Syftet med studien var att via distriktssköterskors berättelser undersöka hur BVC sköterskan upptäcker fysisk och psykisk misshandel av barn och vilka åtgärder som vidtas i arbetet med barn där misshandel misstänktes samt hur de upplevde detta arbete. Metoden var en beskrivande design med kvalitativ ansats där åtta BVC sköterskor från olika hälsocentraler i Mellansverige blev intervjuade. Det insamlade materialet blev transkriberat och analyserat med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att BVC sköterskan använde sig bl.a. utav parametrar, observationer iakttagelser samt sin magkänsla för att upptäcka barnmisshandel. I sina åtgärder konsulterade och samverkade de främst med andra professioner och därefter valde BVC sköterskorna mellan att gå vidare med en anmälan eller inte. En viss tveksamhet fanns i att upptäcka och anmäla ett fall till socialtjänsten p.g.a. avsaknad av verktyg, stöd, rutiner och riktlinjer. Alla BVC sköterskor upplevde oro innan en anmälan skulle göras. Slutsats: Samtliga BVC sköterskor upplevde det svårt att upptäcka barnmisshandel. För att bli medveten och våga ingripa måste klara riktlinjer och rutiner finnas samt fortskridande utbildning. Att arbeta på en familjecentral var att föredra än barnavårdcentral p.g.a. ett gott stöd och ett bra samarbete mellan professioner.

Bakgrund Barn i Sverige har en lagstadgad rättighet till god fostran, trygghet och omvårdnad. Trots detta är barnmisshandel ett aktuellt problem och mörkertalet bland antalet anmälningar antas vara stort. Barn som blir utsatta för barnmisshandel löper större risk att få sämre studieresultat och för att senare i livet drabbas av fysiska och psykiska hälsoproblem, jämfört med barn som inte blivit utsatta för barnmisshandel. Barnmisshandel delas in i fyra grupper: fysisk, sexuell och känslomässig misshandel samt försummelse. Fysisk misshandel är en av de vanligaste typerna av barnmisshandel och innefattar bland annat då en vuxen person använder sin fysiska styrka för att skada barnet. Detta kan yttra sig i kliniska symtom som blåmärken, brännskador, bitmärken och frakturer. Hälso- och sjukvårdspersonal har en lagstadgad skyldighet att anmäla fall där barn misstänks fara illa till socialtjänsten. Det finns dock svårigheter i att identifiera barnmisshandel och hantera den känslomässiga upplevelse som det ger upphov till. Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att möta barn som blivit utsatta för fysisk misshandel av en vuxen närstående, eller där det funnits misstanke om det. Metod Kvalitativ intervjustudie användes som metod. Sex intervjuer genomfördes med sjuksköterskor som var mellan 33 och 58 år gamla och hade olika stor erfarenhet av att möta barn som misstänkts blivit utsatta för fysisk misshandel. De arbetade på en barnakutmottagning, barnavårdscentral eller i ett specialiserat barnskyddsteam. Samtliga intervjuer spelades in för att kunna transkriberas och analyseras med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Sjuksköterskorna beskrev att möten med barn som blivit utsatta för fysisk misshandel upplevs som en känslomässig svårighet. Det kunde ge upphov till en känsla av utsatthet, ilska mot den misstänkte förövaren och att inte kunna räcka till för barnet. Resurser i mötena var emotionellt stöd och handledning samt stöd från socialtjänsten. Slutsats Det är känslomässigt svårt för sjuksköterskor att möta barn som misstänks ha blivit utsatta för fysisk misshandel samt den misstänkta förövaren. Erfarenhet och kunskap om fysisk misshandel samt handledning och emotionellt stöd är av betydelse för att kunna hantera dessa möten. Kliniska riktlinjer för bemötande saknas och sjuksköterskor upplever svårigheter i att bemöta den misstänkte förövaren och inte själva barnet.

<p>Barnmisshandel är ett globalt folkhälsoproblem som existerar världen över, oavsett kultur, etniskt ursprung, samhällsklass, utbildningsgrad och inkomst. Det bedrivs forskning både nationellt och internationellt i ämnet. Det har dock gjorts få kvalitativa studier. Syftet med denna studie har varit att belysa unga vuxnas tankar, känslor och attityder kring barnmisshandel.</p><p>Datamaterialet var från den nationella kartläggningen som genomfördes av Kommittén mot barnmisshandel år 2000. Man genomförde en enkätundersökning om uppväxtförhållanden som sändes ut till 2 500 slumpmässigt utvalda tjugoåringar i Sverige. Det var 1 576 personer (63 procent) som besvarade postenkäten. I enkäten fanns en öppen fråga där respondenten fick möjlighet att fritt berätta om sina tankar och attityder kring barnmisshandel<em>.</em> Det var 358 personer som valde att skriva om sina tankar och erfarenheter vilket utgör det material som analyserats. Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys.</p><p>Resultatet genomsyrades av de fyra huvudkategorierna; barns rättigheter, barnmisshandelns konsekvenser, samhällets stöd och inverkan samt orsaker till misshandeln. Framförallt de respondenter som inte varit utsatta för barnmisshandel uttryckte starkt att barn har rätt till en trygg barndom utan någon form av aga samt uttryckte positiva attityder till strängare straff för brottet barnmisshandel. De respondenter som varit utsatta för någon typ av barnmisshandel beskrev sina erfarenheter och dess psykiska konsekvenser, såsom smärtsamma minnen, dålig självkänsla och depression. De som utsatts för sexuella övergrepp uttryckte också känslor av skam och skuld. Särskilt de unga männen uttryckte att de under barndomen inte hade berättat för någon om sina upplevelser. Många av dem som utsatts för misshandel beskrev den psykiska misshandeln som särskilt svår och att denna typ av misshandel bör uppmärksammas mer.</p>

Barnmisshandel är ett globalt folkhälsoproblem som existerar världen över, oavsett kultur, etniskt ursprung, samhällsklass, utbildningsgrad och inkomst. Det bedrivs forskning både nationellt och internationellt i ämnet. Det har dock gjorts få kvalitativa studier. Syftet med denna studie har varit att belysa unga vuxnas tankar, känslor och attityder kring barnmisshandel. Datamaterialet var från den nationella kartläggningen som genomfördes av Kommittén mot barnmisshandel år 2000. Man genomförde en enkätundersökning om uppväxtförhållanden som sändes ut till 2 500 slumpmässigt utvalda tjugoåringar i Sverige. Det var 1 576 personer (63 procent) som besvarade postenkäten. I enkäten fanns en öppen fråga där respondenten fick möjlighet att fritt berätta om sina tankar och attityder kring barnmisshandel. Det var 358 personer som valde att skriva om sina tankar och erfarenheter vilket utgör det material som analyserats. Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys. Resultatet genomsyrades av de fyra huvudkategorierna; barns rättigheter, barnmisshandelns konsekvenser, samhällets stöd och inverkan samt orsaker till misshandeln. Framförallt de respondenter som inte varit utsatta för barnmisshandel uttryckte starkt att barn har rätt till en trygg barndom utan någon form av aga samt uttryckte positiva attityder till strängare straff för brottet barnmisshandel. De respondenter som varit utsatta för någon typ av barnmisshandel beskrev sina erfarenheter och dess psykiska konsekvenser, såsom smärtsamma minnen, dålig självkänsla och depression. De som utsatts för sexuella övergrepp uttryckte också känslor av skam och skuld. Särskilt de unga männen uttryckte att de under barndomen inte hade berättat för någon om sina upplevelser. Många av dem som utsatts för misshandel beskrev den psykiska misshandeln som särskilt svår och att denna typ av misshandel bör uppmärksammas mer.

Barnmisshandel är ett globalt folkhälsoproblem som resulterar i stora hälsokonsekvenser.Flera studier har visat att barnmisshandel kan leda till psykisk ohälsa hos de som utsatts,såsom depression och ångest. Det är dock få studier som har undersökt sambandet mellanbarnmisshandel och psykosomatiska symtom hos skolelever. Syftet med studien var attundersöka förekomsten av utsatthet (fysisk barnmisshandel och/eller barn som bevittnat våld)och psykosomatiska symtom bland elever i årskurs nio. Syftet var också att undersökasambandet mellan utsatthet och psykosomatiska symtom. Studien var en tvärsnittsstudie och gjordes utifrån redan insamlad data från den nationellakartläggningen om barnmisshandel 2011. Studiepopulationen bestod av 3207 elever i niondeklass och svarsfrekvensen var 84 procent. Specifikt utvalda frågor ur datamaterialetbearbetades utifrån deskriptiva frekvenstabeller, chi²- test och oddskvoter (OR) med 95procent konfidensintervall. Resultatet beskriver förekomsten av barnmisshandel och/eller bevittnat våld, psykosomatiskasymtom en gång i veckan eller oftare och sambandet dem emellan samt bakgrundsfaktorersom har samband med psykosomatiska symtom. Det var 18 procent av skoleleverna somangav att de någon gång blivit fysisk bestraffade och 7 procent angav att de bevittnat våldmellan föräldrarna. Det var 34 procent av eleverna som rapporterade 1-2 symtom en gång iveckan eller oftare och 26 procent rapporterade 3 eller fler symtom en gång i veckan elleroftare. Det statistsikt signifikanta sambandet mellan fysisk misshandel och psykosomatiskasymtom framkom vara starkare om eleven hade multipla symtom (OR=4,254). Det fannsinget statistiskt signifikant samband mellan att bevittnat våld och 1-2 psykosomatiskasymtom. Däremot fanns ett signifikant samband mellan att ha bevittnat våld hemma och 3eller fler symtom (OR=3,903). / Child abuse is a global public health problem with major health consequences. Several studieshave shown that child abuse can result in mental health problem, such as depression andanxiety. However, there have been few studies about the association between child abuse andpsychosomatic symptoms in schoolchildren. The aim of the study has been to investigate theprevalence of physical child abuse and/or children who have witnessed partner violence andpsychosomatic symptoms. The aim was also to examine physical child abuse associated withpsychosomatic symptoms.The study was a cross- sectional study and was based on already collected data from aNational Survey about Child Abuse 2011. The study constituted of 3207 students in 9th gradeand the response rate was 84 percent. In this study were questions selected from the NationalSurvey about Child Abuse 2011 and data were processed by descriptive tables, chi²- tests andodds ratio (OR) with 95 percent confidence intervals. The results describe the incidence of child abuse and/or children who have witnessed partnerviolence, psychosomatic symptoms once a week or more and the association between themand background factors associated with psychosomatic symptoms. It was 18 percent of thestudents who reported they had been physical punished and 7 percent reported they havewitnessed violence between parents. It was 34 percent of the students who indicated that theyhad 1-2 symptoms once a week or more and 26 percent of the students who indicated that theyhad 3 or more symptoms once a week or more. There were a statistic significant associationbetween physical abuse and psychosomatic symptoms and it was even stronger if the studenthad multiple symptoms (OR=4,254). There were no statistic significant association betweenwitnessing violence and 1-2 psychosomatic symptoms. However, there were a statisticsignificant association between witnessing violence and 3 or more symptoms (OR=3,903).

Bakgrund: Under år 2012 ökade anmälningarna av barnmisshandel. Barnmisshandel oavsett art innebär alltid en kränkning för barnet och om det dessutom sker av en anhörig har barnet förlorat den person som ska stå för den fasta tryggheten. Både fysisk misshandel, psykisk misshandel eller omsorgsvikt skadar barnet allvarligt och innebär stora hälsoproblem för barnet. Därför var det av stor vikt att identifiera barnet i ett tidigt skede för att kunna ge stöd och agera utefter behov. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskans erfarenhet av att se och identifiera kännetecken på ett misshandlat barn. Metod: En induktiv ansats valdes och fyra distriktssköterskor i Hallands län med erfarenhet av ämnet intervjuades. En intervjuguide med semistrukturerade frågor användes och materialet analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Att arbeta som distriktssköterska innebar att vara barnets ombud och alltid se till barnets bästa och arbeta utifrån barnperspektivet samt att främja dess hälsa. Det var av stor vikt att så tidigt som möjligt få inblick i barnets familjesituation samt att skapa en bra relation till föräldrarna för att kunna identifiera ett misshandlat barn så tidigt som möjligt. Slutsats: Med ökad kunskap om kännetecken och symtom på barnmisshandel och kunskap om hur en tidig upptäckt av barnmisshandel kan ske, ökar barnets möjlighet till tidig stöttning och hjälp. Med fortsatt forskning, utbildning och utveckling av redskap ökar chanserna att upptäcka de misshandlade barnet i ett tidigt skede.

<p>Tanken med denna uppsats var att vara till hjälp för att synliggöra och skapa diskussion bland skolans pedagoger om hur man kan upptäcka att elever far illa i hemmet och hur anmälningsplikten hanteras i dess verksamhet. Vi önskade att denna uppsats skulle kunna leda till ett bättre samarbete mellan socialtjänsten och skolans verksamhet. Detta för att elever som far illa i hemmet ska få hjälp av skolan i tid. Vårt resultat i undersökningen byggde på kvalitativa intervjuer med pedagoger, rektorer och socialsekreterare, och hade till syfte att visa på hur vårt valda arbetsområde fungerade i praktiken. Undersökningen visade att skolans personal har brister i kunskap om anmälningsplikten och vilka signaler elever kan visa som far illa i hemmet. Vidare visade undersökningen även på att ett samarbete mellan skola och socialtjänst inte finns så länge någon elev på skolan inte far illa i hemmet. Trots detta menade flertalet informanter på att ett samarbete är något att sträva efter. Det vi reagerade starkt över var informanternas bristfälliga kännedom om anmälningsplikten och signaler på att elever far illa i hemmet. Vidare såg vi en brist i information och kommunikation dels inom skolan och dels mellan skola och socialtjänst. En övergripande lösning kan vara att skapa ett kontinuerligt samarbete där det utbyts kunskaper och information mellan dessa myndigheter.</p>

Tanken med denna uppsats var att vara till hjälp för att synliggöra och skapa diskussion bland skolans pedagoger om hur man kan upptäcka att elever far illa i hemmet och hur anmälningsplikten hanteras i dess verksamhet. Vi önskade att denna uppsats skulle kunna leda till ett bättre samarbete mellan socialtjänsten och skolans verksamhet. Detta för att elever som far illa i hemmet ska få hjälp av skolan i tid. Vårt resultat i undersökningen byggde på kvalitativa intervjuer med pedagoger, rektorer och socialsekreterare, och hade till syfte att visa på hur vårt valda arbetsområde fungerade i praktiken. Undersökningen visade att skolans personal har brister i kunskap om anmälningsplikten och vilka signaler elever kan visa som far illa i hemmet. Vidare visade undersökningen även på att ett samarbete mellan skola och socialtjänst inte finns så länge någon elev på skolan inte far illa i hemmet. Trots detta menade flertalet informanter på att ett samarbete är något att sträva efter. Det vi reagerade starkt över var informanternas bristfälliga kännedom om anmälningsplikten och signaler på att elever far illa i hemmet. Vidare såg vi en brist i information och kommunikation dels inom skolan och dels mellan skola och socialtjänst. En övergripande lösning kan vara att skapa ett kontinuerligt samarbete där det utbyts kunskaper och information mellan dessa myndigheter.

The aim of this study was to describe and understand how individuals in adulthood experienced a childhood with neglect, and how they handled neglect. In order to reach the perspective of the individuals who grew up with neglect, we chose to use autobiographical books as our empirical material. The criteria the autobiographies had to meet in order to fall within the scope of this study was that the biographies had to display the experience of neglect during childhood, and thereto the books had to be written by individuals who themselves experienced neglect. Based on the aim of this study we sought answers to three questions: How do the individuals describe their upbringing with a mentally or socially disabled parent? How have the individuals coped with the neglect they’ve been exposed to? What consequences have the neglect supposedly led to? The findings of this study show that the extent to which the individuals experienced neglect were profound and comprising. Most prominent in the material was physical and mental abuse. For survival the individuals used different strategies to master the different situations they were subjected to. The strategies the individuals described were most often used to provide food, confirmation and to keep emotions in check. Furthermore the individuals described that the neglect and abuse led to various consequences, some that were prominent during childhood others not until the individuals reached adulthood.

Very little is known about the effects of parental physical abuse on personality stability in adults. Thus, this study aimed to examine if parental physical abuse had an effect on personality stability over time above and beyond the effects of age and anxiety/depression. Furthermore, the study aimed to examine if gender differences could be found in personality stability even after controlling for the effects of parental physical abuse, age an anxiety/depression. The data used in the present study came from published datasets from the Midlife in the United States (MIDUS) studies and included a sample of 3,265 adults aged between 20 and 72 years at wave 1, 45.1% were males (M = 45.39, SD = 11.05) and 54.9% were females (M =45.36, SD = 11.27). Significant gender differences emerged in all of the Big Five personality traits. Parental physical abuse had no effect on any of the personality traits or their stability. Future research could take into consideration the limitations of this study in order to obtain better knowledge of the effects of physical abuse on personality stability. Practical implications regarding how therapy and social support affect the aftermath of abuse have been discussed.