No description available.

No description available.

Nearly nine percent of the population in Sweden are 75 years or older. Still they consume more than a quarter of all medicines. This increased use, is specially noticeable in nursing home residents, where the elderly is using a average of 8-10 preparations per day. According to the National Board of Health and Welfare in Sweden, the number of drugs and specially psychotropic drugs, has proved to be a risk factor for drug-related problems among the elderly, such as drug interaction and side effects. Routines for regular and systematic follow-up of drug prescription and utilisation reviews were not extensively implemented. According to the National Board of Health and Welfare its important to start the work to reduce psychotropic drugs among the elderly in nursing homes. Aim: This studie examine nurses apprehension about psychotopic drugs among the elderly in nursing homes. Method: An questionnarie based survey whit 10 closed questions. The questionary was answered of 46 nurses who works in nursing homes. Result: A majority of the nurses, tought the elderly in nursing homes were using to musch psychotropic drugs. The nurses tought that psychotropic drugs often prescribes as a matter of routin, particullary hypnotics and sedeativs. Those drugs was not effectiv in long terms according to the nurses. They also tought that alternative mehtods should be considered before describing pscyhotropic drugs. The nurses tought as a occupational group, that they had a responsibility to follow up and evaluate the elderlys medication whit psychotropic drugs.

Bakgrund: Varje år insjuknar 1500–2000 personer i psykos i Sverige, och cirka 30000–40 000 personer i Sverige har diagnosen schizofreni. Läkemedel är grunden i behandlingen av schizofreni, detta i kombination med olika psykosociala behandlingar samt åtgärder. Återhämtning beskrivs som en djupt personlig, unik förändringsprocess. Sjuksköterskor i Sverige arbetar enligt HSL, Hälso- och sjukvårdslagen och hälsa är ett av omvårdnadens centrala begrepp som sjuksköterskan skall jobba utifrån. Syfte: Syftet är att beskriva erfarenheter av återhämtning från psykos hos personer med schizofreni samt beskriva urvalsgrupperna i artiklarna.Metod: En deskriptiv litteraturstudie innefattande 11 vetenskapliga artiklar sökta i PubMed och PsychINFO. Huvudresultat: I föreliggande studie var syftet att beskriva erfarenheter från psykos hos personer med schizofreni. Det som framkom i resultatet visade att ett stort stöd från omgivning samt medicinering var nödvändigt för en god återhämtning. Att umgås med familj och vänner gav en känsla av acceptans samt minskade symtomen. Psykofarmaka visar sig dock påverka sömn samt livskvalitet på ett negativt sätt vilket hämmade följsamheten. Många beskrev att de förlorat sin självbild efter psykosen vilket gav en sämre självkänsla, det hämmade återhämtning samt återgång till arbete. När de hittat acceptans i sin sjukdom samt inte såg sig själva som en diagnos och lärde sig nå sina mål främjade det återhämtningsprocessen och personerna kunde se en ljus framtid.Slutsatser: Personer med schizofreni upplever idag svårigheter att komma tillbaka till det vanliga livet efter en psykos. Personerna berättar att de förlorat sin identitet, vänner, familj och arbete och till följd av detta förlorat hopp och framtids utsikter. Denna stigmatisering beror mycket på okunskap i samhälle och därför är det viktigt att soms juksköterska ha kunskap inom detta ämne för att kunna ge en god omvårdnad. / Background: Every year 1500-2000 people gets a psychosis in Sweden, and about 30000-40000 people in Sweden is diagnosed with schizophrenia. Medicines are the basis for the treatment of schizophrenia, this in combination with various psychosocial treatments as well as measures. Recovery is described as a deep personal, uniquechange process. Nurses in Sweden work according to the law “HSL”, the Swedish Health and Medical Service Act. Health is one of the nursing concepts that the nurse should work from outside.Aim: The aim of this study is to describe people diagnosed with schizophrenia experiences of recovery after psychosis, as well as describing the selection groups in thearticles. Methods: A descriptive literature study of 11 studies with a qualitative approach. Main results: In the present study, the purpose was to describe psychosocial experiencei n schizophrenia patients. What was found in the results showed that a strong support from the environment and medication was necessary for a good recovery. To spend time with family and friends gave a sense of acceptance and reduced the symptoms. Psychiatric drugs prove to affect sleep and quality of life in a negative way, which impeded compliance. Many described that they lost their self-esteem after psychosis, resulting in a worse self-esteem, inhibited recovery and return to work. When theyfound acceptance in their illness and did not see themselves as a diagnosis and learned to reach their goals, it promoted the recovery process and they could see a brighter future.Conclusion: People with schizophrenia experience difficulties in returning to normal life after a psychosis. The people tell that they lost their identity, friends, family and work and as a consequence they lost hope and prospects. This stigmatization depends largely on ignorance in society and therefore it is important as a nurse to have knowledge of this subject in order to provide good care.

Background: Drug utilisation among the elderly is complex due to multiplemorbidities, extensive drug utilisation and an increased sensitivity to drugs. One of the most common drug groups utilised in this population is psychotropic drugs, which include antipsychotics, anxiolytics, hypnotics, and antidepressants. In appropriat eutilisation of drugs among the elderly is an issue of great public health importance. Aims: The overall aim of this thesis is to assess and analyse potentially in appropriat eutilisation of psychotropic drugs among the elderly in Sweden. The specific aims are to assess to what extent the indicator “concurrent use of three or more psychotropic drugs”captures the utilisation of Potentially Inappropriate Psychotropics (PIP) among theelderly, and to analyse potentially inappropriate utilisation of psychotropic drugs inrelation to time, mental disorders, institutionalisation, and socioeconomic determinants among the elderly in Sweden. Methods: Data from individual-based registers on dispensed drugs and socioeconomic determinants in 2006, the Gothenburg 95+ Study (1996-1998), and aggregated drug sales statistics from 2000-2008 were used. The agreement between the two indicators“concurrent use of three or more psychotropic drugs” and PIP was assessed. Utilisationof psychotropic drugs and PIP was assessed in relation to mental disorders and institutionalisation among the 95-year olds, and in relation to socioeconomic determinants among individuals aged 75 years and older. Further, trends over time inutilisation of PIP and recommended drugs were analysed. Results: During 2006, about half of the elderly aged 75 years and older utilised psychotropic drugs and one fifth of all elderly utilised PIP. One fourth of individualsutilising PIP were captured by the indicator “concurrent use of three or morepsychotropic drugs”. In 1996-1998, less than one tenth of the 95-year olds with depression utilised antidepressants, while hypnotics and anxiolytics were more common. Individuals with low income and the non-married were more likely to utilise PIP compared to those with high income and the married, respectively. During 2000-2008, utilisation of PIP decreased and utilisation of recommended psychotropic drugs increased. Conclusions: There are substantial problems in the utilisation of psychotropic drugsamong the elderly. This thesis found that the agreement between two indicators of inappropriate psychotropic drug utilisation was poor, which emphasises the importance of choosing relevant indicators. The findings also show socioeconomic inequities inpsychotropic drug utilisation among the elderly, a low utilisation of antidepressants among 95-year olds diagnosed with depression, and a trend towards the utilisation of recommended rather than inappropriate psychotropic drugs among the elderly / Bakgrund: Användning av läkemedel bland äldre är komplicerat på grund avmultisjuklighet, användning av flera läkemedel och en ökad känslighet för läkemedel.En av de vanligaste läkemedelsgrupperna hos äldre är psykofarmaka, som inkluderarantipsykotika, ångestdämpande, sömnmedel och antidepressiva läkemedel. Olämpliganvändning av läkemedel bland äldre är ett betydande folkhälsoproblem. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att beskriva och analyserapotentiellt olämplig användning av psykofarmaka bland äldre i Sverige. De specifikasyftena är att undersöka i vilken utsträckning indikatorn ”samtidig användning av treeller fler psykofarmaka” fångar användningen av potentiellt olämpliga psykofarmaka(PIP) bland äldre och att analysera potentiellt olämplig användning av psykofarmaka irelation till förändring över tid, psykiatriska diagnoser, boendeform och socioekonomiska determinanter bland äldre i Sverige. Metod: Avhandlingen baseras på data från individbaserade register över läkemedelsköp och socioekonomiska determinanter under 2006, Göteborg 95+ studien (1996-1998)samt aggregerade data över läkemedelsförsäljning under 2000-2008. Överensstämmelsen mellan de två indikatorerna ”samtidig användning av tre eller flerpsykofarmaka” och PIP undersöktes. Användning av psykofarmaka och PIP studerades i relation till psykiatriska diagnoser och boendeform hos 95-åringar och i relation till socioekonomiska determinanter hos de som var 75 år och äldre. Vidare analyseradesförändring över tid i användning av PIP och rekommenderade psykofarmaka. Resultat: Hälften av alla äldre som var 75 år och äldre använde psykofarmaka under2006 och en femtedel av alla äldre använde PIP. En fjärdedel av individerna somanvände PIP fångades av indikatorn ”samtidig användning av tre eller flerpsykofarmaka”. Bland 95-åringarna med depression år 1996-1998 använde färre än enav tio antidepressiva läkemedel, medan sömnmedel och ångestdämpande läkemedel varvanligare. PIP var vanligare hos de äldre med låg inkomst och bland de som inte vargifta, jämfört med individer med hög inkomst och de gifta. Under 2000-2008 minskade användningen av PIP medan användningen av rekommenderade psykofarmaka ökade. Slutsatser: Det finns fortfarande stora problem i äldres användning av psykofarmaka.Avhandlingen visar en låg överensstämmelse mellan två indikatorer för olämpliganvändning av psykofarmaka, vilket pekar på betydelsen av att välja relevantaindikatorer. Avhandlingen visar också på socioekonomiska ojämlikheter i användningenav psykofarmaka hos äldre, en låg användning av antidepressiva läkemedel bland 95-åringar med depression och en ökning i användningen av rekommenderade istället förolämpliga psykofarmaka bland äldre

<p>Allmänläkare i primärvården är den första vårdgivare som människor i behov av psykisk hjälp möter. Det saknas forskning om behandling av psykiskt sjuka inom primärvården i enskilda länder. I syfte att hitta nya frågeställningar och få djupare förståelse av hur primärvården fungerar med avseende på psykiskt sjuka intervjuades elva allmänläkare i en kroatisk stad. Insamlade data från intervjuerna strukturerades och bearbetades genom en induktiv tematisk analys. Resultaten visar att allmänläkare upplever en hög arbetsbelastning. Deras tid för samtal med psykiskt sjuka är väldigt begränsad. Behandling med psykofarmaka blir ofta det enda vårdalternativet. Psykosociala problem och psykotrauma förekom ofta som konsekvens av krig. Sjukpensionering av krigsveteraner med PTSD-diagnos blev en omdiskuterad fråga. Undersökningen visar att det kan bli ansträngande för allmänläkare att behandla psykisk ohälsa. De behandlar dessutom majoriteten av psykiskt sjuka men deras vård kompletteras inte med några psykosociala tjänster. Behovet av psykiskt stöd blir inte bemött hos många patienter.</p>

Allmänläkare i primärvården är den första vårdgivare som människor i behov av psykisk hjälp möter. Det saknas forskning om behandling av psykiskt sjuka inom primärvården i enskilda länder. I syfte att hitta nya frågeställningar och få djupare förståelse av hur primärvården fungerar med avseende på psykiskt sjuka intervjuades elva allmänläkare i en kroatisk stad. Insamlade data från intervjuerna strukturerades och bearbetades genom en induktiv tematisk analys. Resultaten visar att allmänläkare upplever en hög arbetsbelastning. Deras tid för samtal med psykiskt sjuka är väldigt begränsad. Behandling med psykofarmaka blir ofta det enda vårdalternativet. Psykosociala problem och psykotrauma förekom ofta som konsekvens av krig. Sjukpensionering av krigsveteraner med PTSD-diagnos blev en omdiskuterad fråga. Undersökningen visar att det kan bli ansträngande för allmänläkare att behandla psykisk ohälsa. De behandlar dessutom majoriteten av psykiskt sjuka men deras vård kompletteras inte med några psykosociala tjänster. Behovet av psykiskt stöd blir inte bemött hos många patienter.