No description available.

No description available.

<p>Insomnia is getting more prevalent with age, both because of natural changes in the sleep pattern and because of increased morbidity. It can cause dysfunctioning and sedation during the day. Therefore it is often treated with hypnotics. It is possible though that hypnotics can cause daytime sleepiness as well, not to mention increased risk of falling and fractures because of sedation and prolonged reaction time. Benzodiazepines and benzodiazepine related drugs, the subjects of this study, are commonly used as hypnotics. They are meant for short term treatment, however long term insomnia is common in the elderly.</p><p>This study examines to which extent these hypnotics cause residual sedation during the day and if they increase the risk of falling and occurrence of bone fractures. The prevalence of long term treatment has been of interest as well. 24 elderly residents in a senior housing in Kalmar were interviewed about their daytime alertness, if they felt more alert or more tired when using hypnotics, and how many times they had fallen in the last year. They were asked about how long they had been using hypnotics and what other drugs they used. If they were unsure, their prescriptions was checked for this information.</p><p>Twelve out of the 24 individuals who were interviewed used some kind of benzodiazepine or benzodiazepine related drug. The majority used the sedative zopiclone but also zolpidem and oxazepam were used. A statistically significant difference in daytime sleepiness was found between users and non-users of hypnotics, but no statistically significant difference in the number of falling incidents could be found. Those who were treated with hypnotics used them every night, nine individuals had been treated longer than three months and two persons had been treated over several years.</p><p>This study is too small to draw reliable inferences from, but it suggests that long term treatment of the elderly with hypnotics is common and maybe the effects of such a treatment should be investigated further.</p><p>2008:F9</p>

Insomnia is getting more prevalent with age, both because of natural changes in the sleep pattern and because of increased morbidity. It can cause dysfunctioning and sedation during the day. Therefore it is often treated with hypnotics. It is possible though that hypnotics can cause daytime sleepiness as well, not to mention increased risk of falling and fractures because of sedation and prolonged reaction time. Benzodiazepines and benzodiazepine related drugs, the subjects of this study, are commonly used as hypnotics. They are meant for short term treatment, however long term insomnia is common in the elderly. This study examines to which extent these hypnotics cause residual sedation during the day and if they increase the risk of falling and occurrence of bone fractures. The prevalence of long term treatment has been of interest as well. 24 elderly residents in a senior housing in Kalmar were interviewed about their daytime alertness, if they felt more alert or more tired when using hypnotics, and how many times they had fallen in the last year. They were asked about how long they had been using hypnotics and what other drugs they used. If they were unsure, their prescriptions was checked for this information. Twelve out of the 24 individuals who were interviewed used some kind of benzodiazepine or benzodiazepine related drug. The majority used the sedative zopiclone but also zolpidem and oxazepam were used. A statistically significant difference in daytime sleepiness was found between users and non-users of hypnotics, but no statistically significant difference in the number of falling incidents could be found. Those who were treated with hypnotics used them every night, nine individuals had been treated longer than three months and two persons had been treated over several years. This study is too small to draw reliable inferences from, but it suggests that long term treatment of the elderly with hypnotics is common and maybe the effects of such a treatment should be investigated further. 2008:F9

Substansberoende orsakar mer och mer hälsorelaterade problem hos många individer. Sjuksköterskan bär ett ansvar över att minska utvecklingen av substansberoende samt lindra patienters lidande. Detta kan i sin tur orsaka ett dilemma för sjuksköterskan som vill lindra patientens smärta eller ångest men samtidigt inte orsaka ett beroende. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors upplevelser i mötet med patienter som har ett substansberoende på grund av behandling med bensodiazepiner eller opioider. Litteraturöversikten baserades på 11 vetenskapliga artiklar av både kvalitativ- och kvantitativ design. Artiklarna hämtades ifrån databaserna Cinahl och PubMed. Två huvudteman identifierades utifrån valda artiklar: “Sjuksköterskans kompetensbrister” och “Problem i patientmötet” med tillhörande subteman: “Kunskapsbrist om drogerna”, “Kunskapsbrist om administreringssätt”, “Kunskapsbrist om beroendeproblematik”, “Känsla av otillräcklighet”, “Brist på tid”, “Rädsla för patienten” och “Brist på förtroende”. Utifrån studiens resultat drogs slutsatsen att olika brister i vårdandet påverkar sjuksköterskans upplevelser och attityder i mötet med patienterna som har risk för substansberoende av bensodiazepiner och opioider.

Bakgrund Bensodiazepiner och de besläktade så kallade Z-preparaten utgör de psykofarmaka som oftast vidbehovsförskrivs till äldre. Hos äldre är behovet av dessa preparat större än hos yngre, men äldre är också, på grund av nedsatt lever- och njurkapacitet känsligare. Samsjuklighet och läkemedelsinteraktioner är andra faktorer som är vanligt förekommande hos äldre patienter. Sjuksköterskan har ett utökat ansvar för bedömning av lämpligheten att ge läkemedlet i en viss situation. Uppföljning av patientens reaktion på läkemedlet är ocksåv äsentlig. Syfte Syftet var att beskriva effekter och bieffekter vid administrering av vidbehovsförskrivna bensodiazepiner till äldre patienter utifrån sjuksköterskans ansvar.  Metod En icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 15 artiklar ur databaserna PubMed, CINAHL och PsychINFO samt manuell sökning. Artiklarna kvalitetsgranskades och därefter utfördes en integrerad analys där artiklarna analyserades i kategorier och underkategorier. Resultat Bensodiazepiner var förknippade med biverkningarna fallrisk, förvirring och andningskomplikationer för äldre patienter med KOL. Samsjuklighet spelade dock en avgörande roll för risken att drabbas av biverkningar.  Slutsats Genom att tillämpa principen att ge lägsta möjliga terapeutiska dos samt ge extraövervakning till äldre som nyligen inlett en behandling av bensodiazepiner eller fått en dosökning kunde sjukvårdspersonal begränsa risken för att äldre patienter skulle drabbasav biverkningar och på så sätt öka patientsäkerheten.

Introduktion: Bensodiazepiner har ända sedan de introducerats till marknaden varit mycket populära och är bland de mest förskrivna läkemedlen. Trots populariteten samt den höga användningen är bensodiazepiner en problematisk läkemedelsgrupp med anledning till deras höga beroendepotential. Bensodiazepiner ska enligt behandlingsrekommendationer endast förskrivas som sista alternativ och användas under en begränsad period för att undvika beroendeutveckling, vilket oftast inte blir fallet i primärvården. Syfte: Syftet var att undersöka hur användningen av bensodiazepiner har sett ut mellan 2006 och 2014 och om beroendepotentialen var en möjlig faktor till hypotesen att användningen minskat– för att uppmärksamma problem med användningen av dessa läkemedel. Material och metoder: Artiklar hämtades från databaser som PubMed samt Google Scholar. Statistiken över användningen hämtades från Socialstyrelsens statistikdatabaser och presenterades i form av tabeller och grafer. Resultat: Denna studie undersökte om just beroendepotentialen var en möjlig faktor till hypotesen att användningen minskat – och hypotesen stämmer. Statistiken visade att användningen av många bensodiazepiner har minskat markant under den perioden som undersöktes; som mest troligt beror på de nya riktlinjerna och behandlingsrekommendationerna som tagits fram mellan 2009-2010. Trots att användningen av bensodiazepiner minskat stadigt har istället en ny trend upptäckts; att bensodiazepinbesläktade substanser, som zopiklon, ökar markant. Detta innebär att behoven av farmakologisk behandling fortfarande är densamma då användningen av bensodiazepiner och bensodiazepinbesläktade läkemedel inte har varierat signifikant under den undersökta perioden. Konklusion: Nya selektiva bensodiazepiner med obefintlig risk för beroendeutveckling och smalare biverkningsprofil är under utveckling; dessa kommer med störst sannolikhet lösa många av beroendeutvecklings-problemen som för närvarande uppstår vid användning av bensodiazepiner och besläktade substanser i primärvården. / Introduction: Ever since benzodiazepines were introduced to the market they have been very popular and are among the most prescribed drugs. Despite the popularity and the high usage of benzodiazepines, this group of drugs is problematic due to their high dependence potential. Benzodiazepines should according to treatment guidelines only be prescribed as a last option and be used for a limited period of time to avoid the development of dependency - which is often not the case in primary care. Aim: The aim was to examine the usage of benzodiazepines between 2006 and 2014 and if the dependency potential was a possible factor to the hypothesis that the use has decreased – in order to draw attention to the problems associated with benzodiazepines. Methods: The articles were retrieved from the databases PubMed and Google Scholar. Statistics on the usage were taken from the Board's statistical databases. Results: This study investigated if the dependency potential was a possible factor to the hypothesis that the usage of benzodiazepines have decreased – and the hypothesis is correct. Statistics showed that the usage of many benzodiazepines have declined significantly during the period examined; most likely due to the new guidelines and treatment recommendations developed between 2009-2010. Although the usage of benzodiazepines declined steadily; a new trend was discovered, namely the prominent increased usage of benzodiazepine-like drugs such as zopiclone. This means that the needs of pharmacological treatment is unchanged since the usage of benzodiazepines and benzodiazepine-like drugs have not varied significantly during the examined period. Conclusion: New selective benzodiazepines with non-existent risks of development of dependency as well as a narrower side effect profile is under development. These will most likely resolve many of the dependency issues currently arising from the usage of benzodiazepines and related substances in primary care.

Bakgrund: Akuta krampanfall drabbar många människor, både nationellt och internationellt. Detta behandlas i första hand med Bensodiazepiner, såsom Diazepam och Midazolam. Sveriges prehospitala behandlingsriktlinjer skiljer sig åt vid behandling av akuta krampanfall. Region Halland förnyade behandlingsriktlinjerna år 2011 och införde intranasal administrering av Midazolam Syfte: Att sammanställa behandlingsriktlinjerna angående medicinsk behandling vid kramper prehospitalt i Sverige samt kartlägga användandet av bensodiazepiner vid kramper prehospitalt i Region Halland. Metod: En kvantitativ registerstudie med en retrospektiv design användes. En sammanställning av Sveriges prehospitala behandlingsriktlinjer för medicinsk behandling av kramper utfördes. Chi-Två samt Fishers exakta test användes vid analysen av den insamlade datan från 127 ambulansjournaler i Region Halland. Resultat: Sammanställningen av Sveriges prehospitala behandlingsriktlinjer vid kramper visade att behandlingsriktlinjerna skiljer sig åt nationellt. Resultatet från kartläggningen av användandet med bensodiazepiner vid kramper prehospitalt i Region Halland visade att Diazepam var det vanligast använda läkemedlet samt att det fanns en signifikant skillnad i behandlingen med Diazepam rektalt relaterat till patientens ålder. Flertalet patienter som hade behandlats med Midazolam intranasalt behövde kompletterande behandling med Diazepam intravenöst. Slutsats: Behandlingsriktlinjerna för kramper prehospitalt skiljer sig åt nationellt. Diazepam var det vanligast använda läkemedlet samt en bristfällig följsamhet till behandlingsriktlinjerna framkom i Region Halland. Mer forskning behövs avseende ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att behandla pågående kramper prehospitalt för ge patienterna möjlighet till en god omvårdnad på ett säkert sätt. / Background: Acute seizures affects a large number of people both nationally and internationally. Seizures are primarily treated with benzodiazepines, such as Diazepam and Midazolam. Sweden's prehospital treatment guidelines differ in the treatment of acute seizures. Region Halland renewed the treatment guidelines in 2011 and introduced intranasal administration of Midazolam. Objective: To compile the treatment guidelines for medical treatment in prehospital seizures in Sweden and to survey the use of benzodiazepines in prehospital seizures in Region Halland. Method: A quantitative register study with a retrospective design was used. A compilation of Sweden's prehospital treatment guidelines was performed. Chi-Two and Fishers exact test are used in the analysis of the collected data from 127 ambulance journals in Region Halland.  Results: The compilation of Swedish prehospital treatment guidelines for seizures showed that the treatment guidelines differ nationally. The survey of the use of benzodiazepines in prehospital seizures in Region Halland showed that Diazepam was the most commonly used drug, and that there was a significant difference in treatment with Diazepam rectally related to the age of the patient. Most patients treated with Midazolam intranasally needed additional therapy with Diazepam intravenously. Conclusion: The prehospital treatment guidelines for seizures differs nationally. Diazepam was the most commonly used drug and the compliance with the treatment guidelines is inadequate in Region Halland. More research is needed regarding from the ambulance nurse's experiences of treating ongoing prehospital seizures in order to provide patients with proper care in a safe way.

Abstract School of Education Växjö University Social Science specialised in Care and Treatment of Juveniles and Substance Abusers C- Essay 10p Titel Benzodiazepines in primary care Authors Taskin Arslan and Mattias Edlund Supervisor Stellan Jeppsson Date March 2006 Number of pages 47 Keyword benzodiazepines, pharmaceutical abuse, tranquillizer, perspective of gender With this essay we have tried to bring up the different causes why there are so many prescriptions of benzodiazepines, the primary cares part in all this and why there are more prescriptions for women than men. The purpose of this study was to increase our knowledge about benzodiazepines, try to find out advantages and disadvantages in case of prescriptions of these preparation and if primary care was aware of these disadvantages in case of prescriptions especially at the matter of prescriptions for women. Some of the questions we asked ourselves were: what kind of risk is connected to benzodiazepines? What kind of responsibility does the doctor have in case of prescriptions of benzodiazepines? How is it that the women constitute the group which receives most prescriptions of benzodiazepines? Our method has been an explorative theoretical study combined with qualitative interviews. In our studies we have found that there is a big awareness about the disadvantages of benzodiazepines prescriptions among the doctors in primary care. And that the conversation between doctor and patient is important for the search of underlying causes. Finally that why women are overrepresented in the matter of benzodiazepine prescription could be due to that women to a greater extent seeks help in non-institutional care than men. / Abstract Institutionen för pedagogik/IKM Växjö universitet Pedagogik med inriktning mot Ungdoms- och missbrukarvård C- Uppsats 10p Titel Bensodiazepins in primary care Författare Taskin Arslan och Mattias Edlund Handledare Stellan Jeppsson Datum Mars 2006 Antal sidor 47 Nyckelord bensodiazepiner, läkemedel, lugnande, genusperspektiv Detta arbete har försökt ta upp de olika orsakerna till varför det föreskrivs så mycket bensodiazepiner, primärvårdens roll i det hela och varför det föreskrivs mer bensodiazepiner till kvinnor än män. Syftet med denna studie var att fördjupa våra kunskaper om bensodiazepiner, försöka ta reda på fördelarna och nackdelarna vid föreskrivning av dessa preparat och om primärvården var medveten om dessa nackdelar speciellt när det gällde föreskrivning till kvinnor. Några av frågorna vi ställde oss var: Vilken risk finns kopplade till bensodiazepiner? Vilken roll respektive vilket ansvar har läkaren vid föreskrivning av bensodiazepiner? Hur kommer det sig att kvinnor utgör den grupp som erhåller flest bensodiazepinförskrivningar? Vår undersökning har varit en explorativ litteraturstudie kombinerad med intervjuer. Det vi har kommit fram till utifrån intervjuerna och litteraturen är att det finns en stor medvetenhet hos läkarna kring riskerna med föreskrivning av bensodiazepiner. Att samtalet mellan läkaren och patienten är viktigt för att utreda de bakomliggande orsakerna och att orsaken till att kvinnor är överrepresenterade vad gäller föreskrivningen av bensodiazepiner kan enligt litteraturen och läkarna vi varit i kontakt med bero på att kvinnor i större utsträckning än män söker hjälp inom vården

<p>Abstract</p><p>School of Education</p><p>Växjö University</p><p>Social Science specialised in Care</p><p>and Treatment of Juveniles and</p><p>Substance Abusers</p><p>C- Essay 10p</p><p>Titel Benzodiazepines in primary care</p><p>Authors Taskin Arslan and Mattias Edlund</p><p>Supervisor Stellan Jeppsson</p><p>Date March 2006</p><p>Number of pages 47</p><p>Keyword benzodiazepines, pharmaceutical abuse, tranquillizer, perspective of gender</p><p>With this essay we have tried to bring up the different causes why there are so many prescriptions of benzodiazepines, the primary cares part in all this and why there are more prescriptions for women than men.</p><p>The purpose of this study was to increase our knowledge about benzodiazepines, try to find out advantages and disadvantages in case of prescriptions of these preparation and if primary care was aware of these disadvantages in case of prescriptions especially at the matter of prescriptions for women.</p><p>Some of the questions we asked ourselves were: what kind of risk is connected to benzodiazepines? What kind of responsibility does the doctor have in case of prescriptions of benzodiazepines? How is it that the women constitute the group which receives most prescriptions of benzodiazepines?</p><p>Our method has been an explorative theoretical study combined with qualitative interviews.</p><p>In our studies we have found that there is a big awareness about the disadvantages of benzodiazepines prescriptions among the doctors in primary care. And that the conversation between doctor and patient is important for the search of underlying causes. Finally that why women are overrepresented in the matter of benzodiazepine prescription could be due to that women to a greater extent seeks help in non-institutional care than men.</p> / <p>Abstract</p><p>Institutionen för pedagogik/IKM</p><p>Växjö universitet</p><p>Pedagogik med inriktning mot</p><p>Ungdoms- och missbrukarvård</p><p>C- Uppsats 10p</p><p>Titel Bensodiazepins in primary care</p><p>Författare Taskin Arslan och Mattias Edlund</p><p>Handledare Stellan Jeppsson</p><p>Datum Mars 2006</p><p>Antal sidor 47</p><p>Nyckelord bensodiazepiner, läkemedel, lugnande, genusperspektiv</p><p>Detta arbete har försökt ta upp de olika orsakerna till varför det föreskrivs så mycket bensodiazepiner, primärvårdens roll i det hela och varför det föreskrivs mer bensodiazepiner till kvinnor än män. Syftet med denna studie var att fördjupa våra kunskaper om bensodiazepiner, försöka ta reda på fördelarna och nackdelarna vid föreskrivning av dessa preparat och om primärvården var medveten om dessa nackdelar speciellt när det gällde föreskrivning till kvinnor. Några av frågorna vi ställde oss var: Vilken risk finns kopplade till bensodiazepiner? Vilken roll respektive vilket ansvar har läkaren vid föreskrivning av bensodiazepiner? Hur kommer det sig att kvinnor utgör den grupp som erhåller flest bensodiazepinförskrivningar? Vår undersökning har varit en explorativ litteraturstudie kombinerad med intervjuer. Det vi har kommit fram till utifrån intervjuerna och litteraturen är att det finns en stor medvetenhet hos läkarna kring riskerna med föreskrivning av bensodiazepiner. Att samtalet mellan läkaren och patienten är viktigt för att utreda de bakomliggande orsakerna och att orsaken till att kvinnor är överrepresenterade vad gäller föreskrivningen av bensodiazepiner kan enligt litteraturen och läkarna vi varit i kontakt med bero på att kvinnor i större utsträckning än män söker hjälp inom vården</p>