Syftet med vårt arbete är att beskriva, analysera och förstå pedagogers arbete med förskolebarn som har svårigheter i leksituationer med andra barn. Barnen finns i alla barngrupper och det är barn som pedagogerna tidigt upplever har problem att leka. De står ofta utanför leken och kan inte de sociala koderna för att kunna bli en omtyckt kamrat. Vi har valt att fokusera på barnens lek och varför de inte kan komma in i leken. I dag vet man hur viktig leken är för ett barns utveckling, inte minst för den sociala utvecklingen och att kunna fungera i samspel med andra. Då förskolan är barnets första arena att utvecklas ihop med andra är det extra viktigt att pedagogerna uppmärksammar de barn som inte fungerar i leken och samspelet. Studien omfattar tretton kvalitativa intervjuer i en mindre stad i Norrland. De slutsatser som vi fått fram genom intervjuerna är att de flesta av pedagogerna anser att de stora barngrupperna kan spela roll för barnets sociala beteende. Pedagogerna ser också att hela samhället ser annorlunda ut idag och att det kan ha en bidragande orsak till att barnen har koncentrationssvårigheter i förskolan.

Syftet med den här studien var att undersöka hur pedagoger förhåller sig till ämnet barn som far illa. Med utgångspunkt i syftet lyfter resultatavsnittet i detta arbete upp hur pedagoger arbetar för att stödja och hjälpa de utsatta barnen i verksamheten, vilka skyldigheter pedagogerna har, tecken och signaler på ett barns utsatthet samt så framgår det i studiens resultat vad pedagogerna i studien tyckte om detta ämne. Studiens metod har varit kvalitativa intervjuer, sammanlagt har fem pedagoger från två olika förskolor deltagit. I studiens resultat framgår det att pedagogerna var väl medvetna om sin skyldighet att anmäla vid minsta misstanke om att ett barn far illa. En av pedagogerna belyste dock att det fanns ett mörkertal i hur många pedagoger som egentligen vågar ta klivet till en anmälan. Hon trodde att det kunde finnas en rädsla över att bevismaterialet man har inte är bevis nog vid en anmälan samt att det kanske inte heller fanns tillräckligt med resurser för att kunna hjälpa barnet. De slutsatser som kan dras utifrån studiens resultat är att pedagogerna överlag ansåg att detta är ett väldigt viktigt ämne att samtala om, det fanns även vissa aspekter och faktorer som bidrog till att det i sin helhet är ett väldigt svårt och tabubelagt ämne att samtala om i dagens samhälle.

Syftet med denna undersökning har varit att se vad förvaltningsrätten grundar sina avslag gällande avslutad LVU vård på när det avser bristande omsorg. Intresset uppkom genom den samhälleliga diskussionen kring LVU där jag uppfattat att det finns två läger – Säkrare kontroller vid en hemflytt, och att barn blir placerade enligt LVU på allt för lättvindiga grunder. Anledningen till att det blev just den bristande omsorgsförmågan som ska ligga till grund för placeringen, var att bristande omsorg kan ha olika kännetecken och därför även vara mer diffust att utreda.   För att ta reda på hur rätten resonerar har jag gjort en tematisk analys av förvaltningsrättsdomar som mitt empiriska material. Efter att jag kodat mitt material blev det snabbt tydligt att det fanns främst två orsaker till att rätten avslog vårdnadshavarnas önskan om avslutad vård. Det ena var att de förhållanden som föranlett vården inte hade förändrats, det andra var att föräldrarna saknade insikt.  I min analys valde jag att använda mig av anknytningsteorin samt ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Utifrån dessa teoretiska ramar kunde jag se att anknytning till barnet var något rätten fäste stor vikt vid. Vidare kunde jag identifiera att rätten resonerade olika och la tonvikten på olika aspekter beroende på om det var en mamma, pappa eller båda som ville att vården skulle avslutas.  Den här undersökningen är relevant för socialt arbete då det kan bidra till en ökad förståelse för vad rätten lägger vikt på vid en bedömning av om vård är nödvändig eller inte. Detta skulle kunna underlätta för socialtjänsten att upprätta en handlingsplan till vårdnadshavarna, för att på ett effektivt sätt hjälpa dem att få hem sina barn igen.  Trots att de nordiska länderna till stor del har ett liknande tillvägagångssätt när det kommer till barnavårdsutredningar, finns även en del skillnader som skulle kunna ha stor betydelse för individen. Detta har fått mig att reflektera kring huruvida Sveriges system är det mest rättssäkra eller inte. / The purpose of this research has been to see on what the administrative court bases its refusals regarding the terminated out-of-home placements when kids have been maltreated by their guardian or guardians. The interest was triggered by the wider societal discussion about out-of-home placements, from which I was able to identify two predominant groups. One group believed a more thorough investigation was required prior to end placements, and the other believed that social service placed children in out-of-home care on too easy grounds. The reason I decided to focus my study on children that has been maltreated by their guardians is that it could include a verity of characteristics and could therefore be difficult to investigate.  To find out how the court reasons, I have done a thematic study with administrative court judgments as my empirical material. After I´d coded the material, it quickly became obvious that there were mainly two reasons why the court rejected the guardians' wish for terminated care. The first was that the conditions had not changed enough and the other reason was that the parents were lacking insight.  In my analysis, I chose to use the attachment theory and a social constructionist perspective. Based on these theoretical frameworks, I could see that connection to the child was something the court put great importance in. Furthermore, I could identify that the court reasoned differently on some aspects depending on whether it was the mother, father or both who wanted the care to be terminated. This study is relevant for social work since it can contribute to an increased understanding of what the court finds important in assessing whether care is necessary or not. This could make it easier for the social services to come up with an action plan for the guardians, in order to effectively help them get their children home again. Despite the fact that the Nordic countries largely have a similar approach when it comes to child care investigations, there are also some differences that could be of great importance to the individual. This has made me reflect on whether or not Sweden's system is the most legally secure. And if there are aspects we could learn and maybe take after from our neighbours.