No description available.

Arbetet behandlar problematiken om elever som far illa i hemmet, ett känsligt, viktigt och emotionellt svårt område. Genom kvalitativa intervjuer med pedagoger och andra personer som har varit i kontakt med ämnet, presenterar arbetet hur intervjupersonerna resonerar om bemötandet och upptäckandet av dessa elever. Arbetet tar även upp hur pedagoger går vidare med sina misstankar. Resultatet visar att pedagoger måste vara uppmärksamma på olika signaler elever och deras föräldrar sänder ut. Det kan röra sig om förändrat beteendemönster eller kläder som inte är passande för vädret.  Intervjupersonerna menar att de vuxna inte ska göra skillnad i sitt bemötande av elever med svårigheter i hemmet och andra elever. Vuxna som arbetar där elever som far illa i hemmet vistas måste visa att de finns till om eleven vill prata, och skapa en trygg miljö där eleven känner sig välkommen och behövd. Detta ökar möjligheten att eleven berättar om sina problem och på så sätt kan få hjälp.

Studiens problemområde behandlar problematiken med att arbeta med barn i förskoleåldern som befinner sig i utsatthet. Ett arbete som är ett viktigt, men känslomässigt tungt, som ingåri det vardagliga arbetet för pedagoger. Genom kvalitativa intervjuer med pedagoger på förskolor tar vi reda på hur pedagoger går tillväga när de misstänker att ett barn far illa eller när ett barn blir utsatt. Hur pedagoger upplever problematiken med att anmäla till socialtjänsten, samt hur arbetet med de utsatta barnen upplevs. Resultatet visar pedagogers oro och svårigheter att anmäla när ett barn far illa. Pedagogerna behöver stöd från varandra och sin rektor för att bearbeta sina upplevelseroch tankar. En viktig punkt som pedagoger i undersökningen poängterar är att våga se och höra när ett barn far illa och göra vad man kan för att förbättra situationen för barnet. Dels för att det är pedagogernas skyldighet, samtidigt som pedagogerna skall skapa en trygg och lugn plats för barnet att vistas i.

Forskning framhåller att den vanligaste formen av barnmisshandel är just omsorgssvikt, trots misstanke om ett stort mörkertal och bevis för långtgående konsekvenser. BVC-sköterskan har en unik möjlighet att förhindra och identifiera omsorgssvikt. Genom att belysa ämnet kan kunskapen ge de verktyg som kan förbättra barnens uppväxtmiljö enligt barnkonventionen. Studiens syfte är att belysa BVC-sköterskors erfarenheter i mötet med familjer där misstanke om omsorgssvikt av barnet föreligger. För att kunna besvara syftet valdes en kvalitativ design med induktiv ansats. Som data insamlingsmetod intervjuades sex BVC-sköterskor utifrån ett livsvärldsperspektiv. I resultatet framkom intuition som väsentlig del i att identifiera omsorgssvikt liksom vikten av att bygga en förtroendegivande relation där tillit och värme fick prägla mötet med familjen. Att bilda en helhetsbild av familjens situation hade betydelse för vilka åtgärder som vidtogs. Ett bra samarbete med återkoppling från socialtjänst framkom som viktig del för att underlätta fler anmälningar. BVC-sköterskan upplevde i de flesta fall att det inte var svårt att förmedla sin oro eller stödinsatser till familjen. Slutsats: Erfarenhet gynnar BVC-sköterska i att identifiera och agera vid omsorgssvikt. En erfaren BVC-sköterska kan vara ett stöd för nyanställda, i att våga förmedla och agera vid oro. Vid bristande samverkan med socialtjänsten upplevde BVC-sköterskan en förtvivlan och resignation att anmälan inte hjälper. Därför behövs de goda exempel belysas mer och vara som förebilder. Att skapa ett nära samarbete med socialtjänsten är oerhört viktigt för BVC-sköterskan. Återkoppling kan vara grunden för detta förtroende liksom fler samverkansmöten. Fler familjecentraler rekommenderas som en bra lösning på detta problem.

ABSTRACT: Begreppet ”våld i nära relationer” associeras ofta med medelålderspar som befinner sig i en ohälsosam relation där det förekommer fysiskt våld såsom sparkar och slag. Genom att gå djupare inom ämnet kan vi se att begreppet omfattar ett betydligt större problemområde än så, vad gäller både gruppen av utsatta samt flertalet existerande våldstyper. Denna litteraturöversikt fokuserar på våld riktat mot en av samhällets mest utsatta grupper, nämligen våra äldre. Baserat på befintlig internationell samt nationell forskning har här sammanställts en översikt av denna omfattande men ofta förbisedda problematik. Underlaget utgörs av fjorton vetenskapliga artiklar som presenteras utifrån tre problemområden. Det stora mörkertalet, riskfaktorer och förslag på interventioner behandlas och diskuteras här med utgångspunkt i de olika våldsprofilerna fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt/materiellt våld samt försummelse. Analysering av befintlig forskning har resulterat i dragna slutsatser gällande riskfaktorer, konsekvenser, vikten av ökad kunskap och medvetenhet samt individanpassade interventioner och åtgärder. / <p>140926</p>

Syftet med den här studien var att undersöka hur pedagoger förhåller sig till ämnet barn som far illa. Med utgångspunkt i syftet lyfter resultatavsnittet i detta arbete upp hur pedagoger arbetar för att stödja och hjälpa de utsatta barnen i verksamheten, vilka skyldigheter pedagogerna har, tecken och signaler på ett barns utsatthet samt så framgår det i studiens resultat vad pedagogerna i studien tyckte om detta ämne. Studiens metod har varit kvalitativa intervjuer, sammanlagt har fem pedagoger från två olika förskolor deltagit. I studiens resultat framgår det att pedagogerna var väl medvetna om sin skyldighet att anmäla vid minsta misstanke om att ett barn far illa. En av pedagogerna belyste dock att det fanns ett mörkertal i hur många pedagoger som egentligen vågar ta klivet till en anmälan. Hon trodde att det kunde finnas en rädsla över att bevismaterialet man har inte är bevis nog vid en anmälan samt att det kanske inte heller fanns tillräckligt med resurser för att kunna hjälpa barnet. De slutsatser som kan dras utifrån studiens resultat är att pedagogerna överlag ansåg att detta är ett väldigt viktigt ämne att samtala om, det fanns även vissa aspekter och faktorer som bidrog till att det i sin helhet är ett väldigt svårt och tabubelagt ämne att samtala om i dagens samhälle.

Tidigare forskning visar att det är möjligt att uppfatta övergripande känslor som glädje och sorg i musik. Däremot saknas forskning kring uppfattningen av mer specifika känslor. För denna studie skapades ett musikstycke med målet att förmedla känslan av ensamhet, som är en underkategori av sorg. Musiken skapades med utgångspunkt i tidigare forskning och ett antal inspirationskällor från annan musik. Under intervjuer fick deltagarna lyssna på musiken och svara på vilken känsla de hörde. Deltagarna beskrev en sorglig känsla och vissa använde specifikt ensamhet. Resultatet visar att kompositörer kan behöva skriva musik utifrån målet att förmedla en specifik känsla. Valet av olika musikaliska parametrar som klangfärg och musikteoretiska moment var viktigt. Vid en utveckling av studien kan andra känslor utöver ensamhet undersökas. I framtida forskning borde även den undersökta målgruppen utökas. Ökad kunskap i forskningsområdet kan leda till bättre förståelse kring hur musik kan användas för att förmedla specifika känslor.

Detta är en studie som syftar till att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med att identifiera barn som far illa i hemmet samt hur de bemöter vårdnadshavare i samband med en orosanmälan. Vi valde att genomföra kvalitativa intervjuer med förskollärare som har erfarenhet av barn som misstänks fara illa i hemmet, med anledning att få ett så nyanserat resultat som möjligt. Som ett resultat av undersökningen beskriver förskollärarna att barn som far illa i hemmet uppmärksammas på olika sätt, beroende på vilken typ av missförhållanden det rör sig om. Vidare framkommer av att förskollärarna beskriver kollegial stöttning som ett sätt att agera vid misstanke om att ett barn far illa i hemmet, samt att mötet med vårdnadshavarna ser olika ut beroende på vad oron grundar sig i. Vi har använt oss av teoretisk bakgrund som behandlar området samt anknytningsteorin som har Bowlby (1907–1990) som grundare.

Barn är beroende av föräldrar eller andra vårdnadshavare för att må bra både psykiskt och fysiskt och att för att kunna utvecklas. De barn som inte får sina anknytningsbehov besvarade kan utveckla en otrygg anknytning. Vilket kan leda till stora svårigheter för barnen. Det är föräldrarnas ansvar att se till att barnets grundläggande behov uppfylls. Men alla barn har inte föräldrar som tillgodoser dessa behov. Hur plågsamt det än är så måste alla personer som arbetar med barn inse att en del barn är utsatta för misshandel, sexuella övergrepp, vanvård eller försummelse och ha den kompentensen att anmäla till socialtjänsten vid minsta misstanke om att ett barn far illa. Föreliggande studie undersökte N= 35 (N=45 med bort fall på N=10) förskolepedagoger via en enkätundersökning. Syftet med studien var att skapa kunskap om faktorer som kunde påverka genomförandet av anmälningsskyldigheten för barn som far illa. Vilka kunskaper och erfarenheter har förskolepedagogerna om anmälningsplikten? Faktorer som enligt förskolepedagogerna kan underlätta respektive försvåra genomförandet av anmälningsplikten? Undersökningen visade att 40 procent av deltagarna ansåg att de inte hade tillräckligt med kunskap om anmälningsskyldigheten. Och 63 % av deltagarna uppgav att de har misstänkt att ett barn fart illa, hela 18 procent av dessa anmälde inte detta vidare till socialtjänsten. Den främsta anledningen till detta var enligt deltagarna en rädsla i att fatta fel beslut. Deltagarna efterfrågade en lättillgänglig handlingsplan samt ett ökat samarbete med socialtjänsten. Förslag på att angripa bristerna i att anmälningsskyldigheten efterföljs kan vara att: 1. Mer information och utbildning till pedagogerna. 2. En tydlig handlingsplan med rutiner vid en anmälan. 3. En ökat samarbete med socialtjänsten.

Preschool teachers in Sweden are bound by the mandatory reporting process which is found in Socialtjänstlagen. This means that if they are worried that a child is being harmed, they must report this to the social services. The aim of this qualitative study is to investigate how the mandatory reporting process is applied at preschools. To investigate this, the participants gradually took part in a fictive case where they got to decide at what stage in the case they would file a report. After completing the case, the participants got to participate in a detached interview. The interview was mainly based on the routines to file a report and what the participant considered to be the hardest part with the mandatory reporting process. The main finding in this study is that there is no relation between age and experience when it comes to previous reports although the number of reports varied among the participants. The results also showed that age and experience played no part in the decision making regarding filing a report. A majority of the 5 participants chose to report after reading the second page of the case while the remaining two chose to report after reading the third page of the case. The common view concerning neglect among the participants is that it is easier to identify signs of physical neglect than psychological neglect.