<p>Akuta buksmärtor är en av de vanligaste orsakerna till att</p><p>människor söker vård. Ett stort antal möjliga tillstånd kan ge</p><p>upphov till besvären och symtombilden varierar. Det som är</p><p>gemensamt för samtliga tillstånd är att det orsakar en besvärande</p><p>smärta av olika grad och omfattning. Smärtlindring till denna</p><p>patientkategori har historiskt alltid varit restriktiv på grund av att</p><p>den ansetts dölja viktiga kliniska tecken och försvårar</p><p>diagnostisering. Syftet med litteraturstudien har varit att beskriva</p><p>betydelsen av tidig smärtlindring med opioider vid akut buksmärta.</p><p>Metoden var en litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga</p><p>artiklar. Frågeställningarna som analysen utgick ifrån var om</p><p>opioidanalgetika döljer viktiga symtom och försvårar diagnostik</p><p>samt om det innebär minskat lidande för patienten.</p><p>Resultatet av artiklarna visar att patienter med akut buksmärta</p><p>skall ha smärtlindring, det försvårar inte diagnostiksäkerheten samt</p><p>det minskar patientens lidande. Slutsatsen av resultatet ger,</p><p>förutom förbättrad omvårdnad till patienten, sjuksköterskan bättre</p><p>möjligheter att följa de etiska principer och författningar som</p><p>gäller. Implementering av ny kunskap i vårdverksamheten kan</p><p>vara en långvarig process, därför vore det intressant att granska</p><p>organisationernas följsamhet till ny evidensbaserad kunskap.</p>

Akuta buksmärtor är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker vård. Ett stort antal möjliga tillstånd kan ge upphov till besvären och symtombilden varierar. Det som är gemensamt för samtliga tillstånd är att det orsakar en besvärande smärta av olika grad och omfattning. Smärtlindring till denna patientkategori har historiskt alltid varit restriktiv på grund av att den ansetts dölja viktiga kliniska tecken och försvårar diagnostisering. Syftet med litteraturstudien har varit att beskriva betydelsen av tidig smärtlindring med opioider vid akut buksmärta. Metoden var en litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga artiklar. Frågeställningarna som analysen utgick ifrån var om opioidanalgetika döljer viktiga symtom och försvårar diagnostik samt om det innebär minskat lidande för patienten. Resultatet av artiklarna visar att patienter med akut buksmärta skall ha smärtlindring, det försvårar inte diagnostiksäkerheten samt det minskar patientens lidande. Slutsatsen av resultatet ger, förutom förbättrad omvårdnad till patienten, sjuksköterskan bättre möjligheter att följa de etiska principer och författningar som gäller. Implementering av ny kunskap i vårdverksamheten kan vara en långvarig process, därför vore det intressant att granska organisationernas följsamhet till ny evidensbaserad kunskap.

Objective: The objective was to examine the incidence of constipation, and the preventive measures taken in relation with postoperative pain treatment with opioids at two orthopaedic surgery wards. Methods: The participants were patients that had undergone surgery in the back, hip or thigh. They were selected through systematic selection and a total of 46 electronic health records were examined. The factors investigated and tested for correlation with constipation were the usage of laxatives, daily fluid-intake and early mobilisation. Results: Totally, 26.1 % of the patients became constipated, and laxatives were prescribed to 65.2 % of the patients. Doctors prescribed 53.3 % of the laxatives, nurses 33.3 % and for the remaining 13.3 % it was uncertain who had written the prescription. Usage of laxatives seemed to cause constipation (p=0,025), whereas there was no correlation between constipation and early mobilization. The documentation regarding daily fluid-intake was insufficient and no correlation test could be performed. Conclusions: This study failed to demonstrate that usage of laxatives and early mobilization prevents constipation in patients postoperatively treated with opioids. There was a need for increased education about constipation and its preventing measures for health care workers.

Bakgrund: Opioidberoende är ett ökande folkhälsoproblem och en utmaning för sjuksköterskors förhållningssätt samt kompetens kring smärtlindring. Sjuksköterskors attityder till smärtlindring av patienter med opioidberoende kan påverka omvårdnaden som ska bedrivas med respekt för patienters lika värde.Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans attityd till smärtbehandling för patienter med ett opioidberoende.Metod: Studien genomfördes som en integrerad litteraturstudie.Resultat: Under analysen framkom sex huvudkategorier som besvarade studiens två frågor. Sjuksköterskans kunskap, påvisar att sjuksköterskorna ansåg sig ha dålig kunskap och erfarenheter av att vårda patienter med beroende. Sjuksköterskans förhållningsätt, beskriver hur sjuksköterskan väljer att bemöta patienten har stor betydelse för hur mötet och vården kommer att utformas. Patientens beteende, visar på hur sjuksköterskan uppfattar patienten och hur det spelar in på sjuksköterskans vidare attityd. Osäkerhet, sjuksköterskan beskriver att när det inte finns nog med kunskap om att administrera läkemedel skapas en osäkerhet som påverkar omvårdnaden. Stigmatisering, beskriver att den rådande syn som finns på vissa avdelningar bidrar till att skapa och bibehålla vissa attityder. Vilja att vårda, påvisar att trots svårigheter och mycket problematisering kring området ansåg ändå sjuksköterskan ha en vilja att vårda alla patienter oavsett bakgrund.Slutsats: Bristen på utbildning och erfarenhet av beroende var den främsta faktorn till den negativa attityden hos sjuksköterskorna och detta behöver förbättras inom skolväsendet och ute på arbetsplatserna för att omvårdnaden till patienterna med opioidberoende ska förbättras.

Syftet med denna kandidatuppsats har varit att beskriva och analysera yrkesverksammas erfarenheter av positiva och negativa aspekter kopplade till substitutionsbehandling samt hur de arbetar för att förebygga dessa. Ytterligare ett syfte har varit att identifiera individuella och samhälleliga hinder som yrkesverksamma upplever i sin yrkesutövning. Vår studie bygger på sex kvalitativa semistrukturerade och lågstandardiserade intervjuer med tre socialsekreterare och tre sjuksköterskor verksamma på mottagningar för substitutionsbehandling där hermeneutik använts som metodologisk utgångspunkt. För att förstå vårt resultat har analysen gjorts utifrån Webers idealtyper för socialt handlande och normativ etik. Vårt resultat visar att samtliga respondenter har liknande syn på vilka positiva följder som tycks komma ur substitutionsbehandling samt på vilka sätt man främjar framgångsrika behandlingsresultat. Återkommande positiva följder som uppmärksammats tycks bland annat vara att patienter i LARO ges ökade möjligheter till en god livskvalitet samt att kriminalitet, prostitution och somatiska sjukdomstillstånd minskar. Det tycks även finnas en samlad helhetsbild av vilka risker som starkt kopplas till substitutionsbehandling och avser läckage, sidomissbruk samt begränsade alternativa vårdinsatser när substitutionsbehandling inte fungerar. Flertalet andra risker har uppmärksammats som tycks ha tillkommit utifrån en numera lättillgänglig behandlingsmetod där våra respondenter menat att utformningen av denna bidrar till att upprätthålla beroende mer än att bryta det. För att förebygga risker och främja behandling har läkemedlens egenskaper anpassats för att minska intresse för läckage och missbrukspotential samtidigt som att respondenter uppmanar och ibland kräver sysselsättning i drogfria miljöer för att komma vidare i behandlingen. Resultatet visar dessutom att det finns individuella och samhälleliga svårigheter och problem i de yrkesverksammas arbete med substitutionsbehandling. Detta sträcker sig från känslomässiga svårigheter om att inte kunna ge en tillräcklig hjälp, att göra egna kliniska bedömningar av patientens aktuella mående till svårigheter kring samarbete mellan diverse vårdgivare. Sammanfattningsvis ser de yrkesverksamma generellt att substitutionsbehandling kan rädda liv men att allvarliga risker föreligger när det gäller hantering av starka och potenta läkemedel. Därför bör försiktighetsåtgärder vidtas när individer ska bli mål för substitutionsbehandling.

Bakgrund: Missbruk av opioider är substanser med morfinliknande effekter har ökat i hela världen men framförallt i USA och senaste åren även i Europa. År 2016 var det 11,8 miljoner amerikanare som var 12 år eller äldre och som missbrukade farmaceutiska opioider (92%), kombination av opioider och heroin (5,4%) eller endast heroin (2,6%). Opioider binder till olika opioidreceptorer som ger olika effekter som smärtstillande, ”craving”, eufori. När opioidintag upprepas om och om igen utvecklas ett beroende då det påverkar vårt belöningssystem i hjärnan vilket gör att vi känner hos väl till mods. Missbruksdroger påverkar dopaminnivåerna i nuceles accumbens som kan leda till psykiskt beroende eller abstinenssymtom. Narkotika kan administreras på olika sätt antingen genom rökning, sniffning, snusning eller injicering. Injektion av opioider är vanligt förekommande vilket har lett till att infektionssjukdomar som HIV, hepatit B och C ökat på grund av att kontaminerade nålar har använts. Vid behandling av opioidberoende personer används metadon som är en fullständig agonist i första hand och buprenorfin en partiell agonist i andra hand. Både metadon och buprenorfin verkar genom att minska begäret och abstinenssymtom. Buprenorfin anses vara säkrare än metadon då det sällan ger upphov till andningsdepression vilket är en allvarlig biverkning.  Syfte: Examensarbetets syfte var att jämföra vilken av opioiderna buprenorfin eller metadon som är effektivast för att behandla narkotikamissbruk samt vilka biverkningar som kan uppstå.  Metod: Examensarbetet är en litterastudie som baseras på fem randomiserade kontrollerade studier som är erhållna från databasen Pubmed. Fyra studier jämför effekten och säkerhet vid behandling med metadon och buprenorfin. En artikel undersökte levometadylacetat, buprenorfin och metadonbehandling vid opioidberoende. Sista artikeln består både av en stabiliseringsfas och en avgiftningsfas medan övriga artiklar bestod endast av stabiliseringsfas.  Resultat: Samtliga studier som granskats visar att metadon är effektivare för att behandla opioidberoende än buprenorfin. Metadon var bättre på att kvarhålla deltagarna till slutet av behandlingen och de som tilldelats metadon var mindre benägna att använda opioider igen jämfört med buprenorfin. Buprenorfin i låga doser är inte effektivt. Avseende biverkningsprofilen var den liknande för båda preparaten där smärta och förstoppning var vanligast. Enda skillnaden var att buprenorfin gav upphov till huvudvärk mest medan metadon gav upphov till sedering. Slutsats: Studierna tyder på att metadon är mer effektivt för att lindra abstinenssymtom och begär hos opioidberoende personer jämfört med buprenorfin. Det som också konstateras är att buprenorfin är ett alternativ till metadon trots att buprenorfin inte är effektivt i låga doser. För vidare forskning hade det varit av intresse att se RCT-studier som undersöker höga doser av buprenorfin med större och bredare studiepopulation. / Background: Addiction to opioids, a substances with morphine like effects has increased worldwide but especially in United States and in recent years has also in Europe. In 2016 11,8 millions americans aged twelve or older abused pharmaceutical opioids (92%), a combination of opioids and heroin (5,4%) or only heroin (2,6%). Opioids bind to different opioidreceptors that provide different effects such as reduced pain, craving and euphoria. When opioid intake is repeated, an opioid addiction may develop as it affects our reward system in the brain which makes us feel at ease. Addictive drugs affect dopamine levels in the nucleus accumbens which can lead to physhological dependence or withdrawal symptoms. Drugs can be administered in various ways either by smoking, sniffing, snuffing or injecting. Injections of opioids is common, which has lead to an increase in infectious diseases such as HIV, hepatits B and C due to use contaminated needles. In  treatment of opioids addicts, methadone is used as a full agonist in the first place and second hand buprenorphine, a partial agonist. Both methadone and buprenorphine work by reducing cravings and withdrawal symptoms. Buprenorphine is considered safer than methadone as it rarely causes respiratory depression which is a serious side effect. Purpose: The aim of this study was to compare which opioid methadone or buprenorphine, is most effective in treating drug abuse and which side effects can occur. Method: This literature review study analyzed five randomized controlled trials obtained from the Pubmed database. Four studies compared the efficacy and safety of methadone and buprenorphine treatment. One article examined levometadylacetate, buprenorphine and methadone treatment for opioid dependence. The last article consists of both stabilization phase and detoxification phase while the other articles consisted only of a stabilization phase. Results: All studies reviewed show that methadone is more effective in treating opioid dependence than buprenorphine. Methadone was better at retaining participants until the end of treatment and those given methadone were less likely to use opioids again compared to buprenorphine. Buprenorphine in low doses are not effective. Regarding the side effect profile, it was similiar for boths compounds where pain and constipation were most common. The only difference was that buprenorphine gave rise to headaches the most while methadone gave rise to sedation. Conclusion: Studies suggest that methadone is more effective in relieving withdrawal symtoms and cravings in opioid addicts compared to buprenorphine. What is also stated is that buprenorphine is an alternative to methadone even tough buprenorphine is not effective in low doses. For further research it would be of interest to see randomized controlled studies that investigate high doses of buprenorphine comapred to low doses of buprenorphine whith a larger and broader study population.

Bakgrund: Narkotikarelaterade dödsfall har de senaste åren ökat markant. Den vanligaste behandlingsformen för personer med missbruksproblematik av opioider är läkemedelsassisterad rehabilitering av opiatmissbruk, med andra ord en LARO-behandling. Eftersom behandlingen medicinerar klienter med ett substitutionspreparat anses det trots stort vetenskapligt stöd vara en kontroversiell behandling som fortsätter vara väl omdiskuterad. Syfte: Studien syftar till att undersöka de sociala effekterna av en LARO-behandling utifrån ett klientperspektiv. Metod: I studien granskas tolv artiklar med en kvalitativ ansats bestående av intervjuer som berör ämnet och delas in i teman. Resultat: De sociala effekter som identifierats som vitala för klienter som genomgår en LARO-behandling är på dennes sociala relationer samt sysselsättning. / Background: Drug related deaths has increased significantly during the past years. The most common form of treatment for opioid dependence is medication assisted treatment, MAT. Since the treatment includes substitution medication for clients it is considered a controversial method that continues to be well debated, even though it has great scientific support. Aim: The study aims to investigate the social effects of MAT from a client perspective. Method: The study reviews twelve articles with a qualitative approach consisting interviews related to the main subject which is divided into themes. Results: Social relationships and occupation has been identified as most vital social effects for clients in MAT.

Substansberoende orsakar mer och mer hälsorelaterade problem hos många individer. Sjuksköterskan bär ett ansvar över att minska utvecklingen av substansberoende samt lindra patienters lidande. Detta kan i sin tur orsaka ett dilemma för sjuksköterskan som vill lindra patientens smärta eller ångest men samtidigt inte orsaka ett beroende. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors upplevelser i mötet med patienter som har ett substansberoende på grund av behandling med bensodiazepiner eller opioider. Litteraturöversikten baserades på 11 vetenskapliga artiklar av både kvalitativ- och kvantitativ design. Artiklarna hämtades ifrån databaserna Cinahl och PubMed. Två huvudteman identifierades utifrån valda artiklar: “Sjuksköterskans kompetensbrister” och “Problem i patientmötet” med tillhörande subteman: “Kunskapsbrist om drogerna”, “Kunskapsbrist om administreringssätt”, “Kunskapsbrist om beroendeproblematik”, “Känsla av otillräcklighet”, “Brist på tid”, “Rädsla för patienten” och “Brist på förtroende”. Utifrån studiens resultat drogs slutsatsen att olika brister i vårdandet påverkar sjuksköterskans upplevelser och attityder i mötet med patienterna som har risk för substansberoende av bensodiazepiner och opioider.

Bakgrund: Smärta är en individuell upplevelse som är svår att påvisa och estimera till skillnad från andra prover inom sjukvården. Opioider är den främsta behandlingsmetoden för patienter som lider av akut och svår smärta, vilket vid överadministrering kan bidra till utveckling av missbruk. Smärta hos patienter med opioidmissbruk kan vara mer svårskattad och bidrar vanligtvis till fel och/eller underbehandling. Syfte: Att belysa sjuksköterskans upplevelse av att smärtlindra patienter med opioidproblematik.Metod: En allmän litteraturöversikt med en systematisk sökstrategi genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL vilket slutligen resulterade i tio inkluderade vetenskapliga orginalartiklar. Nio artiklar hade en kvalitativ ansats och en med kvantitativ ansats, vilka analyserades med en integrerad analys. Resultat: Resultatet innefattade två huvudteman och fem subteman. Sjuksköterskorna upplevde en bristande kunskap inom smärtlindring för patienter med opioidmissbruk, vilket ofta resulterade i underbehandling av deras smärta. Ytterligare faktorer som påverkade smärtbehandlingen negativt för patienterna sjuksköterskans brist på tillit och förståelse för deras livssituation och opioidberoende. Slutsats: Kunskapsbristen i att smärtlindra patienter med ett opioidmissbruk bland sjuksköterskor är stor trots den regelbundna användningen av opioider. Brist på tydliga gemensamma riktlinjer i kombination med bristfällig utbildning inom läkemedel och missbruk, leder till både bristande patientbemötande och fel- och/eller underbehandling.

Opioider har blivit en vanligare behandlingsmetod för patienter med långvarig smärta som bidrar till att patienten upplever adekvat smärtlindring. Smärtlindringen kan dock leda till att patienter utsätts för opioidinducerade risker som leder till att patienten inte erhåller adekvat smärtlindring. Syftet med studien var att belysa patienters upplevelser av att behandlas med opioider vid långvarig smärta. Litteraturstudien utgår från en induktiv ansats och resultatet grundas på 14 vetenskapliga artiklar, varav sju artiklar är kvalitativa samt sju är kvantitativa. En innehållsanalys användes vilket resulterade i tre olika teman: Det professionella och sociala stödet, Inverkan på kropp och själ samt Vilja till att bemästra opioidbehandlingen. Resultatet visade både positiva och negativa upplevelser bland patienter med långvarig smärta som behandlas med opioider. Patienterna upplevde det professionella mötet som särskilt betydelsefullt då det ingav hopp och stöd. Patienter kunde däremot också uppleva förutfattade meningar samt negativa attityder vilket bidrog till bristfällig omvårdnad för patienterna. Studien föreslår att sjuksköterskor är i behov av utbildning och kunskap angående opioider och dess inverkan på kroppen för att bidra med god patientutbildning samt god omvårdnad. / Opioids have become a common method of treatment for patients with chronic pain that contribute to adequate pain relif. Pain relief can lead to patients being exposed to opioid-induced risks that causes inadequate pain relief for the patients. The aim of the study was to highlight patients experiences of being treated with opioids for chronic pain. The literature review is based on a inductive approach and the results are based on 14 scientific articles, including seven qualitative articles and seven quantitative articles. A content analysis of the article was used which resulted in three different themes: The professional and social support, Impact on the body and mind and Will to overcome opioid-therapy. The result showed both positive and negative experiences among patients with chronic pain treated with opioids. Patients experienced the professional meeting as particularly significant because it gave them hope and support. Patients could however also experience prejudice and negative attitudes which contributed to inadequate care for the patients. The study suggests that nurses are in need of education and knowledge about opioids and their impact on the body to contribute with good patient education and good nursing care.