Hur tas barnfattigdomsforskning emot på kommunal nivå i dagens Sverige? Anses den som positiv eller negativ? Ges den alls något utrymme? Barnfattigdom  i Sverige har varit ett mycket debatterat ämne under 2013. Forskningsresultat visar att barnfattigdomen i landet är stor vilket innebär att Sverige i dag misslyckas med att tillgodose alla barn i landet rätten till en skälig levnadsstandard, som utgör Barnkonventionens 27 artikel. Då regeringen gett i uppdrag till landets kommuner och landsting att utföra arbetet mot barnfattigdom är det nu upp till dem att styra upp detta. Då det finns en del nationell forskning att tillgå i ämnet skulle möjligtvis den kunna fungera som hjälp, frågan är bara hur kommunerna ställer sig till barnfattigdomsforskning. Syftet med denna studie är att belysa hur tre av Sveriges kommuner relaterar till forskning om Sveriges barnfattigdom och agerar i förhållande till den. Studien syftar även till att jämföra kommunernas hänsynstagande till tillgänglig forskning och dess agerande utifrån den. För att besvara syftet har fattigdomsbegreppet studerats närmare och sen har en översikt för vad barnfattigdom kan sägas vara i Sverige 2013 arbetats fram. Telefonintervjuer hölls med representanter från tre av Sveriges kommuner och resultatet analyserades sedan i förhållande till barnfattigdomsbegreppet. Slutsatsen av studien är att de tre svenska kommunerna relaterar till forskning om Sveriges barnfattigdom med en slags hatkärlek. De anser barnfattigdomsforskning vara positiv på så sätt att den kan använda som hjälpmedel när presentationer i ämnet ska göras eller när riktlinjer behöver plockas fram. Däremot upplever kommunerna dock även barnfattigdomsforskning som väldigt övversiktlig med en avsaknad av ett mer lokalt fokus. De uppger sig ha svårt att använda sig av forskningen i sitt arbete då de fortfarande befinner sig i startgroparna men det faktum att de har svårt att skilja de olika fattigdomstyperna från varandra verkar spela en avgörande roll i hur de hittills har valt att tillämpa forskningen i sitt arbete mot barnfattigdomen. Kommunerna relaterar relativt likadant kring barnfattigdomsforskning, dock verkar en kommun ta större avstånd till tillämpningen.

Inledning Denna studie redogör för förskollärares uppfattningar om barns rättigheter samt vilka arbetsmetoder och arbetsmaterial förskollärarna använder sig av för att införliva Barnkonventionen i förskolan. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka vad arbetet med att införliva Barnkonventionen i förskolansverksamhet innebär för ett antal förskollärare sedan Barnkonventionen blivit lag i Sverige. Vi har valt att fokusera på vilken kunskap förskollärarna har om grundartiklarna 2, 3, 6 och 12 och vilka arbetsmetoder de använder för att barnen ska få kännedom om sina rättigheter utifrån dessa artiklar. Frågeställningarna studien utgick från var: 1) Vad innebär arbetet med att införliva Barnkonventioneni förskolans verksamhet? 2) Vilken kunskap har förskollärarna om grundartiklarna 2,3,6, och 12? 3) Vilka arbetsmetoder använder de för att barnen ska få kännedom om dessa artiklar? Metod Denna studie grundar sig på en kvalitativ metod med intervju som verktyg för att samla in material. Vi har intervjuat tio förskollärare som arbetar på fyra olika förskolor. Resultat Studiens resultat visar att det finns en bristfällig kunskap hos förskollärare när det gäller Barnkonventionens grundartiklar. Förskollärarna är överens om att det viktigaste i arbetet med Barnkonventionen är allas lika värde. Studien visar att förskollärarna upplever att förutsättningarna är goda för att införliva Barnkonventionen i förskolan, men även att de stöter på hinder i form av tidsbrist etcetera i sitt arbete. I resultatdelen redogörs även för vilka arbetsmetoder som förskollärarna förespråkar, några exempel är barnlitteratur, förskollärarnas förhållningsätt, samtal och diskussioner med barnen. Resultatet visar att samtliga förskollärare som deltog i studien arbetar med Barnkonventionen på något vis.

Lekplatser är inte framträdande i kulturgeografisk forskning om rum, platser, tillgänglighet, inkludering/exkludering, med mera. Lekplatser är ”bortglömda”. Lekplatser utgör en viktig del i barns utveckling, även för barn med funktionsnedsättningar. Syftet med arbetet är att visa hur viktigt tillgänglighet på lekplatser är för barn, samt observera över hur lekplatsers tillgänglighet ser ut idag och hur det kan förbättras med anpassningar för att skapa tillgängliga lekplatser för funktionshindrade barn. För att besvara studiens syfte  har en intervju med Karlstads kommun och åta observationer genomförts.   För att skapa ett hållbart arbete, som även är socialt hållbart, bör både kommunen och plan- och bygglagen tänka större och strikt. Att skapa en mångfald i samhället som skapar inkludering och inte diskriminering. Lekplatser ska vara för alla, fler lekytor och redskap som är tillgängliga och användbara. Slutsatsen med denna studie visar att Karlstad kommun samt plan- och bygglagen har grunder till ett bättre arbete inom tillgänglighet.

I samband med det dokumentationskrav som finns inskrivet i förskolans läroplan väcktes tankar om hur barns rättigheter synliggörs inom dokumentationsarbetet. Studien undersökte därför pedagogers etiska ställningstaganden till digital dokumentation i förskolan och hur barns rättigheter synliggörs inom arbetet. Studien tog utgångspunkt i ett fenomenologiskt perspektiv och undersökte pedagogernas erfarenheter och tankar kring fenomenet digital dokumentation. Studien utgick från kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare och fyra barnskötare. En tematisk analysmetod användes för att studera informanternas tankar, erfarenheter och upplevelser. Arbetet med digital dokumentation visade sig vara ett mångsidigt och komplext arbete som påverkades av många olika faktorer och etiska dilemman. Studien visade att pedagogernas etiska kunskaper och erfarenheter kom till uttryck i deras utsagor men inte fullt ut kunde utföras i praktiken då dokumentationskravet fick en högre prioritet. Resultatet visade att förskollärarna hade ett större fokus på att dokumentera barns lärande medan barnskötarna uttryckte sig sakna syfte med dokumentationen och fokuserade mer på kvantitet. Pedagogerna uttryckte en osäkerhet kring vad som ansågs vara ett rätt arbetssätt då de inte fanns några konkreta riktlinjer om hur arbetet skulle utföras och det skapades därför ett stort utrymme för tolkning.

No description available.

This study aims to examine how preschool teachers believe that they are working on democracy and children’s rights at mealtimes in preschool. This study aims to find out if preschool teachers could see obstacle to implementing these meals in a democratic manner. Interviews with preschool teachers are used as method as preschool teachers can share their thoughts and ideas about how they work. The results of the study show that preschool teachers tend to focus on the children to be satisfied and have a quiet moment together instead of working with democracy and children’s rights at meals. Preschool teachers mention the available options and obstacles to create democratic meals. The large number of children at the dinner table was one of the obstacles they mentioned. / Sammanfattning Den här studiens syfte är att undersöka hur förskollärare anser att de arbetar med demokrati och barns rättigheter vid måltiderna på förskolan. I undersökningen tar jag även att ta reda på om förskollärarna kunde se några hinder för att kunna genomföra dessa måltider på ett demokratiskt sätt. Metoden som studien utgår från är intervjuer med förskollärare, för att de då får möjlighet att dela med sig av sina tankar och idéer kring hur de arbetar. Resultatet i studien visar att förskollärarna inte har fokus på att arbeta med demokrati och barns rättigheter vid måltiderna, fokus ligger istället på att barnen ska bli mätta och ha en lugn stund tillsammans. Förskollärarna tar även upp de möjligheter och hinder som de kan stöta på för att skapa demokratiska måltider. Det stora barnantalet vid matbordet var ett av de hinder som de såg.

Artikel 18 i barnkonventionen behandlar principen om föräldrarnas gemensamma ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Sverige har sedan ratificeringen av konventionen 1990 varit folkrättsligt bundet av att följa dess artiklar, däribland artikel 18. Riksdagen har nu valt att fullt ut erkänna barnkonventionen som svensk lag genom att inkorporera den år 2020. Inkorporeringen kommer att innebära en rad förändringar i tillämpningen av barnrätten. En del av den svenska regleringen som är intressant att granska mot bakgrund mot barnkonventionen och artikel 18 är de ogifta fädernas möjlighet till gemensam vårdnad. Frågan kan ställas om den svenska vårdnadsregleringen lever upp till de krav som artikel 18 i barnkonventionen ställer upp. Arbetet syftar till att utreda överensstämmelsen mellan den svenska regleringen och barnkonventionens artikel 18 genom att kartlägga och analysera de olika regleringarna.

Syftet med denna studie var att undersöka hur en grupp grundskollärare i en kommun i norra Sverige kunde uppmärksamma och agera när de befarar att ett barn utsätts för sexualbrott, utifrån de resurser, utbildning och riktlinjer som samhället ger. Statistik visar på att sex barn i en klass på 30 elever utsätts för sexualbrott och samtidigt redogör forskning för att barn som blir utsatta för övergrepp har svårt att berätta vad de varit med om med bakgrund av bland annat skam- och skuldkänslor. Många utsatta barn är också rädda för vad som kommer att hända med förövaren om de berättar, då forskning också visar att förövaren oftast är en närstående till barnet. Flera barn som är med om övergrepp är inte heller medvetna om att de är utsatta för ett brott och vad de har för rättigheter, vilket också ses som ett av hindren för personer som arbetar med barn för att kunna uppmärksamma och agera. Studiens resultat är baserat på sju intervjuer med grundskollärare som arbetar inom grundskolan med barn i årskurserna förskoleklass till årskurs 6. Tematisk analys med inslag av kodning från grounded theory användes för att analysera materialet. Resultatet visar på att informanterna i många fall saknar handlingsberedskap, riktlinjer och stöd för att kunna uppmärksamma och agera när de befarar att en elev utsätts för sexualbrott. Slutsatserna i studien visar att det finns behov av att fortsätta lyfta frågan om sexualbrott och öka samhällsdebatten kring ämnet. Slutsatser som resultatet även påvisar är att förklaringen till de få uppmärksammade sexualbrotten inte återfinns i informanternas engagemang utan i bristande utbildning till lärare och elever, rädsla för hot samt otillräckliga handlingsplaner från rektor, ledning och politiker. Slutligen framkom indikationer på att det råder en kunskapslucka när det kommer till sexualbrott mot barn och vilka möjligheter skolan har att uppmärksamma det.

<p>Rätten till hälsa regleras i en mängd olika internationella instrument och kan ses som en av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna för alla individer. Rätten till hälsa är en förutsättning för ett åtnjutande av andra rättigheter. Det är ett sammansatt begrepp som innefattar olika element och ett av dem är en tillgång till hälso- och sjukvård. En stat kan aldrig åläggas att tillförsäkra människor att få vara friska, men däremot en möjlighet att på lika villkor få ta del av de resurser som finns att tillgå för att kunna uppnå en bästa möjliga hälsa. I de flesta internationella konventionerna, är det inte en rättighet endast förbehållen medborgare i ett land utan en mänsklig rättighet som skall realiseras på lika villkor för samtliga inom ett lands jurisdiktion.</p><p>Papperslösa barn saknar tillstånd att vistas i den staten de befinner sig i. De tillhör en särskilt utsatt grupp av barn, sårbara och marginaliserade, och därmed en kategori av människor som internationella mänskliga rättighetsfördrag är till för att skydda. I Sverige uppskattas att det lever uppemot 20 000 papperslösa individer, både vuxna och barn. De lever under svåra förhållanden och papperslösa barn och kvinnor befinner sig i synnerhet i en situation där deras hälsa är utsatt för stora påfrestningar och riskerna att drabbas av sjukdom är större än hos andra grupper. I dagens Sverige saknar dessa individer, nästintill helt, en tillgång till en av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna, nämligen rätten till hälso- och sjukvård.</p><p>Sverige har genom att ratificera ett antal internationella konventioner förbundit sig att tillförsäkra samtliga barn inom Sveriges jurisdiktion en rätt till bästa uppnåeliga hälsa samt en tillgång till hälso- och sjukvård utan hänsyn tagen till barnets nationalitet eller legala status.</p><p>Sveriges reglering angående papperslösa barns tillgång till hälso- och sjukvård idag gäller endast omedelbar vård och detta till ett fullt pris. Den svenska lagstiftningen särbehandlar och utestänger vissa grupper av barn i deras tillgång till hälso- och sjukvård och är inte förenlig med grundläggande mänskliga rättigheter om människors lika värde, anti-diskrimineringsprincipen eller rätten till bästa uppnåeliga hälsa. Sveriges har antagit lagstiftning där tillgången till hälso- och sjukvård har direkt samband med barnets legala status.</p><p>Ett barns hälsotillstånd har ett nära samband med moderns tillgång till hälso- och sjukvård, särskilt i samband med graviditet och förlossning. Genom internationella åtaganden har Sverige även en förpliktelse att tillförsäkra samtliga kvinnor en tryggad vård i samband havandeskap och förlossning. Omedelbar vård till ett fullt pris är dock den enda vård Sverige lagligen erbjuder papperslösa gravida kvinnor. Genom att endast erbjuda dessa kvinnor omedelbar vård till ett pris de flesta av dem inte har någon möjlighet att betala strider även denna reglering mot de internationella förpliktelser som binder Sverige.</p><p> </p>

<p>Barnmisshandel är ett globalt folkhälsoproblem som existerar världen över, oavsett kultur, etniskt ursprung, samhällsklass, utbildningsgrad och inkomst. Det bedrivs forskning både nationellt och internationellt i ämnet. Det har dock gjorts få kvalitativa studier. Syftet med denna studie har varit att belysa unga vuxnas tankar, känslor och attityder kring barnmisshandel.</p><p>Datamaterialet var från den nationella kartläggningen som genomfördes av Kommittén mot barnmisshandel år 2000. Man genomförde en enkätundersökning om uppväxtförhållanden som sändes ut till 2 500 slumpmässigt utvalda tjugoåringar i Sverige. Det var 1 576 personer (63 procent) som besvarade postenkäten. I enkäten fanns en öppen fråga där respondenten fick möjlighet att fritt berätta om sina tankar och attityder kring barnmisshandel<em>.</em> Det var 358 personer som valde att skriva om sina tankar och erfarenheter vilket utgör det material som analyserats. Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys.</p><p>Resultatet genomsyrades av de fyra huvudkategorierna; barns rättigheter, barnmisshandelns konsekvenser, samhällets stöd och inverkan samt orsaker till misshandeln. Framförallt de respondenter som inte varit utsatta för barnmisshandel uttryckte starkt att barn har rätt till en trygg barndom utan någon form av aga samt uttryckte positiva attityder till strängare straff för brottet barnmisshandel. De respondenter som varit utsatta för någon typ av barnmisshandel beskrev sina erfarenheter och dess psykiska konsekvenser, såsom smärtsamma minnen, dålig självkänsla och depression. De som utsatts för sexuella övergrepp uttryckte också känslor av skam och skuld. Särskilt de unga männen uttryckte att de under barndomen inte hade berättat för någon om sina upplevelser. Många av dem som utsatts för misshandel beskrev den psykiska misshandeln som särskilt svår och att denna typ av misshandel bör uppmärksammas mer.</p>