<p>Föreliggande studie syftade till att söka</p><p>kunskap om barns reaktioner vid bevittnade av våld samt deras</p><p>upplevelser och hantering av situationen. Den empiriska studien</p><p>genomfördes via kvalitativa intervjuer med fyra socialarbetare som i</p><p>sitt arbete kommer, eller har kommit, i nära kontakt med barn som</p><p>bevittnar våld. Via en omfattande datainsamlingsprocess där artiklar,</p><p>avhandlingar, forskningsrapporter och litteratur studerades, kunde en</p><p>kartläggning av det aktuella kunskaps- och forskningsläget</p><p>genomföras, vilken sedan användes vid analys av det insamlade</p><p>intervjumaterialet. Resultatet av analysen visade konsekvent att barn</p><p>reagerar med emotionell stress och destruktiva beteenden av olika slag.</p><p>Det visade sig även att barns reaktioner är mycket individuella, bland</p><p>annat beroende på i vilket utvecklingsstadie barnet befinner sig, den</p><p>sociala omgivningen samt den mening barnet ger föräldrarnas</p><p>konflikter. Studien visade även att barn som bevittnar våld bär på starka</p><p>känslor i form av oro, ilska, rädsla, skuld etc., samt att de aktivt</p><p>försöker förhindra, ingripa, lugna eller stoppa våldet.</p>

Föreliggande studie syftade till att söka kunskap om barns reaktioner vid bevittnade av våld samt deras upplevelser och hantering av situationen. Den empiriska studien genomfördes via kvalitativa intervjuer med fyra socialarbetare som i sitt arbete kommer, eller har kommit, i nära kontakt med barn som bevittnar våld. Via en omfattande datainsamlingsprocess där artiklar, avhandlingar, forskningsrapporter och litteratur studerades, kunde en kartläggning av det aktuella kunskaps- och forskningsläget genomföras, vilken sedan användes vid analys av det insamlade intervjumaterialet. Resultatet av analysen visade konsekvent att barn reagerar med emotionell stress och destruktiva beteenden av olika slag. Det visade sig även att barns reaktioner är mycket individuella, bland annat beroende på i vilket utvecklingsstadie barnet befinner sig, den sociala omgivningen samt den mening barnet ger föräldrarnas konflikter. Studien visade även att barn som bevittnar våld bär på starka känslor i form av oro, ilska, rädsla, skuld etc., samt att de aktivt försöker förhindra, ingripa, lugna eller stoppa våldet.

Syftet med studien är att belysa behandlares uppfattningar om betydelsefulla faktorer i förändringsprocesser med barn som upplevt våld och deras föräldrar. Metoden för studien var en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer, där forskaren intervjuade behandlare som arbetar med barn som upplevt våld. Resultatet visade att symptom på barn som ”endast” bevittnar våld av en nära anhörig är ofta desamma som barn som själva blir slagna, precis som behandlingen är densamma. Barn som upplever våld behöver hjälp med bearbetningen av traumat för att kunna få ett begripligande på vad som hänt. Genom att få hjälp med att sätta ord och känslor på sina upplevelser får de lättare en förståelse och kan lättare hantera sina känslor. Resultatet visade också på att det är viktigt som behandlare att man har utbildning och erfarenhet när det gäller behandlingsarbete med barn.

Den här uppsatsen har en kvalitativ ansats och bygger på intervjuer med vuxna individer som vuxit upp i hem där det förekommit våld. Uppsatsen behandlar respondenternas upplevelser av om och hur det talades om våldet samt den respons de upplevt från utomstående kopplat till våldet. Syftet med detta arbete var att utifrån ett barnperspektiv belysa hur respondenterna upplevt att de signalerat eller talat om våldet samt hur de uppfattat den respons de fått. Metoden som har tillämpats har haft en fenomenologisk utgångspunkt med semistrukturerade intervjuer med elva personer; nio kvinnor och två män. Med hjälp av vårt val av teoretiska utgångspunkter, stigma och responsperspektivet, har det varit möjligt att besvara studiens syfte och frågeställningar. Resultatet visar att våldet inte skedde i ett socialt vakuum; det har funnits någon/några utanför familjen som har känt till våldet. Endast två av elva respondenter uppger att ingen utanför den allra närmaste familjen visste om det. Vi har även funnit att barnen i denna studie har kommunicerat att de inte mår bra samt att det i de flesta fall funnits personer som vetat om våldet men inte agerat tillräckligt kraftfullt. Vi vill med denna studie ta vara på de vittnesmål som respondenterna delar och förhoppningsvis bidra med ökad kunskap inom ämnet. Uppsatsens titel är en del av ett citat från en av våra respondenter och syftar till att våldet har varit känt även utanför familjen men att det inte talats om det.

No description available.

No description available.

Barnmisshandel är ett globalt folkhälsoproblem som resulterar i stora hälsokonsekvenser.Flera studier har visat att barnmisshandel kan leda till psykisk ohälsa hos de som utsatts,såsom depression och ångest. Det är dock få studier som har undersökt sambandet mellanbarnmisshandel och psykosomatiska symtom hos skolelever. Syftet med studien var attundersöka förekomsten av utsatthet (fysisk barnmisshandel och/eller barn som bevittnat våld)och psykosomatiska symtom bland elever i årskurs nio. Syftet var också att undersökasambandet mellan utsatthet och psykosomatiska symtom. Studien var en tvärsnittsstudie och gjordes utifrån redan insamlad data från den nationellakartläggningen om barnmisshandel 2011. Studiepopulationen bestod av 3207 elever i niondeklass och svarsfrekvensen var 84 procent. Specifikt utvalda frågor ur datamaterialetbearbetades utifrån deskriptiva frekvenstabeller, chi²- test och oddskvoter (OR) med 95procent konfidensintervall. Resultatet beskriver förekomsten av barnmisshandel och/eller bevittnat våld, psykosomatiskasymtom en gång i veckan eller oftare och sambandet dem emellan samt bakgrundsfaktorersom har samband med psykosomatiska symtom. Det var 18 procent av skoleleverna somangav att de någon gång blivit fysisk bestraffade och 7 procent angav att de bevittnat våldmellan föräldrarna. Det var 34 procent av eleverna som rapporterade 1-2 symtom en gång iveckan eller oftare och 26 procent rapporterade 3 eller fler symtom en gång i veckan elleroftare. Det statistsikt signifikanta sambandet mellan fysisk misshandel och psykosomatiskasymtom framkom vara starkare om eleven hade multipla symtom (OR=4,254). Det fannsinget statistiskt signifikant samband mellan att bevittnat våld och 1-2 psykosomatiskasymtom. Däremot fanns ett signifikant samband mellan att ha bevittnat våld hemma och 3eller fler symtom (OR=3,903). / Child abuse is a global public health problem with major health consequences. Several studieshave shown that child abuse can result in mental health problem, such as depression andanxiety. However, there have been few studies about the association between child abuse andpsychosomatic symptoms in schoolchildren. The aim of the study has been to investigate theprevalence of physical child abuse and/or children who have witnessed partner violence andpsychosomatic symptoms. The aim was also to examine physical child abuse associated withpsychosomatic symptoms.The study was a cross- sectional study and was based on already collected data from aNational Survey about Child Abuse 2011. The study constituted of 3207 students in 9th gradeand the response rate was 84 percent. In this study were questions selected from the NationalSurvey about Child Abuse 2011 and data were processed by descriptive tables, chi²- tests andodds ratio (OR) with 95 percent confidence intervals. The results describe the incidence of child abuse and/or children who have witnessed partnerviolence, psychosomatic symptoms once a week or more and the association between themand background factors associated with psychosomatic symptoms. It was 18 percent of thestudents who reported they had been physical punished and 7 percent reported they havewitnessed violence between parents. It was 34 percent of the students who indicated that theyhad 1-2 symptoms once a week or more and 26 percent of the students who indicated that theyhad 3 or more symptoms once a week or more. There were a statistic significant associationbetween physical abuse and psychosomatic symptoms and it was even stronger if the studenthad multiple symptoms (OR=4,254). There were no statistic significant association betweenwitnessing violence and 1-2 psychosomatic symptoms. However, there were a statisticsignificant association between witnessing violence and 3 or more symptoms (OR=3,903).

Domestic violence is a phenomenon that occurs in many families. It's a worldwide problem but when it’s brought up the focus tends to lay on the adults that are directly involved. Children are in the shadow of the adult conflict even though several studies point out that children, particularly infants and preschool children, are present while the violence occurs. Therefore the aim of this study was to investigate how children experience domestic violence and how it affects their mental health and behaviour.  The chosen method is a qualitative literature research for this study. Eight peer reviewed articles were chosen to have credibility and quality in exploring this issue. Systematic literature analysis is used as a method to illustrate how witnessing domestic violence affects the emotional bond of children and their caregivers. In analysing our results, we applied John Bowlby's attachment theory. By understanding children's attachment pattern, it's easier to give them the kind of help they need. Also it will give a bigger picture of a child's behaviour and explain what they are explosured to.  This study found out that when children witness domestic violence it affects them negatively both in their childhood and in their adult life. Those children often feel shame and guilt. The Swedish government has decided that professionals should have the right competens to help these children, but also the family. It's a very complex issue because there is not an easy solution for helping these families. Both the victim and the child get emotional and behaviour problems throughout their lives. The perpetrator can use different methods to use violence. This is why it's very important to talk about children who witness domestic violence and spread knowledge about this issue. Children are often in the shadow of their parents' domestic violence and forgotten that they are the victim too.

Denna litteraturstudie är skriven på uppdrag av Malmö Stad och behandlar barn som bevittnat våld och hur dessa skall förhöras samt huruvida barn är kompetenta vittnen. Resultatet visar att barn kan vara kompetenta vittnen som kan ge korrekta och tillförlitliga utsagor om de förhörts på ett korrekt sätt som varit anpassat till barnets utvecklingsnivå. Vidare visade även studien att barns påverkan av suggestion är starkt kopplat till deras utveckling och hur barnets utveckling den kan ha påverkats av att bevittna våld men även under vilka förhållanden barnet förhörts. / This literature review is written on behalf of the City of Malmö regarding children who have witnessed violence and how these should be interrogated and whether children are competent as witness. This study will attempt to answer this question through a systematic literature review. The results show that children can be competent witnesses who can provide accurate and reliable statements about the interrogated event if the hearing has been adapted to the child's level of development. Furthermore, the study also showed that children’s influence of suggestion is strongly linked to their development and how this may have been affected by witnessing violence, but also the circumstances under which the child has been interrogated.

Syftet med denna studie är att undersöka hur skolkuratorer uppmärksammar barn som bevittnat våld i hemmet samt hur barnpsykiatrikuratorer uppfattar att barnen påverkas av detta. Vi har valt att använda en kvalitativ metod och samlat in material från respondenterna genom semistrukturerade intervjuer. Enligt tidigare forskning kan barn påverkas negativt av att bevittna våld i hemmet, vilket visas genom inåtagerande eller utåtagerande beteende samt genom att barnet upplever somatiska besvär. Resultatet från respondenterna överensstämmer till stor del med forskningen gällande hur barnen visar att de inte mår bra samt hur de kan påverkas både kort- och långsiktigt. Slutsatserna för denna studie är att barnen oftast uppmärksammas av skolkuratorer genom att en lärare eller skolsköterska gör dem medvetna om att ett barn har problem, samt att en empatisk kurator i en inbjudande miljö skapar trygghet för barnen. Det behövs dessutom mer resurser vid vidarehänvisning av barnen, för att de skall få nödvändigt stöd och skydd. Ytterligare slutsatser är att det inte finns några specifika signaler som barnen uppvisar vid den här problematiken, utan det kan vara inåtagerande likväl som utåtagerande signaler, samt psykosomatiska signaler. Barnen kan få både kort- och långsiktiga symtom i form av till exempel koncentrationssvårigheter, aggressivitet och passivitet. / The aim of this study is to research how school counselors note children that has witnessed domestic violence and how child psychiatry counselors perceive that children are affected by this. We have chosen to use a qualitative method and collect material from respondents through semi-structured interviews. According to previous research children can be adversely affected by witnessing domestic violence, as shown by the inward or outward behavior, and by the child experiencing somatic pains. The result from the respondents comply largely with the research regarding how children show that they aren’t doing well and how they can be affected both short and long term. The conclusions of this study show that children often are encountered by school counselors through a teacher or school nurse making them aware of a child that has problems, and that an empathetic counselor in an inviting environment creates security for the children. At times of referring the children further for necessary support and protection, there is a need for more resources. Further conclusions are that there are no specific signals that children exhibit at this problem, but it can be inward as well as outward behavior signals, as well as psychosomatic signals. The children can have both short and long term symptoms such as, for example, concentration difficulties, aggression and passivity.