The aim of this study was to describe and understand how individuals in adulthood experienced a childhood with neglect, and how they handled neglect. In order to reach the perspective of the individuals who grew up with neglect, we chose to use autobiographical books as our empirical material. The criteria the autobiographies had to meet in order to fall within the scope of this study was that the biographies had to display the experience of neglect during childhood, and thereto the books had to be written by individuals who themselves experienced neglect. Based on the aim of this study we sought answers to three questions: How do the individuals describe their upbringing with a mentally or socially disabled parent? How have the individuals coped with the neglect they’ve been exposed to? What consequences have the neglect supposedly led to? The findings of this study show that the extent to which the individuals experienced neglect were profound and comprising. Most prominent in the material was physical and mental abuse. For survival the individuals used different strategies to master the different situations they were subjected to. The strategies the individuals described were most often used to provide food, confirmation and to keep emotions in check. Furthermore the individuals described that the neglect and abuse led to various consequences, some that were prominent during childhood others not until the individuals reached adulthood.

Consumers often fail to consider the alternative ways to spend money when making decisions to buy consumer goods, this is called opportunity cost neglect. In this experimental study, our objective was to replicate the previous research of Frederick et al. (2009) showing that reminding individuals about the opportunity cost affects their decisions. Furthermore, we also wanted to extend the knowledge about this behavior by investigating whether individuals neglect the opportunity cost when making financial decisions or decisions about time allocation. In addition, we hypothesized that individuals who conduct mental budgeting (i.e., they categorize-, budget-, and track expenditures to mental accounts), are more likely to neglect the opportunity cost since they do not treat money as fungible. In an online experiment, we measured how being reminded about the opportunity cost would affect the probability of an individual buying a cheap and an expensive consumer goods, of investing money, and of watching a movie. Furthermore, we measured how being reminded about the opportunity cost affects the decision of those who conduct mental budgeting and those who do not. Our results showed that individuals neglect opportunity cost of the expensive consumer good and time (p=0.1). We found a positive relation between conducting mental budgeting and opportunity cost neglect for the expensive consumer good (p=0.1) and the deposit account (p=0.05), but no such effect in the other three scenarios. Our results imply that, due to opportunity cost neglect of time, people might be even further from optimal decision making than previously suggested since it extends to decisions about time allocation, and perhaps to investments; and people who conduct mental budgeting sometimes spend less/save more when reminded about the opportunity cost.

Bakgrund:Under de senaste decennierna har medvetenheten om barnmisshandel samt utvecklingen av förebyggande politik kring detta ökat. Ambulanssjuksköterskor har en unik möjlighet att upptäcka dessa barn som misstänks fara illa då de är först på plats vid ett akut sjukdomstillstånd och kan se tecken i hemmiljön som kan leda till en orosanmälan. Det kan leda till ett minskat lidande för barnen men för att det ska kunna ske bör en medvetenhet om vad en orosanmälan innebär finnas. Syfte:Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att göra en orosanmälan av barn som far illa.   Metod:En studie med tio stycken kvalitativa intervjuer gjordes. En öppen fråga med möjlighet till följdfrågor ställdes utifrån en intervjuguide. Materialet analyserades på en latent nivå utifrån Lundman och Hällgren Graneheims kvalitativa innehållsanalys.   Resultat:Resultatet redovisas utifrån tre huvudkategorier; Misstankar väcks, Påverkan på orosanmälansamt Samarbete och Öppenhet. Av dessa kategorier framkom sju underkategorier som beskrev informanternas upplevelser. Det framkom att brist på kunskap angående identifieringen av barn samt en okunskap kring vad ens egenansvar innebär, finns. Rädslan för repressalier kan ses som en anledning till att orosanmälan inte görs.   Slutsats:Utbildning i ämnet barn som far illa är av stor vikt för att kunna identifiera de utsatta barnen. En rädsla för repressalier kan vara anledningen till att orosanmälningar inte görs men skulle kunna öka om möjlighet till anonymitet i utförandet finns. Mer utbildning och stöttning i ämnet behövs. / Background: In recent decades, awareness of child abuse and the development of preventive policies has increased. Ambulance nurse have a unique opportunity to identify children who may be in a vulnerable situation as they are the first at the scene in the event of acute illness and can pick up signs in the home environment which could lead to suspicions of neglect being reported.This may result in less suffering for the children concerned, but in order for this to happen, it is important to be aware of the implications of making a report. Purpose:The purpose of the study was to describe the ambulance nurses’ experiences of reporting suspicions of child neglect. Method:The study is based on ten qualitative interviews. One open question with the possibility of follow-up questions were posed, based on an interview guide. The material was analyzed on a latent level based on Lundman and Hällgren Graneheim's qualitative content analysis Result: The results are reported based on three main categories: Suspicions arise, Impingement of reporting child neglect andCooperation and Transparency.Seven subcategories, that best described the informants experiences, were then selected. It was found that lack of knowledge regarding the identification of children as well as an ignorance of what one's own responsibility implies exists. The fear of reprisals can be seen as a reason for not reporting on suspicion of child neglect. Conclusion: Education in the subject child neglect are important for identifying the exposed children. A fear of reprisals may be the reason why no report on child neglect is made but could increase, if there is an opportunity for anonymity in the implementation. More education and support on the subject is needed.

Bakgrund: Tidigare forskning utförd inom särskilda boenden har visat att det är ett förekommande problem att äldre utsätts för vanvård och försummelse utförd av personal. Forskning om vanvård och försummelse inom ordinärt boende i svensk kontext är bristfällig. Syfte: Syftet med undersökningen var att undersöka och förstå hur omsorgspersonal och enhetschefer inom ordinärt boende resonerar kring vanvård och försummelse i komplexa omsorgssituationer av äldre personer. Metod: Undersökningen är en metodkombination med tvärsnittsdesign som genom en vinjettbaserad enkät avsåg utforska respondenternas resonemang kring komplexa omsorgssituationer. Resultat: Respondenternas resonemang visar på en tendens av bristande kunskap kring våld i form av vanvård och försummelse. Det kunde även urskiljas en ambivalens mellan att se risker och kritisera ageranden samtidigt som man rättfärdigade handlingarna. Respondenternas resonemang visade på svårigheter kring att identifiera våldshandlingar och benämna dem i termer av våld. / Background: Previous research carried out in nursing homes has shown that it is a common problem that the elderly people are exposed to neglect carried out by staff. Research on neglect within home care services in the Swedish context is lacking. Purpose: The purpose of the survey was to investigate and understand how staff and managers within home care survices reason about neglect in complex care situations of elderly people. Method: The survey is a mixed methods with a cross-sectional design that trough a vignette-based survey aimed to explore the respondents' reasoning regarding complex care situations. Results: The respondents' reasoning shows a tendency of a lack of knowledge about violence in the form of neglect. One could also discern an ambivalence between seeing risks and criticizing actions while justifying this acts. The respondents' reasoning showed difficulties in identifying acts of violence and naming them in terms of violence.

Strukturerade ledarledda fritidsaktiviteter, SLF, har ett starkt samband med positiva utfall i ett livslopp. Samtidigt är ostrukturerade fritidsaktiviteter starkt relaterade till negativa utfall i ett livslopp. Den här studien undersöker relationen mellan deltagande i olika fritidsaktiviteter och övergrepp och försummelse av barn från föräldrarna, barns beteendeproblem och externaliserande beteende. Data från 1305 barn, 676 flickor och 629 pojkar, medelålder 14,88 år, användes från forskningsprogrammet Longitiduinal Research on Development In Adolescence, LoRDIA. Data samlades in via självskattningsformulär i klassrumsmiljö. Data analyserades genom Chi-2-test, Pearsons R och logistisk regression. Relativ risk, RR, beräknades. De huvudsakliga slutsatserna visar att alla fem typer av övergrepp och försummelse, beteendeproblem och externaliserande beteende, samt övergrepp och/eller försummelse i kombination med externaliserande beteende har ett signifikant samband med lågt deltagande i SLF och ett högt deltagande i ostrukturerade fritidsaktiviteter. Beteendeproblem har en predicerande påverkan på lågt deltagande i SLF, medan en pappa i arbete eller studier har en predicerande påverka på högt deltagande i SLF. Sexuella övergrepp, externaliserande beteende och beteendeproblem har den högsta RR för högt deltagande i ostrukturerade fritidsaktiviteter, medan beteendeproblem, känslomässig försummelse och sexuella övergrepp har den högsta RR för lågt deltagande i SLF. Implikationer för forskningen och praktiken diskuteras. / Organized leisure time activities, OLTA, is proven to be related to positive life outcomes in life. Meanwhile unstructured leisure time activities are related to negative life outcomes. This study examines the relationship between participation in leisure time activities and child abuse and neglect, conduct problems and externalizing behavior. Data from 1305 children, 676 girls and 629 boys, mean age 14,88, was used from the longitudinal multidisciplinary research program LoRDIA (Longitudinal Research on Development In Adolescence). Data was collected via self-report questionnaires in classroom settings. The data was analyzed via Chi-2, Pearson’s R, and logistic regression. Relative risk ratio, RR, was calculated. The main results show that all five types of abuse and neglect, conduct problems and externalizing behavior, and abuse/neglect combined with externalizing behavior is significant related to low participation in OTLA, and high participation in unstructured leisure time activities. Conduct problems is a single predictor of low participation in OTLA, whereas an employed or studying dad is a single predictor of high participation in OTLA. Sexual abuse, externalizing behavior and conduct problems has the highest RR for high participation in unstructured leisure time activities, whereas conduct problems, emotional neglect and sexual abuse has the highest RR for low participation in OTLA.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur lärare i fritidshem ser på anmäl­ningsplikten och hur de hanterar information när de misstänker att en elev är i en utsatta situation. Resultaten visar vad som lärarnas i fritidshem roller och ansvar är och vad som ligger till grund för att lärarna i fritidshem ska vidta åtgärder eller inte åtgärder enligt anmälningsplikten. Slutligen var stödet till lärare i fritidshemmet kommer ifrån då anmälan har genomförts. Forskningen bedrivs via Internet. Det finns ingen gräns för antal respondenterna, men respondenterna hade tre veckor på sig att svara på enkäter. Totalt kom cirka 100 svar på de två enkäterna. Resultaten visar att de flesta respondenterna är medvetna om anmälningsplikten och processen. Genom att lärarna tar ansvar agera de professionellt. Större delen respondenterna anmälde någon gång, men nästan hälften anmälde inte. Det finns många orsaker till att de inte anmäler. Det är på grund av okunskap, rädsla eller osäkerhet. Respondenterna hade olika eller liknande påverkningar under anmälan och efter anmälan, främst på grund av psykiska påfrestningar. Såsom oro, osäkerhet, rädsla och ångest är dessa de vanligaste känslorna som förekommer när anmälningar sker. Stödet kommer vanligtvis från rektorn, men också från olika källor, som till exempel arbetslag eller socialtjänst. Majoriteten skriver att de saknas utbildningskunskap om anmälan. KASAM-modellen används för att analysera resultaten. / The purpose of the study is to contribute knowledge about how teachers in after-school centers view the duty to report and how they handle information when they suspect that a student is in a vulnerable situation. The results show what the teachers 'in leisure-time centers' roles and responsibilities are and what is the basis for the teachers in leisure-time centers to take measures or not measures in accordance with the duty to report. Finally, where did the support for teachers in the after-school center come from when the application has been completed. The research is conducted via the Internet. There is no limit to the number of respondents, but the respondents had three weeks to respond to surveys. In total, about 100 responses came to the two questionnaires. The results show that most respondents are aware of the notification obligation and the process. By the teachers taking responsibility, they act professionally. The majority of respondents reported at some point, but almost half did not report. There are many reasons why they do not report. It is due to ignorance, fear or insecurity. The respondents had different or similar influences during the notification and after the notification, mainly due to mental stress. Such as worry, insecurity, fear and anxiety, these are the most common emotions that occur when reports are made. The support usually comes from the principal, but also from various sources, such as work teams or social services. The majority write that they lack educational knowledge about registration. The KASAM model is used to analyze the results.

Syfte: Syftet var att undersöka tandvårdspersonals erfarenhet, agerande och faktorer vid misstanke om att barn far illa samt vilka hinder som påverkar beslutet att göra en orosanmälan. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på 20 vetenskapliga artiklar av kvantitativ ansats. Datainsamlingen utfördes i databaserna DOSS, CINAHL, MEDLINE, PubMed och Google Scholar. Urvalet begränsades med inklusions- och exklusionskriterier. Valda artiklar besvarade litteraturstudiens syfte, var publicerade mellan år 2017-2022 och kvalitetsgranskades för att säkerställa hög kvalitet. Resultat: Majoriteten av tandvårdspersonalen hade erfarenheter av att möta barn som misstänks fara illa. Vanliga ageranden vid misstanke var att dokumentera skador, rapportera till polis eller klinikchef, fråga barnet och föräldrarna samt följa upp observationerna. Anmälningsfrekvensen till barnskyddsmyndigheter var genomgående låg. Hinder för orosanmälan var oro för negativa konsekvenser, osäkerhet om misstankens tillförlitlighet, bristande kunskap samt att riktlinjer och rutiner saknades. Slutsatser: Tandvårdspersonals erfarenheter av att möta barn som misstänks fara illa, tydliga riktlinjer och rutiner, kunskap i ämnesområdet och den subjektiva uppfattningen är faktorer som påverkar anmälningsbenägenheten. Vidare forskning behövs för att undersöka vilka åtgärder som kan leda till en ökad anmälningsbenägenhet hos tandvårdspersonal och på så vis möjliggöra att fler barn kan få leva ett liv fritt från våld. / Aim: The aim was to examine dental healthcare professionals experience, actions and factors when suspecting child maltreatment and to determine barriers that affect the decision to report a concern. Method: A literature study based on 20 scientific articles of a quantitative approach. Data collection was performed using the databases DOSS, CINAHL, MEDLINE, PubMed, and Google Scholar. Inclusion and exclusion criteria were used to limit the sample. The selected articles that answered the purpose of the literature study were published between 2017-2022 and were quality-reviewed to ensure high quality. Results: The majority of dental professionals had experienced suspected cases of child maltreatment. Common actions in case of suspicion were to document injuries, report to the police or clinic manager, question the child and the parents and follow up the observations. The frequency of reports to the child protection authorities was consistently low. Barriers to reporting were concern about negative consequences, uncertainty about the reliability of the suspicion, lack of knowledge, guidelines, and routines. Conclusions: Dental professionals experiences of meeting children who are suspected of being maltreated, clear guidelines and routines, knowledge in the subject area and the subjective perception are factors that influence the tendency to report. Further research is needed to investigate which measures can lead to an increased propensity to report among dental professionals and in such a way enable more children to live a life free of violence.

<p>Sammanfattning Uppsatsen synliggör processen från misstanke till anmälan och det etiska problemet att anmäla eller inte. Det övergripande syftet i uppsatsen är att synliggöra hur en del verksamma pedagoger hanterar och bör hantera barn som far illa utifrån olika yrkeskategoriers perspektiv. Vi belyser även olika yrkesgrupper som är delaktiga i processen och hur samverkan mellan pedagogisk verksamhet och socialtjänst fungerar utifrån våra informanters svar. Litteratur kring ämnet berör vi utifrån ett brett perspektiv och den påvisar att pedagoger har ett stort ansvar i och med anmälningsplikten, men att ansvaret skall fördelas inom pedagogiska verksamheter. </p><p>Vårt resultat bygger på kvalitativa intervjuer och enkäter utifrån kategorierna pedagoger, socialsekreterare, rektorer/enhetschefer, kuratorer/psykologer och vuxna som själva farit illa som barn.</p><p>Vår undersökning påvisar att många barn far illa men att anmälningsbenägenheten har ökat. Trots detta finns det barn som inte blir uppmärksammade idag och pedagoger har ofta svårigheter att anmäla. Det har visat sig, att det för barns bästa, är väldigt viktigt att samverkan mellan pedagogisk verksamhet och socialtjänst fungerar bra vilket även litteratur poängterar. Vi hoppas att uppsatsen skall kunna hjälpa människor som kommer i kontakt med barn som far illa för att dessa barn skall få den hjälp de behöver. </p> / <p>The essay contains the process from suspicion to report and the ethical problem to report or not. The comprehensive purpose of the essay is too show how some working educationalists manage and should manage maltreated children out of different professional categories perspective. We also show different professional categories that are involved in the process and how collaboration between preschool/school and social services work on the basis of our respondent’s answers. We research literature about the subject from a broad perspective which prove that educationalists have a huge responsibility with the duty to report, but that the responsibility should be divided between preschool/school. </p><p>Our result is based on qualitative interviews and questionnaires on the basis of the categories; educationalists, social workers secretaries, principals, school welfare officers/educational psychologists and adults that have been maltreated as children. </p><p>Our review shows that many children are being maltreated but that the tendency to report has increased. Despite this there are children today who do not get noticed and educationalists that often have difficulties in reporting. Well-functioning collaboration between preschool/school and social services has proved to be very important in the best interest of children, which also literature has shown. We hope that this essay will help people who meet maltreated children so that these children get the help they need.</p>

Sammanfattning Uppsatsen synliggör processen från misstanke till anmälan och det etiska problemet att anmäla eller inte. Det övergripande syftet i uppsatsen är att synliggöra hur en del verksamma pedagoger hanterar och bör hantera barn som far illa utifrån olika yrkeskategoriers perspektiv. Vi belyser även olika yrkesgrupper som är delaktiga i processen och hur samverkan mellan pedagogisk verksamhet och socialtjänst fungerar utifrån våra informanters svar. Litteratur kring ämnet berör vi utifrån ett brett perspektiv och den påvisar att pedagoger har ett stort ansvar i och med anmälningsplikten, men att ansvaret skall fördelas inom pedagogiska verksamheter. Vårt resultat bygger på kvalitativa intervjuer och enkäter utifrån kategorierna pedagoger, socialsekreterare, rektorer/enhetschefer, kuratorer/psykologer och vuxna som själva farit illa som barn. Vår undersökning påvisar att många barn far illa men att anmälningsbenägenheten har ökat. Trots detta finns det barn som inte blir uppmärksammade idag och pedagoger har ofta svårigheter att anmäla. Det har visat sig, att det för barns bästa, är väldigt viktigt att samverkan mellan pedagogisk verksamhet och socialtjänst fungerar bra vilket även litteratur poängterar. Vi hoppas att uppsatsen skall kunna hjälpa människor som kommer i kontakt med barn som far illa för att dessa barn skall få den hjälp de behöver. / The essay contains the process from suspicion to report and the ethical problem to report or not. The comprehensive purpose of the essay is too show how some working educationalists manage and should manage maltreated children out of different professional categories perspective. We also show different professional categories that are involved in the process and how collaboration between preschool/school and social services work on the basis of our respondent’s answers. We research literature about the subject from a broad perspective which prove that educationalists have a huge responsibility with the duty to report, but that the responsibility should be divided between preschool/school. Our result is based on qualitative interviews and questionnaires on the basis of the categories; educationalists, social workers secretaries, principals, school welfare officers/educational psychologists and adults that have been maltreated as children. Our review shows that many children are being maltreated but that the tendency to report has increased. Despite this there are children today who do not get noticed and educationalists that often have difficulties in reporting. Well-functioning collaboration between preschool/school and social services has proved to be very important in the best interest of children, which also literature has shown. We hope that this essay will help people who meet maltreated children so that these children get the help they need.

Syftet med denna studie har varit att undersöka pedagogers uppfattningar och förståelse av en "mörkare sida" av förskolans omsorgsuppdrag, med fokus på "barn som far illa". Studien är av kvalitativ art och bygger på en hermeneutisk forskningsansats. Resultatet har därför analyserats fram genom en tolkande ansats. Materialet har sorterats, reducerats och argumenterats. Undersökningen har genomförts i form av semistrukturerade intervjuer med sex stycken pedagoger på fyra olika förskolor. Studien är indelad i tre olika huvudrubriker. Dessa är "Omsorg - vad är det?" ”Omsorg – en "mörkare" sida" och "Omsorg – betydelsen av att se”. Resultatet visar att pedagogerna har svårt att beskriva vad omsorg innebär för dem. Resultatet tyder på att pedagogerna har kunskap om anmälningsskyldigheten. Däremot har de en begränsad förståelse om både omsorgsuppdragets ”mörkare sida” och om ”barn som far illa”. Pedagogerna saknar en medvetenhet kring omsorgsuppdragets komplexitet. Denna studie kan användas för att öka medvetenheten hos verksamma pedagoger kring detta. / <p>Betygsdatum 2018-01-05 i Ladok.</p>