Syftet med den här studien är att studera den levande dokumentationen som förekommer på förskolor, med fokus på barns mänskliga rättigheter och möjligheter till inflytande i dokumentationsarbetet i verksamheten. Med levande dokumentation menas att dokumentationsarbetet bör vara kontinuerligt, samt någonting som ständigt är framåtsträvande i verksamheten. De frågeställningar som studien utgår ifrån är: Vart riktas dokumentationsmedlet? På vilket sätt är barnen delaktiga i dokumentationen på förskolan? Vilka etiska hänsynstaganden tas från förskollärare utifrån barns bästa i dokumentationsarbetet? För att få svar på dessa frågeställningar intervjuas fem stycken förskollärare vid separata tillfällen, med utgångspunkt att få inblick i deras tankar och funderingar kring dokumentation. Utgångspunkten är även att få veta hur deras inställning är till dokumentation som verktyg i verksamheter, samt deras erfarenheter kring fenomenet. Intervjuerna utgår utifrån en halvstrukturerad intervjuform, med ett antal huvudfrågor som formar intervjun som sedan kompletteras med följdfrågor. Det fenomenografiska perspektivet, som utgår ifrån att forskaren ska förstå hur det är vederbörande förstår fenomenet, är det perspektiv som formar studien. Resultatet visar att samtliga respondenter är medvetna om att dokumentation är någonting som ska göras utifrån riktlinjer från förskolans styrdokument. Dokumentation är någonting alla anser är viktigt för att nå en utveckling i verksamheten, både i sin yrkesroll som förskollärare samt på institutionsnivå. Resultatet visar även att respondenterna belyser att dokumentation som fenomen har utvecklats med åren, och att denna utveckling bidrar till någonting positivt där barnen får större delaktighet och inflytande. Det är skeendet som respondenterna vill få med under dokumentationstillfällena, vilket också styr vad det är dokumentationsmedlet riktas mot. De betonar att inget barn som känna sig kränkt eller kränkas vid dokumentationen, och att ansvaret ligger hos dem som förskollärare.

Under slutet av 1900-talet upplevde Sverige sociala förändringar inom samhället, speciellt utvecklingar av barns rättigheter och uppmärksammandet av deras mentala hälsa. Denna studie använder Kamratposten för att undersöka dessa sociala förändringar som skedde under åren 1970-1989 och resultaten av dessa förändringar. Denna studie undersöker hur Kamratposten beskriver utvecklingen av barns rättigheter; hur deras psykiska hälsa uppmärksammas och tillvägagångssättet som görs för att förbättra samhället. Resultatet baseras på en analys gjord av tidningar tidskriftsartiklar, reportage och insändarbrev. Teorin som denna studie baseras på är Parsons utvecklingsteori och Sztompkas aktörsperspektiv. Den metod som används i denna studie är av kvalitativ karaktär. Studien är en genomgång av alla faktorer som bidragit till utvecklingen av barns rättigheter och åtgärder som införts för att förbättra barns och ungdomars psykiska hälsa. Slutsatsen av denna studie är därför att i och med uppmärksammandet av psykisk sjukdom hos barn och ungdomar i debatten om fysiska straff uppfostran resulterade i olika åtgärder som gynnade utvecklingen av barns rättigheter. Dessa åtgärder var, till exempel, konkretisering av yrket, skolkuratorn i skolans verksamhet och inrättandet av olika hjälporganisationer som BRIS och BUP.

This work is about the rights of children, how students use social media and how effective teachers are using social media in their work against abusive treatment. The purpose of this work is to examine what students have rights in school, what and how students use social media and how schools and teachers are working to prevent the abuse that takes place over the internet and via mobile phones. The method used to investigate this is partly a survey of students in grades five and six at four different schools and interviews with four practicing teachers, working as a teacher in each class who made survey.   My conclusion is that children have a variety of rights in school, and all schools and teachers are working on this through rules, values ​​clarification and collaborative exercises. More and more younger children use out of social media, the survey shows that many of the students in grades five and six uses much social media. It turns out that they use it several times a day, and many feel that it is being violated through social media. Although teacher interviews indicate that the use of social media has increased among students. The four teachers are working on ways to have the violations taking place on social media in their work, this depends on where they work and how relevant it is to bring up the subject. They make use of various collaborative exercises, videos and discussion to counter it to occur.

Konventionen om barnets rättigheter gör anspråk på att vara universell och har ratificerats av majoriteten av världens stater. I artikel 28 och 29 i konventionen står det att barn har rätt till utbildning och att den ska syfta till att lära barn om deras rättigheter. Dessa artiklar tillsammans med konventionens fyra grundprinciper utgör grunden till denna undersökning. Studien genomförs på en privatskola i Etiopien. Med en kvalitativ etnografisk ansats har jag undersökt hur barns rättigheter realiseras i det pedagogiska arbetet på skolan. Studiens teoretiska referensram utgörs av sociokulturell inlärningsteori, Harts delaktighetsstege och hegemoni som maktstruktur. Vidare har jag tagit del av forskning inom barns rättigheter, delaktighet, relationer, disciplin i skolan och mångkultur. I studiens material framkom att relationerna mellan lärare – elev och mellan elev – elev har en stor betydelse för hur elevernas rättigheter realiseras. Lärarna har en auktoritär roll som ibland kan vara präglat av förtroende och legitimitet och ibland av rädsla och bestraffning. Förväntningarna på eleverna i skolan varierade mellan huruvida eleverna var hög eller lågpresterande. Det visade sig att de elever som ansågs vara högpresterande fick en större plats i skolan och att deras förhållande till läraren var av det mer förtroliga slaget. Jag diskuterar utrymmet för elevernas delaktighet. Hur delaktigheten har ett symbolvärde och bygger mycket på elevernas egen förmåga och initiativ att våga uttrycka sin åsikt. I studien presenteras också ett genusperspektiv. Genom att ge en inblick i en etiopisk skola vill jag bidra med att öka förståelsen för de elever som kommer till vår svenska skola från en annan kultur.

No description available.

Den värld vi lever i idag tycks bli allt mer polariserad. Feminism och queer-aktivism har gjort stora landvinningar. Samtidigt behöver de som av olika anledningar avviker från normen ständigt försvara sin existens och slåss för att ha samma rättigheter som de som faller inom normen. Förskolan har som uppdrag att stötta varje enskilt barn så de kan utvecklas till en individ som inte bara vågar vara sig själv men också med värme värnar om alla andras rätt till det samma. Som vi återkommer till i avsnittet forskningsöversikt har det mesta av forskning kring HBTQ-frågor legat på antingen vuxnas världar eller hur homofobi och transfobi kan motarbetas. Barnens egen queerhet och möjligheter till identitetsskapande i förskolans verksamhet saknades till stor del i den litteratur vi hittade. Utifrån detta såg vi att det saknades förskollärares perspektiv kring barns identitetsskapande utifrån tanken att det är varje barns rättighet att själva avgöra vilka de är och vill vara i relation till sin omvärld. Ambitionen med arbetet var att undersöka hur förskollärare uttrycker sig kring sin syn på, och roll i, barns identitetsskapande, likväl som vilket utrymme de lämnar för barns queerhet. Därtill var vår ambition att undersöka hur barns identitetsskapande och möjliga queerhet tagits upp i de olika upplagorna av läroplanen för förskolan. Metod Vi har gjort en textanalys av förskolans läroplan med en jämförelse mellan de olika upplagorna med särskilt fokus på Lpfö98 och Lpfö18. Vi har även gjort en intervjustudie med förskollärare med lång yrkeserfarenhet om deras tankar kring barns identitetsskapande och deras roll i denna. Resultat De intervjuade lärarna uttrycker att de ser identitetsskapande som en process barnen själva bör tillåtas ha agens över. De ser sitt uppdrag som att vara stöttande och att problematisera de normer barnen möter och har att förhålla sig till. Till skillnad från den bild litteraturen gav av vuxna som skyggar undan tycks de intervjuade lärarna aktivt arbeta för att lyfta in frågor om identitet och queerhet i undervisningen. Utöver formuleringar kring diskrimineringsgrunder nämns inte barns queerhet i någon av läroplanens versioner. Identitet och identitetsskapande nämns men i mer allmänna termer eller i relation till kulturell och språklig identitet.

I enlighet med barnkonventionen artikel 12 har alla barn i Sverige en rättighet att få vara delaktiga, att få sin röst hörd i frågor som rör dem. Syftet med denna uppsats har varit att se hur Sverige implementerat denna rättighet. Frågeställningarna som väglett arbetet är hur den rättsliga regleringen gällande barnets rätt till delaktighet ser ut, hur socialtjänsten arbetar för att uppfylla denna rättighet, hur FN:s barnrättskommitté ser på Sveriges uppfyllande av artikel 12 samt vilka möjliga hinder eller problem som kan uppstå när det gäller att säkerställa rättigheten. Den rättsdogmatiska metoden har använts för att uppfylla syftet med uppsatsen, vilket främst innebär att studera de allmänt accepterade rättskällorna. Av resultatet framgår att socialtjänsten i vissa fall lyckas säkerställa rättigheten, men att det fortfarande finns brister i deras praktiska arbete. Barn har upprepande berättat att deras åsikter varken kommer fram eller beaktas i frågor som rör dem. Sverige har gjort lagändringar, upprättat handböcker och kunskapsstöd, vilket visar att arbetet går framåt. Det är dock fortfarande lång väg kvar för att säkerställa rättigheten i det praktiska arbetet och därmed möjliggöra en fullständig tillämpning av artikel 12. Barnets rätt att bli hörd utgör idag en bra tanke på pappret, men omsättningen till praktiken är otillräcklig.

No description available.

I den här uppsatsen granskas ett nyhetsprogram för barn, Lilla Aktuellt, som sänds av public service-företaget Sveriges Television. Syftet är att undersöka hur skolan framställs i nyheterna och vilken förändring av framställningen som skett över tid. Med en kvantitativ innehållsanalys har sändningar av Lilla Aktuellt från 1994 och 2013/2014 granskats för att ta reda på frågorna; hur mycket sägs om skolan i nyhetsprogram för barn, vad kommer fram om skolan i nyhetsinslagen och vem kommer till tals om skolan. Uppsatsen använder ett barnperspektiv. Teoretiska ramverk för uppsatsen består av barndomsforskning, gestaltningsteori, teori om nyhetsvärdering samt medielogik.Resultaten visar att skolinslagen har ökat samtidigt som tidsutrymmet har minskat. Skolinslagen visar inte samma spridning av innehåll längre utan domineras av ”läro-” och ”miljö- och hälsofrågor” på bekostnad av ”rättighetsfrågor” och ”skolpolitik”. Skolan utomlands skildras inte lika ofta längre.Jämfört med förr visar resultaten att vuxnas yttrandenärvaro har minskat kraftigt, politikers närvaro är framförallt minskad. Fler barn kommer till tals, men yttrandetiden för barn har minskat. Både flickor-pojkar som yttrar sig i inslag är vanligare nu, men samtidigt har inslag där bara flickor uttalar sig ökat. Barn uttalar sig i mindre självständiga roller idag och framställs som mer passiva än aktiva. Lilla Aktuellts redaktion tilltalar barn på ett mer personligt sätt nu, men vägleder inte barn om deras rättigheter.Slutsatsen är att Lilla Aktuellt gestaltar skolan mer som en sluten egen värld idag där barn i större utsträckning framställs som passiva elever. Nyhetsframställningen har blivit mer neutral och problembeskrivningen innehåller betydligt mindre vägledning om barns rättigheter. Detta sammantaget gör att programmet inte bidrar till att stärka barns ställning i samhället.

Denna rapports syfte är att studera hur eleverna upplever ovh uttrycker sig kring sina möjligheter till inflytande och medbestämmande i fritidshemmet. Det barndomssociologiska perspektivet som vi använt i denna studie är ett relativt nytt perspektiv, som utgår från barnen själva. Denna teori ser barn som aktörer och medskapare av sin egen verklighet, den barndom de upplever här och nu. Studiens empiriska data samlades in via elevintervjuer som transkriberades samt via bilddokumentation. Fotografierna har eleverna själva tagit. Undersökningsgruppen utgjordes av 48 elever inskrivna i fritidshemmets verksamhet från förskoleklass till år 3, från två skolor. Gruppen fördelades jämt ifråga om ålder och kön. Elevernas svar från intervjuerna och bilddokumetationen analyserades och mönster framträdde och hittades i dessa. Resultatet visar på många likheter med tidigare studier, men ger också nyanser av dessa då lite forskning inom området gjorts och man sällan utgår från elevernas egna uppfattningar. Det mest intressanta i denna studie är hur eleverna upplever begreppet bestämma, hur detta går till, vilka som bestämmer på fritidshemmen och när. Vi hittade mönster som tyder på att eleverna tolkade begreppet bestämma utifrån kontexten, möjligen beroende på vilken mognad eleverna har. Beroende av kontexten kan begreppet bestämma kopplas till makt, frihet och rättvisa