmaceutical opioids (92%), a combination of opioids and heroin (5,4%) or only heroin (2,6%). Opioids bind to different opioidreceptors that provide different effects such as reduced pain, craving and euphoria. When opioid intake is repeated, an opioid addiction may develop as it affects our reward system in the brain which makes us feel at ease. Addictive drugs affect dopamine levels in the nucleus accumbens which can lead to physhological dependence or withdrawal symptoms. Drugs can be administered in various ways either by smoking, sniffing, snuffing or injecting. Injections of opioids is common, which has lead to an increase in infectious diseases such as HIV, hepatits B and C due to use contaminated needles. In  treatment of opioids addicts, methadone is used as a full agonist in the first place and second hand buprenorphine, a partial agonist. Both methadone and buprenorphine work by reducing cravings and withdrawal symptoms. Buprenorphine is considered safer than methadone as it rarely causes respiratory depression which is a serious side effect. Purpose: The aim of this study was to compare which opioid methadone or buprenorphine, is most effective in treating drug abuse and which side effects can occur. Method: This literature review study analyzed five randomized controlled trials obtained from the Pubmed database. Four studies compared the efficacy and safety of methadone and buprenorphine treatment. One article examined levometadylacetate, buprenorphine and methadone treatment for opioid dependence. The last article consists of both stabilization phase and detoxification phase while the other articles consisted only of a stabilization phase. Results: All studies reviewed show that methadone is more effective in treating opioid dependence than buprenorphine. Methadone was better at retaining participants until the end of treatment and those given methadone were less likely to use opioids again compared to buprenorphine. Buprenorphine in low doses are not effective. Regarding the side effect profile, it was similiar for boths compounds where pain and constipation were most common. The only difference was that buprenorphine gave rise to headaches the most while methadone gave rise to sedation. Conclusion: Studies suggest that methadone is more effective in relieving withdrawal symtoms and cravings in opioid addicts compared to buprenorphine. What is also stated is that buprenorphine is an alternative to methadone even tough buprenorphine is not effective in low doses. For further research it would be of interest to see randomized controlled studies that investigate high doses of buprenorphine comapred to low doses of buprenorphine whith a larger and broader study population.