Die vorliegende Arbeit beschäftigt sich mit dem Zusammenhang von Stärken und Schwächen psychisch auffälliger Kinder und Jugendlicher mit Merkmalen der Familie. In der Studie wurden 74 Patienten der Klinik und Poliklinik für Psychiatrie, Psychotherapie und Psychosomatik des Kindes- und Jugendalters des Universitätsklinikums Leipzig ab einem Alter von acht Jahren untersucht. Dabei schätzten die Kinder und Jugendlichen ihre Stärken und Schwächen sowie das Familienklima anhand von Fragebögen (Strengths and Difficulties Questionnaire, Familienklimaskalen) selbst ein. Zudem beurteilten ihre Eltern und LehrerInnen aus ihrer Sicht die Stärken und Schwächen der Kinder und Jugendlichen. Zusätzlich wurde das Familienklima von den Eltern eingeschätzt. Die Einschätzungen der Symptomatik und des Familienklimas wurden gemäß eines Multiinformantenansatzes zusammengeführt. Die Zusammenhänge zwischen den Stärken und Schwächen der Kinder und Jugendlichen und Aspekten des Familienklimas konnten so anschließend ermittelt werden. Ziel der Studie war es, Zusammenhänge zwischen eingeschätzten Stärken und Schwächen psychisch auffälliger Kinder und Jugendlicher mit der Familie aufzudecken. Deskriptiv zeigte sich, dass sich die Kinder und Jugendlichen in allen Problembereichen weniger auffällig beurteilten als ihre Eltern und LehrerInnen. Die Einschätzungen der Eltern und ihrer Kinder hinsichtlich des Familienklimas waren nicht signifikant unterschiedliche. Des Weiteren konnten die Hypothesen bestätigt werden, dass ein insgesamt positives Familienklima mit einem guten prosozialen Verhalten sowie ein insgesamt negatives Familienklima mit einer hohen Problembelastung von Kindern und Jugendlichen assoziiert war. Die Aspekte „Konfliktneigung“ und „Kohäsion“ innerhalb der Familie korrelierten nur teilweise signifikant mit Subskalen des SDQ. Zusammenfassend zeigt die Arbeit Zusammenhänge zwischen dem eingeschätzten Familienklima und Stärken und Schwächen psychisch auffälliger Kinder und Jugendlicher auf. Die Studie erweitert bisherige Erkenntnisse, da sie mittels der Befragung von mehreren Informanten verschiedene Perspektiven und Kontexte berücksichtigt. Durch die Einbeziehung von psychisch belasteten Kindern ab einem Alter von acht Jahren mit identischen Fragebögen wird viel Wert auf die Sicht der Kinder und Jugendlichen gelegt.

Die vorliegende Arbeit beschäftigt sich mit dem Zusammenhang von Stärken und Schwächen psychisch auffälliger Kinder und Jugendlicher mit Merkmalen der Familie. In der Studie wurden 74 Patienten der Klinik und Poliklinik für Psychiatrie, Psychotherapie und Psychosomatik des Kindes- und Jugendalters des Universitätsklinikums Leipzig ab einem Alter von acht Jahren untersucht. Dabei schätzten die Kinder und Jugendlichen ihre Stärken und Schwächen sowie das Familienklima anhand von Fragebögen (Strengths and Difficulties Questionnaire, Familienklimaskalen) selbst ein. Zudem beurteilten ihre Eltern und LehrerInnen aus ihrer Sicht die Stärken und Schwächen der Kinder und Jugendlichen. Zusätzlich wurde das Familienklima von den Eltern eingeschätzt. Die Einschätzungen der Symptomatik und des Familienklimas wurden gemäß eines Multiinformantenansatzes zusammengeführt. Die Zusammenhänge zwischen den Stärken und Schwächen der Kinder und Jugendlichen und Aspekten des Familienklimas konnten so anschließend ermittelt werden. Ziel der Studie war es, Zusammenhänge zwischen eingeschätzten Stärken und Schwächen psychisch auffälliger Kinder und Jugendlicher mit der Familie aufzudecken. Deskriptiv zeigte sich, dass sich die Kinder und Jugendlichen in allen Problembereichen weniger auffällig beurteilten als ihre Eltern und LehrerInnen. Die Einschätzungen der Eltern und ihrer Kinder hinsichtlich des Familienklimas waren nicht signifikant unterschiedliche. Des Weiteren konnten die Hypothesen bestätigt werden, dass ein insgesamt positives Familienklima mit einem guten prosozialen Verhalten sowie ein insgesamt negatives Familienklima mit einer hohen Problembelastung von Kindern und Jugendlichen assoziiert war. Die Aspekte „Konfliktneigung“ und „Kohäsion“ innerhalb der Familie korrelierten nur teilweise signifikant mit Subskalen des SDQ. Zusammenfassend zeigt die Arbeit Zusammenhänge zwischen dem eingeschätzten Familienklima und Stärken und Schwächen psychisch auffälliger Kinder und Jugendlicher auf. Die Studie erweitert bisherige Erkenntnisse, da sie mittels der Befragung von mehreren Informanten verschiedene Perspektiven und Kontexte berücksichtigt. Durch die Einbeziehung von psychisch belasteten Kindern ab einem Alter von acht Jahren mit identischen Fragebögen wird viel Wert auf die Sicht der Kinder und Jugendlichen gelegt.

I den här uppsatsen undersöker jag hur barns mående och beteende bedöms i samband med deltagande i stödgrupp på Trappan i Uppsala. Jag studerar SDQ-formulär (Strength and difficulties questions) ifyllda av barn och/eller deras föräldrar 2009- 2011. SDQ mäter sex variabler: a) emotionella problem, b) uppförandeproblem, c) hyperaktivitet/uppmärksamhetsproblem, d) kamratproblem, e) prosocialt beteende samt f) total svårighetspoäng. Materialet utgörs av skattningar för 166 barn. En ny rapport (Skerfving 2011) om utvärdering av stödgrupper i Uppsala län blir ett viktigt jämförelsematerial, men jag gör delvis andra metodiska val än rapporten. Sju olika kvantitativa frågeställningar används: 1) Jämförelser med nordiska normalpopulationer, 2) jämförelser utifrån inriktning på stödgrupp, 3) kön, 4) ålder, 5) barns och föräldrars skattningar, 6) före- och eftermätningar samt 7) avhoppare och fullföljare. Medelvärden och standardavvikelser räknas ut och skillnaderna signifikanstestas. Resultaten jämförs med rapportens resultat. Till överensstämmelserna med rapporten kan räknas att mönster avseende kön i de olika studierna är likadana. Beträffande ålder finns likheter i karakteristika för den äldsta gruppen (16- år) och den näst äldsta gruppen (13-15 år). Även utifrån jämförelserna av före- och eftermätningarna överensstämmer resultaten i stort sett. Till avvikelserna från rapportens resultat kan nämnas min slutstats att 7-12-åringar respektive 13-15-åringar verkar förhålla sig klart olika till sina åldersmässigt jämförbara normalpopulationer. Ett annat resultat inom samma kategori är att 10-12-åringarna hamnar lägre än övriga grupper i vissa svårighetsvariabler. Beträffande skattningsperspektiv bedömer flickorna i min studie sig själva betydligt högre i svårighet än vad deras föräldrar gör. Ett resultat som saknar motsvarighet i rapporten är att den typiske deltagaren (i den yngsta åldersgruppen) beskrivs som ett barn med känslomässiga problem och beteendeproblem som däremot klarar sig ganska bra på det sociala området. Ett annat sådant resultat är beskrivningen av avhopparna i jämförelse med fullföljarna. Avhopparna framstår här som en grupp med större svårighetsbelastning än fullföljarna, särskilt i uppförandeproblem.

Background: The lack of knowledge regarding preschool children's mental health prompted Uppsala University, in collaboration with Uppsala Kommun, to start a study in which children aged 3, 4, and 5 years are screened using the "Strength and Difficulties Questionnaire" (SDQ). This screening method has been introduced into the majority of Uppsala County child care centers (BVC), and the nurses' experience of working with this method is examined in this paper. Method: A qualitative approach with semi-structured questions was used to interview ten nurses who pioneered the SDQ Method. The interviews where recorded, transcribed and analyzed using content analysis. Results: Three themes and nine categories were identified from the interviews. The themes were: "Attitude and motivation are important when working with the form", "Clearer overall picture with preschool answer", and "A tool to identify difficulties". The results show that the nurses were satisfied with the form. They felt that their assessment of the child became more extensive, and that the parents were to a large extent able to describe their child. The method was experienced to facilitate communication between nurses and parents regarding sensitive issues. No extra time was needed for the visit itself, but more time was needed to send out the forms. Conclusion: The nurses welcomed a new assessment tool for children's visits to the BVC. A shorter version of the form was requested, primarily for parents who felt they didn’t have time to respond. Furthermore, they believed that using a structured questionnaire increased the value of the visit and reduced the risk of failing to identify children with adverse behavior, without using more time than before.

Hörseln är en viktig förutsättning för utveckling av talat språk och kan därigenom påverka den psykiska hälsan. Vid medfödd eller tidigt förvärvad dövhet eller grav hörselnedsättning kan ett cochleaimplantat (CI) opereras in för att underlätta ljud- och taluppfattning. Syftet med pilotstudien var att undersöka psykisk hälsa hos unga vuxna (18–26 år) med fokus på hörselns betydelse, genom att jämföra personer med och utan CI. Studien utgjordes av en experimentgrupp (n = 5) samt en kontrollgrupp (n = 20). Deltagarna i experimentgruppen hade en medfödd eller tidigt förvärvad dövhet och hade fått sitt första CI före 30 månaders ålder. Deltagarna i kontrollgruppen hade typisk hörsel. Samtliga deltagare fick besvara en enkät med olika formulär (SDQ+18, Covid-19-frågor, bakgrundsinformation). Psykisk hälsa undersöktes med formuläret Strenghts and Difficulties Questionnaire (SDQ) i en ny tillbakaöversatt svensk version (SDQ+18). Resultatet av studien visade inte att unga vuxna med CI har en sämre psykisk hälsa än unga vuxna i samma åldrar med typisk hörsel. Inget samband mellan ålder vid första CI-operation och psykisk hälsa kunde påvisas. Utifrån studiens resultat finns indikationer att Covid-19-pandemin kan ha påverkat resultaten av SDQ+18, då det framkom att majoriteten av deltagarna upplevt en förändring gällande deras psykiska hälsa till följd av pandemin. Mer forskning behövs i en större kohort för att undersöka om unga vuxna med CI har sämre psykisk hälsa än typiskt hörande. / Hearing is an important prerequisite for the development of spoken language and can therefore affect mental health. With congenital or prelingual deafness or severe hearing impairment, a cochlear implant (CI) can be implanted to perceive sounds and speech. The aim of the pilot study was to investigate mental health in young adults (18–26 years of age) with focus on the importance of hearing by comparing individuals with and without CI. The study consisted of an experimental group (n = 5) and a control group (n = 20). The participants in the experimental group had a congenital or early acquired deafness and had received CI before the age of 30 months. The participants in the control group had typical hearing. The participants were asked to answer a survey with different questionnaires (SDQ + 18, Covid-19- questions, background information). The Strenghts and Difficulties Questionnaire (SDQ), was used in a new back-translated Swedish version (SDQ+18) to examine mental health. The results of the study showed that the young adults with CI do not experience poorer mental health than their age matched peers with typical hearing. No correlation was found between age at first CI surgery and mental health. The results of the study indicate that the Covid-19 pandemic may have affected the outcomes of the SDQ+18, since it was shown that the majority of the participants had experienced a change in their mental health due to the Covid-19-pandemic. Further research is needed to explore whether young adults with CI have poorer mental health than young adult with typical hearing.

The current findings support the hypothesis that disruption of the microbiome in infancy results in measurable, sex specific changes in behavioural characteristics associated with psychopathology. These early exploratory findings support further study into the mechanisms of potential behavioural effects of disruption of the human microbiome in infancy through exposure to antibiotics or birth by caesarean section. If a causal relationship is determined between early life microbiome disruptors and the development of psychopathology, the relative effect of these disruptors in relation to other developmental processes needs further consideration, given the potential impact these findings may have on the utilization of these intervention in infancy and early life. / Thesis / Master of Science (MSc)

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar bland barn och unga och ett av barnhälsovårdens mål är att främja hälsa och utveckling. Tidigare forskning belyser vinsten av tidig upptäckt. I The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) upptäcks tecken på psykisk ohälsa genom att svårigheter och styrkor hos barn skattas av föräldrar och förskolepersonal. Föräldrar och förskolepersonal upptäcker svårigheter inom olika områden. En bedömning från både förälder och förskolepersonal ger distriktssköterskan ökad möjlighet att tidigt identifiera ohälsa och initiera åtgärder för att främja hälsa. Syfte: Syftet var att kartlägga föräldrars och förskolepersonals skattning av barns psykiska hälsa genom användning av SDQ i samband med treårsbesök på barnavårdscentral. Metod: Studien är en tvärsnittsstudie med en konsekutiv datainsamling och ett konsekutivt urval. Datan utgörs av skattningar gjorda av föräldrar och förskolepersonal i hälsoformulär som samlats in vid barnets treårsbesök på barnavårdscentralen 2016-01-01 och 2018-06-30. Cohens kappa och Chitvåtest användes som analysmetod. Resultat: Resultaten visade att i SDQ skattades 47 procent av barnen ha svårighet inom någon av dimensionerna som SDQ fångar. Hyperaktivitet-koncentrationsproblem var den dimension som flest treåringarna i studien skattades ha svårigheter i. Resultatet visade en låg överensstämmelse och en signifikant skillnad mellan skattningar gjorda av förskolepersonal och föräldrar. Pojkar skattades oftare med Hyperaktivitet-koncentrationsproblem jämfört med flickor. Slutsats: Skattningar gjorda i SDQ av föräldrar och förskolepersonal kompletterar varandra avseende bedömningen av barns psykiska hälsa i detta material. Tillgång till båda skattningar ger distriktssköterskan i barnhälsovården verktyg i arbetet med att tidigt upptäcka och initiera åtgärder vid psykisk ohälsa för att främja hälsa och utveckling. / Background: Mental health problems are increasing among children and youth. Previous research emphasises the importance of early detection. Signs of mental health and behavior problems can be detected through parents’ and preschool teachers’ assessments using the The Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ). Their assessments identify problems in different areas. Assessment from both parents and preschool teachers may therefore provide the Child Health Services (CHS) a better opportunity to detect early signs of health problems and initiate health promotive measures. Purpose: The aim was to map parents’ and preschool teachers’ assessment of three year old children's mental health problems using the SDQ as part of a broad routine health assessment. Methods: The study had a cross-sectional design, a consecutive data collection method and a consecutive data selection. Data consists of parents’ and preschool teachers’ SDQ assessments collected at the child’s three-year visit in the CHS between 2016-01-01 and 2018-06-30. Cohen´s kappa and Chi Square was used for data analysis. Results: 47 percent of the children were assessed by parents and preschool teachers as having difficulties. Hyperactivity-concentration difficulties were the most common. A low but significant agreement and differences were found between parents’ and preschool teachers’ assessments. Boys were more often assessed as having hyperactivity-concentration difficulties compared with girls. Conclusion: Assessments made by parents and preschool teachers using the SDQ complement each other with respect to children’s behavior in this data set. Access to both assessments provides the CHS-nurse with information that enables early detection and early intervention.

<p>Ångestsyndrom tillhör den vanligaste psykiatriska problematiken hos barn. Ångestsyndrom börjar ofta i tidig ålder, medför stort lidande och predicerar psykiatrisk problematik senare i livet. Det är viktigt att undersöka hur ångestsyndrom kan förebyggas eftersom få barn med denna problematik kommer i kontakt med behandling. Syftet med studien var att undersöka om FRIENDS, ett preventionsprogram från Australien, fungerar i en svensk kontext. Femtio barn i nioårsåldern undervisades i FRIENDS under tio lektioner. Barnens ångestsymptom, depressionssymptom och generella psykiska hälsa mättes vid tre tillfällen med formulären SCAS, CDI och SDQ. Mätningarna skedde tio veckor innan interventionen, veckan innan och veckan efter interventionen. Resultaten visade att FRIENDS minskade barnens depressionssymptom samt minskade ångest hos barn med förhöjd risk för ångestproblematik. Efter FRIENDS skattade lärarna lägre tendens till psykisk ohälsa hos barnen. Enligt utvärderingen var barn och föräldrar nöjda med programmet. Sammantaget visar studien att FRIENDS är en lovande intervention i en svensk kontext.</p>

<p>Tidigare forskning har visat att barn som föds för tidigt är en sårbar grupp som löper ökad risk för funktionsnedsättningar, kognitiva och motoriska nedsättningar samt beteendeavvikelser. Kunskapen är begränsad om hur för tidigt födda ungdomar upplever sin livskvalitet och om hur väl de anpassat sig efter sina förutsättningar. Föreliggande uppsats jämförde livskvalitet enligt QOLI anpassat för ungdomar och psykisk hälsa enligt SDQ vid 18 års ålder hos 105 prematurt födda ungdomar och 54 ungdomar i en matchad kontrollgrupp. Trots en lägre kognitiv och exekutiv funktion rapporterade de för tidigt födda ungdomarna lika god livskvalitet som kontrollgruppen. Det förelåg skillnader i rapporterade kamratrelationer då de för tidigt födda ungdomarna sa sig vara mer ensamma och upplevde sig som mindre populära än kontrollgruppen. Båda grupperna hade en hög förekomst av emotionella svårigheter och flickor var särskilt drabbade. Resultatet pekar på att de för tidigt födda ungdomarna har anpassat sig väl efter sina förutsättningar.</p> / Stockholm Neonatal Project

Ångestsyndrom tillhör den vanligaste psykiatriska problematiken hos barn. Ångestsyndrom börjar ofta i tidig ålder, medför stort lidande och predicerar psykiatrisk problematik senare i livet. Det är viktigt att undersöka hur ångestsyndrom kan förebyggas eftersom få barn med denna problematik kommer i kontakt med behandling. Syftet med studien var att undersöka om FRIENDS, ett preventionsprogram från Australien, fungerar i en svensk kontext. Femtio barn i nioårsåldern undervisades i FRIENDS under tio lektioner. Barnens ångestsymptom, depressionssymptom och generella psykiska hälsa mättes vid tre tillfällen med formulären SCAS, CDI och SDQ. Mätningarna skedde tio veckor innan interventionen, veckan innan och veckan efter interventionen. Resultaten visade att FRIENDS minskade barnens depressionssymptom samt minskade ångest hos barn med förhöjd risk för ångestproblematik. Efter FRIENDS skattade lärarna lägre tendens till psykisk ohälsa hos barnen. Enligt utvärderingen var barn och föräldrar nöjda med programmet. Sammantaget visar studien att FRIENDS är en lovande intervention i en svensk kontext.