Syskonrelationen är den längsta relationen i livet. Därtill utgör syskonrelationen en viktig arena för barns utveckling. Trots detta finns det få studier där syskonrelationen undersöks i relation till barnmisshandel. I följande studie undersöktes skillnader i den självskattade stöd- och konfliktnivån i syskonrelationen, mellan barn som rapporterade svår barnmisshandel och barn i en kontrollgrupp, samt om kön förändrade dessa skillnader. Vidare undersöktes om stöd- och konfliktnivån påverkade den upplevda nivån av psykosomatiska problem hos barn som rapporterade svår barnmisshandel. Studien genomfördes på ett urval av 1 392 pojkar och flickor mellan 15-16 år, med data från projektet Longitudinal Research on Development in Adolescence (LoRDIA). Barn som rapporterade svår barnmisshandel upplevde signifikant lägre stödnivå och signifikant högre konfliktnivå i sin syskonrelation, än barnen i kontrollgruppen. Skillnaderna var signifikanta både för pojkar och flickor, men pojkar upplevde ett signifikant lägre stöd i sin syskonrelation än flickor. Nivån av syskonstöd och syskonkonflikt påverkade emellertid inte nivån av psykosomatiska problem hos barn som rapporterade svår barnmisshandel. Effektstorlekarna var små i majoriteten av resultaten, vilket tyder på att syskonrelationer är komplexa fenomen som vid sidan av barnmisshandel och kön, även påverkas av en rad andra faktorer. Resultaten diskuteras i ljuset av tidigare forskning och i relation till anknytningsteori, kompensationshypotesen, kongruenshypotesen och könssocialisation. / The relation between siblings is one of the longest throughout the life span. Moreover, the sibling relationship constitutes an important context for children’s development. Nevertheless, in the context of child maltreatment, it remains largely understudied. In this study, we examined the differences in self-reported sibling support and sibling conflict, between children who reported severe child maltreatment and children in a control group, as well as if these differences were affected by gender. Furthermore, we examined whether the level of sibling support and sibling conflict affected the extent of psychosomatic problems experienced by children who reported severe child maltreatment. The study was conducted on a sample of 1 392 boys and girls between the ages of 15-16, using data from the research project Longitudinal Research on Development in Adolescence (LoRDIA). Children who reported severe child maltreatment experienced significantly less sibling support and significantly higher sibling conflict than the control group. These differences were significant for both boys and girls, although boys experienced significantly less sibling support than girls. The level of sibling support and sibling conflict, however, did not affect the extent of psychosomatic problems in children who reported severe child maltreatment. Effect sizes were small in the majority of the results, suggesting that sibling relationships is a complex phenomenon that, besides child maltreatment and gender, may be affected by a number of other factors as well. The results are discussed in light of previous research, and in relation to attachment theory, the compensation hypothesis, the congruence hypothesis, and gender socialization.

<p>Allmänläkare i primärvården är den första vårdgivare som människor i behov av psykisk hjälp möter. Det saknas forskning om behandling av psykiskt sjuka inom primärvården i enskilda länder. I syfte att hitta nya frågeställningar och få djupare förståelse av hur primärvården fungerar med avseende på psykiskt sjuka intervjuades elva allmänläkare i en kroatisk stad. Insamlade data från intervjuerna strukturerades och bearbetades genom en induktiv tematisk analys. Resultaten visar att allmänläkare upplever en hög arbetsbelastning. Deras tid för samtal med psykiskt sjuka är väldigt begränsad. Behandling med psykofarmaka blir ofta det enda vårdalternativet. Psykosociala problem och psykotrauma förekom ofta som konsekvens av krig. Sjukpensionering av krigsveteraner med PTSD-diagnos blev en omdiskuterad fråga. Undersökningen visar att det kan bli ansträngande för allmänläkare att behandla psykisk ohälsa. De behandlar dessutom majoriteten av psykiskt sjuka men deras vård kompletteras inte med några psykosociala tjänster. Behovet av psykiskt stöd blir inte bemött hos många patienter.</p>

Allmänläkare i primärvården är den första vårdgivare som människor i behov av psykisk hjälp möter. Det saknas forskning om behandling av psykiskt sjuka inom primärvården i enskilda länder. I syfte att hitta nya frågeställningar och få djupare förståelse av hur primärvården fungerar med avseende på psykiskt sjuka intervjuades elva allmänläkare i en kroatisk stad. Insamlade data från intervjuerna strukturerades och bearbetades genom en induktiv tematisk analys. Resultaten visar att allmänläkare upplever en hög arbetsbelastning. Deras tid för samtal med psykiskt sjuka är väldigt begränsad. Behandling med psykofarmaka blir ofta det enda vårdalternativet. Psykosociala problem och psykotrauma förekom ofta som konsekvens av krig. Sjukpensionering av krigsveteraner med PTSD-diagnos blev en omdiskuterad fråga. Undersökningen visar att det kan bli ansträngande för allmänläkare att behandla psykisk ohälsa. De behandlar dessutom majoriteten av psykiskt sjuka men deras vård kompletteras inte med några psykosociala tjänster. Behovet av psykiskt stöd blir inte bemött hos många patienter.